Kategori: Buskar

Såg och sekatör

Det är den där årstiden igen. När det är dags att ta hand om bärbuskarna. Det var också väldigt fint väder när jag klev ut i trädgården försedd med beskärningssåg och sekatör. Ordentliga trädgårdshandskar hade jag redan tagit på mig för att skydda händerna.

grenar krusbär beskärning
Mer sol och luft i krusbärsbusken.

Först var det krusbärsbusken som behövde glesas ut. Ledorden var ”luftigt” och ”ljusinsläpp” för att minimera risken för mjöldagg. Grenarna som växte genom busken och på tvärs mot andra var de första som jag tog bort. Därefter blev det lite knepigare att bestämma vad som skulle vara kvar.

Slutresultatet blev en kompromiss mellan många blomknoppar och en föryngring med nya skott. Kan det bli så bra att vi får stor skörd både i år och nästa år?

hasselgrenar efter beskärning
Hasselslanor.

Att glesa ur hasseln hade jag inte gjort förut. Samma angreppssätt där som för de övriga buskarna. Först bort med det som växer på tvärsen och skaver mot andra grenar. Sedan de klena grenarna som växer parallellt med en mer livskraftig.

Efter ett tag var också hasseln luftigare och mer harmonisk i formen. De borttagna grenarna får ligga på tork ett par månader. Sen blir de bra stöd för klätterväxter.

Doftschersminen och paradisbusken behövde inte mycket gallring. I båda fallen var den bara någon enstaka gren som hade växt igenom busken och behövdes tas bort.

Arbetsdagen avslutades med årets första lunch och kaffe ute på verandan. Jag ser verkligen fram emot den vårdagen när vi inte bara hör fåglar utan också humlor.

Annonser

Hungriga djur

Snön underlättar för oss att se spåren efter våra olika besökare. Ibland är det spår av tassar och klövar. Andra gånger är det rester från en måltid.

rester av tallkottar på snö
Jag tror att det här är rester av ekorrens middag.

Marken under av de stora tallarna i skogsbrynet var pepprad av små tallkottsbitar. Jag gissar att det är ekorren som suttit uppe i tallkronan och ätit kottefrön.

hackspett har grävt i översnöad myrstack
Hackspetten har rädat myrstacken igen.

De röda skogsmyrorna har fått ytterligare påhälsning av hackspettar. Det är en stor stack så samhället kommer att överleva även om många myror blir fågelmat.

djupt bökad fåra i djupfryst mark vildsvin
Vildsvinen bökar i högervarv runt bastun.
uppbökad djupfryst mark vildsvin
Tjäle är en baggis för ett vildsvinstryne.

Och så har tomtgränsen haft besök av skogstrynena igen. De har flyttat på den frusna jorden för att komma åt smaskiga rötter. Med tanke på att silverbusken stått på samma plats ett antal år så överlever den säkert att få marken runt rötterna uppluckrad.

Sylt på krusbär och blodapelsin

Det sägs att nöden är uppfinningarnas moder. En frys full med rensade krusbär räknas knappast som en nödsituation. Däremot är det rätt opraktiskt om det innebär att det inte finns plats för andra matvaror.

Detta lilla aber sammanföll med att fruktdiskarna dignade av blodapelsiner. Då väcktes också tanken: Att kombinera smaken av krusbär och apelsin, skulle inte det bli gott?

Sagt och gjort. Jag bestämde mig för att testa med ett syltkok.

krusbär blodapelsiner socker på skärbräda
Mogna apelsiner, socker och iskalla bär direkt ur frysen.

Sylt på krusbär och blodapelsiner:

300 gr krusbär (mogna, inte övermogna)

300 gr blodapelsiner (fruktkött)

300 gr syltsocker

1 tsk atamon

Snoppa och skölj krusbären. Filea apelsinerna och skär sedan klyftorna i bitar. Lägg bären och fruktbitarna tillsammans i en kastrull. Koka dem på låg värme i ca 15 min så de saftar sig. Tillsätt sedan sockret och höj temperaturen stegvis. Låt koka upp under omrörning.

Ta av grytan från spisen. Tillsätt atamon.

Häll upp sylten på rena, varma glasburkar. Skruva på locken ordentligt. Ta fram ett par grytlappar för att skydda händerna. Vänd sedan burkarna försiktigt upp och ner så att sylten rinner fram och tillbaka. Det gör att det bildas ett vakuum som förseglar ordentligt.

Låt svalna. Sätt på etiketter. Ställ in de färdiga syltburkarna i skafferiet.

syltburk blodapelsin och krusbärssylt
Här fattas det bara en etikett.

 

Den här sylten blev mycket god, samtidigt som den lätta syrligheten gjorde att den smakade friskt. Jag kommer definitivt att göra den fler gången.

Återkommande vårtecken

Tänk att det alltid dröjer så länge innan det blir vår? Nu har jag i alla fall koll på vilka buskar och träd kring stugan som är först med lövsprickning.

Bondsyrenen är alltid tidig. I år verkar inte bli något undantag.

syrenknoppar blad
Knubbiga syrenknoppar klarar kylan.

Syrenen sprider glädje vid minst två tillfällen varje år. Först på våren med de små gröna bladen och sen när blommorna sprider sin ljuvliga doft.

Ett annat vintrigt vårtecken är spåren efter hackspettens framfart i myrstackarna.

hackspetten har grävt hål i myrstacken
Hackspetten har ätit myror. Den här vintern också.

Förra sommaren flyttade myrorna den största stacken. Den gamla platsen i skogsbrynet hade successivt blivit allt mer skuggad av granarna. Nu valde de att slå ner bopålarna där de får sol nästan hela dagen. På en plats som ligger väldigt nära vår bastu. Det känns upplagt för grannfejder i sommar.

Hackspettarna hittade naturligtvis lika bra till den nya stacken.

Jag tror att det är gröngölingen som oftast är där och förser sig. Precis som koltrasten är den skeptisk till människor och håller sig helst på avstånd. Vi har bara sett en skymt av den i ögonvrån när den flyger sin väg.

Ovälkomna trädgårdsdesigners

Eftersom stugbesöken blir mindre frekventa under vintern hinner mer hända mellan varje gång. Ibland upptäcker jag roliga saker. Som att trattkantarellerna fortsätter att växa trots frosten. Vid andra tillfällen påminns jag om att naturen inte bara är gullig.

vildsvin har bökat vid rhododendron
Marken runt vår rhododendron har blivit betydligt mer … kuperad.

Skogsbrynen runt solgläntan har haft flera besök av vildsvin (Sus scrofa). Tidigare har de nöjt sig med att vända upp och ner på mossan. Den här gången tog de sig an arbetet med mer entusiasm och fokus.

vildsvinsuppbökad mark runt rhododendron
Granrötterna är blottlagda och hallonen ligger platt.

Bland annat hade marken runt vår rhododendron blivit rejält uppbökad. Min misstanke är att det tog vildsvinet max ett par minuter. Inklusive en ostressad matpaus för att äta det som hittats under grästorvorna och mossan.

Så länge de håller sig runt tomten och inte plöjer upp gräsmattan och rabatterna får vi vara tacksamma. Det är bara att acceptera att vi är gäster i skogen. De bor där jämt.