Kategori: Buskar

Kärleksmöte i ögonhöjd

Senvårens fina väder fick purpurskinnbaggarnas (Carpocoris purpureipennis) känslor att svalla. De hade dessutom enats om att bondsyrenen var ett perfekt kärleksnäste.

fem purpurskinnbaggar i en syren. Två av baggarna parar sig.
Ett vackert par purpurskinnbaggar.

Det var när jag hörde konstiga ljud som jag först upptäckte vad som pågick. Skinnbaggar druttade ner från syrenbladen och studsade mot en korrugerad plåt i rabatten nedanför.  Vid träffögonblicket smällde det till rätt ordentligt. *Plonk!*

Något vingliga och omtöcknade flög de sedan tillbaks upp i syrenen. För att fortsätta jakten på en villig partner.

Jag vill också tipsa om en trevlig blogg för den som vill se fina bilder på skinnbaggar.

Annonser

Mastigt referensverk

Det är bara en tidsfråga innan våra grannar avverkar skogen runt oss. För dem är den en investering. En gröda som skall skördas när tiden, och priset, är rätt.

Så vi funderar förstås på bästa sätt att ordna insyns- och vindskydd när det blir aktuellt. En häck eller ett par blandade buskage blir det nog. Tåliga växter som klarar torka, trivs i zon 3 och inte får bladmögel eller kräver för mycket underhåll. Allra helst skall de också ge stor skörd av goda bär eller frukter. Det är väl inte för mycket begärt?

Boken "Skogsträdgården. Odla ätbart överallt."
En bok att gå tillbaks till. Många gånger.

Så naturligtvis kastade jag mig över ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” när jag hittade den på biblioteket. En tjock faktabok som är ett pedagogiskt uppslagsverk för den som vill odla ätbart med betoning på perenna grönsaker, buskar och träd. Författarna har också en mycket informativ och välskriven blogg om sin skogsträdgård.

Boken går bland annat igenom vattenhushållning, samplantering, hur man skapar och drar nytta av mikroklimat, jord, kompost och ger många förslag på odlingsvärda växter.

Efter att ha bläddrat fram och tillbaka ett otal gånger i ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” har jag nu en lista med möjliga häckväxter som vi skall titta närmare på. Några av dem kände jag till sedan tidigare men flera andra var helt nya bekantskaper. Spännande!

Fler vinbärsbuskar

Det hela började med en tanke om att försöka balansera antalet vinbärsbuskar. Vi har fyra svarta vinbär men bara ett rött. Och jag föredrar smaken av de röda.

en gren av en vinbärsbuske ligger mot marken fasthållen av två bambustickor. Över grenen ligger en tuss mossa placerad.
Under mossan kommer rötter – hoppas jag!

Samtidigt hade jag läst att det är rätt enkelt att föröka vinbär. Så varför inte testa det med den röda vinbärsbusken? Först skrapade jag försiktigt av den yttersta barken på en av de nedre grenarna. Sedan böjde jag ner den så den fick markkontakt. Lite jord och mossa över. Därefter satte jag två bambustickor i kors för att hålla grenen på plats. Där den ligger an mot jorden kommer det att bildas rötter. Så småningom har vi en ny klon av busken.

Nu har jag påbörjat tre avläggare. Två röda vinbär och ett svart. Tar de sig blir det lagom att flytta dem nästa år. Då har vi också tid på oss att förbereda de nya växtplatserna.

 

Kommande pollenchock

Hasseln ger ett lätt yrvaket intryck i vårsolen. Det dröjer inte många veckor innan luften i solgläntan fylls av gult pollen. Men än så länge är hängena fortfarande slutna

två omogna hasselhängen och en nyss utsprucken blomma
Vårtecken i närbild.

De där pyttesmå röda borstarna om sitter tätt inpå kvistarna är blommorna. Trots att vi har många hasselbuskar i skogsbrynet har jag hittills inte hittat några nötter. Om det beror på att skogens ekorrar är mer på hugget, eller att det inte finns något att plocka, det är oklart.

Istället ligger fina störar på tork bakom vedboden. Raka och långa hasselgrenar som jag kapat. De skall användas i sommar när jag snickrar ihop diverse växtstöd. Förr var det vanligt att hämta sådant material från lunden. Skattar man hasseln i rimlig takt så återhämtar den sig utan problem.

