Kategori: Buskar

Stora syltkastrullen

Behövde vi inte bry oss om att ta fram. Första bärskörden från våra blåbärstry (Lonicera caerulea var. kamtschatica) blev i klenaste laget. Den räckte nätt och jämnt till att dela på två. Då under förutsättning att vi redan var mätta.

blandade blåbärstrybär ligger i handflatan. Två stora och fem små.
En näve bär.

Trots det finns ingen anledning att hänga läpp. Om buskarna ger skörd redan första året efter planteringen blir det säkert bara bättre i fortsättningen.

Smaken på bären påminde väldigt mycket om svenska blåbär. Eftersom blåbärtry på engelska kallas ”Honeyberry” trodde jag att de skulle ha mer honungsarom. Men där hade jag fel. Intressant var också den tydliga storleksskillnaden mellan de bär (små) som självpollinerats och de (stora) som korspollinerats. Om inte pollinatörerna sinkats i sitt arbete av den sena majsnön skulle vi förmodligen fått fler stora bär.

Underhåll och trimning

Det är inte enbart tulpanernas frökapslar som lever farligt när jag går mina rundor. Ser jag en överblommad narciss bryter jag av dem också. För att rå på syrenernas fröställningar krävs däremot sekatör. Detta är ett årligt pyssel som ökar blomsterprakten nästa sommar eftersom syrenerna inte fått lägga energi på fröbildning.

en sekatör ligger på avklippta fröställningar av syren
Bättre lycka nästa säsong.

Det finns fler återkommande sysslor. Jorden i solgläntan innehåller fortfarande mängder av lupinfrön. I stort sett varje gång jag går en sväng hittar jag en ny liten planta. Eller tio. Lupiner är invasiva så jag rycker upp dem så fort jag kan.

ogräsrensade små lupiner ligger på marken
En dags skörd av smålupiner.

Samtidigt är det solklart vem som kommer att gå vinnande ut ur striden. Lupinfrön kan gro efter femtio år i jorden. De kan vänta ut mig.

den stora blomman på en gul Iris Germanica
Den solgula irisen förgyller min dag.

Några som gärna får leva i femtio år eller mer är våra stora irisar. Härdiga torparväxter som inte kräver mycket skötsel för att trivas. Nu har de gula precis slagit ut. Snart följs de av de blå. Då vet jag säkert att sommaren är här.

Pyttesmå bärkart

Det är bara ett par veckor sedan tomten var täckt av snö. Både jag och sambon tycker att vi sett få humlor jämfört med tidigare år. Solitärbin har varit ännu rarare.

ett väldigt litet, grönt krusbärskart på en kvist
Karten är grön men det mogna bäret blir mörkrött.

Men i bärbuskarna syns tydliga bevis på att det varit full fart på pollinatörerna. Krusbärsbuskens grenar dignar redan av små kart.

blåbärstryblommor och små bärkart framför ljugröna blad
Karten är nästintill osynliga, där bredvid blommorna.

En annan dold skatt fann jag i ett av våra blåbärstryn. Också där syntes små bärkart. Jag hade faktiskt börjat tvivla på att vi över huvud taget skulle få någon skörd. Buskarna skall korspollineras och det verkade inte som om våra två sorter blommade samtidigt? Skulle jag verkligen behöva medge ett nesligt felköp? Nej, det som krävdes var fler varma vårdagar. Resten tog humlorna och bina hand om.

Jag ser fram emot att provsmaka de mogna bären. Det är i alla fall ett jobb jag klarar av.

Kärleksmöte i ögonhöjd

Senvårens fina väder fick purpurskinnbaggarnas (Carpocoris purpureipennis) känslor att svalla. De hade dessutom enats om att bondsyrenen var ett perfekt kärleksnäste.

fem purpurskinnbaggar i en syren. Två av baggarna parar sig.
Ett vackert par purpurskinnbaggar.

