Kategori: Träd

Höstgöromål kring stugan

En helg fylld med sådant arbete som behöver bli klart innan det kommer frost och snö.

tre vita hinkar med gula lock ställda på rad med grenar lagda på locken för att hålla dem stängda
Vi bidar vår tid tills vårsolen värmer innehållet.

Jag gjorde en sista insats med maskrosjärnet och samlade ihop tillräckligt mycket ogräs för att (nästan) fylla tre tiolitershinkar. Hällde i vatten och satte på locken. Nu skall de hinkarna stå orörda till nästa vår. Då har ogräset oskadliggjorts och kan användas till  jordförbättring samtidigt som vätskan innehåller näring.

Den färdigrötade växtsoppan luktar som sju svåra år så jag lade grenar på hinklocken. De får fungera som spärr för att hindra nyfikna djur från att undersöka innehållet. Eftersom stanken biter sig fast i plasten använder jag hinkar som jag tiggt till mig från en lunchrestaurang. Praktisk återanvändning av något som annars skulle slängts – en besparing för mig och miljön.

blekt spår i gräsmattan av rain drain
Raindrains skyddar både mot regn och sol.

Har också monterat ner och tömt våra stuprörsstrumpor. En köldknäpp efter regn skulle gjort dem helt ohanterliga. Nu är de ihoprullade och undanlagda i redskapsskjulet.

en ihopräfsad lövhög
Höstlöv utan höstfärger.

Något som inte brådskar är att täcka perennrabatterna. I år skall jag inte stressa utan vänta tills frosten kommit. Under tiden räfsar jag ihop höstlöven i en hög så det finns gott om täckmaterial när det väl är dags.

Annonser

Död och pina

Vi har ganska gott om aspsly på och runt tomten. Att hålla efter dem förutsätter tålamod och framförhållning. I alla fall om de hunnit växa sig någorlunda stora.

ungt aspträd som dött efter ringbarkning
Lyckat trädmord.

För att undvika massor av rotskott svälter vi först ihjäl de träd som vi vill ta bort. (Det låter grymt, och det är det förmodligen också.) På sensommaren ringbarkar vi aspslyt innan det hinner dra ner sommarens näring i rötterna för vinterlagring.

På våren kan det bli lövsprickning men snart torkar bladen ihop. Utan energi dör slyt och vi kan dra upp det med rötterna.

inte riktigt allt rotogräset har dött i hinken. några på ytan har fått tillräckligt med ljus för att överleva
Backning på den här röran.

Det rensade rotogräset hamnar i rötningshinkar precis som förra sommaren. Den här gången verkar det som om locket på hinken inte slutit helt tätt utan släppt in lite ljus.

Ogräset som fortfarande visar livstecken hamnar i botten på nästa rötningshink. Det som förvandlats till en död, stinkande massa sprider jag ut i rabatterna. Fungerar bra som en kombination av jordförbättring och näring. Rötvattnet spär jag ut ordentligt och ger som näringsgiva till de hungrigaste växterna.

Bästa tillfället att göra det här är antingen precis innan det regnar eller när vädret är svalt och vi skall åka hem. För lukten är seriöst vedervärdig – om man inte är en fluga.

Upcycling och frusna frön

Den lokala livsmedelsbutiken har frikostigt gett bort tomma godislådor till alla som vill ha. Jag tänkte att de förmodligen skulle funka utmärkt för vintersådd och tog hem några stycken. Eller, om sanningen skall fram, så blev det fler än bara ett par lådor som följde med mig hem.

borrmaskin och godislåda
Borrmaskinen är kanske aningens överdimensionerad för jobbet.

En av fördelarna med vintersådd är att plantorna som grott sedan inte behöver avhärdas innan de planteras ut i rabatterna. Det minskar den obligatoriska vårstressen.

Men först krävdes lite modifieringar av lådorna. Det som numera kallas för ”upcycling” – att återanvända något som annars skulle gått direkt i soporna eller återvinningen. Upcycling blir helt klart en del av projektet med att plastbanta trädgården.

godislådor med borrade hål i botten och lock
Det som kommer in måste kunna rinna ut.

Tanken är att vintersådden skall sköta sig själv fram till våren.

Hål i locken släpper in lagom med vatten från regn och smält snö. För att undvika att fröna ruttnar i lådorna måste det därför finnas dräneringshål i botten.

bokfrön
Boknötter

Till mina två första testsåddar valde jag ut frön som jag fått.

