Kategori: Växter

Sensommarstädning med maskrosjärn

Det är länge sedan jag senast skrev något om min kamp mot lupiner (Lupinus polyphyllus).

Naturligtvis betyder inte tystnaden att jag avgått med segern. Tvärtom!

Det finns fortfarande massor av frön kvar i jorden. Hela tiden dyker det upp nya små plantor i gräset och rabatterna. Varenda gång jag klivit utanför stugdörren har jag hittat minst en.

Jag såg framför mig ett riktigt sisyfosarbete om jag ville försöka hålla efter dem.

Tills den dagen kom då ett ihållande nattligt augustiregn hade lämnat jorden härligt fuktig och lucker. Då drog jag på mig trädgårdshandskarna och hämtade diverse vassa verktyg i redskapsboden för en riktad insats.

Uppdragna lupiner
Bäst att passa på att ta upp dem innan de hunnit växa till sig.

Eftersom både maskrosor och lupiner har pålrötter var maskrosjärnet perfekt anpassat för att lirka upp nya lupinerna ur jorden. På mindre än en timme hann jag rensa bort en hel mängd småplantor. De fick aldrig chansen att växa sig så stora att det skulle krävas både grep och järnspett för att rucka på dem.

Det är inte heller en enda lupin som har blommat i sommar. Därmed är det inte heller en enda lupin som hunnit sätta frö. Det känns fantastiskt bra. Kanske lyckas jag så småningom med mitt mål, att helt få bort dem från tomten? Vi får se hur det går.

 

 

 

Tvåla till dem bara!

I samma rabatt där vårkragen blommade i våras står nu massor av såpnejlikor (Saponaria officinalis). Det är den fyllda varianten ‘Plena’ med sina lite punkigt rufsiga blommor. I skymningen doftar de helt ljuvligt.

Fylld såpnejlika
Bedårande romantiska blommor

Fast precis som med så många andra klassiska torparväxter är det inte bara doften som sprider sig över nejden. Såpnejlikan är ytterligare en starkväxande perenn som kan ta över en hel trädgård när den trivs. (Det är det eviga trädgårdsdilemmat. Antingen trivs inte växterna alls. Eller så trivs de alldeles för bra.)

För att undvika att de går i frö har jag varit noggrann med att klippa av alla vissnade blommor. Till våren blir det förmodligen aktuellt att rensa bort sådana plantor som rymt alltför långt utanför rabatten. I övrigt så får de stå rätt ostört. Just eftersom de är fina och luktar så gott.

Förr i tiden användes såpnejlikan till att göra tvättmedel. Det framgår också av namnet. Något som däremot är okänt för många numera är att växten faktiskt är svagt giftig.

Den som är nyfiket lagd och vill testa att koka tvål på rötterna hittar en beskrivning här.

Nej, inte flax. Flox!

Höstflox (Phlox paniculata L,) är tacksamma mormorsväxter som blommar nu på sensommaren. De finns i många färgvarianter. Doften är god men diskret. Perfekta för oss och stugan.

Utspridda i rabatterna har vi fyra olika sorter. De står i frodiga bestånd och verkar trivas väldigt bra. (Möjligen med undantag för de stackarna som är helt omringade av oreganon. De kommer jag att behöva flytta på för att rädda dem undan kvävningsdöden.)

Höstflox
Cerise höstflox med vitt öga

De som vi har flest av har mörkrosa blommor med ett vitt ögat i mitten. Fjärilarna är väldigt förtjusta i den sorten men humlorna är inte lika intresserade. Det här var också de som började blomma allra tidigast.

Höstflox rosa öga
Vit höstflox med cerise öga

Vår vita höstflox  blommar näst sist av de vi har. Den står precis i full blomsterprakt. Än så länge är det främst blomflugorna som besöker den.

Röd höstflox
Lackröd höstflox

Mitt emellan den rosa och den vita höstfloxens blomning kom den röda. Den har också betydligt mörkare blad än de andra sorterna. Här har jag inte alls sett vilken slags insekter som besöker den.

