Kategori: perenner

Vad gör jag med alla småplantorna?

En sak är glasklar. Om jag någon gång tänker så frön av en väldigt ovanlig och kinkig växt, då skall jag pilla ner dem i sanden mellan gångplattorna.

De mellanrummen verkar vara rena Edens lustgård. Klart att växterna stormtrivs. Där är bra avrinning, mycket ljus och lite konkurrens.

små malvaplantor i en hink med en trädgårdsspade lutad mot hinken.
Lovar ni att fortsätta vara små, så ni får plats i rabatten?

Detta innebär att det plötsligt finns ett överflöd av plantor. Framförallt perenner och tvååriga växter. Och jag kan naturligtvis inte låta bli att försöka ta till vara på så många som möjligt.

Med trädgårdsspadens hjälp har fingerborgsblommor och malvor hamnat i rabatterna. Nästa projekt är att flytta tuvorna med liten blåklocka till ängen. Att hitta plats åt alla är lite som att spela tetris. Ibland får jag vrida och vända på bitarna innan jag ser mönstret.

Resultatet blir inte direkt stramt och stilrent utan mer vildvuxen charm.

Annonser

En liten fluga med långt namn

När en insekt har annan färg än jag förväntar mig. Då tittar jag lite närmare på den. En RÖD fluga? En sådan hade jag definitivt aldrig sett förut.

hona av parasitfluga på blommande röllika
Är du inte en bärfis är jag inte farlig.

Eftersom flugan var lite loj i höstsolen hann jag springa in i stugan, hämta kameran och ta en bild innan den flög sin väg.

Sedan återstod det roliga. Att försöka artbestämma den. Den här gången hade jag inte en aning om var jag skulle börja leta. Den var förmodligen inte en blomfluga, men då återstod ändå alldeles för många möjliga arter.

Alltså vände jag mig än en gång till den fantastiska resursen jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet. Där fick jag ett vänligt svar från deras expert på myggor och flugor.

Det som jag sett på röllikan var en parasitfluga. Mer exakt var det en hona av en art som heter Gymnosoma nudifrons på latin. Den kan tydligen vara ganska vanlig på vissa platser i Sverige men jag kan i alla fall inte säga att jag har sett någon tidigare.

Som man förstår av namnet ”parasitfluga” utvecklas larverna inuti levande djur. Just den här arten parasiterar på stora bärfisar. Det var intressant att få veta.

Jag har nämligen funderat över vilka djur som äter de illaluktande bärfisarna. Nu vet jag åtminstone ett svar på den frågan. Glupska larver som blir små röda flugor.

Vi har en näringsrik kompost

I alla fall om jag skall dra några slutsatser från växterna som slagit rot i gallerkomposten. Det är fyra fingerborgsblommor och åtminstone två aklejor. Riktiga monster med jättestora blad. Förmodligen kommer de från frön som funnits i gräsklippet.

gallerkompost med växter som slagit rot i gräsklippet. Fingerborgsblommor och acklejor.
Gott om näring och lagom fuktigt. Komposten är en perfekt växtplats.

Sådana fripassagerare får man räkna med i en trädgårdskompost. Frön och rotbitar har en enorm livskraft. Det är också anledningen till att jag rötar allt ogräs. Rabattväxter som självsår sig är en sak. Att använda komposten som täckmaterial för att sedan upptäcka att den var fylld av maskrosfrön? Njae, det skulle inte vara så roligt.

Jag undrar hur mycket av trädgårdskomposten som kommer att finnas kvar i vår? Alla små djur, mikroorganismer och svampar som bryter ner det organiska materialet. Även om arbetet går långsammare under vintermånaderna så avstannar det aldrig helt. En gissning är att volymen kommer att ha minskar med ungefär en tredjedel. Det som blir kvar är näringsrikt och perfekt som jordförbättring i rabatter och trädgårdsland.

Känner jag mig själv så kommer jag att flytta på de här plantorna när det är dags att använda komposten. Mitt hjärta ömmar lite extra för hemlösa överlevare. De förtjänar en extra chans.

Många gullbollar i luften

Med tanke på hur stryktåliga mormorsväxter är måste ”mormor” varit en riktigt seg och envis krutgumma. Inte ens den värsta sommartorkan i mannaminne tog knäcken på vår Gullboll (Rudbeckia laciniata var. hortensia).

gullbollen blommar med många blommor
Ett litet lokalt bollhav av gullbollar.

