Kategori: Träd

Mastigt referensverk

Det är bara en tidsfråga innan våra grannar avverkar skogen runt oss. För dem är den en investering. En gröda som skall skördas när tiden, och priset, är rätt.

Så vi funderar förstås på bästa sätt att ordna insyns- och vindskydd när det blir aktuellt. En häck eller ett par blandade buskage blir det nog. Tåliga växter som klarar torka, trivs i zon 3 och inte får bladmögel eller kräver för mycket underhåll. Allra helst skall de också ge stor skörd av goda bär eller frukter. Det är väl inte för mycket begärt?

Boken "Skogsträdgården. Odla ätbart överallt."
En bok att gå tillbaks till. Många gånger.

Så naturligtvis kastade jag mig över ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” när jag hittade den på biblioteket. En tjock faktabok som är ett pedagogiskt uppslagsverk för den som vill odla ätbart med betoning på perenna grönsaker, buskar och träd. Författarna har också en mycket informativ och välskriven blogg om sin skogsträdgård.

Boken går bland annat igenom vattenhushållning, samplantering, hur man skapar och drar nytta av mikroklimat, jord, kompost och ger många förslag på odlingsvärda växter.

Efter att ha bläddrat fram och tillbaka ett otal gånger i ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” har jag nu en lista med möjliga häckväxter som vi skall titta närmare på. Några av dem kände jag till sedan tidigare men flera andra var helt nya bekantskaper. Spännande!

Annonser

Städdag i skogen

Vi drabbades inte direkt av stormen Alfrida men det var många träd i den omgivande skogen som tog stryk. Röjningsarbetet fortsätter. Det är inte längre frågan om att akut frigöra elledningar eller göra vägar farbara.

Nu finns det mer tid för eftertanke. Vad skall bli ved för eget bruk? Vad kan säljas som timmer till uppköparna? Vad skall lämnas kvar för den biologiska mångfalden?

stubbe och granris i skogen
Prydliga högar för uppsamling.

En av våra grannar äger en stor del av skogen som omger stugan. Han har varit mycket metodisk med att ta hand om vindfällen och skadade träd. Det är fascinerande att se hur effektiva också riktigt små skogsmaskiner är. Dessutom verkar de vara väldigt lättmanövrerade med förhållandevis liten vändradie. I alla fall när föraren är skicklig.

 

Grensågen fick jobba

Nu när det fortfarande var minusgrader passade jag på att glesa ut hästkastanjen.

framför hästkastanjen ligger flera avsågade grenar på snötäcket
Trädkronan är öppnare och luftigare.

Där fanns ett par kraftiga grenar som gick tvärs igenom kronan. Dessutom några som vuxit i kors och därför skavt mot varandra när vinden blåser.

Med den hopfällbara grensågens hjälp gick det både snabbt och lätt att ta bort dem. (Jag blir alltid lika imponerad av hur effektiv den är. Näst efter sekatören är den nog mitt favoritredskap i trädgårdsarbetet.)

grova grenar ligger på snötäcket
Får de bara torka över sommaren blir det bra ved av de här grenarna.

Jag hann också med att rensa två av fågelholkarna. De som sitter så lågt placerade att jag kunde nå dem utan stege. I den ena fanns ett perfekt litet svartmesbo av mossa, gräs och fodrat med dun.

I den andra fanns ett tunt bo av mossa och torrt gräs med två döda talgoxungar. Kan det vara en effekt av den varma och torra sommaren? Det är alltid lite sorgligt när en häckning misslyckats.

Zooooooooommmm

Moharen verkar vara en återkommande besökare i solgläntan.

haren skuttar bort från oss och vi ser hur snön sprätter från baktassarna
Bråttom, bråttom. Jag har en tid att passa.

Med all snö är det svårare för den att komma åt gräs och örter som är den vanliga födan. Ett par av våra rosor har därför ”beskurits” lite tidigare än vad jag planerat.

snön har tyngt ner grenarna på en sälg så haren kommit åt att äta knoppar och bark
Knoppar och bark in. Harpluttar ut.

Snön har också tyngt ner en av sälgarna så att de energirika bladknopparna i toppen på grenarna hamnat på lagom ”harhöjd”. Att hugga ner sly till småviltet när snön är djup är ett traditionellt sätt att stödutfordra. Den här gången behöver inte sälgen offras.

haren letar ätbart som fallit ner i snön under fågelmaten
Vad har fåglarna sprätt ner på marken?

Precis som skogsmössen letar också haren efter ätbara rester som drällt ner från fågelmatningen. Nötter, frön och havregryn måste vara perfekta fynd.

Hur harens mage kan hantera istret som all fågelmaten är indränkt i, det har jag däremot ingen aning om. Energi som energi?

skurna bitar av äpple och morötter utlagd på tilltrampad snö under fågelmaten
Färgglad djurmat.

Nu har jag också lagt ut bitar av morötter och äpplen till koltrastarna.

Förmodligen kommer en del av de godsakerna hamna i magen på moharen istället. Om nu inte rådjuren hinner före? Oavsett vilket det blir hoppas jag att ett fruset djur får chansen att överleva ytterligare ett tag.