Blåbärstryn med vårkänslor

Nu har två av våra fyra blåbärstry (Lonicera careulea var. kamtschatica) töat fram. De andra är fortfarande väl dolda under snötäcket. Antar att vi kommer att se dem också inom en snar framtid.

litet blåbärstry med stora bladknoppar mot snöbakgrund
Har redan stora bladknoppar.

De ser ut att ha klarat sin första övervintring galant. Faktiskt är bladknopparna redan större än syrenernas. Fastän dessa är etablerade sedan många år och får mer sol.

blåbärstry och krokusblad sticker fram ur snötäcket
Några krokusblad sticker upp ur jorden.

Vid två av blåbärstryna passade jag på att sätta krokusknölar innan vi fyllde igen planteringsgroparna. De verkar också ha överlevt. Fast i det fallet var det ekorrar och sork som var det värsta hotet. Inte vinterns minusgrader.

Att samplantera olika sorters vårblommande växter hjälper de tidiga pollinerarna. De behöver inte lägga mycket energi på att ta sig mellan födokällorna. En bieffekt för vår del blir att den skörden ökar om fler humlor hittar till buskarna när de blommor.

Vårvärme och töväder

Nu är detordentliga svängningar i temperaturen. Från -17 C som kallast till +6 C på lite mer än en vecka. Snötäcket har sjunkit ihop men är fortfarande flera decimeter djupt. Nu toppat med en hård skare som på flera ställen rentav klarade av att bära min vikt. Tror inte att vi ser några nya djurspår den närmaste tiden. Möjligen vildsvin.

snöras från taket på baksidan av stugan
Det här vill man inte få innanför jackkragen.

Taket på snickarboden är helt snöfritt. Storstugan har fortfarande stora sjok kvar men de blir färre och färre. Flera gånger har vi hoppat till allihop när det helt plötsligt hörs en ordentlig DUNS! utifrån och stugan skakar av kraften när snön träffar marken.

enbusken sticker upp ur snötäcket
Lite tilltufsad men det går snart över.

Att frigöra buskar från snön är något som jag ägnat mig åt i helgen. Det är självklart att de flesta av dem skulle klara sig utmärkt ändå. Men eftersom jag är en hönsmamma har  jag brutit upp skaren och försiktigt lossat på de böjda grenar som fastnat under den. Det var vår en och havtornen som fick lite extra hjälp.

enbusken nedtyngd av snö
Mycket snö var det som föll.

Jag är faktiskt lite imponerad över hur bra enbusken klarat sig. Den hade en tuff sommar med värmeböljan och nu all snö som legat som en tung filt över grenarna.

Kan det vara så att den etablerat sig nu och blir riktigt långlivad? Vi håller tummarna.

Zooooooooommmm

Moharen verkar vara en återkommande besökare i solgläntan.

haren skuttar bort från oss och vi ser hur snön sprätter från baktassarna
Bråttom, bråttom. Jag har en tid att passa.

Med all snö är det svårare för den att komma åt gräs och örter som är den vanliga födan. Ett par av våra rosor har därför ”beskurits” lite tidigare än vad jag planerat.

snön har tyngt ner grenarna på en sälg så haren kommit åt att äta knoppar och bark
Knoppar och bark in. Harpluttar ut.

Snön har också tyngt ner en av sälgarna så att de energirika bladknopparna i toppen på grenarna hamnat på lagom ”harhöjd”. Att hugga ner sly till småviltet när snön är djup är ett traditionellt sätt att stödutfordra. Den här gången behöver inte sälgen offras.

haren letar ätbart som fallit ner i snön under fågelmaten
Vad har fåglarna sprätt ner på marken?

Precis som skogsmössen letar också haren efter ätbara rester som drällt ner från fågelmatningen. Nötter, frön och havregryn måste vara perfekta fynd.

Hur harens mage kan hantera istret som all fågelmaten är indränkt i, det har jag däremot ingen aning om. Energi som energi?

skurna bitar av äpple och morötter utlagd på tilltrampad snö under fågelmaten
Färgglad djurmat.

Nu har jag också lagt ut bitar av morötter och äpplen till koltrastarna.

Förmodligen kommer en del av de godsakerna hamna i magen på moharen istället. Om nu inte rådjuren hinner före? Oavsett vilket det blir hoppas jag att ett fruset djur får chansen att överleva ytterligare ett tag.