Tagg: bergenia

Vanitas

I konsten är vanitas ett motiv som skall påminna betraktaren om alltings förgänglighet. Ofta symboliseras detta av en dödskalle, ett slocknat ljus eller vissna blommor.

vissen strutbräken
Strutbräkens vissna blad täcker bergeniorna.

I slänten hittade jag solgläntans vackraste vanitas. Vår högväxta strutbräken hade lagt sina bronsfärgade blad i en dramatisk solfjäder över de vintergröna bergeniorna.

Helt naturligt och väldigt effektfullt.

 

Annonser

Hej, mitt vinterland

Snön har inte riktigt släppt greppet om tomten ännu. Det gör det svårt att tro på våren. Fast jag vet att den kommer. Även om det dröjer ytterligare ett tag.

perennrabatt-i-sno
Här gömmer sig vintergäck, såpnejlika och vårkrage.

Nere i slänten sticker Bergenians bladverk fram ur snön. Den är ett levande bevis på att perenner kommer igen år efter år. Bara de får rätt livsbetingelser.

Jag hoppas att jag kan plantera några rödbladiga Bergenior tillsammans med de andra. Det tror jag skulle bli en fin färgkombination mot den vita snön.

Ack ja. Att planera för sommarens plantering är ett sätt att stå ut med vintern ett tag till.

bergenia-i-sno
Bergenian är fortfarande vintergrön under snötäcket.

Lilja på fel plats

I den absolut torraste och stenigaste delen av trädgårdslandet står det ett par krolliljor.

Krollilja
Krollilja (Lilium martagon) skall enligt utsago lukta obehagligt. Det har jag inte testat.

De tänker jag flytta till en plats som är mer lämpad för dem. Skuggigt och lite fuktigare. På så sätt frigör jag också utrymme i landet för sådana perenner som vill ha det torrt och knapert.

Just nu ser jag alltså över hur jag bäst flyttar om bland befintliga växter för mer en samlad placering i de olika rabatterna. Sådant som bäst görs på sensommaren för att de skall hinna rota sig ordentligt innan vintervilan.

En tanke jag har är att samplantera krolliljorna med bergenian nere i slänten. Då blir inte bergenian bara en mörkgrön dyster fläck efter sin egen blomning utan fungerar som bakgrund till krolliljan senare på säsongen. Det borde passa bra.

Vad rimmar på fiol?

Vi fortsätter att hitta nya små blommor lite överallt på tomten.

Luktviol
Det växer luktviol i trädäcket vid bastun

Senaste fyndet är luktvioler. De finns i gräset på gångstigarna. De växer i springorna i trädäcket framför bastun. För att inte tala om de frodiga bestånden mellan plasthinkarna med ruttnande kompost.

Enda stället där jag hittills inte hittat en endaste planta är i en rabatt.

Bergeniablomma
Bergenian blommar

Nu har också Bergenian skickat upp sina första blomklasar i vårsolen. De är gammelrosa färgklickar som syns tydligt mot de gröna bladen. På avstånd påminner de om spunnet socker.

Jag tror att de snart kommer att få sällskap av både malvor och humleblomster där i slänten ner mot vägen. Vi får se om jag gissat rätt?

Det händer saker.

”Det var en mörk och stormig natt. Plötsligt hördes ett skott! En dörr slog igen. Hembiträdet skrek. Samtidigt dök ett piratskepp upp vid horisonten.”

Fast fullt så spännande som i Snobbens manuskript var det naturligtvis inte.

Istället var det en grå, småkulen och regnig dag när vi begav oss till den närmast belägna brädgården. Där införskaffades tre olika slags virke som, tillsammans med en rulle rådjursnät, skall användas till vårt första seriösa byggprojekt.

verandan
Verandan, så som den ser ut nu.

Vi skall nämligen näta in verandan och förvandla den till en gigantisk kattvoljär.

Sambon har mätt, funderat, skissat på ritningar och jämfört för- och nackdelar med olika möjliga lösningar. Nu finns det ett förslag som känns kanonbra. Det kommer att vara en hel del arbete med att bygga det hela, men det färdiga resultatet blir definitivt värt det.

Där kan sen morrhoppan vara tillsammans med oss, nära naturen, och titta storögt på alla spännande saker som den innehållet. Samtidigt minimerar vi risken att hon försvinner som en oljad blixt ut i skogen när jaktinstinkten slår till.

Något som kisse inte kommer att vara så imponerad av är de bergeniaplantor som växer i slänten, en bit nedanför verandan. De ser faktiskt rätt så trista ut med sina stora, mörkgröna blad som sticker fram bland fjolårsgräs och torra kvistar.

bergenia
I slänten finns det ett ordentligt sjok av bergenia.

Framåt sommaren får de rosa blommor som gör sig bra mot den mörkgröna bakgrunden.

Bergenior är dessutom härdiga, anspråkslösa och rådjur tycker inte om smaken. Jag förutspår att fler och fler luttrade trädgårdsägare kommer att omvärdera sin syn på den här perennen. Visst är den rätt så fin, egentligen? När man tänker närmare efter?

okänd buske
Jag gissar att det här är en … vinbärsbuske?

Vid södra kanten av slänten har vi ytterligare en buske av okänd härkomst. Den luktar inte svarta vinbär när jag skrapar på grenarna. Kan det möjligen vara röda vinbär? Det kan förstås också vara en ren prydnadsbuske av något slag.

Vi får fler ledtrådar när bladen slår ut. Ordentligt vildvuxen är den i alla fall. Där den står,  nedsänkt i mossan.