Höstgöromål kring stugan

En helg fylld med sådant arbete som behöver bli klart innan det kommer frost och snö.

tre vita hinkar med gula lock ställda på rad med grenar lagda på locken för att hålla dem stängda
Vi bidar vår tid tills vårsolen värmer innehållet.

Jag gjorde en sista insats med maskrosjärnet och samlade ihop tillräckligt mycket ogräs för att (nästan) fylla tre tiolitershinkar. Hällde i vatten och satte på locken. Nu skall de hinkarna stå orörda till nästa vår. Då har ogräset oskadliggjorts och kan användas till  jordförbättring samtidigt som vätskan innehåller näring.

Den färdigrötade växtsoppan luktar som sju svåra år så jag lade grenar på hinklocken. De får fungera som spärr för att hindra nyfikna djur från att undersöka innehållet. Eftersom stanken biter sig fast i plasten använder jag hinkar som jag tiggt till mig från en lunchrestaurang. Praktisk återanvändning av något som annars skulle slängts – en besparing för mig och miljön.

blekt spår i gräsmattan av rain drain
Raindrains skyddar både mot regn och sol.

Har också monterat ner och tömt våra stuprörsstrumpor. En köldknäpp efter regn skulle gjort dem helt ohanterliga. Nu är de ihoprullade och undanlagda i redskapsskjulet.

en ihopräfsad lövhög
Höstlöv utan höstfärger.

Något som inte brådskar är att täcka perennrabatterna. I år skall jag inte stressa utan vänta tills frosten kommit. Under tiden räfsar jag ihop höstlöven i en hög så det finns gott om täckmaterial när det väl är dags.

Död och pina

Vi har ganska gott om aspsly på och runt tomten. Att hålla efter dem förutsätter tålamod och framförhållning. I alla fall om de hunnit växa sig någorlunda stora.

ungt aspträd som dött efter ringbarkning
Lyckat trädmord.

För att undvika massor av rotskott svälter vi först ihjäl de träd som vi vill ta bort. (Det låter grymt, och det är det förmodligen också.) På sensommaren ringbarkar vi aspslyt innan det hinner dra ner sommarens näring i rötterna för vinterlagring.

På våren kan det bli lövsprickning men snart torkar bladen ihop. Utan energi dör slyt och vi kan dra upp det med rötterna.

inte riktigt allt rotogräset har dött i hinken. några på ytan har fått tillräckligt med ljus för att överleva
Backning på den här röran.

Det rensade rotogräset hamnar i rötningshinkar precis som förra sommaren. Den här gången verkar det som om locket på hinken inte slutit helt tätt utan släppt in lite ljus.

Ogräset som fortfarande visar livstecken hamnar i botten på nästa rötningshink. Det som förvandlats till en död, stinkande massa sprider jag ut i rabatterna. Fungerar bra som en kombination av jordförbättring och näring. Rötvattnet spär jag ut ordentligt och ger som näringsgiva till de hungrigaste växterna.

Bästa tillfället att göra det här är antingen precis innan det regnar eller när vädret är svalt och vi skall åka hem. För lukten är seriöst vedervärdig – om man inte är en fluga.

Upcycling och frusna frön

Den lokala livsmedelsbutiken har frikostigt gett bort tomma godislådor till alla som vill ha. Jag tänkte att de förmodligen skulle funka utmärkt för vintersådd och tog hem några stycken. Eller, om sanningen skall fram, så blev det fler än bara ett par lådor som följde med mig hem.

borrmaskin och godislåda
Borrmaskinen är kanske aningens överdimensionerad för jobbet.

En av fördelarna med vintersådd är att plantorna som grott sedan inte behöver avhärdas innan de planteras ut i rabatterna. Det minskar den obligatoriska vårstressen.

Men först krävdes lite modifieringar av lådorna. Det som numera kallas för ”upcycling” – att återanvända något som annars skulle gått direkt i soporna eller återvinningen. Upcycling blir helt klart en del av projektet med att plastbanta trädgården.

godislådor med borrade hål i botten och lock
Det som kommer in måste kunna rinna ut.

Tanken är att vintersådden skall sköta sig själv fram till våren.

Hål i locken släpper in lagom med vatten från regn och smält snö. För att undvika att fröna ruttnar i lådorna måste det därför finnas dräneringshål i botten.

bokfrön
Boknötter

Till mina två första testsåddar valde jag ut frön som jag fått.

Bokträd (Fagus sylvatica L.) är vackra med sina raka stammar och silvriga bark. Tre små nötter från ett bokollon får samsas i en låda.

bokfrön och frön av vit solhatt
Frön av vit solhatt

I den andra myllade jag ner frön från vit solhatt. För säkerhets skull sparade jag ungefär hälften av fröna. De tänker jag så på vanligt sätt för att kunna jämföra utfallet.

Jag blandade ut jorden med lecakulor för att det skall bli lättare att sära på plantorna. Som så ofta med mina infall blir det först i efterhand som det visar sig om idén var bra.

Tyvärr tror jag inte att sålådorna får stå fredade för möss och vildsvin ute vid stugan. Istället står de på balkongen medan jag väntar på att vårvärmen skall få fröna att gro.