Kategori: perenner

Klippa till för nya tag

Det är första gången som jag odlar mangold. I vanliga fall tycker jag att inte att  bladgrönsaker är speciellt spännande. Jag föredrar sådana med mer substans.

Att vi kan äta både blad, stjälkar och stam av mangolden är därför ett stort plus. Då går matlagningen lättare att variera i ett litet sommarstugekök. Vi har fräst den i olja tillsammans med blomknopparna av Gode Henrik och vitlök. Det blev supergott.

När mangolden skördats skjuter den nya skott i bladvecken.
Nya skott i bladvecken.

Mangolden är också generös med återväxt efter skörd. Skjuter hela tiden nya skott och blad. Just den här sorten heter ”Mangold Chard Rhubarb Red Magic”. Känns som om den har en given plats i pallkragen också nästa sommar.

ordentligt nedklippt kantnepeta efter första blomningen
Jag lämnade bara kvar 5 cm.

En annan växt som kommit igen efter att jag klippte ner den är kantnepetan. Den hade blommat över och såg både gles och ranglig ut.

Sekatören åkte fram och snart återstod lite stubb och några friska skott.

ett par nya blommor i ett friskt bladverk efter nedklippningen
Efter ett par veckor börjar den blomma om.

Kantnepetan är en av växterna som fått stödvattning kvällstid under de värsta soldagarna. Det kanske var det, i kombination med nedklippningen, som gjorde susen? Den har i alla fall skjutit mängder av nya friska skott och nu börjar säsongens andra blomning. Till glädje för mig och humlorna.

Annonser

Trolldruva

En del av charmen med att ha tagit över en gammal trädgård är att det redan finns växter i rabatterna. Har man tur så gillar man det mesta.

Om trädgården i fråga delvis är en naturtomt kan det dyka upp överraskningar.

trolldruva med en klase svarta bär
Trolldruva eller paddört. Fruktat barn har fått många (ök)namn.

Hela våren har jag gallrat hallonens årsskott så de inte skuggar vinbärsbuskarna. Det har gett resultat och vi verkar få en rekordskörd av svarta vinbär.

Uppenbarligen har det ökade solljuset också varit bra för en del av de vilda växterna. Helt plötsligt fanns det en trolldruva (Actaea spicata L.) vid vinbärbuskarna. En flerårig ört med vackert bladverk och giftiga blanksvarta bär.

Som tur är kan bären inte förväxlas med något ätbart som vi odlar. Så trolldruvan får stå kvar och sprida lite övernaturlig mystik i skogsbrynet.

Kan de verkligen kallas ogräs?

Det finns vissa inhemska växter som humlor, blomflugor och bin formligen avgudar.

närbild på blommande blåeld
Vem säger att det inte blir snyggt att matcha blått och rött?

En sådan är blåeld (Echium vulgare L.) Den trivs på torr, grusig mark och varje gång jag sett den har den varit omsvärmad av humlor. Därför har jag flera gånger strött ut frön på tomten i förhoppningen om egna plantor. Nu verkar det som om det faktiskt finns en plats där den trivs.

I det torraste hörnet av rabatten, där inte ens martornen överlevde, står en liten blommande blåeldsplanta. Eftersom det är en tvåårig ört finns den inte kvar nästa år men nu vet jag var jag skall så fler frön.

humla med stora pollenbyxor sitter på vitklöverblomma
Den kunde faktiskt flyga med den här tunga pollenlasten.

En annan växt som humlorna gillar är vitklöver (Trifolium repens L.). Det har vi gått om i gräsmattan. Tidigare somrar har vi lämnat trädgårdgången orörd när det varit dags att klippa gräset. Just för att vitklövern där är så uppskattad.

I år har gräsklipparen fått stå eftersom gräset farit illa när solen gassat. Vitklövern verkar ha klarat sig riktigt bra på flera delar av tomten. Kanske skulle den kunna anses vara ett ogräs i en villagräsmatta. Vi tycker tvärtom att den är helt rätt där den står i grönytan. Och humlorna håller med.

Violettkantad guldvinge

Vi fick finbesök av en (trolig) violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) som provianterade på ängsblommorna. Den var vaksam så jag kunde inte komma speciellt nära med kameran.

violettkantad guldvinge på blommande prästkrage
En ynka bild fick jag. Suddig förstås.

I Sverige finns det flera olika Guldvingar och alla är de små och snabba till flykt.

Den violettkantade guldvingen föredrar  artrika, öppna gräsmarker med ett stort utbud av nektarrika blommor. Tyvärr finns det färre och färre av sådana marker och därför klassas arten numera som ”nära hotad”.

Några guldvingar har bevisligen hittat till solgläntan. Den duger visst som liten äng.

ängssyra med ett par tunna blomstänglar
Ängssyra. Lite ankommen av sol och insekter.

Nu vet jag att ängssyran (Rumex acetosa L.) är värdväxt för larverna. Vilken tur att jag lämnat kvar dem där de står bland ängsblommorna. Utan barnkammare inga vuxna individer. Och det skulle vara roligt att få se fler än en.

Ytterligare en bra ursäkt att lämna delar av tomten orörd och ”stökig”.

