Kategori: perenner

Växtkraft

Mycket av det som såddes eller planterades i våras har skjutit i höjden. Och än är det sommar. Hösten känns väldigt avlägsen.

toppskottet på en blommande sockerärt
De här ärtskotten skall inte hamna i någon sallad.

Sockerärtorna som fick plats i den skuggiga pallkragen har blivit riktigt stora. Jag  spänner hela tiden upp nya klättertrådar åt dem. Nu kommer de första blommorna.

jordgubbsplantorna skickar ut massor med revor i jordgubbslandet
”Pax, den där platsen är min! Den också! Och den där …”

Vildsvinen massakrerade vårt jordgubbsland i våras. Kvar blev en grop och några få chockskadade överlevare. Jag köpte nya jordgubbsplantor från Klostra och säckar med  ekojord. Det gjorde susen men nu har vi ett mysterium. NÅGOT tar jordgubbarna. Det är inte sniglar eller fåglar. De gröna bärfästena är också avknipsade.

Sambon tror att haren är skurken. Jag misstänker rävungarna. Vad det än är så skyms det av det höga gräset och fastnar inte på bild.

Under tiden som vi kliar oss i huvudet skickar jordgubbplantorna ut revor. Det blir många nya plantor men också total anarki. Vi kommer inte att ha en susning om vad det är som växer var. Helt ok, så länge det blir några bär kvar till oss.

högväxt dill konkurrerar med vitlöksblasten om solljuset
Livskraftig ört.

En påse dillfrön ströddes också ut i skuggiga pallkragen. Där var förutsättningarna tydligen helt rätt. Nu växer det ett dilldoftande buskage runt vitlöken. Ett levande bevis på att det alltid är rätt att chansa och testa vad som trivs på olika växtplatser.

Annonser

Rabarberchutney

För att ta tillvara överflödet av rabarber har jag också testat ett recept på chutney. Den färdiga chutneyn skall vila i cirka tre månader innan användning. Så det dröjer ett tag innan jag säkert kan säga hur den blev. Provsmakningen var i alla fall delikat sötsyrlig med lite rökiga undertoner.

konservburkar med brunröd chutney och blåvitrutiga etiketter där det står "Kitty's porch - Homemade - Rhubarb Chutney" mot en blåvitrandig bakgrund.

Rabarberchutney

Jag använde:

600 gr rabarber
4,5 dl äppelcidervinäger
1 ,5 stort äpple
1 stor gul lök
1/3 vitlök
350 gr syltsocker
1 rågad tsk currypulver
0,3 msk salt
ingefära – bit stor som två tummar
1 dl russin

Skala och kärna ur äpplena, skär i stora bitar.
Tvätta rabarberstjälkarna och skär dem i stora bitar.
Skala den gula löken och vitlöksklyftorna. Dela dem i stora bitar.
Skala ingefäran och skär den i tunna strimlor

Blanda alla ingredienserna i en tjockbottnad kastrull. Koka upp under omrörning.
Sätt sedan ner värmen till låg och låt chutneyn koka i cirka två timmar.

OBS! Kräver stadig övervakning och omrörning för att inte bränna fast i botten. Häll upp den färdiga chutneyn på varma steriliserade burkar. Sätt på lock och etiketter.

Låt burkarna stå minst tre månader innan användning.

Ny ängsblomma

Nu äntligen blommar åkervädden (Knautia arvensis (L.) Coult.) i gläntan. Just den här plantan har jag drivit upp själv. Det var det enda fröet som grodde av alla jag sådde. Ibland krävs det bara en pionjärplanta för att det så småningom skall bli ett helt bestånd. Det är det jag hoppas skall hända här.

stenhumlehane med gul krage, svart mittparti och orangeröd rumpa letar nektar på en ljuslila åkerväddsblomma
Ängsvädden är väldigt poppis bland humlorna. Väldigt. Väldigt. Poppis.

Det var lite nervöst att plantera ut den på friland bland ängsblommorna. (Dog den måste jag ju börja om från början med nya frön.) Som tur var överlevde den och ser ut att trivas. Den är nämligen full med blomknoppar. Och humlor.

Vi får se hur lätt den sprider sig. Räcker det med att låta myrorna släpa runt på fröna? Bäst är naturligtvis om naturen sköter det hela. Fast åkervädden kanske behöver lite mer hjälp så här precis i början? I sådana fall får jag helt enkelt avsätta ett par lådor för vintersådd och hoppas på frön med bättre grobarhet.