Det var när jag hörde konstiga ljud som jag först upptäckte vad som pågick. Skinnbaggar druttade ner från syrenbladen och studsade mot en korrugerad plåt i rabatten nedanför.  Vid träffögonblicket smällde det till rätt ordentligt. *Plonk!*

Något vingliga och omtöcknade flög de sedan tillbaks upp i syrenen. För att fortsätta jakten på en villig partner.

Jag vill också tipsa om en trevlig blogg för den som vill se fina bilder på skinnbaggar.

Mastigt referensverk

Det är bara en tidsfråga innan våra grannar avverkar skogen runt oss. För dem är den en investering. En gröda som skall skördas när tiden, och priset, är rätt.

Så vi funderar förstås på bästa sätt att ordna insyns- och vindskydd när det blir aktuellt. En häck eller ett par blandade buskage blir det nog. Tåliga växter som klarar torka, trivs i zon 3 och inte får bladmögel eller kräver för mycket underhåll. Allra helst skall de också ge stor skörd av goda bär eller frukter. Det är väl inte för mycket begärt?

Boken "Skogsträdgården. Odla ätbart överallt."
En bok att gå tillbaks till. Många gånger.

Så naturligtvis kastade jag mig över ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” när jag hittade den på biblioteket. En tjock faktabok som är ett pedagogiskt uppslagsverk för den som vill odla ätbart med betoning på perenna grönsaker, buskar och träd. Författarna har också en mycket informativ och välskriven blogg om sin skogsträdgård.

Boken går bland annat igenom vattenhushållning, samplantering, hur man skapar och drar nytta av mikroklimat, jord, kompost och ger många förslag på odlingsvärda växter.

Efter att ha bläddrat fram och tillbaka ett otal gånger i ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” har jag nu en lista med möjliga häckväxter som vi skall titta närmare på. Några av dem kände jag till sedan tidigare men flera andra var helt nya bekantskaper. Spännande!

Fler vinbärsbuskar

Det hela började med en tanke om att försöka balansera antalet vinbärsbuskar. Vi har fyra svarta vinbär men bara ett rött. Och jag föredrar smaken av de röda.

en gren av en vinbärsbuske ligger mot marken fasthållen av två bambustickor. Över grenen ligger en tuss mossa placerad.
Under mossan kommer rötter – hoppas jag!

Samtidigt hade jag läst att det är rätt enkelt att föröka vinbär. Så varför inte testa det med den röda vinbärsbusken? Först skrapade jag försiktigt av den yttersta barken på en av de nedre grenarna. Sedan böjde jag ner den så den fick markkontakt. Lite jord och mossa över. Därefter satte jag två bambustickor i kors för att hålla grenen på plats. Där den ligger an mot jorden kommer det att bildas rötter. Så småningom har vi en ny klon av busken.

Nu har jag påbörjat tre avläggare. Två röda vinbär och ett svart. Tar de sig blir det lagom att flytta dem nästa år. Då har vi också tid på oss att förbereda de nya växtplatserna.

 

Kommande pollenchock

Hasseln ger ett lätt yrvaket intryck i vårsolen. Det dröjer inte många veckor innan luften i solgläntan fylls av gult pollen. Men än så länge är hängena fortfarande slutna

två omogna hasselhängen och en nyss utsprucken blomma
Vårtecken i närbild.

De där pyttesmå röda borstarna om sitter tätt inpå kvistarna är blommorna. Trots att vi har många hasselbuskar i skogsbrynet har jag hittills inte hittat några nötter. Om det beror på att skogens ekorrar är mer på hugget, eller att det inte finns något att plocka, det är oklart.

Istället ligger fina störar på tork bakom vedboden. Raka och långa hasselgrenar som jag kapat. De skall användas i sommar när jag snickrar ihop diverse växtstöd. Förr var det vanligt att hämta sådant material från lunden. Skattar man hasseln i rimlig takt så återhämtar den sig utan problem.