Ljuslila höstflox
Ljuslila höstflox

Jag var helt säker på att vi hade tre olika slags höstflox. Då hittade jag ytterligare en sort i rabatten. Det senaste fyndet är ljuslila, lågvuxen och har bara hunnit få en enda blomma hittills.

Enligt Odla med P1:s experter kan höstflox gödslas både på hösten och på våren. Det var bra information. Komposten är rätt så full och jag vill gärna lägga en del av den i rabatterna istället. Då måste det vara växter som tål att få extratillskott av näring på hösten.

Nu har jag märkt upp våra fyra olika sorters höstflox med etiketter. Utan något som påminner om vad det är som finns där under jordytan kommer jag garanterat inte ihåg vad som skall flyttas och vad som skall stå kvar när det väl är dags för vårstädning i rabatterna.

 

Hallon är smaskens

På tomten har vi ett flertal stora hallonsnår. Fördelen med det är att vi enkelt kan plocka färska bär till frukostfilen eller efterrätten. Men det är inte bara vi som är förtjusta i hallon.

två Vinbärsfuks på hallon
Två Vinbärsfuksar samsas på samma hallon.

Senaste veckan har det varit fullt med Vinbärsfuks (Polygonia c-album) i buskagen. De sitter på de mognaste hallonen och snaskar i sig bärsaft med snabeln.

Samtidigt som de äter öppnar och stänger de också vingarna långsamt och rytmiskt. Som åskådare får man verkligen en känsla av att de njuter i stora mått.

Vinbärsfuks camouflage
Nu kom jag för nära. Dags att imitera ett gammalt löv.

Behöver de gömma sig för oönskade åskådare slår de raskt ihop vingarna. Då påminner de mest om ett torrt löv eller en barkbit. Mot rätt bakgrund skulle de bli nästan helt osynliga.

Geting med hallon
Såhär är getingen faktiskt lite gullig.

Några som det finns ännu fler av bland hallonen är getingar (Vespula vulgaris). Såhär i slutet av samhällets livscykel är de mycket intresserade av allt som är sött. Fullmogna hallon är precis sådant som de vill ha och ibland är det inte så lätt att se om bäret redan är upptaget.

Det innebär att jag nu är lite extra uppmärksam när jag skall plocka hallon. Men är jag bara försiktig och rör mig långsamt så struntar de fullständigt i mig.

Och det finns faktiskt tillräckligt med bär så det räcker till oss alla.

Torparglädje med baksmälla

Praktlysingen är en väldigt härdig perenn. Där den trivs, och det gör den nästan överallt, så bildar den täta mörkgröna ruggar som kväver både kirskål och nässlor. I och med att den är både  lättskött och anspråkslös kallas den också Torparglädje.

Praktlysing
Praktlysing (Lysimachia punctata)

Tyvärr är den också en sådan växt som numera räknas som invasiv. Kanske inte fullt lika hemsk som lupinen, vars frön kan ligga i jorden i decennier innan de gror, men riktigt svår att bli av med. Det bästa man kan hoppas på är förmodligen att lyckas hålla praktlysingen på ungefär avsedd plats. Alla rötter skall oskadliggöras innan de läggs i komposten. Alternativt så kastar man dem bland brännbart på återvinningen.

Massor av praktlysing
Någonstans härunder finns det en rabattkant.

Vid stugan hade den tydligen fått växa ostört i flera års tid och därmed brett ut sig. Det såg rätt tråkigt ut med de där jämngröna sjoken. Jag tänkte därför plantera andra perenner med längre blomtid för att få lite variation. För att sätta den planen i verket fick  jag fick börja med att rensa bort de praktlysingar som hade spritt sig långt utanför rabattens kanter.

Förbereder plantering
Med hjälp av bl.a. grep och klohacka har jag lyckats frigöra två ytor.

