Etikett: ängsskallra

Något att se fram emot

Dave Goulson – forskaren och humlefantasten – har äntligen skrivit klart en ny bok!

Att döma av omslaget och titeln innehåller den inspiration och tips på hur vi kan göra våra trädgårdar mer välkomnande för alla olika sorts insekter.

beautiful wrap-around cover of the next book, with painted illustrations of pollinators and meadow plants
Se alla vackra ängsskallror som pryder bokomslaget.

Är den lika intressant och charmerande som ”Galen i humlor” kommer jag inte bara att köpa den själv utan också rekommendera den till alla jag känner.

Den nya boken kommer ut på engelska ”senvåren eller sommaren” 2019. Kan jag hoppas på en svensk översättning senast samma höst? Då är julklapparna fixade.

Ängsblommor

Jag lyssnade på avsnittet om ängar och ängsblommor i brittiska poden ”Wildflower hour” . Experten som intervjuades var, minst sagt, skeptisk till de vanligaste fröpåsarna med ”Blandade ängsblommor” som säljs i trädgårdsbutikerna och snabbköpen. Detta eftersom de inte bara innehåller frön från ängsblommor utan också färgglada rabattväxter.

Han ansåg att det ger en skev föreställning om hur en äng ”skall” se ut. Och de flesta ängsblommor är inte iögonfallande pråliga.

Som råd till den som ändå vill ha en äng sade han helt enkelt: ”Det är ingen idé att ens försöka om du inte först sår ängsskallra.” Skönt att jag har gjort något rätt, även om de växte i klungor och inte jämnt utspritt som jag tänkte.

Fröställningar av ängsskallra
Vi får se om ängsskallrorna blivit ett permanent inslag i ängen?

Ett annat inslag i programmet handlade om att skolbarnens ordböcker nu innehåller färre blomnamn. Detta eftersom de inte känner igen lika många växter som tidigare generationer gjorde.

Att höra det gjorde mig rätt beklämd. För det innebär också att de brittiska barnen inte ens är medvetna om vad de går miste om – eller vad som är värt att bevara.

 

Nya ängen – hur går det egentligen?

Projektet med att förvandla delar av grässlänten till en blomsteräng har nu pågått i tio månader. Och hittills verkar det lovande.

Av höstens insamlade frön av ängsskallra (Rhinanthus minor L.) har det blivit många plantor.

blommor av ängsskallra
Än så länge är det bara blommor, inga fröställningar.

Precis som jag tänkt är gräset både glesare och tunnare runt ängsskallrorna. Det innebär att andra ängsblommor också får mer solljus.

vallmoblomma
Vallmon har papperstunna kronblad.

En av de första nya blommorna som tog dök upp var en kornvallmo (Papaver rhoeas L.) Det är en ganska liten planta men den har hittills gett tre blommor.

blomma av prästkrage
Prästkrage finns också på ängen.

Prästkragen (Leucanthemum vulgare Lam) flyttade jag från gräsmattan bakom stugan. Där finns det ganska många prästkragar men det fattades sådana på ängen. Den stortrivs där jag satte den och är redan hög och kaxig.

blomma blåklint
Blåklinten är en favorit. Tyvärr också för fältharen.

Det har blivit färre blåklintsblommor (Centaurea cyanus L.) än jag hoppades. Allt verkade mycket lovande fram tills för ett par dagar sedan. Då hade fältharen hittat dem och uppenbarligen är blomknopparna godast. Alltså är de flesta av blåklintsplantorna hårt nedbetade och jag är osäker på om de orkar komma igen innan sommaren är över.

Även om det redan är en stor skillnad från förra året så är arbetet långt ifrån klart. Fler bitar av slänten behöver förberedas för sådd. Frön skall insamlas från fler vilda växter. Gräset jag slår med skäran får inte bli liggande och göda marken …

Att skapa och underhålla en liten blomsteräng är ett långsiktigt projekt.

Går det att göra en äng av en gräsmatta?

Slänten nedanför verandan är inte så spännande. Där växer mest högt gräs. Fast jag har faktiskt hittat en del ängsblommor också. Mellan grästuvorna finns det gullviva, humleblomster, liten blåklocka och gulmåra. Med lite hjälp borde de kunna frodas och rentav föröka sig.

Jag har därför bestämt mig för att gynna dem på gräsets bekostnad. Målet är att få en liten blomsteräng som vi kan njuta av.

För att lyckas krävs arbete och uthållighet. Därför kavlade jag upp ärmarna och satte  igång.

miniang
Snaggad grässlänt – här kom skäran väl till pass.

I augusti mätte jag upp tre stycken rektanglar i slänten. De var kanske 1,5 * 2 meter. I dem skar jag ner gräset i flera omgångar. Till slut återstod det bara ett par centimeter höga stjälkar.

Då var det dags att ta fram grepen. Jag trampade ner den i grässvålen med ungefär fem cm mellanrum. Sedan bände jag till och vickade grepen fram och tillbaka. Tanken var att göra hål där frön kunde få kontakt med jorden.

I naturbeteshagar är det boskapen som trampar sönder marken med sina klövar. Eftersom jag bara väger en bråkdel så mycket som en normalstor ko fick jag jobba desto hårdare med grepen. Jag var helt genomsvettig när jag väl var färdig

angsskallra
Fröställning av ängsskallra

Därefter strödde jag ut frön av ängsskallra (Rhinanthus minor L) som jag hade samlat ihop från dikesrenen. Den gör att gräset blir glesare och ängsblommorna trivs bättre när de får mer sol. Ängsskallran är nämligen en halvparasit som försvagar gräset när den suger näring från rötterna.

angsfroblandning
Äkta ängsfröblandning.

Förutom ängsskallra tömde jag också ut en påse ängsfröblandning från Pratensis. Sedan vattnade jag och gick runt med träskor på den leriga grässvålen för att verkligen trampa ner fröna i marken. (Har man ingen ko som kan hjälpa till med sådant får man improvisera.) När det väl var klart återstod bara att vänta och se vad som gror.

Nu måste gräset hållas efter så att det inte kväver de nya plantorna innan de hunnit etablera sig. I höstas klippte jag det med en häcksax. Så länge gräset är riktigt kort passar häcksaxen bättre för ändamålet än skäran. Långsiktigt måste jag hitta en bättre lösning.

Kanske är det dags att anmäla mig till en kurs i att slå med lie? Allra helst om jag verkligen lyckas förvandla grässlänten till en liten blomsteräng. En äng kräver också den visst underhåll.