Kategori: Trädgårdsskötsel

Lägga maskrosor i komposten? Är du galen?!

Alla som känner någon som har trädgård har också hört skräckhistorier om ”ogräsrötter i komposten”.

Den vanligaste varianten av den här berättelsen handlar om glada amatörodlare som rensat rabatterna på maskrosor. Sedan lägger de ogräsrenset, inklusive rötterna, i komposten. Vilket gör att den blir helt infiltrerad av maskrosor och totalt oanvändbar.

Nu har jag fått ett tips på hur man kompostera sådant ogräs som sprider sig med rotdelar. Allt som behövs är plasthinkar med lock. Vatten. Avskilt ställe. Sol. Tid.

Om det stämmer skulle det innebära att maskrosor, kirskål, tistlar och lupiner utan problem kan läggas i komposten. Fast med viss tidsfördröjning.

Detta måste förstås testas

Hinkar med ogräs
Fyra hinkar fyllda till bredden med ogräs.

På ett par dagar lyckades jag dra upp sammanlagt 45 liter maskrosor, tistlar och lupiner.

Lupinrötter i hink
Tjugo liter (!) lupinrötter

Jag trampade till innehållet ordentligt för att få plats med riktigt mycket i varje hink.

maskrosor och tistlar
maskrosor och tistlar i massor

På med tillräckligt med vatten så att det täckte ogräset. Därefter satte jag på locken.

ogräshinkar på solig plats
Mot ett riktigt soligt plank får de stå och jäsa.

Nu är hinkarna placerade på en av de soligaste platserna på tomten. Där skall de stå orörda i en månad. Under den tiden hinner ogräsrötterna ruttna och dö. Sedan kan den färdiga sörjan hällas ner i komposten. Förmodligen kommer det att lukta en hel del men det är ett övergående besvär.

Om detta verkligen fungerar, och det går att ta tillvara på näringen i ogräset utan att riskera spridning av detsamma, blir jag väldigt glad. Fortsättning följer …

Tipset hittade jag i boken Composting av Bob Flowerdew.

Annonser

Kärlek i källartrappen

När sambon gick ner i matkällaren för att ställa undan lite färskvaror stötte han på det här rara paret. De satt där på tröskeln och hade det rätt så bra i mörkret och den svala luften tills dess vi kom och störde.

paddor

Paddor (bufo bufo) som parar sig

Varifrån de kom? Ingen aning. Vi har förgäves försökt komma på om vi sett någon bra göl eller damm i närheten.

Senare på kvällen blev jag orolig över att matkällarens branta trappa kanske är lätt att trilla ner för, men oöverstiglig att klättra upp för, om man var en liten padda?

Därför gick jag ner och lyfte upp dem. Sen satte jag dem i mossan under en klunga vitsippor. Därifrån gick de vidare till en lugnare plats. En utan så många människor.

Gamla växter och nya bekantskaper

Det hade hänt mycket sedan vårt senaste besök. Blåsipporna har nästan helt blommat över och istället ersatts av mattor med vitsippor. I grönytorna framför stugan finns det fortfarande vårstjärnor men också de har snart blommat färdigt för i år.

vårstjärnor
vårstjärnor

Vi har sett flera humlor som har en lite egen stil när de besöker vårstjärnorna. Humlorna är för tunga. När de landar på en blomma böjer den sig mot marken. Humlan behåller sitt grepp om blomman och ligger sen på rygg och tar ut nektarn. När den är färdig flyger den vidare till nästa blomma och vårstjärnan reser sig upp igen.

Van Sion påsklilja
Fylldblommig påsklilja av Van Sion-typ.

Det visar sig också att vi har åtminstone en riktigt traditionell påsklilja. En gammaldags, fylld variant av så kallad van Sion-typ. Tydligen var detta den vanligaste påskliljan i svenska trädgårdar på 1800-talet. De med enkel ”tratt” var sällsyntare på den tiden och därmed också mer eftertraktade. Van Sion skall tydligen vara både härdig och anspråkslös, vilket passar oss bra.