När jag väl hade hittat var rabatten började tog jag fram min mest obarmhärtiga sida och slet upp massor av växter. Det krävdes klohacka, maskrosjärn, grep och trädgårdsspade för att över huvud taget komma ner i den kompakta och torra jorden. Sedan satt jag och sorterade bort rotbitar för hand innan jag grävde en djup grop. I den lade jag generöst med köpt trädgårdsjord från en av fyra säckar som hade lämnats av de tidigare ägarna. Därefter en ordentlig genomvattning och så ner med den nya plantan – en rosenstav.

När det hela var klart så flyttade jag på mig en meter och tog mig an nästa ställe där ytterligare en rosenstav skulle planteras.

Färdigplanterat
Rosenstavarna på plats i gluggarna.

Det tog nästan en hel arbetsdag men så här blev det när planteringen äntligen var färdig.

Veckorna som följt har jag hållit koll på gluggarna och dragit upp de få skott som stuckit upp på oönskad plats. Jag har inte några planer på att försöka utrota praktlysingen i rabatten, bara att hålla efter den. Ordentligt.

citronfjärilar på rosenstaven
Tre citronfjärilar trängs på samma blomma.

Rosenstavarna har tagit sig bra och börjat blomma. De är, precis som det var tänkt, rena fjärilsmagneterna. Lite lustigt är att det än så länge bara är citronfjärilarna som hittat dit. De övriga praktfjärilarna svärmar fortfarande kring oreganon.

Humlor på rosenstaven
Humlor på rosenstav  (Liatris spicata)

Humlorna håller sig naturligtvis också framme när det vankas nektar.

Till våren får jag se hur aggressivt praktlysingen kommer att försöka återta det förlorade territoriet? Det är troligt att jag och sekatören får se till att jämna ut styrkeförhållandena tills rosenstavarna hunnit etablera sig riktigt ordentligt och bättre kan stå emot infiltratörerna.

Stjärnflockan en bra humleväxt

Den som vill locka in humlorna i grannskapet till den egna trädgården kan plantera en eller ett par stycken Stjärnflocka i rabatten. Det är en trevlig och tålig mormorsväxt som tidigare kallats för Linnés döttrar. I våra rabatter verkar vi ha versionen ”Roma” med rosa blommor.

stjärnflocka
Stjärnflocka (Astrantia major)

Så här har det sett ut under sommaren när det varit trängsel på blommorna.

stjärnflocka med gäster
Stjärnflocka med humlor och humlebagge

Att se humlorna förflytta sig från en blomma till en annan har varit intressant. De flyger inte gärna utan försöker först och främst kliva över. Alltså sitter de på kanten av den blomma de precis ätit av, viftar med ett ben i luften och strääääcker sig mot nästa. När de väl fått grepp med foten någonstans på den nya blomman så släpper de taget och ramlar huvudstupa över i den.

stjärnflocka med gäster 2
Humlor och blomsterbaggar på stjärnflockan

Under den tiden då Stjärnflockorna blommade som mest var det full fart där från morgon till kväll. Vissa humlor som inte hann hem till boet innan skymningen föll sov hopkrupna under blomkorgarna för att vara först på plats den följande dagen.

Lilja på fel plats

I den absolut torraste och stenigaste delen av trädgårdslandet står det ett par krolliljor.

Krollilja
Krollilja (Lilium martagon) skall enligt utsago lukta obehagligt. Det har jag inte testat.

De tänker jag flytta till en plats som är mer lämpad för dem. Skuggigt och lite fuktigare. På så sätt frigör jag också utrymme i landet för sådana perenner som vill ha det torrt och knapert.

Just nu ser jag alltså över hur jag bäst flyttar om bland befintliga växter för mer en samlad placering i de olika rabatterna. Sådant som bäst görs på sensommaren för att de skall hinna rota sig ordentligt innan vintervilan.

En tanke jag har är att samplantera krolliljorna med bergenian nere i slänten. Då blir inte bergenian bara en mörkgrön dyster fläck efter sin egen blomning utan fungerar som bakgrund till krolliljan senare på säsongen. Det borde passa bra.