Kategori: Buskar

Ovälkomna trädgårdsdesigners

Eftersom stugbesöken blir mindre frekventa under vintern hinner mer hända mellan varje gång. Ibland upptäcker jag roliga saker. Som att trattkantarellerna fortsätter att växa trots frosten. Vid andra tillfällen påminns jag om att naturen inte bara är gullig.

vildsvin har bökat vid rhododendron
Marken runt vår rhododendron har blivit betydligt mer … kuperad.

Skogsbrynen runt solgläntan har haft flera besök av vildsvin (Sus scrofa). Tidigare har de nöjt sig med att vända upp och ner på mossan. Den här gången tog de sig an arbetet med mer entusiasm och fokus.

vildsvinsuppbökad mark runt rhododendron
Granrötterna är blottlagda och hallonen ligger platt.

Bland annat hade marken runt vår rhododendron blivit rejält uppbökad. Min misstanke är att det tog vildsvinet max ett par minuter. Inklusive en ostressad matpaus för att äta det som hittats under grästorvorna och mossan.

Så länge de håller sig runt tomten och inte plöjer upp gräsmattan och rabatterna får vi vara tacksamma. Det är bara att acceptera att vi är gäster i skogen. De bor där jämt.

Annonser

Sylt på rabarber, krusbär och ingefära.

Den som är lyrisk över möjligheten att leva nära naturen och bara äta det som är i säsong glömmer lätt bort hur mycket arbete som krävs. När bär och grönsaker är skördeklara är det stora mängder som skall tas om hand så de inte förfars.

För att inte bli helt överväldigad lade jag därför massor av rensade krusbär och rabarber i frysen. I väntan på en mindre jäktig period på året.

rabarber, krusbär och ingefärssylt
Provisorisk märkning i väntan på snygga etiketter.

Nu i november hade jag både tid och lust att ta hand om skörden. Då gjorde jag sylt efter principen: ”Vad har jag och vad borde passa bra smakmässigt ihop med det?”

Receptet blev så här:

Rabarber- och krusbärssylt med ingefära.

300 gr rabarber, skuren i mindre bitar.

300 gr mogna krusbär.

300 gr syltsocker.

Ca 2,5 cm ingefära, skalad och skuren i tunna strimlor.

Atamon.

  1. Skölj och ansa rabarber och krusbär.
  2. Skala ingefäran. (Använd kanten på en tesked.) Skär den i tunna strimlor.
  3. Lägg rabarber, krusbär, ingefära och syltsocker i en tjockbottnad kastrull.
  4. Låt koka upp under omrörning.
  5. Sänk temperaturen och låt sjuda i 30 min.
  6. Stäng av spisen och flytta kastrullen från värmen.
  7. Finns det fortfarande hela rabarberbitar och krusbär kvar? Ta en gaffel och mosa dem försiktigt mot kastrullkanten.
  8. När du är nöjd med konsistensen rör du i ca 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.
  9. Häll upp sylten på varma, väl rengjorda, burkar och förslut locken.
  10. Sätt på etiketter och ställ in burkarna i skafferiet när de svalnat.

Sedan är det bara att äta och njuta. Förslagsvis till frukostfilen eller på rostat bröd.

Underbara Nevada

Det är november och vår buskros Nevada (Rosa moyesii) fortsätter blomma. Ett litet antal knoppar trotsar det kyliga höstvädret.

Nevada är en riktigt klassisk buskros. Första blomningen är kort och intensiv. Sedan remonterar den med färre rosor men under längre tid.

Den är också en typisk torparväxt. Härdig och kräver inte så mycket omvårdnad förutom beskärning och lite gödselvatten på våren.

rosknopp Nevada november
Rosknoppar i november?

Jag betvivlar att det finns några pollinatörer kvar. De borde gått i vinterdvala nu.

Kanske är det bara vi människor som får njuta av de sena rosorna?

Sommarblommande Nevada buskros
Så här överdådigt blommade den i somras.

I juni var den däremot enormt omsvärmad. Då var det nästan köbildning när humlorna och blomflugorna skulle besöka varje enskild ros i tur och ordning.

Bronsknoppar

Vi hade en sen semester i år. Vädret var svalt utan gassande sol. Vi skulle vara i stugan hela ledigheten. Det var ett bra tillfälle att plantera nya buskar på tomten.

Havtorn (Hippophae rhamnoides) hade vi bestämt oss för att vi ville ha. Tanken är att de skall göra dubbel nytta som insynsskydd vid bastun och bärbuskar.

Efter att ha läst på lite förstod vi att det behövdes minst två plantor. En hanplanta och en honplanta. Annars skulle det bli en ytterst påver skörd.

havtorn Romeo knoppar
Romeo har förberett sig inför nästa säsong. Gott om knoppar med anlag.

Vi valde en Romeo och en Julia. Lagom höjd och skall klara växtzon 3 utan problem. Den lokala plantskolan fick besök och vi fyllde bagageutrymmet med motsträviga buskar.

Planteringen krävde mycken möda och en hel del kötteder. (Det är först när vi sätter spaden i backen som alla stenar ger sig till känna.) Jag lade kompost i gropen och ett täcke av nyklippt gräs runt stammen för att minska avdunstningen.