Bokträd (Fagus sylvatica L.) är vackra med sina raka stammar och silvriga bark. Tre små nötter från ett bokollon får samsas i en låda.

bokfrön och frön av vit solhatt
Frön av vit solhatt

I den andra myllade jag ner frön från vit solhatt. För säkerhets skull sparade jag ungefär hälften av fröna. De tänker jag så på vanligt sätt för att kunna jämföra utfallet.

Jag blandade ut jorden med lecakulor för att det skall bli lättare att sära på plantorna. Som så ofta med mina infall blir det först i efterhand som det visar sig om idén var bra.

Tyvärr tror jag inte att sålådorna får stå fredade för möss och vildsvin ute vid stugan. Istället står de på balkongen medan jag väntar på att vårvärmen skall få fröna att gro.

Häxtider

Det är kanske lite väl tidigt att redan tänka på påsken men i skogsbrynet växer massor av häxkvastar. En av småbjörkarna är helt översållad av dem.

De påminner verkligen inte om något annat än gammaldags sopkvastar. Inte undra på att de satte fantastin i rörelse förr i världen. Var det månna sådana som häxorna använde när de flög till Blåkulla?

häxkvast på björk
Häxkvast eller markvast. Det finns flera namn på samma fenomen.

Det är en speciell sorts svamp (Taphrina) som får trädet att bilda massor av nya små kvistar på ett och samma ställe på grenen. Tydligen kan andra lövträd också bilda häxkvastar men jag har själv bara sett dem på björk.

 

Krabbäpplen i paradiset

Jag har spanat in fler intressanta växter som jag gärna vill ha på tomten. Ett paradisäppleträd skulle exempelvis kunna bli ett trevligt tillskott.

Att de ger frukter som kan användas till gelé eller marmelad är naturligtvis en bonus.

paradisäpplen
Paradisäpplen av oklar härkomst.

Jag har plockat några frostnupna äpplen från ett träd som står på en ödetomt. Det trädet har en väldigt vacker krona och är rätt lågväxt. Frunkten är svagt gulröd med tunna strimmor på skalet.

kärnor av paradisäpplen
Tänk, i varje kärna finns allt som behövs för ett träd.

Det var lite kladdigt att klämma sönder paradisäpplena med handen så jag kunde ta ut kärnorna utan att skada dem. Jag blev också förvånad över att det var så lite som var värt att spara. Av sju små äpplen blev det sju kärnor som jag skall sätta till våren.

Jag vet inte om jag är mest orolig för att ingen av kärnorna gror, eller att alla tar sig?

Bålgeting på besök

Då och då under våren har vi plötsligt stått ansikte mot fasettögon med en bålgeting (Vespa crabro). Oftast händer det när de brummar fram genom luften i maklig fart.

Oklart vem av oss som blir mest överraskad av det mötet? Än så länge har vi i alla fall inte krockat med varandra.

Bålgetingar verkar faktiskt inte ha särskilt bra koll på sin omgivning. Vi har varit mer motiverade att läsa på om deras vanor eftersom det främjar grannsämjan.

bålgeting på trädstam
Helt fokuserad på att skaffa mer byggmaterial.

Det var därför som jag smög fram till hästkastanjen när jag såg en bålgeting flyga dit. Att få veta om det är där de bor, det är högintressant! Helst utan att störa dem i onödan.

Som tur var är vår hästkastanj i dagsläget oattraktiv som boplats. Den fungerar däremot utmärkt som ett ställe där de kan gnaga torrt trä till sitt bobygge.

Efter ett par minuters träget, och högljutt, arbete flög bålgetingen sin väg igen. Oklart vart.

 

Skogen skvallrar

Boken ”Trädens hemliga liv” av Peter Wohlleben har hyllats av recensenterna. När jag såg att den fanns på biblioteket ställde jag mig på kö för att få läsa den.

Jag är inte fullt lika lyrisk men det är definitivt en intressant bok.

tradens-hemliga-liv
Boktiteln är lite åt fantasyhållet men innehållet är filosofi och fakta.

Författaren har en bakgrund som skogvaktare och har också läst många forskningsrapporter som han hänvisar till. I korta kapitel beskriver han målande och med humor hur träden samverkar med varandra och sin omgivning.

Det händer betydligt mer spännande saker i skogen än det som skolans biologiböcker kallade ”kretsloppet”. Bara det att träd kan hjälpa sin avkomma med näring? Eller vad sägs om att trädens feromoner lockar till sig djur som äter besvärliga skadeinsekter?

För den som inte kan något alls om träd måste den här boken kännas omvälvande. Kan man redan en del så är den fortfarande läsvärd. Kanske är det då den mer filosofiska tonen som gör djupast intryck.

Inte en traditionell naturbok men rekommenderad läsning för den nyfikne.