Kategori: perenner

Nya julrosor

När någon säger att poängen med trädgårdar är att man ”lever i nuet” fnyser jag och skakar på huvudet. Nästan alla trädgårdsintresserade som jag stött på håller hela tiden och planerar för något i framtiden. Sedan kan ”framtiden” infalla om fem minuter eller om femtio år.

två krukor med julrosor (rätt slitna, bara blad) mot en röd trävägg. etiketterna visar att de kommer att få vita blommor
Det finns nya blad inne i rosetterna.

Jag hoppas förstås att det inte dröjer femtio år innan de här julrosorna tar sig. De har kommit en lång väg: från blomsterbutikens REA-låda i våras, via balkongen i stan, till en plats vid rhododendronbusken i solgläntan.

Kanske kan de räknas in i årets projekt att #gynna #fladdermössen? Vita blommor är bra för nattaktiva flygfän. Sådant som blommar tidigt på säsongen ger mat till vårtidiga insekter som kan para sig och göra fler insekter som blir mat till fladdermöss …

Stora lökjakten

Uppmuntrad av den framgångsrika tulpanflytten bestämde jag mig för att fortsätta med påskliljor. Sådana som gläntans tidigare ägare satt i gräsmattorna och rabatterna. De påskliljor som jag siktade in mig på var de som bara producerar blad. Plus de som står mol allena eftersom påskliljor gör sig bäst i grupp.

blommande påskliljor uppdragna ur jorden och utlagda på gräsmattan
Mest blad men också ett par blommor.

Det krävdes grep för att få upp lökarna. I vissa fall var det nästan så att jag var frestad att hämta järnspettet. Allt eftersom jag slet och svor blev sammanhanget tydligt. De lökar som aldrig blommat hittade jag lååååångt ner i marken. Kanske var bladen mest ett rop på hjälp?

Jag hade läst hur man kan göra för att låta dem vissna ner ovan jord. Så nu ligger de på trätrallen vid gäststugan. I väntan på hösten och ny placering.

jordiga tulpanlökar med gröna blad utlagda på gräsmattan
Blad, blad och mera blad.

När jag ändå hade grepen i högsta hugg var det lika bra att fortsätta med de sista tulpanerna vid hästkastanjen. Tyvärr misslyckades jag med att hitta alla lökarna. De som jag fick upp står nu soligt i en hink med torr jord för att baka ett tag. Så småningom hamnar de tillsammans med de övriga i rabatten.

 

 

Vi är många på planeten

 

blomfluga på vårkrage
Vårtidig blomfluga trivs på vårkragen.

Idag firar vi biologiska mångfaldens dag. En anledning att tänka lite extra på sätt att göra vår omvärld bättre för alla arter. Vi är beroende av varandra.

Som Marshall McLuhan skrev: “There are no passengers on spaceship earth. We are all crew.”

Stor nunneört

Det tar sin lilla tid men allt eftersom förlänger vi blomningssäsongen i solgläntan. Jag hoppades att nunneört skulle komplettera de andra perennerna och där hade jag rätt. När marken var bar och trist blommade de tillsammans med de tidiga vårlökarna.

stor nunneört med skira gröna blad och vit-rosa blommor
Litet exemplar av Stor nunneört.

Nu är de färdiga för säsongen och kommer snart att vissna ner. Då lämnar de plats för de andra perennerna i rabatten. Än så länge har jag nöjt mig med två olika sorter. Drakulanunneörten (Corydalis solida ‘George Baker’) som både jag och sorkarna är lika förtjusta i, och stor nunneört (Corydalis solida (L.) Clairv.).

De planterades nyligen så än så länge är de stora nunneörterna rätt små. Vi får se om de kommer att uppnå den utlovade maximala höjden av tre decimeter eller om de föredrar att hålla en låg profil?

Tulpanmix

tre tulpanknoppar: röd, rosa och ljusgul med röd strimma.
Vem bryr sig om sorten när färgerna är så vackra?

Tulpanerna som jag flyttade från gräsmattan till det torraste och sandigaste hörnet av rabatten stormtrivs med det nya läget. Nu blommar de för första gången på fem år och det är en salig blandning av färger och former.

Det finns fortfarande några kvar i gräset som jag skall gräva upp. Om lökarna kom som en färdig mixblandning från butiken eller är ihopsamlade från flera olika källor, det lär vi aldrig få veta. Men tillsammans lyser de verkligen upp rabatten.