Kategori: Träd

Första trädet planterat

Det har tagit lite tid att känna in hur gläntan vill vara och hur vi vill ha det. Eftersom stugan är vår andningspaus i vardagen är vi försiktiga med att lägga till ”måsten”.

rundhagtornsträd i kruka, grenarna ihopbundna, krukan står på gräs, skogsbryn i bakgrunden
Ihopbundet för enklare transport till nya hemmet.

Därför är det första trädet som vi planterat inte ett fruktträd utan ett rundhagtorn (Crataegus laevigata (Poir.) DC.). Hagtorn är ett träd som gynnar många insektsarter. Det blommar tidigt för pollinatörerna och är värdväxt för flera fjärilar.

Hagtornet är också ett ätligt tillskott till gläntans skafferi. Bladen när de är späda. Frukterna används till sylt, gelé eller brännvinskrydda. Känner jag mig själv rätt kommer jag att leta reda på ett udda recept första gången det finns något att skörda. Men det är nog ett par år tills dess.

Först skall rundhagtornsträdet få etablera sig ordentligt på sin nya växtplats bredvid jordgubbslandet.

Vatten från himlen

Nu har vi tagit ytterligare ett steg mot bra vattenhushållning. Två stycken 210 liters vattentunnor har införskaffats. De står utplacerade vid stugan och gäststugan. Den stora plastbyttan är under den tredje vattenutkastaren.

svart vattentunna med nät över toppen står nedanför vattenutkastare från stuprör
Den här tunnan är värd sin vikt i guld.

Tillsammans rymmer de nästan 500 liter regnvatten. Nästa steg blir att tänka ut ett enklare sätt att få över vattnet från tunnorna till vattenkannan. Med alla de nyplanterade perennerna har det blivit många vändor med kannan. Visserligen är det bra träning men arbetsställningen när jag lyfter upp hinkarna ur tunnan är inte den bästa. Förmodligen blir lösningen på problemet något slags hävert.

Mastigt referensverk

Det är bara en tidsfråga innan våra grannar avverkar skogen runt oss. För dem är den en investering. En gröda som skall skördas när tiden, och priset, är rätt.

Så vi funderar förstås på bästa sätt att ordna insyns- och vindskydd när det blir aktuellt. En häck eller ett par blandade buskage blir det nog. Tåliga växter som klarar torka, trivs i zon 3 och inte får bladmögel eller kräver för mycket underhåll. Allra helst skall de också ge stor skörd av goda bär eller frukter. Det är väl inte för mycket begärt?

Boken "Skogsträdgården. Odla ätbart överallt."
En bok att gå tillbaks till. Många gånger.

Så naturligtvis kastade jag mig över ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” när jag hittade den på biblioteket. En tjock faktabok som är ett pedagogiskt uppslagsverk för den som vill odla ätbart med betoning på perenna grönsaker, buskar och träd. Författarna har också en mycket informativ och välskriven blogg om sin skogsträdgård.

Boken går bland annat igenom vattenhushållning, samplantering, hur man skapar och drar nytta av mikroklimat, jord, kompost och ger många förslag på odlingsvärda växter.

Efter att ha bläddrat fram och tillbaka ett otal gånger i ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” har jag nu en lista med möjliga häckväxter som vi skall titta närmare på. Några av dem kände jag till sedan tidigare men flera andra var helt nya bekantskaper. Spännande!

Städdag i skogen

Vi drabbades inte direkt av stormen Alfrida men det var många träd i den omgivande skogen som tog stryk. Röjningsarbetet fortsätter. Det är inte längre frågan om att akut frigöra elledningar eller göra vägar farbara.

Nu finns det mer tid för eftertanke. Vad skall bli ved för eget bruk? Vad kan säljas som timmer till uppköparna? Vad skall lämnas kvar för den biologiska mångfalden?

stubbe och granris i skogen
Prydliga högar för uppsamling.

En av våra grannar äger en stor del av skogen som omger stugan. Han har varit mycket metodisk med att ta hand om vindfällen och skadade träd. Det är fascinerande att se hur effektiva också riktigt små skogsmaskiner är. Dessutom verkar de vara väldigt lättmanövrerade med förhållandevis liten vändradie. I alla fall när föraren är skicklig.

