Många gillar röllikan

Efter att jag räfsade bort gammal mossa och torrt fjolårsgräs är röllekan (Achillea millefolium L.) en av växterna som verkligen stortrivs på tomten. Det innebär att vi också hittar allt fler nya små djur som har den som värdväxt.

renfanebagge på ett torrt grässtrå
En småknubbig renfanebagge.

Nu var det inte där som jag hittade en ny skalbagge. Istället satt den på ett par av de torra grässtråna på ängen. Att bildgoogla webben för att artbestämma ”liten svart skalbagge med rund bakdel” var förstås dömt att misslyckas.

Istället vände jag mig ännu en gång till jourhavande biolog med min fråga. Svaret kom blixtsnabbt. Vår nyaste besökare var en renfanebagge (Galeruca tanaceti).

Trots namnet duger det visst lika bra med röllika när det inte finns någon renfana (Tanacetum vulgare L.) Renfanebaggens larver kan bli skadedjur på potatis. Med hungriga vildsvin som stryker runt i skogen är det inte aktuellt att sätta potatis i trädgårdslandet. Renfanebaggen får hitta något annat att äta.

en grönskimrande spyfluga och vanlig fluga sitter ovanpå en rölleka
Sensommarens flugor äter nektar och pollen.

Eftersom röllikorna har en lång blomningssäsong är de viktiga näringskällor för pollinerarna. Tidigare i soras var blommorna ivrigt uppvaktade av fjärilar, blomflugor och humlor. Nu när hösten närmar sig är det mest olika flugor som besöker dem.

En och annan humledrottning ser vi också på röllikorna. De passar på att tanka energi en sista gång innan de hittar ett bra övervintringsställe.

Annonser

Köttätande pioner

Jag fick tipset att titta nära på pionernas frökapslar när de precis öppnat sig. Och jösses, de ser verkligen precis ut som monstermunnar. Fulla av vassa tänder.

Kan förebilden till Audrey II i Little Shop of Horrors vara en enkel bondpion?

närbild på frökapsel med pionfrön
”Feed me, Seymore!”
närbild på frökapsel med pionfrön
”Give us a kiss …”

Vintersådden i rabatten

Experimentet med vintersådd i plastlådor på balkongen gav blandat resultat. Bokollonen ruttnade bort och mina försök att stratifiera slingerstormhatten misslyckades helt.

närbild på en delvis utslagen blomma av jätteverbena
Jätteverbenans blommor är små och nätta.

Jätteverbena (Verbena bonariensis) hade jag mer framgång med. Ett par nypor frön glömdes bort tills det spirade grönt under plastlocket

Resultatet blev ett tjog plantor som planterades ut i stugrabatterna. Tyvärr har torkan gjort dem lågväxta. Jag skall definitivt samla in frön från dem till nästa sommar.

blad av vit solhatt i en rabatt omgiven av vissna rosa floxblommor
En vit solhatt i rabatten. Blommorna kommer nästa år.

Ytterligare en frösådd som verkligen trivdes i plastbyttorna var vit solhatt (Echinacea purpurea ‘Alba’). Där blev det nio plantor till rabatterna. Som perenn är solhatten mer av en tvåstegsraket. Efter första vintern vet jag hur många av dem som överlever.

Nu har jag fått blodad tand och vill driva upp fler perenner från frön. Går det bra är det ett enkelt och billigt sätt att utöka blomsterprakten. Och om jag misslyckas så är det ingen katastrof. Allra helst om jag bytt till mig fröna eller samlat in från egna växter.

Ny pallkrage

Sambon hämtade hem ytterligare en pallkrage från jobbet. Den här gången var det en ganska liten modell. En som passade perfekt nära bastuväggen. Där det är soligt och oftast vindstilla.

Innan den fylldes med jord isolerade jag den också invändigt med tunn plast. Det minskar risken att trät ruttnar och skall öka pallkragens livslängd betydligt.

liten pallkrage utan växter framför husvägg
Naken jord är oemotståndligt för ogräsfrön.

