Kategori: perenner

Humlestör med humle stor

I juni bestämde jag mig för att ge humlen något att klättra på. Jag hade kvar flera avsågade grenar från hästkastanjen. En av dem fäste jag vid pergolan med najtråd.

Det kändes rätt lagom. Något för humlen att, bokstavligt talat, växa i.

lång gren pekar rakt upp mot himlen. den är fastsatt i kanten av pergolan. runt basen av grenen slingrar sig humlen.
Än så länge är grenen lite naken där den står.

Bara tre månader senare har humlen för länge sedan passerat toppen på den improviserade humlestören.

grenen vid pergolan är nu helt täckt av humlen, som en midsommarstång
En imponerande samling humlekottar vajar överst på stången.

Lite synd att det inte är en av våra inköpta kulturarvssorter utan den tyska humlen. Den som aldrig hinner få färdiga kottar innan frosten kommer.

Men den ger skugga på sommaren och skydd åt småfåglarna på vintern. Det är faktiskt inte så illa det heller.

Annonser

Höstplantering av nya perenner

Vi ville plantera några nya buskar och perenner i gläntan. En bra anledning att besöka den välsorterade handelsträdgården Kröns Trädgård.

fyra krukor med perenner - tagglöst björnbär, humle, stjärnflocka och rosenvial utplacerade på gräsmatta
Två goda och två vackra. Och en som inte ville vara med på bild.

Där hittade vi diverse intressanta växter. Fyra av de som fick följa med tilbaks i bagageutrymmet var: vit rosenvial, humle Hulla Norrgård, tagglöst flikbjörnbär och stjärnflocka. (Plus en röd salvia som jag glömde ta med på gruppbilden.)

Humlen och flikbjörnbäret är sådant som är ätbart. De andra är mer till lyst.

mörkröda blommor av stjärnflocka
Linnés döttrar med röda kjolar.

Sensommaren och tidig höst är en bra tid att plantera perenner, träd och buskar. När vädret är svalt och fuktigt hinner de etablera sig ordentligt innan vintern.

En som verkligen trivs med den kyligare höstluften är nya stjärnflockan. Den blommar  redan med mörkröda blommor. Jag tycker den är enormt snygg. Precis en sådan  som jag letat efter.

Sylt på rabarber och svarta vinbär

fyra burkar med sylt på rabarber och svarta vinbär mot en gul-vit-rutig bakgrund
Sylt på rabarber & svarta vinbär. Mumsig!

Rabarber- & svarta vinbärssylt

 

450 gr rabarberstjälkar, tvättade och skurna i bitar

200 gr svarta vinbär, rensade

600 gr syltsocker

2 dl vatten

1,5 tsk Atamon

Varva bär, rabarber och socker i en kastrull. Häll i vattnet. Värm långsamt upp på spisen och låt sedan sylten koka i ca 15 min. Använd en slev eller en gaffel för att mosa bär och rabarberbitar mot kastrullens kant. Skumma av.

Blanda i Atamon när sylten är klar. Sedan hälls den upp på varma, steriliserade burkar. Sätt på etiketter.

Det här receptet improviserade jag ihop efter att hittat en påse rabarber i frysen. De svarta vinbären var däremot nyplockade. Kombinationen rabarber, svarta vinbär och syltsocker gav en väldigt fast sylt – närmast geléaktig i konsistensen.

Funkar fortfarande bra till müsli och yoghurt. Kräver bara lite mer omrörning.

Vita solhattar

Nu blommar tre av de nio vita solhattar (Echinacea purpurea ‘Alba’) som jag drog upp från frö förra året. Det är naturligtvis fortfarande för tidigt att räkna bort de andra så det kan bli fler än tre blommor.

blomma av vit solhatt med smala kronblad
Gracila kronblad.

Jag tycker mig komma ihåg att jag tog alla frön från samma planta. Därför är det lite intressant att blommorna skiljer sig åt i utseende. Den största blomman på den kraftigaste plantan har samtidigt de smalaste kronbladen.

vit solhattsblomma med breda kronblad
Lite mer lik en prästkrage, men ändå inte.

