Kategori: perenner

En vampyr på balkongen

Äntligen har jag fått njuta av drakulanunneörten (Corydalis solida ‘George Baker’).

närbild på blommande drakulanunneört. blommorna är röda med rosa läppar.
Är det någon som är förvånad över att jag vill ha mängder av de här blommorna?

Så det hemliga tricket med att sorksäkra nunneörtens knölar till 110% är att ha dem på balkongen? Det borde jag ha förstått.

Vi får se hur det gått för de drakulaknölar som blommade i gläntan förra året. Har de blivit vintersnacks åt gnagarna eller har de undgått upptäckt? Om ett par veckor har jag facit.

Projekt fladdermus

Jag lyssnade på en podcast med en engelsk lantbrukare som målmedvetet jobbade för ökad biologisk mångfald på sina marker. Varje år valde hon ut en specifik djurart som hon gynnade med olika riktade insatser. Året därefter valde hon en ny art. Och en ny art året efter det.

Idén tilltalar mig så jag tänkte följa hennes exempel. Härmed utser jag  fladdermusen till 2020 års favoritgäst i gläntan.

Fladdermöss är precis som människor. De vill ha någonstans att bo, gott om god mat, kunna chilla ostört och inte må dåligt av gifter i omgivningen.

Vi använder inte gift och det finns inte heller några störande ljuskällor i Solgläntan. Två punkter på checklistan som är klara. Då återstår bara resten.

två fladdermusholkar står på marken, lutade mot en pallkrage
Två fladdermusholkar som skall upp på stugväggen.

Till att börja med sätter vi upp fler fladdermusholkar. Nästa steg är att se till att det finns mat. För att locka nattaktiva insekter skall det finnas gott om ljusa, gärna väldoftande, blommor.

Trots att jag tycker att vita blommor är rätt ointressanta finns det många sådana i gläntan. De flesta är torparväxter eller ängsblommor. Här är ett litet urval:

bild på insidan av en vit purissima-tulpan, med gul mitt runt pistillen
Tulpan ”purissima”
blomsterklase vit bondsyren
Vit bondsyren
blommande vildkaprifol
Vildkaprifol
blommande röllika
Röllika
blommande prästkrage med liten myra på kronbladen
Prästkrage
en spalje täckt av vita blommor, klematis "summer snow"
Klematis ”summer snow”

Att anlägga en damm i gläntan blir däremot inte aktuellt. Det finns flera vattendrag i närheten som redan nu förser oss med fler mygg än vad vi vill ha.

Skogsbrynet fungerar som gräns. Häckar och stugor ger olika ”rum”. Tyvärr har vi ingen jordkällare som skulle fungera som övervintringsplats. Men att vara ett bra sommarnöje är inte fy skam det heller.

Första blåsippan

blåsippsblomma hålls mellan två fingrar på en uppvänd hand
Kontrasten mellan vita pistiller och ljusblå kronblad är sublim.

En av de stora fördelarna med en naturtomt är att det finns många blommor som klarar sig utmärkt på egen hand. Inget daltande behövs. Som blåsipporna. Härdiga och fridlysta sprider de vårkänslor där de står i skogsbrynet.

Snart snödroppar

En fördel med att stugan ligger en bra bit från vår vanliga bostad är att vi kan uppleva varje årstid (minst) två gånger. Som nu.

På min väg till jobbet ser jag mängder av snödroppar. De är nästan vissna.

snödroppsknopp i frostig rabatt
Det kommer flera. Hoppas jag i alla fall.

Samtidigt har lökarna i gläntan precis skickat upp de första knopparna.

blommande dubbel snödroppe i hakmossa
Mildväder gynnar mossan. Här låg tidigare en rabatt.

Av alla snödropparna är det den fyllda varianten som är tidigast i år igen. Lite förvånande. Jag skulle ha gissat att de mer ursprungliga sorterna var härdigast. Men som vanligt ställs mina teorier och fördomar på ända av naturen.

Lite tilltufsade av livet

Jag tycker det är väldigt sympatiskt när blomsteraffärerna inte bara kastar växter som ser lite risiga. REA-skylten signalerade att här fanns en utmaning. Och nu var det jag som plockade upp den kastade handsken.

två stycken lite glesa och skruttiga julrosor, en med vita blommor, står i sina krukor på tidningspapper
Gängliga, bleka och med många torra blad.

Två stora, men småskruttiga, julrosor fick följa med mig hem. De var de överblivna. Som tur var så hade blomsterbutiken skött om dem väl. Defekterna var bara ytliga.

de skruttiga julrosorna ser lite piggare ut när de döda bladen är bortklippta och de är planterade i hinkar på balkongen
En hink är en hink är en blomkruka.

Efter att jag putsat bort torra blad och döda blommor såg båda julrosorna betydligt piggare ut. Tillräckligt mycket för att jag med gott samvete kunde ställa ut dem på balkongen. Där får de stå och vänta in varmare väder tills det blir dags för utplantering i solgläntan.

Färgklick i vintergrönskan

Jag har en vag idé i bakhuvudet om att variation gör både livet och omgivningen roligare. När jag så läste att det finns vitblommande bergenior med röda höstblad blev det omöjligt att stå emot frestelsen. Jag beställde ett antal barrotade exemplar på postorder och planterade ut dem bland de andra när vädret tillät.

bergeniablad med röda partier längs kanten och nerverna
Höstfärger bland bergeniorna.

Det är nu snart tre år sedan. När jag tittat till nytillskotten så verkar de flesta ha överlevt. Men än så länge har de inte blommat och bladen är stadigt mörkgröna. Samtidigt har en av de gamla bergeniorna plötsligt blivit excentrisk med röda inslag längs bladkanter och -nerver.

Det är alltså som vanligt. Jag klurar och planerar efter bästa förmåga men i slutändan händer det ändå något annat. Ingen idé att bli frustrerad. Bara att tacka och ta emot. I det här fallet blev det till slut ungefär som jag hoppades.