Kategori: perenner

Blommar fortfarande

Det är inte bara höstlöven som ger färg till solgläntan. Trots korta dagar och allt kyligare nätter är det många växter som fortsätter att blomma.

närbild på blommande höstaster
Höstaster.
Fibbla med blomma, fröställning och vissen blomma.
Någon sorts fibbla.
Viol med blommor, frön och vissna blommor. Violerna är vita med ljuslila kanter, svarta streck in mot ögat.
Liten viol av okänd sort.
vit röllika i daggigt gräs
Röllikan bara fortsätter att blomma.
rosa rosor med mörkgrönt bladverk
Rosorna är bland de sista som ger upp.

Jag undrar om det finns några pollinerare kvar som kan uppskatta dem?

Annonser

En frostnatt gör skillnad

Höstvädret är fortsatt ovanligt milt. Vi har haft flera dagar då dagstemperaturen legat runt 17 – 18 c.

pallkrage fylld med frodig mangold, målla och slingerkrasse
Före …

Så kom det då en natt med frost. Termometern kröp ner till -2 C.

frosten har dödat slingekrassen, mållan och mangolden lever och frodas
… och efter.

Att nästa dag återigen var varm och solig gjorde ingen skillnad. Den värmeälskande slingerkrassen i pallkragen hade gett upp kampen. Kvar fanns bara sladdriga blad och stjälkar. Alla krassefrön utom fyra var mjuka och svampiga. Ett bakslag.

Jag hoppas så småningom kunna bli självförsörjande på frön. Tydligen blir det inte så i år. I alla fall inte vad gäller frön av slingerkrasse.

Vad gör jag med alla småplantorna?

En sak är glasklar. Om jag någon gång tänker så frön av en väldigt ovanlig och kinkig växt, då skall jag pilla ner dem i sanden mellan gångplattorna.

De mellanrummen verkar vara rena Edens lustgård. Klart att växterna stormtrivs. Där är bra avrinning, mycket ljus och lite konkurrens.

små malvaplantor i en hink med en trädgårdsspade lutad mot hinken.
Lovar ni att fortsätta vara små, så ni får plats i rabatten?

Detta innebär att det plötsligt finns ett överflöd av plantor. Framförallt perenner och tvååriga växter. Och jag kan naturligtvis inte låta bli att försöka ta till vara på så många som möjligt.

Med trädgårdsspadens hjälp har fingerborgsblommor och malvor hamnat i rabatterna. Nästa projekt är att flytta tuvorna med liten blåklocka till ängen. Att hitta plats åt alla är lite som att spela tetris. Ibland får jag vrida och vända på bitarna innan jag ser mönstret.

Resultatet blir inte direkt stramt och stilrent utan mer vildvuxen charm.

En liten fluga med långt namn

När en insekt har annan färg än jag förväntar mig. Då tittar jag lite närmare på den. En RÖD fluga? En sådan hade jag definitivt aldrig sett förut.

hona av parasitfluga på blommande röllika
Är du inte en bärfis är jag inte farlig.

Eftersom flugan var lite loj i höstsolen hann jag springa in i stugan, hämta kameran och ta en bild innan den flög sin väg.

Sedan återstod det roliga. Att försöka artbestämma den. Den här gången hade jag inte en aning om var jag skulle börja leta. Den var förmodligen inte en blomfluga, men då återstod ändå alldeles för många möjliga arter.

Alltså vände jag mig än en gång till den fantastiska resursen jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet. Där fick jag ett vänligt svar från deras expert på myggor och flugor.

Det som jag sett på röllikan var en parasitfluga. Mer exakt var det en hona av en art som heter Gymnosoma nudifrons på latin. Den kan tydligen vara ganska vanlig på vissa platser i Sverige men jag kan i alla fall inte säga att jag har sett någon tidigare.

Som man förstår av namnet ”parasitfluga” utvecklas larverna inuti levande djur. Just den här arten parasiterar på stora bärfisar. Det var intressant att få veta.