Vinbärsfuks

Oftast låter jag brännässlor (Urtica dioica L.) stå kvar. I alla fall så länge de inte växer mitt i rabatterna. Nässlor är värdväxt för många olika slags fjärilslarver. Vill vi ha mycket fjärilsfladder i solgläntan måste vi förstås också värna deras barnkammaren. Därför finns flera stora bestånd med brännässlor både i skogsbrynet och i slänten. Måhända till grannarnas förtret?

en larv med brokiga sidor och vit rygg med tofsar sitter på ett nässelblad
Jag vill inte bli klappad. Jag vill inte bli uppäten.

Det senaste lilla matvraket som huggit in på nässlorna är en vinbärsfukslarv (Polygonia c album). Den nobbade vinbärsbuskarna som står i närheten för att istället välja en mer kryddstark kost.

två vinbärsfuksar med utspärrade vingar sitter mitt emot varandra på ett hallon
Solmogna hallon är rena juicebaren för fjärilarna.

Samtidigt som larven äter på nässlorna flyger vuxna vinbärsfuksfjärilar runt på ängen. (Prästkragarna är deras favoritblommor.) Tydligen överlappar de olika generationerna varandra. Kanske blir just den här larven en av de fjärilar som övervintrar? Då ser vi den igen nästa vår när krokusarna blommar.

Sylt på rabarber och äpple, med kanel

Vi har bara två rabarberplantor men de ger kopiösa mängder rabarber. Det känns som slöseri att inte ta vara på den. Så det var lägligt att jag hittade ett nytt syltrecept.

Fem glasburkar med sylt och etiketter som säger "Kitty's porch Rhubarb Apple Jam Made with love and cinnamon" står på ett vitt tyg med svart bladmönster.
Kisse äter inte sylt men tar gärna åt sig äran.

 

Sylt på rabarber och äpple, med kanel

 

Jag använde:

750 gr rabarber, skuren i bitar

750 gr skalade och urkärnade äpplen, skurna i bitar

700 gr syltsocker

2,5 dl vatten

2 msk mald kanel

2 tsk Atamon

 

Urdiskade och steriliserade konservburkar.

 

Gör så här:

Blanda ihop rabarber, äpple, socker och vatten i en stor kastrull. Sätt på spisplattan på låg temperatur. Rör om då och då för att undvika att ingredienserna fastnar i botten av kastrullen. Fortsätt tills rabarbern är mosig. Vid behov, mosa äppelbitarna mot kastrullkanten med en gaffel.

Strö i kanelen. Rör om och låt sjuda i 20 min på låg värme. Koka sedan upp sylten och skumma av den.

Stäng av spisen och ta bort kastrullen från plattan.

Blanda i ungefär 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.

Häll sedan över den varma sylten i de tomma och rengjorda konservburkarna. Sätt på locken. Klistra på etiketter. Låt burkarna svalna innan de ställs in i skafferiet.

 

Den här sylten blev väldigt god. Söt utan att vara jolmig och med en tydlig smak av kanel.

Fröbytarfrön – vårkrage

De tidigaste perennerna är överblommade. Nu återstår att sätta frö och samla kraft inför vintervila och nästa års blomning.

färska fröställningar av vårkrage i ett melittafilter
Fröställningar av gemsrot/vårkrage.

Jag har passat på att klippa av några fröställningar från vårkragen (Doronicum orientale ‘Leonardo’). På nästa fröbytardag är det kanske någon som vill fylla ut sin vårrabatt och blir glad över att få lite vårkragefrö. Jag hoppas det i alla fall.

blomma av vårkrage - knallgul med många smala kronblad.
Vårkragen lyser verkligen upp rabatten.

Vårkragen, eller gemsrot som den också kallas, är en härdig torparväxt. Har den etablerat sig så kommer den troget tillbaka varje vår. Som tidigblommande är den också väldigt uppskattad av de övervintrade insekterna som kommer till solgläntan.

Gemsroten breder gärna ut sig och passar därför bäst ihop med starkväxande perenner.

Matfriska larver

Det är glädjande att allt fler månar om fjärilarna. Ofta hamnar fokuset på vackra blomrabatter som både gläder trädgårdsmästaren och ger insekterna nektar. Men minst lika viktigt är att kunna erbjuda lämpliga värdväxter till larverna.

larver som sitter på välgnagda blad. De har ett tjockt svart band längsmed ryggen och vita och orange prickar på sidorna.
Dramatisk färgteckning.

Mer eller mindre av en slump upptäckte jag att lungört är värdväxt för större stenfrömal (Ethmia pusiella). (De bjärt färgade larverna var rätt iögonfallande.) Just den här plantan var väletablerad och kommer att klara sig bra trots att bladen naggats i kanterna.

Jag är rätt säker på att åtminstone några av larverna blir fågelmat innan de hinner förpuppa sig. Samtidigt ser jag fram emot att få se den lilla svartvita malen flyga runt i gläntan. På jakt efter en partner och en ny värdväxt för sina glupska larver.