Kategori: Buskar

Skam den som ger sig

Det känns lite otippat men hösten är faktiskt bästa perioden att plantera buskar och träd. Då är det svalt i luften och fuktigt i jorden. Det minskar stressen på växterna när de skall acklimatisera sig till en ny miljö

För att uppmuntra oss glada amatörer att höstplantera har trädgårdsbutikerna lanserat Stora planteringsveckan. Eventet påminde oss om planen på att införskaffa en ny Julia till vår Romeo efter att den första gått hädan. Det blev en utflykt till Kröns Trädgård.

krukor med havtorn och blåbärstry samlade på gräsmattan
Gruppfoto på våra nya bärbuskar – havtorn och blåbärstry.

Vi var inte bara intresserade av en ny havtorn (Hippophaë rhamnoides L.). Den ätliga delen av solgläntan skulle få nytt tillskott i form av blåbärstry (Lonicera caerulea var. kamtschatica).

För att ge riktigt stora bär skall blåbärstry korspollineras. Vi köpte alltså två olika sorter, den mer högväxta Balalaika och så marktäckande Anja. Två buskar av vardera.

havtornsbuske med en bevattningssäck
Nya Julia ömt omslingrad av en bevattningssäck.

Jag köpte också bevattningssäckar. Eftersom solgläntan är ett sommartorp är vi inte där och stödvattnar. På det här sättet hjälper vi buskarna på traven när de etablerar sig. När de väl överlevt första året, och allra helst den tuffa första våren, får de klara sig på egen hand.

Vi är helt inställda på att också fortsättningsvis ha en torparträdgård där regnet sköter bevattningen. Då får vi anpassa växtvalen efter det.

Annonser

Sylt på krusbär och svarta vinbär

Det är först i vuxen ålder som jag kommit över min aversion mot svarta vinbär. Som barn tyckte jag att de var jätteäckliga. Nu är jag försiktigt avvaktande positiv.

Den här sommaren har vi fått vår första rejäla skörd av svarta vinbär. Experimentlusten slog till och jag testade att koka sylt på dem tillsammans med krusbär.

glasburkar med sylt på en blandning av krusbär och svarta vinbär
”Det smakar som svarta vinbär, men ändå inte.”

 

Sylt på krusbär och svarta vinbär

 

Jag använde:

10 dl rensade krusbär

3 dl svarta vinbär

7,5 dl syltsocker

2 tsk Atamon

 

Urdiskade och steriliserade konservburkar.

 

Gör så här:

Lägg krusbären i en stor kastrull tillsammans med 5 dl syltsocker. Sätt på spisplattan på låg temperatur. Rör försiktigt om i kastrullen när bären börjar safta sig. Fortsätt tills krusbären är mos.

Lägg sedan i de svarta vinbären och 2,5 dl syltsocker. Rör om och låt sjuda i 20 min på låg värme. Koka sedan upp sylten och skumma av den.

Stäng av spisen och ta bort kastrullen från plattan.

Blanda i ungefär 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.

Häll sedan över den varma sylten i de tomma och rengjorda konservburkarna. Sätt på locken. Klistra på etiketter. Låt burkarna svalna innan de ställs in i skafferiet.

 

Sylten blev god. Den smakar definitivt mycket svarta vinbär men krusbären tillförde en balanserad sötma som jag uppskattar. Förmodligen ändrar jag proportionerna en aning nästa gång och minskar mängden svarta vinbär.

Sylt på krusbär och hallon

Ett överflöd av bär väckte lusten att experimentera. Den här gången tog jag krusbär och hallon. Stugköket är rätt rustikt men det gick bra ändå. Sylten blev väldigt frisk och god så jag kommer definitivt att göra mer.

glasburk med sylt på krusbär och hallon
En väldigt lyckad sylt, om jag får säga det själv.

 

Sylt på krusbär och hallon

 

Du behöver:

1 l rensade krusbär

8 dl rensade hallon

7,5 dl syltsocker

2 tsk Atamon

 

Urdiskade och steriliserade konservburkar.

 

Gör så här:

Lägg krusbären i en stor kastrull tillsammans med 5 dl syltsocker. Sätt på spisplattan på låg temperatur. Rör försiktigt om i kastrullen när bären börjar safta sig. Fortsätt tills krusbären är mos.

Lägg sedan i hallonen och 2,5 dl syltsocker. Rör om och låt sjuda i 15 min på låg värme. Koka sedan upp sylten och skumma av den.

Stäng av spisen och ta bort kastrullen från plattan.

Blanda i ungefär 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.

Häll sedan över den varma sylten i de tomma och rengjorda konservburkarna. Sätt på locken. Klistra på etiketter. Låt burkarna svalna innan de ställs in i skafferiet.

OBS! Den här sylten blir lös i konsistensen. Jag föredrar att behålla syrligheten i krusbären och använder därför inte jättemycket socker. Den som vill ha en sötare sylt, eller en med fastare konsistens, får använda mer syltsocker eller pektin.

Färre krusbärssteklar i år

Den här sommaren har krusbärsbuskarna klarat sig nästan helt oskadda från krusbärsstekeln. Jag önskar att jag kunde peka på något speciellt och säga: ”Gör så här! Det är DET som är lösningen.” Självklart är det inte så enkelt. Det är det aldrig.

Kanske störde jag några övervintrande steklar när jag räfsade marken under buskarna i höstas och våras? Förmodligen är orsaken en kombination av vädret och många små frivilligarbetare.

undersidan av en liten spindel i sitt nät i en krusbärsbuske
Jag vet inte exakt vad du är men jag gillar dig.

