Kategori: Växter

Höstkastanjen

Det är inte längre någon tvekan om att det nu är höst på riktigt. Hästkastanjen har fällt sina löv. Allihopa. På en och samma gång.

hastkastanj
Hur fick allt det här plats uppe i trädkronan?

En del av löven krattar jag in i perennrabatterna. De blir vinterskydd och jordförbättring i ett. Resten lämnar jag kvar på gräset. Där kommer maskarna att ta hand om dem och till våren är det nästan bara mull kvar.

rosenhallon
Rosenhallonens blad påminner om påskkycklingar.

Precis som vårens färg var gul är också hösten gul. I alla fall de växter som vi har på tomten. Det blir inga sprakande höstfärger. Istället är det en trestegsraket: grönt, gult och sedan helt kala grenar. Lite tråkig utsikt om det blir ytterligare en barvinter.

Nästa sommar får vi plantera lite nya perenner för att få mer färgvariation.

 

Höstastrar

Tidigare har jag alltid tyckt att höstastrar är bland de tråkigaste perenner som finns. Allra helst de med fyllda blommor. De ser bara konstgjorda och stela ut.

hostaster
Blommorna är skira och ljust lila.

Här är alltså ytterligare en växt som jag har ändrat uppfattning om. Mycket tack vare att våra höstastrar blommar med små, enkla blommor. Att de inte kräver någon som helst skötsel under sommaren är ytterligare en bonus. En riktig torparväxt som passar bra där den står i slänten.

 

Vårkänslor på hösten

Ja, det var precis så jag kände när jag bestämde mig för att plantera vintergäck (Eranthis hyemalis). I våras blev vi glatt överraskade av hur många vårlökar som blommade på tomten. Ännu roligare var det att se alla yrvakna humlor och fjärilar som surrade runt och letade nektar.

Inför nästa säsong vill jag försöka komplettera det som redan finns med något som blommar ännu lite tidigare. Det var därför som jag bestämde mig för vintergäck. Om väderförhållandena är de rätta kan de första gula blommorna dyka upp redan i februari – mars.

vintergack
Det här fotot måste vara taget med makroobjektiv. De är inte så stora.

Sagt och gjort. Jag köpte 40 lökar så det inte blir alltför glest mellan plantorna. Fylld av förväntan öppnade jag så förpackningarna. Där fanns något som mest av allt påminde om små, torra muslortar.

torra-vintergack
De här lökarna ser inte så pigga ut. Är det så att skenet bedrar?

Som tur var så hade jag läst på lite först. Därmed var jag förberedd på det som behövde göras. Innan vintergäck planteras skall lökarna nämligen först läggas i blöt (stöpas) ett par timmar.

vintergack-blotlagd
Vissa stöper ljus, jag stöper lökar.

Det är först efter att ha stöpts som de skall planteras. Då har de också svällt upp och blivit lite porösare.

Jag planterade ett tjog vintergäck under rosenhallonen framför stugan. Resten stoppade jag ner i rabatten vid verandan. Där får de samsas med vårkragen och såpnejlikorna.

Vintegäck klarar inte av att konkurrera med tätt gräs utan vill helst stå under bladfällande buskar. Trivs de tillräckligt bra för att sätta frö kommer jag att lägga dem under schersminen.

Kanske skulle hasseln i slänten också vilja ha lite vårblommor runt stammen? Det sägs att det dröjer minst tre år innan fröna blommar, men vem har bråttom?

 

 

Kärlek, det är en ört.

karleksort
Olika nyanser av rosa. Kärleksörtens blommor formligen glöder i höstljuset.

Nu när nattemperaturen håller sig runt nollstrecket har vår kinesiska kärleksört (hylotelephium telephium) äntligen bestämt sig för att det är dags att blomma. Den största och frodigaste av plantorna är konstigt nog den som varit mest svårflirtad. Kanske beror det på att den står lite  mer utsatt än de övriga?

blomfluga-pa-karleksort
En ganska stor blomfluga på en rätt så liten blomma.

De två mindre plantorna av kärleksört flyttade jag på i somras. Tidigare var de helt omringade av praktlysing. Nu delar de rabatt med tulpanerna. Där är det torrt och varmt, precis som de vill ha det. Dessutom slipper de konkurrera med en bufflig torparväxt som gjorde sitt bästa för att ha ihjäl dem. Att de trivs där de står nu märks tydligt. De har vuxit en hel del och blommar för fullt.

År 2013 utsågs kärleksörten till årets ätliga perenn. Något som jag var helt ovetande om tills alldeles nyligen. Det dialektala namnet käringkål ger förstås en vink om att de svenska arterna förr kunde ingå i kosthållningen. Kanske borde vi också passa på och provsmaka på bladen?

Klipp, klipp, klipp …

Hösten är här och det är hög tid att planera för nästa säsong. Jag vill helst förhindra att oreganon breder ut sig ännu mer. Redan nu kväver den de mindre perennerna i landet. Den har till och med gått på offensiven mot rabarbern.

oregano-och-rabarber
Trädgårdslandet var som en djungel.

Med hjälp av sekatören jämnade jag ut oddsen lite. Jag klippte ner alla oreganoplantor som blommat färdigt. Trots att trädgårdslandet inte är speciellt stort tog det flera timmar innan jag var klar.

nedklippt-oregano
Kvar blev rena kalhygget.

Förhoppningsvis lyckades jag på det här sättet hindra de flesta plantorna från att gå i frö. Nu är de precis lagom många för att förvandla trädgårdslandets styva lerjord till ett riktigt humleparadis när de blommar.

Blomflugornas hösttröst

gullris-med-blomflugor
När solen värmer gullriset blir det snabbt fullt av blomflugor.

Praktlysing, såpnejlika och nu gullris… På tomten har vi alltså ytterligare en av dessa klassiska torparväxter som på senare tider omvärderats och nu anses vara en invasiv art.

Vårt Kanadensiska gullris (Solidago canadensis) finns i rabatten närmast verandan. Det är ett ganska litet bestånd. Jag vet inte om det kanske rentav är nyplanterat? I så fall kommer det säkert att försöka sprida sig. En annan möjlighet är att det är etablerat på platsen men inte trivs speciellt bra. I vilket fall som helst skall vi klippa av blomställningarna innan de hinner gå i frö.

Några som är väldigt förtjusta i gullriset är blomflugorna. Så fort det blir ljust och solen värmer upp luften kommer de flygande i sin jakt på nektar och pollen. Vi har sett många olika sorter på besök. Allt från stora svart-gula till små sammetsbruna.

Humlorna verkar däremot föredra höstblommorna med ordentliga blomkorgar. De söker sig nästan uteslutande till höstrudbeckiorna och septembersolrosen.

Snart blommar humlen

På tomten står en kvarlämnad metallställning som ursprungligen använts till ett partytält eller kanske en pergola. Nu täcker humlen (Humulus lupulus L.) den som ett grönt draperi.

humle
I närbild påminner blomställningarna om vindruvsklasar.

Varför plantan tycker att det är en bra idé att blomma i mitten av september, när insekterna är få, nätterna är mörka och dagarna kyliga? Förmodligen är det en humlesort som inte är anpassad för våra breddgrader. En vars kottar inte hinner mogna i tid för att kunna användas av ölbryggare.

Det är också oklart om det vi har är en hon- eller hanplanta. Vi får vänta ännu ett tag innan vi kan avgöra det med säkerhet. I vilket fall som helst är den grön och frodig där den står. Ibland får det räcka med det.