 

Grensågen fick jobba

Nu när det fortfarande var minusgrader passade jag på att glesa ut hästkastanjen.

framför hästkastanjen ligger flera avsågade grenar på snötäcket
Trädkronan är öppnare och luftigare.

Där fanns ett par kraftiga grenar som gick tvärs igenom kronan. Dessutom några som vuxit i kors och därför skavt mot varandra när vinden blåser.

Med den hopfällbara grensågens hjälp gick det både snabbt och lätt att ta bort dem. (Jag blir alltid lika imponerad av hur effektiv den är. Näst efter sekatören är den nog mitt favoritredskap i trädgårdsarbetet.)

grova grenar ligger på snötäcket
Får de bara torka över sommaren blir det bra ved av de här grenarna.

Jag hann också med att rensa två av fågelholkarna. De som sitter så lågt placerade att jag kunde nå dem utan stege. I den ena fanns ett perfekt litet svartmesbo av mossa, gräs och fodrat med dun.

I den andra fanns ett tunt bo av mossa och torrt gräs med två döda talgoxungar. Kan det vara en effekt av den varma och torra sommaren? Det är alltid lite sorgligt när en häckning misslyckats.

Zooooooooommmm

Moharen verkar vara en återkommande besökare i solgläntan.

haren skuttar bort från oss och vi ser hur snön sprätter från baktassarna
Bråttom, bråttom. Jag har en tid att passa.

Med all snö är det svårare för den att komma åt gräs och örter som är den vanliga födan. Ett par av våra rosor har därför ”beskurits” lite tidigare än vad jag planerat.

snön har tyngt ner grenarna på en sälg så haren kommit åt att äta knoppar och bark
Knoppar och bark in. Harpluttar ut.

Snön har också tyngt ner en av sälgarna så att de energirika bladknopparna i toppen på grenarna hamnat på lagom ”harhöjd”. Att hugga ner sly till småviltet när snön är djup är ett traditionellt sätt att stödutfordra. Den här gången behöver inte sälgen offras.

haren letar ätbart som fallit ner i snön under fågelmaten
Vad har fåglarna sprätt ner på marken?

Precis som skogsmössen letar också haren efter ätbara rester som drällt ner från fågelmatningen. Nötter, frön och havregryn måste vara perfekta fynd.

Hur harens mage kan hantera istret som all fågelmaten är indränkt i, det har jag däremot ingen aning om. Energi som energi?

skurna bitar av äpple och morötter utlagd på tilltrampad snö under fågelmaten
Färgglad djurmat.

Nu har jag också lagt ut bitar av morötter och äpplen till koltrastarna.

Förmodligen kommer en del av de godsakerna hamna i magen på moharen istället. Om nu inte rådjuren hinner före? Oavsett vilket det blir hoppas jag att ett fruset djur får chansen att överleva ytterligare ett tag.

Höstgöromål kring stugan

En helg fylld med sådant arbete som behöver bli klart innan det kommer frost och snö.

tre vita hinkar med gula lock ställda på rad med grenar lagda på locken för att hålla dem stängda
Vi bidar vår tid tills vårsolen värmer innehållet.

Jag gjorde en sista insats med maskrosjärnet och samlade ihop tillräckligt mycket ogräs för att (nästan) fylla tre tiolitershinkar. Hällde i vatten och satte på locken. Nu skall de hinkarna stå orörda till nästa vår. Då har ogräset oskadliggjorts och kan användas till  jordförbättring samtidigt som vätskan innehåller näring.

Den färdigrötade växtsoppan luktar som sju svåra år så jag lade grenar på hinklocken. De får fungera som spärr för att hindra nyfikna djur från att undersöka innehållet. Eftersom stanken biter sig fast i plasten använder jag hinkar som jag tiggt till mig från en lunchrestaurang. Praktisk återanvändning av något som annars skulle slängts – en besparing för mig och miljön.

blekt spår i gräsmattan av rain drain
Raindrains skyddar både mot regn och sol.

Har också monterat ner och tömt våra stuprörsstrumpor. En köldknäpp efter regn skulle gjort dem helt ohanterliga. Nu är de ihoprullade och undanlagda i redskapsskjulet.

en ihopräfsad lövhög
Höstlöv utan höstfärger.

Något som inte brådskar är att täcka perennrabatterna. I år skall jag inte stressa utan vänta tills frosten kommit. Under tiden räfsar jag ihop höstlöven i en hög så det finns gott om täckmaterial när det väl är dags.