Nu har jag två odlingsytor i helt olika mikroklimat. Den större, där Gode Henrik står, har inte särskilt många soltimmar ens under högsommaren. Å andra sidan håller den fukten och torkar inte ut. Där har mangolden och mållan växt ikapp så det knakar.

I den nya pallkragen kommer jag att sätta soldyrkare. Förmodligen blir det en tonvikt på blommande ettåriga växter. Och vitlök. För man kan aldrig få för mycket vitlök.

Tegelröd ängstrollslända

Nu är det inte längre lika många trollsländor på patrull i solgläntan som det var under högsommarmånaderna. Tillgången på bytesdjur minskar också när hösten närmar sig. En trollslända som vi fortfarande ser pila omkring är vackert mattröd. Färgen var en utmärkt ledtråd för artbestämningen hos trollsländeföreningen

Tegelröd trollslända sittandes på grönt blad
Trollsländor vilar med vingarna utfällda.

Det är Tegelröd ängstrollslända (Sympetrum vulgatum) som fortfarande jagar under de soliga timmarna. Den är en allmän art vars säsong börjar på sensommaren och sträcker sig en bra bit in på hösten. Hanarna ståtar med den vackra mattröda färgen medan honorna är mer diskret tecknade i brunt.

Med tanke på alla hanar som vi ser hoppas jag att det finns många intresserade honor i omgivningen. Honor som gillar rött.

Lökar och knölar

Många av växternas blomning har försenats en månad eller mer av torkan. Fortfarande finns det insekter som behöver både nektar och pollen

Den vita rosenstavens blommor fick humlebesök precis när jag fotograferade den.

närbild på humla som samlar pollen på vit rosenstav
Bråttom, bråttom att hinna äta allt.

Jag har tagit för vana att skriva en lista över saker som skall göras i trädgården. Då är det mindre risk att jag glömmer bort saker.

Som det där med tulpanerna vid hästkastanjen. Det kommer blad men inte blir det några blommor inte. I två års tid har jag tänkt att jag borde flytta på dem.

tulpanblad som sticker upp ur torrt fjolårsgräs
Tidiga vårtecken. Sedan blir det inte något mer.

I våras märkte jag ut växtplatsens radie. Sedan fick de stå ostörda hela sommaren tills bladen vissnat ner. Nu var det dags att sätta grepen i backen och ta upp lökarna.

tulpanlökar upplagda på en stentrappa
Trångt om saligheten.

Under grässvålen stod de tätt, tätt sammanpressade. Ingen möjlighet att breda ut sig. Rätt uppenbart varför det inte blivit några tulpaner.

Nu har jag planterat om dem i den torraste delen av hörnrabatten. Det borde passa dem. Blir det bara blad nästa år igen har de försuttit chansen och åker i komposten.

Luftens lönnmördare

Plötsligt en kväll satt det en stor, puckelryggig fluga med styva borst på nätet runt kattverandan. Vid närmare graskning var det två flugor.

En som var väldigt död och en som var väldigt nöjd.

närbild på rovfluga med byte som sitter på rådjursnät
Här syns det tydligt att frambenen används som fångsthåv.

Jag hade läst om ”Assassin flies” i engelska artiklar och undrade om det kunde vara en sådan? I så fall var det första gången jag såg en vid stugan.

Jourhavande biolog bekräftade min teori att det jag fotat var en Rovfluga med byte. (Jag tycker definitivt att de svenska arterna borde kallas ”Lönnmördarfluga.”)

Vad äter då rovflugor? Allt de ser som är mindre, lika stort eller större än de själva. De är grymt effektiva jägare som använder frambenen för att fånga bytena i luften. Sedan dödar de dem med giftg saliv.

När jag läser sådant är jag väldigt tacksam över att jag inte är en fluga.

Rovflugorna är inte lika vackra som trollsländorna men tillsammans håller de nere antalet mygg och broms på en hyfsat dräglig nivå. Det är bara att acceptera att humlor och fjärilar också står på menyn.