De andra två har båda blommor med breda kronblad även om själva plantorna än så länge är ganska klena. Nästa år har de garanterat blivit både större och kraftigare. Då kanske blommorna också är mer lika varandra?

Långdistansflygare

Vi är inte ensamma om att ha fått besök av tistelfjärilar (Cynthia cardui) i rabatterna.

en vuxen tistelfjäril sedd snedd från sidan. vingarna är halvt utslagna där den sitter bland oreganoblommor
Här ser ni en glimt av min dramatiskt rödfärgade framvinge.

Tidigare har jag mest sett dem på håll eller med ihopslagna vingar. Nu lyckades jag ta ett par bilder. De fungerade som stöd för minnet vid artidentifieringen.

tistelfjäril med utfällda vingar. den sitter på oreganoblommor och dricker nektar.
Fin fjäril. Oskicklig fotograf.

Något som verkligen överraskade mig var när jag förstod att tistelfjärilen inte är inhemsk i Sverige. Den flyger från Nordafrika eller Asien till sydeuropa för att para sig och lägga ägg. De tistelfjärilar som sedan kläcks där flyger ibland ännu längre norrut och hamnar då hos oss.

Otroligt imponerande av en insekt att kunna färdas så långt på två generationer! Och att hinna med allt på en sommar.

Tre nya vilda växter

Ju fler sorters örter och ängsblommor det finns i solgläntan desto större chans för olika larver att hitta sin värdväxt. Nu verkar jag ha lyckats få in tre nya arter. Alla växer de i närområdet men saknades tidigare hos oss.

rödklintsblomma

Nere vid vägrenen blommar nu Rödklint (Centaurea jacea L.). I höstas strödde jag ut insamlade frön på vinst och förlust. Det gick tydligen bra för några av dem.

gulsporre med blommorna i tät klase

De gulsporrar (Linaria vulgaris Mill.) som jag planterade förra sommaren dog däremot allihop. Jag vet inte om det var torkan, vinterväta eller för mycket konkurrens av gräs som tog knäcken på dem? Nytt försök med plantor i torrt och grusigt söderläge verkar fungera bättre. De har till och med fått fina fröställningar.

liten, kompakt käringtand utan blommor, i kort gräs

Juvelen i kronan är ändå käringtanden (Lotus corniculatus L.). Där har det inte alls fungerat med att så frön. Till slut fick jag flytta en liten planta som nu verkar ha etablerat sig bra i gräsmattan. Med myrornas hjälp kommer den säkert att sprida sig.

Lite i taget ökar mångfalden.

Långfläckat metallfly

Under de soliga sensommardagarna har vi stadigt 30 – 50 olika fjärilar på besök i oreganolandet. Det är inte så att jag blivit blasé, långtifrån, men de vanligaste arterna får mig inte längre att rusa i full fart efter kameran.

Idag blev det ändå till att sprinta.

ett långfläckat metallfly sitter på kungsmyntans blommor. vingarna är halft utfällda, vackert tecknade i olika nyanser av ljusgrått och brunt.
Mellanstor, knubbig och med en vit fläck på vingen.

Helt plötsligt såg jag en ljusbrunvattrad fjäril som fladdrade från blomma till blomma. Precis ett sådant flygfä som jag kan väldigt lite om. För att ha ens en liten chans att artbestämma behövs foto. Därav sprinten. När jag kom tillbaks med kameran såg jag att det fanns fullt av likadana svärmare bland oreganoblommorna. Vissa av dem var faktiskt villiga att posera en stund.

ett långfläckat metallfly vilar på en kungsmyntablomma. flyets vingar är ihopfällda, längs nacken och ryggen har den tofsar som ser ut som knölar
I vila påminner den om en drake med sin taggiga profil.

Efter lite sökande och jämförande av utseende tror jag vårt besök var långfläckat metallfly (Autographa macrogamma). Återigen en art som inte är det minsta sällsynt men som jag inte sett tidigare. En av dess värdväxter är rönn (Sorbus aucuparia L.) och sådana småplantor finns det fortfarande gott om nere i slänten.

Det känns lyxigt att det fortfarande finns en massa saker att lära om djuren och växterna som rör sig kring solgläntan.