Tagg: ängsblomma

En annan sorts fågelfrö

De flesta fröfirmor har numera minst en blomsterblandning i sortimentet avsedd för pollinatörer. Naturvänner kan göra en insats utan att ha en egen trädgård. Det räcker med en kruka eller balkonglåda. Inte heller behöver de plöja metervis av trädgårdsböcker för att veta om de gör ”rätt”. Det hela är väldigt enkelt.

tre fröpåsar från sutton seeds: Birds and Bees Mix, Fältvädd och Honey Bee Mix
Låt oss prata om blommor och bin. Och fåglar.

Så har vi då engelsmännen med sina specialblandningar. De lockar inte bara humlor, bin och fjärilar till tomten. Växterna får fröställningar som blir mat åt småfåglarna.

Jag tycker att det låter väldigt klokt. Så naturligtvis beställde jag en förpackning.

Det står inte på dem exakt vilka sorts växter de innehåller. Därför kommer jag att så de här fröna i krukor. Då kan jag lättare ha dem under uppsikt och se vad det är som gror. På så sätt minskar jag risken att få in fler invasiva arter.

Det räcker så gott med mina ärkefiender lupinerna.

Annonser

Något att se fram emot

Dave Goulson – forskaren och humlefantasten – har äntligen skrivit klart en ny bok!

Att döma av omslaget och titeln innehåller den inspiration och tips på hur vi kan göra våra trädgårdar mer välkomnande för alla olika sorts insekter.

beautiful wrap-around cover of the next book, with painted illustrations of pollinators and meadow plants
Se alla vackra ängsskallror som pryder bokomslaget.

Är den lika intressant och charmerande som ”Galen i humlor” kommer jag inte bara att köpa den själv utan också rekommendera den till alla jag känner.

Den nya boken kommer ut på engelska ”senvåren eller sommaren” 2019. Kan jag hoppas på en svensk översättning senast samma höst? Då är julklapparna fixade.

Nya ängsblommor

Jag har precis planterat in den fleråriga örten Gulsporre (Linaria vulgaris Mill.) bland ängsblommorna. Gulsporrens blomningsperiod sträcker sig mellan juli och september. De ljusgula blommorna är vackra att se på och populära hos pollinerarna. Precis sådana blomster som jag vill ha i ängen.

Blommande gulsporre
Blommande gulsporre.

När en bekant sade att jag kunde få både frön och plantor från trädgårdsdiket tackade jag naturligtvis ja. Fram med planteringsspaden. En sådan chans kunde inte försittas!

Små gulsporreplantor i glasburkar som står på ett bord.
Klorofyll på burk.

Småplantorna som jag hämtade hade förvånandsvärt klena rotsystem. För att de inte skulle klämmas sönder under transporten stoppade jag ner dem i ett par glasburkar. Lite lätt fuktad jord förhindrade att rötterna torkade ut.

Små gulsporreplantor tillsammans med förgätmigej.
Än så länge verkar de trivas.

När jag sedan planterade dem på lämplig plats i ängen var vädret på min sida. Det höll sig lite svalt och ganska regnigt. Något som mildrade chocken av flytten. Faktiskt har alla plantor utom en överlevt den första veckan.

Nu återstår bara att se om de klarar den kommande vintern.

Violettkantad guldvinge

Vi fick finbesök av en (trolig) violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) som provianterade på ängsblommorna. Den var vaksam så jag kunde inte komma speciellt nära med kameran.

violettkantad guldvinge på blommande prästkrage
En ynka bild fick jag. Suddig förstås.

I Sverige finns det flera olika Guldvingar och alla är de små och snabba till flykt.

Den violettkantade guldvingen föredrar  artrika, öppna gräsmarker med ett stort utbud av nektarrika blommor. Tyvärr finns det färre och färre av sådana marker och därför klassas arten numera som ”nära hotad”.

Några guldvingar har bevisligen hittat till solgläntan. Den duger visst som liten äng.

ängssyra med ett par tunna blomstänglar
Ängssyra. Lite ankommen av sol och insekter.

