Etikett: beskärning

Ölandstokigt

Det blev läge att ta sig an ett av årets projekt – att föryngringsbeskära några av de buskar som gläntans förra ägare verkar ha ignorerat helt och hållet.

de kala grenarna på en risig ölandstok
Igenvuxen och rätt så risig.

Första offret blev ölandstoken (Potentilla fruticosa L.) som står vid pergolan. Den hade inte gallrats på länge. Många av grenarna var gamla och växte dessutom tvärs igenom busken så de skavde mot barken på andra grenar.

avklippta grenar av ölandstok utlagda på marken
Bort, bort, bort med allt som är fel.

Eftersom jag vill föryngra ölandstoken beskär jag den nu på våren så den skjuter  nya skott. Det är först nästa år som den blommar på de kvistarna. Hade jag istället velat öka blomningen så skulle jag väntat med beskärningen till hösten.

luftig ölandstok efter en ordentlig föryngringsbeskärning
Färre grenar betyder mer luft och ljus.

Det blev en kort och intensiv insats med grensåg och sekatör. Jag fokuserade på att ta bort de äldsta grenarna och de som växte tvärs igenom ölandstoken. Som avslutning tog jag också några grenar som infiltrerat den blå floxen och rosorna.

Kvar blev en buske som är betydligt mindre i omfång men ser mycket piggare ut. Får se vilken väg de nya skotten tar. Växer de uppåt är allt frid och fröjd. Börjar de sno runt inne bland grenarna så får jag nog försöka leda dem rätt.

Beskära klematis

Våra två senblommande klematis växer tillsammans vid samma vägg. Det gör underhållsarbetet betydligt enklare eftersom båda skall beskäras på våren.

vinterkal och risig klematis växer mot vit vägg
Naken, utan blad, ser klematisen rätt risig ut.

Årets beskärning blev av lite tidigare än vanligt. Annars brukar jag vänta till mars.

sekatör klipper av klematis precis ovanför två stora bladknoppar
Lägg snittet precis ovanför ett par kraftiga knoppar.

Det är på årsskotten som blomknopparna bildas. Beskärningen får klematisarna att skjuta många nya skott. Och på dessa blir det sedan massor av blommor. Numera har jag ett ”bättre öga” för var jag skall lägga snittet så det gick rätt fort.

Först tog jag bort skadade och döda grenar. Sedan letade jag efter de största  bladknopparna som satt långt ner. Precis ovanför dem klippte jag av grenen.

snyggt snitt nära bladknopparna
Tillväxtpunkter.

Det känns drastiskt. Men så länge det finns knoppar kvar kommer det nya skott.

nedklippt klematis i närbild, nedkortade kvistar
Nyklippt med avkortade grenar.

När jag var färdig hade båda klematisarna minskat betydligt i omfång. De var också mycket lägre. Nu gick det faktiskt att se vindskyddet bakom dem.

Summer snow Klematis
På lite avstånd ser klematisen ut som om den är täckt av en sky av stora snöflingor.

Första gången jag klippte ner vår ‘Summer snow’ så hårt var jag rädd att den aldrig skulle återhämta sig. Nu vet jag att den oömma behandlingen bara ger ännu fler blommor. En tacksam klätterväxt för en torparträdgård.

Vinbärsbuskarnas tur

Förutom hallonsnåret hann jag också med att beskära vinbärsbuskarna.

liten hög av avklippta vinbärskvistar på gräsmattan
En förhållandevis liten hög med vinbärskvistar.

Det var första gången som jag vågade mig på föryngringsbeskärning av den röda vinbärsbusken. Ett par av de allra äldsta, knotigaste och svartaste grenarna tog jag bort. Mer än så tordes jag inte den här gången.

Våra svarta vinbärsbuskar har svarat bra på förra vinterns hårda beskärning. Till och med de som var mest medfarna har skjutit nya årsskott. Inte så många men det visar att det finns livskraft. Fortsatt gallring och kompost på våren ger dem nog en skjuts.

Som en bonus har jag också föryngringsbeskurit de vita vinbärsbuskar som står i skogsbrynet precis utanför tomtgränsen. Precis som med den röda vinbärsbusken har jag tagit ett par av de äldsta grenarna för att stimulera dem att skjuta nya skott.

Lyckas det så blir det mer vita vinbär i skogen till fåglarna. Jag glömmer oftast bort dem tills dess de är nästan kalätna. Kanske borde jag ta sticklingar och sätta i gläntan? Då på en väl synlig plats.

Börjar året rätt

Helgvädret var äntligen lite kallare med klar och stilla luft. Lämpligt för utomhusarbete. Jag gav mig i kast med det omfångsrika hallonsnåret bakom stugan.