I krusbärsbuskarna finns det nämligen massor av spindelnät. Betydligt fler än jag såg förra året. Vid första anblicken ser de också ut som om det är samma art i de olika näten. De skulle definitivt inte vara där om de inte anade att det var en bra plats för att fånga mat.

Eftersom spindlar är noggranna med att hela tiden städa undan skräp från näten är det svårt för mig att ens gissa hur många byten de tagit.

kokong och larvspillning i toppen av ett krusbärsskott
Kanske är det här en kokong där en parasitstekel lagt sina ägg?

Nu är det inte enbart spindlarnas förtjänst att buskarna fått behålla nästan alla sina blad. Fåglarna har plockat massor av larver till sina hungriga ungar och det finns gott om andra rovdjur i gläntan. Både små och stora.

Oavsett vilket är jag tacksam för resultatet.

Såg och sekatör

Det är den där årstiden igen. När det är dags att ta hand om bärbuskarna. Det var också väldigt fint väder när jag klev ut i trädgården försedd med beskärningssåg och sekatör. Ordentliga trädgårdshandskar hade jag redan tagit på mig för att skydda händerna.

grenar krusbär beskärning
Mer sol och luft i krusbärsbusken.

Först var det krusbärsbusken som behövde glesas ut. Ledorden var ”luftigt” och ”ljusinsläpp” för att minimera risken för mjöldagg. Grenarna som växte genom busken och på tvärs mot andra var de första som jag tog bort. Därefter blev det lite knepigare att bestämma vad som skulle vara kvar.

Slutresultatet blev en kompromiss mellan många blomknoppar och en föryngring med nya skott. Kan det bli så bra att vi får stor skörd både i år och nästa år?

hasselgrenar efter beskärning
Hasselslanor.

Att glesa ur hasseln hade jag inte gjort förut. Samma angreppssätt där som för de övriga buskarna. Först bort med det som växer på tvärsen och skaver mot andra grenar. Sedan de klena grenarna som växer parallellt med en mer livskraftig.

Efter ett tag var också hasseln luftigare och mer harmonisk i formen. De borttagna grenarna får ligga på tork ett par månader. Sen blir de bra stöd för klätterväxter.

Doftschersminen och paradisbusken behövde inte mycket gallring. I båda fallen var den bara någon enstaka gren som hade växt igenom busken och behövdes tas bort.

Arbetsdagen avslutades med årets första lunch och kaffe ute på verandan. Jag ser verkligen fram emot den vårdagen när vi inte bara hör fåglar utan också humlor.

Hungriga djur

Snön underlättar för oss att se spåren efter våra olika besökare. Ibland är det spår av tassar och klövar. Andra gånger är det rester från en måltid.

rester av tallkottar på snö
Jag tror att det här är rester av ekorrens middag.

Marken under av de stora tallarna i skogsbrynet var pepprad av små tallkottsbitar. Jag gissar att det är ekorren som suttit uppe i tallkronan och ätit kottefrön.

hackspett har grävt i översnöad myrstack
Hackspetten har rädat myrstacken igen.

De röda skogsmyrorna har fått ytterligare påhälsning av hackspettar. Det är en stor stack så samhället kommer att överleva även om många myror blir fågelmat.

djupt bökad fåra i djupfryst mark vildsvin
Vildsvinen bökar i högervarv runt bastun.
uppbökad djupfryst mark vildsvin
Tjäle är en baggis för ett vildsvinstryne.

Och så har tomtgränsen haft besök av skogstrynena igen. De har flyttat på den frusna jorden för att komma åt smaskiga rötter. Med tanke på att silverbusken stått på samma plats ett antal år så överlever den säkert att få marken runt rötterna uppluckrad.

Sylt på krusbär och blodapelsin

Det sägs att nöden är uppfinningarnas moder. En frys full med rensade krusbär räknas knappast som en nödsituation. Däremot är det rätt opraktiskt om det innebär att det inte finns plats för andra matvaror.

Detta lilla aber sammanföll med att fruktdiskarna dignade av blodapelsiner. Då väcktes också tanken: Att kombinera smaken av krusbär och apelsin, skulle inte det bli gott?

Sagt och gjort. Jag bestämde mig för att testa med ett syltkok.

krusbär blodapelsiner socker på skärbräda
Mogna apelsiner, socker och iskalla bär direkt ur frysen.

Sylt på krusbär och blodapelsiner:

300 gr krusbär (mogna, inte övermogna)

300 gr blodapelsiner (fruktkött)

300 gr syltsocker

1 tsk atamon

Snoppa och skölj krusbären. Filea apelsinerna och skär sedan klyftorna i bitar. Lägg bären och fruktbitarna tillsammans i en kastrull. Koka dem på låg värme i ca 15 min så de saftar sig. Tillsätt sedan sockret och höj temperaturen stegvis. Låt koka upp under omrörning.

Ta av grytan från spisen. Tillsätt atamon.

Häll upp sylten på rena, varma glasburkar. Skruva på locken ordentligt. Ta fram ett par grytlappar för att skydda händerna. Vänd sedan burkarna försiktigt upp och ner så att sylten rinner fram och tillbaka. Det gör att det bildas ett vakuum som förseglar ordentligt.

Låt svalna. Sätt på etiketter. Ställ in de färdiga syltburkarna i skafferiet.

syltburk blodapelsin och krusbärssylt
Här fattas det bara en etikett.

 

Den här sylten blev mycket god, samtidigt som den lätta syrligheten gjorde att den smakade friskt. Jag kommer definitivt att göra den fler gången.