Lite kuvad blev gullbollen trots allt av den ihållande värmen och bristen på vatten. Kortare stjälkar och buskigare växtsätt gjorde att blommorna i år hamnade precis i ögonhöjd. Tidigare har jag nästan fått nackspärr när jag tittat på dem.

närbild på gullboll
”Gullboll” är en bättre beskrivning än ”fylld höstrudbeckia”

Komposten som jag lade ut i perennrabatten i våras bidrog nog till att gullbollen klarade pärsen. Det blev ett isolerande lager som minskade avdunstningen. Tack vare vår samkompost och den nya gallerkomposten finns det gott om täckmaterial till rabatterna nästa år också. Perfekt för jordförbättring, minskad avdunstning och lättare ogräsrensning. Samt gladare gullbollar.

Så fort tiden går

De senaste veckorna har jag gått runt med sekatören i högsta hugg. De flesta av våra höstflox (Phlox paniculata) hade blommat klart och vill gå i frö.

I de fall där vi redan har tillräckligt många plantor klippte jag av blomställningen.

blomställningen på en överblommad höstflox
Överblommad och snart avklippt.

På grund av sommarens ihållande torka blev höstfloxen lägre än vad de brukar vara. Växtspurten efter regnet tog inte igen allt som vattenbristen tagit ifrån dem.

De är seglivade torparväxter och klarade den pärsen. I alla fall de som hunnit etablera sig. De barrotade höstflox som jag planterade i våras hade inte samma förutsättningar utan dog allihop.

 

närbild på blommande höstflox vit med rosa öga
Vår mest högväxta höstflox.

 

Varje höst blir också ett avslut. Visst var det var alldeles nyss som rabatterna var fyllda av väldoft? Fortfarande återstår att hålla efter ogräset och njuta av allt det som fortfarande blommar. Snart nog är det dags att förbereda för vintern.

Nya ängsblommor

Jag har precis planterat in den fleråriga örten Gulsporre (Linaria vulgaris Mill.) bland ängsblommorna. Gulsporrens blomningsperiod sträcker sig mellan juli och september. De ljusgula blommorna är vackra att se på och populära hos pollinerarna. Precis sådana blomster som jag vill ha i ängen.

Blommande gulsporre
Blommande gulsporre.

När en bekant sade att jag kunde få både frön och plantor från trädgårdsdiket tackade jag naturligtvis ja. Fram med planteringsspaden. En sådan chans kunde inte försittas!

Små gulsporreplantor i glasburkar som står på ett bord.
Klorofyll på burk.

Småplantorna som jag hämtade hade förvånandsvärt klena rotsystem. För att de inte skulle klämmas sönder under transporten stoppade jag ner dem i ett par glasburkar. Lite lätt fuktad jord förhindrade att rötterna torkade ut.

Små gulsporreplantor tillsammans med förgätmigej.
Än så länge verkar de trivas.

När jag sedan planterade dem på lämplig plats i ängen var vädret på min sida. Det höll sig lite svalt och ganska regnigt. Något som mildrade chocken av flytten. Faktiskt har alla plantor utom en överlevt den första veckan.

Nu återstår bara att se om de klarar den kommande vintern.

Septemberskörd

Det svalare höstvädret med flera regndagar gör att det växa så det knakar. Jag har tittat uppfodrande på rosenbönorna som var en av de få plantor som fick vatten i somras. Blommorna var uppskattade av humlorna men bönorna lyste med sin frånvaro.

omogna skidor av rosenbönor i böntornet
De största bönskidorna sparar jag till utsäde för nästa år.

Tills helt plötsligt en dag hela klätterstödet var fullt av långa bönskidor. Det var först när de blivit så stora att de hängde rakt ner som de blev synliga. Innan dess var de välkamouflerade.

mangold och bönskidor på skärbräda
Nyskördade grönsaker till middag.

En näve av de spädare bönskidorna fick göra sällskap med mangold från pallkragen. Råa är rosenbönor svagt giftiga. Men skurna i mindre bitar, förvällda i en kvart och serverade med smör var bönskidorna inte bara ätliga utan rentav utsökta .

mogen och omogna jordgubbar i gräs
Sena jordgubbar.

En glad överraskning väntade mig också i jordgubbslandet. Det verkar inte bara som att de flesta av de nya plantorna har överlevt torkan. Flera av dem har också nya gubbar på gång. Visst valde vi rikgivande sorter med lång skördeperiod men jag vågade inte riktigt tro att det stämde. Vilket härligt sätt att bli överbevisad.