Kategori: Buskar

Barkhatande vandaler

Det är någon av skogens invånare som har ett ont öga till paradisbusken.

gren med avfläkt bark
Oväntad syn – en skalad gren.

Helt plötsligt såg jag att busken hade fått barken bortfläkt från flera grenar. Min första tanke var att ett rådjur kanske fejat hornen där? Men grenarna sitter så trångt till att det skulle vara svårt för en råbock att komma åt dem. Nu lutar jag snarare åt att det är en fågel som letat efter insekter under barkflagorna. Eller kanske en ekorre? Eftersom viltkameran är riktad åt ett annat håll förblir det nog ett olöst mysterium.

Dör grenarna av den omilda behandlingen så får jag ta bort dem. Jag är övertygad om att den här busken varit med om värre saker än att bli av med lite bark.

Vinbärsbuskarnas tur

Förutom hallonsnåret hann jag också med att beskära vinbärsbuskarna.

liten hög av avklippta vinbärskvistar på gräsmattan
En förhållandevis liten hög med vinbärskvistar.

Det var första gången som jag vågade mig på föryngringsbeskärning av den röda vinbärsbusken. Ett par av de allra äldsta, knotigaste och svartaste grenarna tog jag bort. Mer än så tordes jag inte den här gången.

Våra svarta vinbärsbuskar har svarat bra på förra vinterns hårda beskärning. Till och med de som var mest medfarna har skjutit nya årsskott. Inte så många men det visar att det finns livskraft. Fortsatt gallring och kompost på våren ger dem nog en skjuts.

Som en bonus har jag också föryngringsbeskurit de vita vinbärsbuskar som står i skogsbrynet precis utanför tomtgränsen. Precis som med den röda vinbärsbusken har jag tagit ett par av de äldsta grenarna för att stimulera dem att skjuta nya skott.

Lyckas det så blir det mer vita vinbär i skogen till fåglarna. Jag glömmer oftast bort dem tills dess de är nästan kalätna. Kanske borde jag ta sticklingar och sätta i gläntan? Då på en väl synlig plats.

Börjar året rätt

Helgvädret var äntligen lite kallare med klar och stilla luft. Lämpligt för utomhusarbete. Jag gav mig i kast med det omfångsrika hallonsnåret bakom stugan.

Först klippte jag bort alla tvåårsskotten med sekatören. De var lätta att känna igen eftersom de var ljusare och förgrenade. Vissa hade fortfarande kvar torra bär.

en hög med utgallrade hallonkvistar ligger på gräsmattan
En av många högar med utgallrade hallonplantor.

När väl de gamla hallonplantorna var borta kunde jag komma åt årsskotten som skulle gallras. Det gick relativt lätt att se vad som borde sparas och vad som skulle tas bort.

De avklippta hallonskotten lade jag på den stora rishögen i skogsbrynet.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
Kornsnön i fågelboet ser ut som små kolibriägg.

Den här gången hittade jag inte bara ett utan två gamla fågelbon i hallonsnåret.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
I det här fågelboet samsas skräp och snö med varandra.

Jag tror att det är något slags sångare som fött upp sina ungar i hallonsnåret. Bevis på att skogsgläntan är attraktiv för betydligt fler än oss människor. Och på att inte alla fåglar vill bo i en holk.

Några buskar ligger risigt till

För att inte glömma bort sådant som skall göras i trädgården skriver jag listor. Efteråt är det väldigt tillfredsställande att kunna pricka av punkterna en och en. Nu har det milda vintervädret gett mig nya idéer.

vinterkala grenar på en snårig, och risig ölandstok
Den här ölandstoken skulle kunna vara luftigare.

Under vårvintern skall jag försöka komma ihåg att föryngringsbeskära ölandstoken. Inte så drastiskt att jag sågar ner hela busken till ett par decimeters höjd. Nej, jag nöjer mig nog med att klippa ner ungefär en tredjedel av de äldsta grenarna. Resultatet borde bli en blandning av nya skott och äldre kvistar med blommor.

vinterkal och rätt så risig bondsyren
Här krävs det såg, inte bara sekatör.

Bondsyrenerna kräver också extra uppmärksamhet i vår. Där måste jag ta bort rotskott. Risken är annars att de tar över perennrabatten. Sedan är det hög tid att gallra ut de äldsta grenarna på dem också.

Nyligen läste jag att bondsyrenerna kan komma att klassas som invasiva. De är tämligen nya tillskott i svenska trädgårdar och starkväxande. (Ibland känns det som om ”invasiv” bara är ett nytt namn på ”torparväxt.”) Under tiden det avhandlas  tänker jag i alla fall sköta om, och hålla efter, våra syrenbuskar efter bästa förmåga.

Naturligtvis! Bok med bra tips.

Det här är ytterligare en lånebok från det lokala biblioteket. ”Naturligtvis! Biologisk mångfald i din trädgård” av Justine Lagache. Välskriven och snyggt layoutad med många vackra bilder och pedagogiska illustrationer.

omslaget till boken Naturligtvis! Biologisk mångfald i din trädgård är svart med många färgglada blommor tecknade i naiv stil
Trösterik läsning i vintermörket.

Den innehåller mängder av praktiska tips på hur man gynnar biologisk mångfald i trädgården. Lämplig som inspiration för den som vill göra något för att bidra till en bättre värld men inte är helt säker på vad. Eller hur?

Vatten från himlen

Nu har vi tagit ytterligare ett steg mot bra vattenhushållning. Två stycken 210 liters vattentunnor har införskaffats. De står utplacerade vid stugan och gäststugan. Den stora plastbyttan är under den tredje vattenutkastaren.

svart vattentunna med nät över toppen står nedanför vattenutkastare från stuprör
Den här tunnan är värd sin vikt i guld.

Tillsammans rymmer de nästan 500 liter regnvatten. Nästa steg blir att tänka ut ett enklare sätt att få över vattnet från tunnorna till vattenkannan. Med alla de nyplanterade perennerna har det blivit många vändor med kannan. Visserligen är det bra träning men arbetsställningen när jag lyfter upp hinkarna ur tunnan är inte den bästa. Förmodligen blir lösningen på problemet något slags hävert.