Tagg: ängsblomma

Geggiga fröbomber

Att öka antalet ängsblommor i solgläntan är ett långsiktigt projekt. Oftast sprider jag ut frön. Men eftersom fröna är lätta och flygiga är det svårt att få dem dit jag vill. (I det här fallet – in i mitten av täta buskage och stora hallonsnår.) Så jag bestämde mig för ge dem lite hjälp på vägen genom att göra fröbomber.

en tillplattad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske. I mitten av jordklumpen finns blandade frön av vildblommor.
Det är nästan som att göra dumplings. Med fröfyllning.

Först lade jag överbliven planteringsjord i en hink. Därefter hällde jag i vatten lite i taget tills det gick att forma bollar av jorden. Med den kladdigaste ingrediensen redo att användas hämtade jag fröerna. Det var kråkvicker (Vicia cracca L.), fingerborgsblomma (Digitalis purpurea L.) och prästkrage (Leucanthemum vulgare Lam.) som jag samlat in från ängsplättarna. Varje jordklump plattades ut så jag kunde lägga frön i mitten.

en ihoppressad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske.
Jorden pressas ihop runt fyllningen.

Sedan kom det momentet som krävde handkraft. För att fröbomberna skall hålla ihop när de kastas får de inte vara för blöta. Alltså måste jag klämma ut överflödigt vatten med båda händerna och samtidigt forma geggan till en boll.

fem färdiga fröbomber utplacerade på ett vitt hinklock. jordbollarna är oregelbundna och av olika storlek men håller ihop.
Färdiga fröbomber. Bara att kasta.

Nu blev jordklumparna visserligen mer äggformade än runda men principen funkade. De höll ihop så jag kunde hysta in dem dit där jag själv inte kunde nå. När de slog i marken exploderade de i en massa jord-och-frö smulor.

Återstår bara att vänta och se om det blir fler blommor på de ställena.

Annonser

Ny ängsblomma

Nu äntligen blommar åkervädden (Knautia arvensis (L.) Coult.) i gläntan. Just den här plantan har jag drivit upp själv. Det var det enda fröet som grodde av alla jag sådde. Ibland krävs det bara en pionjärplanta för att det så småningom skall bli ett helt bestånd. Det är det jag hoppas skall hända här.

stenhumlehane med gul krage, svart mittparti och orangeröd rumpa letar nektar på en ljuslila åkerväddsblomma
Ängsvädden är väldigt poppis bland humlorna. Väldigt. Väldigt. Poppis.

Det var lite nervöst att plantera ut den på friland bland ängsblommorna. (Dog den måste jag ju börja om från början med nya frön.) Som tur var överlevde den och ser ut att trivas. Den är nämligen full med blomknoppar. Och humlor.

Vi får se hur lätt den sprider sig. Räcker det med att låta myrorna släpa runt på fröna? Bäst är naturligtvis om naturen sköter det hela. Fast åkervädden kanske behöver lite mer hjälp så här precis i början? I sådana fall får jag helt enkelt avsätta ett par lådor för vintersådd och hoppas på frön med bättre grobarhet.

Nytt försök med vallmo

Knallröda Kornvallmon (Papaver rhoeas) blev kortlivad i ängen. Den blommade en säsong men de små självsådda fröplantorna klarade inte nästa sommars stekande sol.

orangeröd vindvallmo mot grön bakgrund
Ljusorange och flyktig skönhet. Men en vallmo.

Istället har vi fått ett litet kluster av orange blommor som jag tror kan vara Vindvallmo ‘Copper Queen’ (Stylomecon heterophylla). Förmodligen kommer de från någon gammal fröpåse som jag hittat i en gömma och strött ut på vinst och förlust.

Vallmorna står i den absolut torraste och sandigaste hörnan vi har. Och de verkar stortrivas för det ser ut att bli mängder av frökapslar. Det borde inte vara omöjligt att hitta fler snustorra ställen i gläntan. Om det nu är så de vill ha det.