 

Azurlök

Mitt försök att få fler vårblommor genom att i höstas plantera drakulanunneört blev ett totalt fiasko. Jag hann knappt få ner knölarna i jorden innan de grävdes upp och blev mat åt något hungrigt djur. (Huvudmisstänkta: skogsmusen, sorken eller ekorren.)

Av totalt 30 knölar blev det noll drakulor i gläntan. Tre blommade i balkonglådorna hemma och där återstår att se om de överlever ett år till. Frön tror jag inte på.

närbild på blommande azurlök
Azurlöken har små blomsterbollar men de är intensivt blå.

Azurlöken (Allium Caeruleum) som jag satte samtidigt har däremot klarat sig och blommar nu för fullt. Jag är mycket nöjd med det eftersom jag letat efter växter som blommar i juni. Då är det annars rätt trist i rabatterna.

För min inre syn såg jag framför mig hur azurlöken skulle bilda en blå sky av blommor. Men tio lökar är naturligtvis långt ifrån tillräckligt för att skapa någon massverkan.

två azurlöksbulber i blomställningen och en blommande azurlök i bakgrunden
Små bulber som kan bli (relativt) stora lökar.

Det märks också att de gräsliga gnagarna varit idoga under snötäcket. Där jag försökte sprida ut lökarna i landet växer de nu i klungor. Mössen (eller sorkarna) samlade ihop azurlökarna i vinterförrådet och lämnade dem sedan oätna. Lite snopet för smådjuren att upptäcka att de faktiskt inte tyckte om smaken av allium.

Tur för mig att gnagarna inte var så utsvultna att de åt dem ändå. Trots smaken. Att alliumlökar fungerar avskräckande mot sork verkar däremot tyvärr inte vara sant.

Skymningsaktiv nattfjäril

De ljusa sommarkvällarna är som gjorda för att strosa runt och titta närsynt på omgivningen. Det var precis det jag höll på med när något litet landade på en blomma.

Beige fjädermott på ljusrosa stjärnflocka
Ett fjädermott landade på vår stjärnflocka.

Jag har sett de här små gynnarna förut men inte när jag haft kameran med mig. Släktet heter fjädermott och det finns faktiskt många olika arter i Sverige.

I vila fälls vingarna ihop som solfjädrar. Det bidrar till deras speciella utseende. Jag tycker att de liknar ett stort ”T” när de sitter stilla. På så sätt är de lätta att känna igen.

Diverse ätligheter

Eftersom vi inte tillbringar all vår tid i stugan måste ambitionsnivån anpassas efter det. Enormt komplicerade byggprojekt är inte aktuella. Inte heller att plantera växter som kräver daglig skötsel för att trivas. Nej, fokus är på mormorsperenner i rabatterna.

Mogna jordgubbar av sorten Mara de Bois
Små, supergoda Mara de Bois-jordgubbar.

Samtidigt är det lyxigt att äta nyplockade grönsaker och bär. I köpet av stugan medföljde ett igenväxt jordgubbsland. När det var dags att föryngra det valde vi att köpa olika sorters plantor. Det torra och varma vädret har inte gett ett överflöd av jordgubbar men de vi plockat har smakat helt olika.

Unga mangoldplantor av sorten "Red Magic" i min pallkrage.
Mangoldplantor ”Red Magic” i pallkragen. Och en fingerborgsblomma.

Oreganodjungeln är så tät att det inte finns rum för annat ätbart. Ett litet grönsaksland för husbehov skulle vara bra att ha. Sambon fick en stor pallkrage på sitt jobb. Fylld med  kompostjord blev den perfekt för att testa ”square foot gardening”.

Rädisor blev första grödan. I höstas satte jag vitlök som snart är klar att skörda. Nu är en del av ytan vigd åt mangold. Eftersom jag var sen med frilandssådden är plantorna än så länge ganska små.

Två plantor av Gode Henriks målla i pallkragen med vitlök i bakgrunden.
Gode Henriks målla har växt till sig sedan de planterades.

Perenna grönsaker kändes som ett naturligt nästa steg. Det finns mycket mer att välja på än rabarber och gräslök. Som Gode Henriks målla – ett alternativ till spenat där både blad och blomställningar kan tillagas. Förr åt man också fröna men det pilljobbet tror jag inte att vi bryr oss om.

De två plantorna som jag satte i våras har tagit sig. Första året får de växa ostört för att etablera sig ordentligt och samla kraft. Nästa vår kan vi börja skörda bladen. Oklart om de kommer att flyttas från pallkragen eller stå kvar.

Lerkruka nedsänkt i jorden och omgiven av honungsfacelia.
I en nedsänkt lerkruka kan jag vattna rosenbönorna utan spill.

Ett trick jag lärt mig för att vara sparsam med vatten är att gräva ner en oglaserad lerkruka i marken bredvid plantorna och sedan vattna i den. Vattnet rinner ut under jord och det uppmuntrar växterna att utveckla ett djupare rotsystem. Något som samtidigt gör dem mer torktåliga. Den torra markytan skyddar mot avdunstning.

Det är första året som jag gör så här. Än så länge verkar det fungera bra. För att ge extra skugga har jag också sått honungsfacelia runt kanten.