Skogslya

Det är inte utan att jag är nyfiken på vad det är som bor i skogen på andra sidan vägen? Lyan ligger under rötterna till ett stort och friskt lövträd. Ingångshålet är kanske 20 centimeter i diameter. Placeringen är nästintill perfekt. Både skyddad och med god uppsikt över omgivningen. En vältrampad stig leder fram till entrén.

ingången till en djurlya under trädrötter
Vem bor här?

I solgläntan har vi sett spår av både räv och grävling. Inte är det speciellt långsökt att tänka sig att det är någon av dessa som bosatt sig här?

Förr eller senare kommer snön. Det blir lättare att se om det är någon aktivitet i boet. Med riktig tur kanske vi också hittar några bra spårstämplar. De kommer att ge oss de nödvändiga ledtrådarna för att artbestämma vår hemliga granne.

Annonser

Renoveringen fortsätter

Det är inte bara taket som skall bytas. Vi har också bett hantverkarna att ersätta de gamla vindskivorna, hängrännorna och stuprören.

bitar av nedmonterade stuprör och hängrännor utlagda på gräsmattan
Rost, mossa och barr. Visst rensade vi dem så sent som i somras?

Efter att verkligen ha kunnat detaljstudera skicket där de ligger på gräsmattan kan jag bara konstatera att det var ett bra beslut. De har blivit rätt åtgångna av väder och vind.

Vi vet inte när de ursprungligen sattes upp men de har definitivt tjänat sitt syfte.

Tre buttra gårdsväktare

Under den gångna sommaren har tomten patrullerats av en trio paddor (Bufo bufo). På nätterna såg vi dem ibland på gräsmattan när de letade sniglar, maskar och insekter. Oftast hittade vi dem i trappan till vår matkällare. Där sökte de skydd från solen.

De blev snabbt tydligt att vi hade att göra med tre olika personligheter.

en brun padda sitter på ett trappsteg
Jag är rätt trygg här på trappsteget.

Den pepparkaksbruna, mellanstora paddan var den lugnaste av de tre. Visst höll den koll på de stora människorna som rörde sig i omgivningen men den satt oftast kvar.

fullvuxen ljusgrå padda sitter på ett trappsteg med ansiktet bortvänt från kameran
Om jag inte låtsas om dig så blir jag automatiskt osynlig.

Som kontrast var den största paddan ett riktigt nervknippe. Den tyckte att rörelser i omgivningen var obehagliga och drog sig undan när jag kom för nära. Lite torr mossa att gömma sig under var tillräckligt skydd för att den inte skulle överge källartrappan.

liten ljusbrun padda ute bland mossa har koll på fotografen
Jag har koll på dig, människa.

Den minsta, och förmodligen också yngsta, av paddorna var också lite reserverad. Samtidigt verkade den helt övertygad om sin förmåga att framgångsrikt kunna smita undan om jag försökte fånga den. Så den såg mig nog mer som ett irritationsmoment än som ett hot.

De senaste veckorna har jag bara sett pepparkakspaddan utanför matkällaren. Jag antar att de andra två redan har valt ut sina övervintringsplatser.

Vi får se om de små knottriga gårdstrollen kommer tillbaks nästa vår och fortsätter hålla efter sniglar och skalbaggar i rabatterna.

Kanske med skohorn?

Jaha. Där kom alltså en papperspåse med tio välmatade tulpanlökar. Klart att jag inte kunde låta bli när webshopen rekommenderade dem och de var till nedsatt pris.

papperspåse från bulbs.se med tio tulpanlökar Purissima
Stora lökar är jättebra men de kräver mer utrymme än små.

Det var den vita färgen jag föll för. Den kommer att skina som en fyrbåk i sommarnatten och locka till sig nattflyn och malar. De, i sin tur, attraherar fladdermössen.

Utmaningen är att först hitta en ledig lucka för lökarna i rabatterna. Får jag bara ner dem i jorden innan frosten kan jag flytta dem till ett bättre ställe nästa höst. Eller så distraheras jag av något annat spännande projekt och låter de stå kvar ett tag till?

I mörkret är alla kattugglor grå

Vad är det egentligen som försiggår i gläntan när det är natt och becksvart? Spår av aktivitet hittar vi med jämna mellanrum. Djuren ser vi nästan aldrig. Vårt dåliga mörkerseende ligger oss i fatet.

I somras gjorde jag så slag i saken och köpte en viltkamera. Med hjälp av den borde jag väl ändå kunna stilla min nyfikenhet?

kattugglan sitter på vår utomhusbelysning och spanar efter byte
Kattugglan spanar efter något ätbart.

Oftast finns det inga nya bilder. Vi har en stor tomt med många skyddande buskage. Men vid de tillfällen när jag sätter in minneskortet i lapotopen och ser att kameran plåtat något mitt i natten – då ökar pulsen.

Som när kattugglan plötsligt satt där mitt framför kameran. En rar liten nattgäst. På jakt efter en ouppmärksam sork eller två.

Vi låter proffsen göra det

Vi är inte ovana vid snickeriarbeten och reparationer. Tvärtom är det en av sakerna som både sambon och jag uppskattar med stugan. Det finns gott om möjligheter att jobba med händerna och fixa saker. Skön omväxling till kontorsarbetet.

Men så i somras upptäckte vi plötsligt att det regnade in på vinden! Ett av snöskydden hade snedbelastats under en längre tid och skavt hål i plåttaket.

gäststugan utan plåttaket men med ny takpapp
Ny takpapp på gäststugan. Stuprör och hängrännor borta.

Vi kontrollerade skadan och det verkade inte som om innertaket var skadat. Fast några av plankorna var fuktiga. Så frågan var inte om vi behövde göra något utan hur fort.

de gamla vindskivorna och plåttaken utlagda på gräsmattan framför gäststugan
De gamla vindskivorna och taket får ligga på gräset så länge.

Vi bestämde oss för att lägga ut jobbet på entreprenad. Allra helst ville vi anlita en lokal hantverkare. Men det var lite knepigare än vad vi trodde att hitta kontaktuppgifterna till sådana. De stora byggfirmorna har råd att köpa sökord på google, också ortsnamn, de mindre firmorna har fullt upp med de jobb de får in.

byggnadsställning och stege uppställda på baksidan av gäststugan
Ordentlig byggställning på plats.

Till slut hittade vi i alla fall en firma som kändes förtroendeingivande och skrev avtal. Nu är de i full fart med att byta tak på gäststugan. När jag ser alla ställningar och verktyg de använder är jag väldigt glad att vi tog beslutet att anlita proffs.

Vi skulle förstås kunnat göra det själva. Men inlärningskurvan skulle blivit väldigt brant. Och vi skulle inte varit på långa vägar lika effektiva.

Bakke-Nellike

Äntligen har jag fått ett namn på den lilla rosa blomman som växer i det torraste och stenigaste hörnet vid bastun. Det är en backnejlika (Dianthus deltoides L.).

närbild på blommande rosa backnejlika
Ceriserosa sommarfägring.

Backnejlikan är en trädgårdsrymling som förvildats och numera växer på olika ställen i vårt avlånga land. Jag har misstänkt att vårt exemplar var en rabattväxt. Nu får jag allt omvärdera vad som egentligen är en rabatt. Väldigt mager och sandig jord duger tydligen bra det också.