En annan sorts fågelfrö

De flesta fröfirmor har numera minst en blomsterblandning i sortimentet avsedd för pollinatörer. Naturvänner kan göra en insats utan att ha en egen trädgård. Det räcker med en kruka eller balkonglåda. Inte heller behöver de plöja metervis av trädgårdsböcker för att veta om de gör ”rätt”. Det hela är väldigt enkelt.

tre fröpåsar från sutton seeds: Birds and Bees Mix, Fältvädd och Honey Bee Mix
Låt oss prata om blommor och bin. Och fåglar.

Så har vi då engelsmännen med sina specialblandningar. De lockar inte bara humlor, bin och fjärilar till tomten. Växterna får fröställningar som blir mat åt småfåglarna.

Jag tycker att det låter väldigt klokt. Så naturligtvis beställde jag en förpackning.

Det står inte på dem exakt vilka sorts växter de innehåller. Därför kommer jag att så de här fröna i krukor. Då kan jag lättare ha dem under uppsikt och se vad det är som gror. På så sätt minskar jag risken att få in fler invasiva arter.

Det räcker så gott med mina ärkefiender lupinerna.

Något att se fram emot

Dave Goulson – forskaren och humlefantasten – har äntligen skrivit klart en ny bok!

Att döma av omslaget och titeln innehåller den inspiration och tips på hur vi kan göra våra trädgårdar mer välkomnande för alla olika sorts insekter.

beautiful wrap-around cover of the next book, with painted illustrations of pollinators and meadow plants
Se alla vackra ängsskallror som pryder bokomslaget.

Är den lika intressant och charmerande som ”Galen i humlor” kommer jag inte bara att köpa den själv utan också rekommendera den till alla jag känner.

Den nya boken kommer ut på engelska ”senvåren eller sommaren” 2019. Kan jag hoppas på en svensk översättning senast samma höst? Då är julklapparna fixade.

Nya ängsblommor

Jag har precis planterat in den fleråriga örten Gulsporre (Linaria vulgaris Mill.) bland ängsblommorna. Gulsporrens blomningsperiod sträcker sig mellan juli och september. De ljusgula blommorna är vackra att se på och populära hos pollinerarna. Precis sådana blomster som jag vill ha i ängen.

Blommande gulsporre
Blommande gulsporre.

När en bekant sade att jag kunde få både frön och plantor från trädgårdsdiket tackade jag naturligtvis ja. Fram med planteringsspaden. En sådan chans kunde inte försittas!

Små gulsporreplantor i glasburkar som står på ett bord.
Klorofyll på burk.

Småplantorna som jag hämtade hade förvånandsvärt klena rotsystem. För att de inte skulle klämmas sönder under transporten stoppade jag ner dem i ett par glasburkar. Lite lätt fuktad jord förhindrade att rötterna torkade ut.

Små gulsporreplantor tillsammans med förgätmigej.
Än så länge verkar de trivas.

När jag sedan planterade dem på lämplig plats i ängen var vädret på min sida. Det höll sig lite svalt och ganska regnigt. Något som mildrade chocken av flytten. Faktiskt har alla plantor utom en överlevt den första veckan.

Nu återstår bara att se om de klarar den kommande vintern.

Violettkantad guldvinge

Vi fick finbesök av en (trolig) violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) som provianterade på ängsblommorna. Den var vaksam så jag kunde inte komma speciellt nära med kameran.

violettkantad guldvinge på blommande prästkrage
En ynka bild fick jag. Suddig förstås.

I Sverige finns det flera olika Guldvingar och alla är de små och snabba till flykt.

Den violettkantade guldvingen föredrar  artrika, öppna gräsmarker med ett stort utbud av nektarrika blommor. Tyvärr finns det färre och färre av sådana marker och därför klassas arten numera som ”nära hotad”.

Några guldvingar har bevisligen hittat till solgläntan. Den duger visst som liten äng.

ängssyra med ett par tunna blomstänglar
Ängssyra. Lite ankommen av sol och insekter.

Nu vet jag att ängssyran (Rumex acetosa L.) är värdväxt för larverna. Vilken tur att jag lämnat kvar dem där de står bland ängsblommorna. Utan barnkammare inga vuxna individer. Och det skulle vara roligt att få se fler än en.

Ytterligare en bra ursäkt att lämna delar av tomten orörd och ”stökig”.