Att ge havtornen extra vatten när de hämtade sig från chocken av miljöbytet blev ett kärt besvär. Varje morgon och varje kväll gick jag en vända med vattenhinken. Då inspekterade jag dem också efter tidiga varningstecken på att de vantrivdes.

lövhög uppkrattad kring havtornsbuske Romeo
En isolerande lövhög runt stammen på Romeo.

Nu har det blivit hög tid att förbereda buskarna inför vintern. Jag har krattat upp höstlöv runt dem som isolering. Precis som jag gjort med rosorna.

Allt som mildrar tjälen och den vassa vårsolen hjälper dem att överleva.

Romeo verkar ha acklimatiserat sig utmärkt. Den har haft ett friskt grönt bladverk hela tiden och nu är den full med bronsfärgade knoppar. Jag är rätt övertygad om att den kommer att överleva vintern om inte något oförutsett inträffar.

havtorn Julia i lövhög
Kala grenar på Julia. Inbäddad inför vinterkylan den också.

Vår lilla Julia, honplantan, verkar däremot inte trivas lika bra på växtplatsen. Den har skyndat sig att släppa alla blad inför vintern. Jag ser inte heller lika tydliga knoppanlag som Romeo har.

Honplantan var mindre och klenare än hanplantan redan på plantskolan. Hoppas verkligen att den inte ger upp nu. För säkerhets skull har den också fått en lövhög runt stammen.

Får den bara ytterligare en sommar på sig att hämta krafter tror jag att allt blir bra.

Hallon och röda vinbärssylt

Vi har fått en väldigt bra hallonskörd i år. Därför kan jag med gott samvete använda en del av bären till nya smakexperiment. I slänten var vinbärsbusken full med mogna bär.

Tanken slog mig då – hur blir det om man blandar två röda bärsorter? Dags att testa!

Slutresultatet,  en sylt på hallon och röda vinbär, blev så gott att jag gärna delar med mig av receptet.

syltburkar med hallon och röda vinbärssylt
Smaskig sylt på hallon och röda vinbär.

 

Sylt på hallon och röda vinbär

 

Du behöver:

800 gr rensade röda vinbär

800 gr rensade hallon

1 kg syltsocker

2 tsk Atamon

 

Urdiskade och steriliserade konservburkar.

 

Gör så här:

Lägg bären i en stor kastrull. Mosa dem med en potatisstöt för att få ut saften. (Börja med de röda vinbären, annars kommer de att slinka undan i bärmoset. Ta sedan hallonen.)

Koka upp bärmoset i kastrullen. Blanda i syltsockret. Koka upp på nytt.

Stäng av spisen och ta bort kastrullen från plattan.

Blanda i ungefär 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.

Häll sedan över den varma sylten i de tomma och rengjorda konservburkarna. Sätt på locken. Klistra på etiketter. Låt burkarna svalna innan de ställs in i skafferiet.

Hallonhjälte

Våra två vildvuxna hallonsnår formligen bågnar av bär. Hittills har jag plockat åtta liter och det syns knappt.

ängshumla på oreganoblomma
Arbetare av ängshumla på oreganon.

Att det är så kan vi tacka ängshumlorna (Bombus pratorum) för. Det är framför allt de som varit flitiga besökare på hallonblommorna.

Tyvärr hann ängshumlorna inte med krusbärsbusken också. Den blommade under den värsta köldknäppen som dödade många av de tidigaste humledrottningarna.

Därför är det glest mellan krusbären men krusbärsbusken ser frisk och frodig ut. Med benäget bistånd från spindlar och småfåglar verkar jag faktiskt ha fått bukt med krusbärsstekelns larver. (peppar, peppar, ta i trä)

I år blir det väldigt mycket hallonsylt till skafferiet. Jag är faktiskt lite oroad för om jag har burkar så det räcker? Nå. Det får helt enkelt lösa sig på något sätt.

Det är trots allt ett litet, och behagligt, problem.

Vildvuxen charm

Visst är det förståeligt att jag blir glad av den här utsikten från matbordet?

Det är en, i mitt tycke, mycket lyckad korsning av torparträdgård och ”English cottage garden”. Två av mina ideal och förebilder vad gäller trädgård.

fingerborgsblommor blåklocka ros
Ett charmigt gruppfoto.

Här avlöser växterna varandra så att blomsterfägringen håller i sig långt in på hösten. Då fingerborgsblommorna och de stora blåklockorna falnar tar rosor och ölandstok vid.

Det är bara rosorna och ölandstoken som jag kan säga att jag sköter om. Jag beskär dem och ser till att de är någorlunda skyddade mot vinterkylan. I våras fick de gödning i form av illaluktande ogräsvatten. (Det var tänkt som lite uppmuntran och det har definitivt haft avsedd effekt.)

Blåklockorna och fingerborgsblommorna har frösått sig själva bland perennerna. När nu resultatet blir såhär fint är det bara att tacka och ta emot.

Det är nämligen betydligt enklare att jobba med naturen än mot den.