Jag har nämligen funderat över vilka djur som äter de illaluktande bärfisarna. Nu vet jag åtminstone ett svar på den frågan. Glupska larver som blir små röda flugor.

Vi har en näringsrik kompost

I alla fall om jag skall dra några slutsatser från växterna som slagit rot i gallerkomposten. Det är fyra fingerborgsblommor och åtminstone två aklejor. Riktiga monster med jättestora blad. Förmodligen kommer de från frön som funnits i gräsklippet.

gallerkompost med växter som slagit rot i gräsklippet. Fingerborgsblommor och acklejor.
Gott om näring och lagom fuktigt. Komposten är en perfekt växtplats.

Sådana fripassagerare får man räkna med i en trädgårdskompost. Frön och rotbitar har en enorm livskraft. Det är också anledningen till att jag rötar allt ogräs. Rabattväxter som självsår sig är en sak. Att använda komposten som täckmaterial för att sedan upptäcka att den var fylld av maskrosfrön? Njae, det skulle inte vara så roligt.

Jag undrar hur mycket av trädgårdskomposten som kommer att finnas kvar i vår? Alla små djur, mikroorganismer och svampar som bryter ner det organiska materialet. Även om arbetet går långsammare under vintermånaderna så avstannar det aldrig helt. En gissning är att volymen kommer att ha minskar med ungefär en tredjedel. Det som blir kvar är näringsrikt och perfekt som jordförbättring i rabatter och trädgårdsland.

Känner jag mig själv så kommer jag att flytta på de här plantorna när det är dags att använda komposten. Mitt hjärta ömmar lite extra för hemlösa överlevare. De förtjänar en extra chans.

Många gullbollar i luften

Med tanke på hur stryktåliga mormorsväxter är måste ”mormor” varit en riktigt seg och envis krutgumma. Inte ens den värsta sommartorkan i mannaminne tog knäcken på vår Gullboll (Rudbeckia laciniata var. hortensia).

gullbollen blommar med många blommor
Ett litet lokalt bollhav av gullbollar.

Lite kuvad blev gullbollen trots allt av den ihållande värmen och bristen på vatten. Kortare stjälkar och buskigare växtsätt gjorde att blommorna i år hamnade precis i ögonhöjd. Tidigare har jag nästan fått nackspärr när jag tittat på dem.

närbild på gullboll
”Gullboll” är en bättre beskrivning än ”fylld höstrudbeckia”

Komposten som jag lade ut i perennrabatten i våras bidrog nog till att gullbollen klarade pärsen. Det blev ett isolerande lager som minskade avdunstningen. Tack vare vår samkompost och den nya gallerkomposten finns det gott om täckmaterial till rabatterna nästa år också. Perfekt för jordförbättring, minskad avdunstning och lättare ogräsrensning. Samt gladare gullbollar.

Så fort tiden går

De senaste veckorna har jag gått runt med sekatören i högsta hugg. De flesta av våra höstflox (Phlox paniculata) hade blommat klart och vill gå i frö.

I de fall där vi redan har tillräckligt många plantor klippte jag av blomställningen.

blomställningen på en överblommad höstflox
Överblommad och snart avklippt.

På grund av sommarens ihållande torka blev höstfloxen lägre än vad de brukar vara. Växtspurten efter regnet tog inte igen allt som vattenbristen tagit ifrån dem.

De är seglivade torparväxter och klarade den pärsen. I alla fall de som hunnit etablera sig. De barrotade höstflox som jag planterade i våras hade inte samma förutsättningar utan dog allihop.

 

närbild på blommande höstflox vit med rosa öga
Vår mest högväxta höstflox.

 

Varje höst blir också ett avslut. Visst var det var alldeles nyss som rabatterna var fyllda av väldoft? Fortfarande återstår att hålla efter ogräset och njuta av allt det som fortfarande blommar. Snart nog är det dags att förbereda för vintern.