Först klippte jag bort alla tvåårsskotten med sekatören. De var lätta att känna igen eftersom de var ljusare och förgrenade. Vissa hade fortfarande kvar torra bär.

en hög med utgallrade hallonkvistar ligger på gräsmattan
En av många högar med utgallrade hallonplantor.

När väl de gamla hallonplantorna var borta kunde jag komma åt årsskotten som skulle gallras. Det gick relativt lätt att se vad som borde sparas och vad som skulle tas bort.

De avklippta hallonskotten lade jag på den stora rishögen i skogsbrynet.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
Kornsnön i fågelboet ser ut som små kolibriägg.

Den här gången hittade jag inte bara ett utan två gamla fågelbon i hallonsnåret.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
I det här fågelboet samsas skräp och snö med varandra.

Jag tror att det är något slags sångare som fött upp sina ungar i hallonsnåret. Bevis på att skogsgläntan är attraktiv för betydligt fler än oss människor. Och på att inte alla fåglar vill bo i en holk.

Grensågen fick jobba

Nu när det fortfarande var minusgrader passade jag på att glesa ut hästkastanjen.

framför hästkastanjen ligger flera avsågade grenar på snötäcket
Trädkronan är öppnare och luftigare.

Där fanns ett par kraftiga grenar som gick tvärs igenom kronan. Dessutom några som vuxit i kors och därför skavt mot varandra när vinden blåser.

Med den hopfällbara grensågens hjälp gick det både snabbt och lätt att ta bort dem. (Jag blir alltid lika imponerad av hur effektiv den är. Näst efter sekatören är den nog mitt favoritredskap i trädgårdsarbetet.)

grova grenar ligger på snötäcket
Får de bara torka över sommaren blir det bra ved av de här grenarna.

Jag hann också med att rensa två av fågelholkarna. De som sitter så lågt placerade att jag kunde nå dem utan stege. I den ena fanns ett perfekt litet svartmesbo av mossa, gräs och fodrat med dun.

I den andra fanns ett tunt bo av mossa och torrt gräs med två döda talgoxungar. Kan det vara en effekt av den varma och torra sommaren? Det är alltid lite sorgligt när en häckning misslyckats.

Drastisk föryngringskur

I hallonsnåret bakom stugan för två svarta vinbärsbuskar en tynande tillvaro. De får nästan ingen sol och ger därför inte heller några bär. Vid en första anblick verkar de döende. Jag bestämde mig för att istället se om det gick att ge dem nytt liv.

avklippta grenar av vinbär ligger i en hög på marken
Gamla, svarta och ofruktbara grenar.

Första delen av räddningsaktionen var att rensa runt vinbärsbuskarna. Många hallon föll för sekatören men de kommer snart igen med nya rotskott.

Nästa steg var att göra en ordentlig föryngringsbeskärning. Jag klippte ner alla gamla, svarta och förvedade grenar på bärbuskarna. När jag väl var klar fanns det bara 10 – 15 centimeters stumpar kvar.

Nu återstår bara att se om det här ingreppet får vinbärsbuskarna att skjuta nya skott. Gör de bara det kommer det att bli mycket bär de kommande åren. Under förutsättning att jag håller efter hallonen så de inte skuggar för mycket igen.

Skönt att veta att jag inte behöver vara sysslolös nästa sommar heller.

Såg och sekatör

Det är den där årstiden igen. När det är dags att ta hand om bärbuskarna. Det var också väldigt fint väder när jag klev ut i trädgården försedd med beskärningssåg och sekatör. Ordentliga trädgårdshandskar hade jag redan tagit på mig för att skydda händerna.

grenar krusbär beskärning
Mer sol och luft i krusbärsbusken.

Först var det krusbärsbusken som behövde glesas ut. Ledorden var ”luftigt” och ”ljusinsläpp” för att minimera risken för mjöldagg. Grenarna som växte genom busken och på tvärs mot andra var de första som jag tog bort. Därefter blev det lite knepigare att bestämma vad som skulle vara kvar.

Slutresultatet blev en kompromiss mellan många blomknoppar och en föryngring med nya skott. Kan det bli så bra att vi får stor skörd både i år och nästa år?

hasselgrenar efter beskärning
Hasselslanor.

Att glesa ur hasseln hade jag inte gjort förut. Samma angreppssätt där som för de övriga buskarna. Först bort med det som växer på tvärsen och skaver mot andra grenar. Sedan de klena grenarna som växer parallellt med en mer livskraftig.

Efter ett tag var också hasseln luftigare och mer harmonisk i formen. De borttagna grenarna får ligga på tork ett par månader. Sen blir de bra stöd för klätterväxter.

Doftschersminen och paradisbusken behövde inte mycket gallring. I båda fallen var den bara någon enstaka gren som hade växt igenom busken och behövdes tas bort.

Arbetsdagen avslutades med årets första lunch och kaffe ute på verandan. Jag ser verkligen fram emot den vårdagen när vi inte bara hör fåglar utan också humlor.