Nu vet jag att ängssyran (Rumex acetosa L.) är värdväxt för larverna. Vilken tur att jag lämnat kvar dem där de står bland ängsblommorna. Utan barnkammare inga vuxna individer. Och det skulle vara roligt att få se fler än en.

Ytterligare en bra ursäkt att lämna delar av tomten orörd och ”stökig”.

 

Ängsblommor

Jag lyssnade på avsnittet om ängar och ängsblommor i brittiska poden ”Wildflower hour” . Experten som intervjuades var, minst sagt, skeptisk till de vanligaste fröpåsarna med ”Blandade ängsblommor” som säljs i trädgårdsbutikerna och snabbköpen. Detta eftersom de inte bara innehåller frön från ängsblommor utan också färgglada rabattväxter.

Han ansåg att det ger en skev föreställning om hur en äng ”skall” se ut. Och de flesta ängsblommor är inte iögonfallande pråliga.

Som råd till den som ändå vill ha en äng sade han helt enkelt: ”Det är ingen idé att ens försöka om du inte först sår ängsskallra.” Skönt att jag har gjort något rätt, även om de växte i klungor och inte jämnt utspritt som jag tänkte.

Fröställningar av ängsskallra
Vi får se om ängsskallrorna blivit ett permanent inslag i ängen?

Ett annat inslag i programmet handlade om att skolbarnens ordböcker nu innehåller färre blomnamn. Detta eftersom de inte känner igen lika många växter som tidigare generationer gjorde.

Att höra det gjorde mig rätt beklämd. För det innebär också att de brittiska barnen inte ens är medvetna om vad de går miste om – eller vad som är värt att bevara.

 

Blåvinge i röllikan

Det är inte ofta som vi fått besök av någon blåvinge i gläntan. Synd, men inte helt oväntat. Ett flertal blåvingar är några av de mest hotade dagsfjärilarna i Sverige.

juvelvinge på röllika
Sommarkänsla – nu dröjer det ett år tills nästa gång.

I somras var det något som jag tror kan ha varit en Kronärtsblåvinge (Plebejus argyrognomon) som uppehöll sig runt röllikorna (Achillea millefolium L.)

Den lilla fjärilen var hyperalert och på sin vakt mot faror. Därför lyckades jag inte smyga tillräckligt nära för att kunna ta ett bra foto.

Även om blåvingen jag såg satt på en röllika är det troligen gökärten (Lathyrus linifolius (Reichard) Bässler) som eventuella larver kalasar på. Ytterligare en god anledning att inte vara nitisk med att rensa bort allt ”ogräset” på tomten.

Rolig kuriosa om röllika är att den dialektalt kallats backhumle eller jordhumle. Den smakar nämligen beskt och har faktiskt använts vid ölbryggning. Kanske något för de mest dedikerade mikrobryggerierna att testa på nytt? Snacka om hyperlokalt öl.

En tilltufsad överlevare

På våren är vinbärsfuksen (Polygonia c album) en av de första fjärilarna på tomten.

Precis som hos citronfjärilen och nässelfjärilen övervintrar vissa individer som fullvuxna. När de sedan vaknar ur sin dvala är det bråttom att hitta mat. Därefter är det dags att hitta en partner, para sig och lägga ägg.

gammal vinbärsfuks på prästkrage
En solvarm blomma är bästa lunchstället.

Jag misstänker att det var en av vårens vinbärsfuksar som satt på prästkragen. Färgerna var solblekta och vingkanterna fransiga. En av bakvingarna saknades nästan helt. Förmodligen är det en hungrig fågel som fått tag i den.

Den hade helt klart varit med om både det ena och andra sedan den kröp fram den första vårdagen.

Men den levde! Flög fortfarande hyfsat bra och lät sig väl smaka av nektar och solvärme när den vilade en stund.

Ett bevis på att fjärilar inte alls är så spröda som man kan tro. Samt ett kvitto på att våra ängsblommor är uppskattade.