Kategori: perenner

Sju insekter under kudden

Eller i alla fall tre bilder på fina pollinerare som jag sett vid stugan.

humla samlar pollen i rosenhallonblomma
Den här humlan skall hämta ALLA pollenkorn som finns.

Våra rosenhallon är ganska bångstyriga. De skall gallras varje vinter och är riktigt aggressiva med att skicka ut rotskott. Men när de sen blommar förlåter jag dem allt! Då är de humlornas favoritväxt och hela buskaget fylls med flitiga små arbetare.

amiralfjäril på vit syren
Jag vet att jag är väldigt stilig.

Fjärilarna är mer svårflirtade fotomodeller. Den här Amiralen poserade en stund på bondsyrenen och lät mig komma ganska nära. Sedan flög den sin väg.

humlebagge sitter i rosenhallonblomma
Här är rätt plats för en liten humlebagge.

Skalbaggar hittar jag inte lika ofta i rosenhallonen. Jag misstänker nästan att humlorna knuffar bort dem ur blommorna. Den här humlebaggen hade i alla fall landat mitt i prick och var väldigt nöjd med resultatet.

Annonser

Oxtunga – nytillskott i perennrabatten

Jag är alltid på jakt efter växter med enkla blå blommor eftersom humlor lär vara extra förtjusta i sådana. När jag erbjöds möjligheten att köpa två Oxtunga (Anchusa azurea ‘Loddon Royalist’) tvekade jag därför inte en sekund.

närbild på oxtungans blå blommor
De blå blommorna är väldigt, väldigt blå.

Först verkade det som om den torra våren tagit ytterligare två offer. Men plötsligt stack det upp en liten grön tuss på ett ställe i rabatten. Så småningom följdes de första bladen av några blomstänglar med riktigt knallblå blommor.

När den plantan växt till sig blir den nog ett fantastiskt blickfång. Kanske får rentav oreganon konkurrens som humlefavorit?

Oxtunga sägs vara en halvhärdig perenn i vår klimatzon men är generös med att fröså sig. Å andra sidan lär den vara både rådjurssäker och oaptitlig för harar. Det är bra!

Eftersom den likaledes halvhärdiga stockmalvan övervintrat hoppas jag att solgläntan har ett fördelaktigt mikroklimat så jag får njuta av dem båda många år framöver.

Ännu fler backsippor

Det där med vintersådd har funkat bra för en del växter. Jag gillar också tanken att kunna föröka plantor vi har till en rimlig kostnad.

(Det resonemanget förutsätter förstås att allt arbete räknas som ”gratis tid”.)

insamlade fröställningar av backsippa inuti en brun pappåse
Insamlade, innan de är borta med vinden.

När jag var barn verkade backsipporna (Pulsatilla vulgaris) i mina föräldrars trädgård direkt förvandlas till kala pinnar så fort jag vände ryggen till.

Därför var det ett lyckligt sammanträffande att flera av fröbollarna vid stugan blev mogna samtidigt som jag var där och kunde samla in dem.

Några av de andra backsipporna kommer förstås att självså sig men det finns inget som säger att de fröna stannar på tomten. Med rätt vindar kan de flyga in i skogen, landa längs vägrenen eller slå rot hos en granne.

fröställningar och blommor av backsippor
För att komma långt måste man starta från rätt höjd.

Nu har jag åtminstone försäkrat mig om en laddning frön att experimentera med. Kanske blir det fler små gökskällor som vi kan sätta ut i ängen?

Olika varianter av samma ört

I det tysta pågår det genetiska experiment i solgläntan.

Helt plötsligt stod där en vit midsommarblomster (Geranium sylvaticum).

närbild på två blommor av en vit midsommarblomster
Fint ådrade kronblad.

Det är tydligen välkänt att det då och då spontant uppstår en ny färgvariant. Att den här plantan växer nära stugan gjorde det svårare att förbli anonym.

Här i Sverige är annars vita midsommarblomster vanligare längre norrut i landet.

närbild på en vanlig blomma av midsommarblomster
Mer traditionellt utseende.

Jag skall i vilket fall som helst lämna fröställningarna orörda när de dyker upp. Kanske blir det fler vita midsommarblomster de kommande somrarna?

Löjtnantshjärtat

Ytterligare en växt som jag velat ha till vår trädgård är löjtnantshjärta (Lamprocapnos spectabilis). Jag kommer ihåg hur blommornas form fascinerade mig som barn.

I min fantasi såg de ut som hjärtan, lampor eller damer i krinolin.

ensam stängel med blommor av vitt löjtnantshjärta
En blomstängel. Ett livstecken!

När jag så fick möjligheten att fynda två hängiga plantor i höstas så tvekade jag inte en sekund. Torghandlaren ville ha en tjuga vardera och jag ville ha löjtnantshjärtan!

Efter en bister vinter och torr vår verkar det som om den ena plantan gått hädan. Den andra har skjutit upp ett par blad och en blomstängel

Det visar klart och tydligt att det är en vit ‘Alba’ som står där i rabatten. Beskrivningen säger att lövverket skall vara limegrönt. Det är jag inte säker på att jag håller med om. Blommorna är i alla fall precis så finurligt konstruerade som jag kommer ihåg dem.

Gammaldags pingstlilja

Precis när påskliljorna blommat över och de tidigaste vårlökarna gått i frö, då lyste det vitt under Nevadarosen. Det var våra Narcissus Recurvus som slagit ut. En gammaldags pingstlilja som utseendemässigt påminner om vilda narcisser.

Närbild på sex blommande pingstliljor av den gammaldags sorten Narcissus Recurvus
Vackert med röd kant runt den korta gula bikronan.

Jag hade planterat pingstliljorna tillsammans med snödropparna. De har likartade behov av lövskugga och blommar vid olika tider på året. Dessutom besparade jag mig besväret att gräva två nya rabatter. Nu räckte det med en.

När de nu blommade överträffade Narcissus Recurvus alla mina förväntningar. Jag blev stormförtjust i bikronans färger och de bakåtsvepta kronbladen. Den fina doften var en extra bonus. Hoppas att de trivs och kommer tillbaka nästa år också.

Inget är som väntans tider

När jag hittade den här lilla karten blev jag jätteglad! Ett bevis på att det inte tog många minuter innan våra nyplanterade jordgubbar fick humlebesök.

blommande jordgubbsplanta "Korona" med en liten kart
Liten blir stor, men det tar ett litet tag.

Jordgubbsplantorna är lite hängiga i värmeböljan men alla lever fortfarande. Jag har försökt minska avdunstningen genom att lägga ut färskt gräs som täckmaterial mellan raderna i landet. Det var ett lyckligt sammanträffande att sambon körde gräsklipparen för första gången den här säsongen. Plötsligt fanns det massor med råmaterial.

överblommade téte-a-tete bland vitsippor
Då var blomsterfägringen över för den här gången.

Nu har våra téte-a-tete passerat sin höjdpunkt men de har verkligen prytt sin plats under hästkastanjen. Allt som återstod nu var torra blommor och gröna blad.

Jag ägnade mig därför åt lite ”dead heading” och knipsade av fröämnena. Då lagras energin nere i löken så att den kan blomma på nytt nästa år. Lite ofint är det kanske att göra så men minipåskliljorna kommer att få ordentligt med rötvatten som kompensation för att de inte får fröså sig.