Kategori: perenner

Snövit

Blomsterbutiken hade nyårsrea på överblivna amaryllisar. Kvar på vagnen stod det små, vinda och krokiga exemplar. Sådana som inte slagit ut ännu.

Nu kostade de bara en tia styck.

Jag slog till och köpte en liten amaryllis. En med två knoppar.

blomma vit amaryllis
Om jag var ett bi skulle jag bli kär.

Nu har den första blomman slagit ut och den är helt enastående vacker.

Precis vad som behövs för att motverka vintermörkret.

Uppdaterat: Knölen som jag fyndade är en Amaryllis Alfresco. Inget annat.

Annonser

Fröinspiration

Nu inträffar årets farligaste tid. Det är nu som frökatalogerna skickas ut. Ack, så lätt det är att drabbas av habegär. Jag har redan hunnit förtränga hur stressad jag var i somras när jag hade fler växter som skulle planteras än vad det egentligen fanns plats för i rabatterna.

Kombinera det med en stor dos önsketänkande: ”Visst borde det gå att plantera en sådan där i vårt köldhål? Vad står det på påsen? ‘Zonangivelse I, övervintras inomhus i skyddat läge, insvept i nykardad kaschmirull.’ Jaså? Men jag chansar ändå …”

Ulla Hasselmarks Fröbok
Vintersådd, flytsådd och stratifiering. Det finns så många olika sätt att så.

Ett sätt att minimera antalet felköpta plantor är att så egna frön. Frön insamlade i den egna täppan kommer från växter som bevisligen trivs där. Det bättrar på oddsen! En rabatt ser också mycket maffigare ut om den har många plantor av samma sort.

Därför skall jag så egna frön av solhatt, rysk martorn och stockros. Det borde gå finemang. Med tanke på alla tips och råd som jag noterat i anteckningsboken efter att ha läst både Ulla Hasselmarks ”Fröbok”, och hennes blogg, känner jag mig rätt så trygg.

Blir det fler plantor än vad jag har plats för, så får jag väl ge bort några till mina trädgårdsvänner. Svårare än så är det inte.

Kantväxt. Kanske också kattväxt?

Kantnepetan (Nepeta x faassenii) överlevde den första vintern i rabatten. Då finns det gott hopp om att den klarar sig i fortsättningen också.

Den torra jorden passade kantnepetan bättre än de ryska martornen. Det överraskade mig. Eftersom det är bättre att jobba med naturen än mot den så blir det fler nepetor. Med en stenig tomt och många torra platser finns det utrymme för martornen också.

blommande kantnepeta
Humleperspektiv på blommorna.

I somras var kantnepetan översållad med många blåvioletta ax. Den var mycket populär bland humlor och blomflugor. Något som jag inte var medveten om är att den kan fås att blomma en andra gång om den klipps ner hårt efter första blomningen. En sekatör kan göra underverk.

Det där med att katter är förtjusta i kantnepetan är däremot inte något som vi märkt av. Kanske är vi för långt inne i skogen för att ingå i någon av grannkatternas revir?

Vår egen kisse får ju, som bekant, uppehålla sig inne på kattion när vi är i stugan.

Rosa berglök

Precis som övriga myntor är kungsmynta (oregano) väldigt bra på att sprida sig och ta plats. Det är en växt som verkligen måste hållas efter så den inte tar över helt.

En av de blommor som hamnat lite på undantag i oreganorabatten är Rosa berglök (Allium oreophilum). Den finns där men är nästintill helt osynlig.

I våras trampade jag till oreganon så att den växte runt berglöken, inte över den. Då fick de rosa blommorna både utrymme och solsken.

rosa berglök
Rosa berglök i oreganoglänta.

Rosa berglök är en allium och sägs vara oaptitlig för rådjur, sork, harar och kaniner. Jag antar att det gäller vildsvin också eftersom lökarna inte rotats upp av ivriga trynen.

Jag uppskattar berglöken eftersom den blommar i maj- juni. Precis mellan vårlökarna och den riktiga sommarfägringen. Färgen är rena vitamininjektionen.

Skötselråden säger att den skall stå torrt till halvfuktigt och sprider sig där den trivs. Nu funderar jag på att plantera fler berglökar framför svärdsliljorna. Eftersom liljorna vill ha sol på knölarna passar en låg växt där.

Vanitas

I konsten är vanitas ett motiv som skall påminna betraktaren om alltings förgänglighet. Ofta symboliseras detta av en dödskalle, ett slocknat ljus eller vissna blommor.

vissen strutbräken
Strutbräkens vissna blad täcker bergeniorna.

I slänten hittade jag solgläntans vackraste vanitas. Vår högväxta strutbräken hade lagt sina bronsfärgade blad i en dramatisk solfjäder över de vintergröna bergeniorna.

Helt naturligt och väldigt effektfullt.

 

Siciliansk honungsvitlök

Det är det fantasieggande engelska namnetHonungslök (Nectaroscordum siculum). Hanterar man den ovarsamt luktar bladen starkt av vitlök. Förmodligen en bidragande anledning till att den anses vara rådjurssäker.

blommande honungslök
I somras blommade den med 24 klockor på en stängel.

Honungslöken lär trivas allra bäst i soligt läge. Det förvånade mig med tanke på att våra exemplar står bredvid rabarbern. Där blir det definitivt mer skugga än sol på bladen.

Blommorna är ludna och påminner litegrand om humleblomster. Färgskala är mild, med olika schatteringar av grönt, brunt och gammelrosa. Jag tycker att de är väldigt fina att se på. Humlorna är också enormt förtjusta i dem.

Vad jag kan läsa mig till är honungslöken en sådan perenn som gärna självsår sig. Vi får se om det dyker upp några nya små plantor mellan oreganon och rabarbern.