Förutom humlor kom jag öga mot facettögon med en liten gynnare som jag inte kände igen. Den såg ut som en medelstor gråbrun humla. Fast ändå inte riktigt. Efter viss efterforskning så tror jag att det jag såg var ett vargpälsbi. Så nu är det dags att läsa in sig på solitärbin och deras vanor.

Trendigt med mossa på trädgårdsmässan

Det var bara en tidsfråga innan inredningstrenden Shabby Chic flyttade ut från de stylade vindsloften och in i villaträdgårdarna.

Trädgårdsvarianten av shabby chic är sådant som ärgade mässingsgrodor, trälådor med tryckta logotyper som vagt påminner om franska gårdsbutiker och lätt kantstötta ytterkrukor till mårbackapelargonerna.

trädstammar
Bakom bastun ligger en trave med murkna trädstammar. Bra för insekter och växter.

Det kan också vara en trädgård utan en massa pynt. Istället är den då lite lagom bohemiskt vildvuxen. I en av inspirationsträdgårdarna på mässan Nordiska Trädgårdar fungerade en gammal trädstam både som blickfång och klätterställning.

En mossbalkong var ett annat roligt påhitt. I Odla med P1 berättar programledarduon om den och mycket annat.

möjlig uddlevermossa
Det här är möjligen uddlevermossa

Vi har inte mossa på balkongen hemma i stan, men i grönytorna på tomten frodas den verkligen. I Japan har de under lång tid använts som signaturväxter i zen-trädgårdar. I USA är mossträdgårdar något relativt nytt.

Ännu har jag inte lärt mig känna igen speciellt många olika arter men jag kan redan nu några fler än förut. Får passa på och låna sambons lupp så jag kan se vad det egentligen är som växer bakom huset.

Klorofyllens egen privatspanare

I takt med att vårvärmen får växterna att vakna och sträcka på bladen blir det allt lättare att se vad det är som finns på tomten. Varför det växer på just den platsen där vi hittar det? Det fortsätter oftast vara ett mysterium.

Vallmo
Vallmo

Exempelvis finns det en ring med mossbelupna stenar i marken bakom gäststugan. Den verkar vara tänkt som ett slags hägn för nässlor. Behöver jag ens säga att de flesta av nässelskotten finns utanför ringen?

Ett par vallmoplantor har passat på att fylla utrymmet som nässlorna lämnat. Undrar vad som skulle flytta in om vallmon bestämmer sig för att följa nässlornas exempel?

I skogsbrynet precis i närheten av nässlorna finns ytterligare en mystisk växt.

silverbuske
Silvriga bär på kal gren.

På den här busken växer de grövsta grenarna parallellt med marken. Från de grenarna sticker sen hundratals tunna kvistar rakt upp i luften. Vissa av dem har fortfarande kvar några fjolårsbär i toppen. Jag blev så nyfiken på vad det kunde vara för något att jag tog sekatören och klippte av ett par kvistar som jag satte i vatten. Då knopparna öppnade sig efter ett par dagar var bladen lena, håriga och alldeles silverskimrande. Med hjälp av lite google-fu kom jag fram till att det måste vara en … silverbuske, en släkting till havtorn, men utan goda bär. I alla fall så är bären inte smaskiga för människor. Fåglar tycker tydligen om dem och det är ju bra det.

Blommor och blader

Allt är inte bara lupiner, lupiner och elände. I rabatterna hittade jag nyss flera kraftiga bestånd av gullvivor. Det är några av mina absoluta favoriter bland vårblommorna. De har också spridit sig och finns i ett stort antal i gräsgången framför rabatten.

gullviva
Här är det en gullviva som sticker upp.

Att trädgården är mer spontan än tuktad är något som jag verkligen tycker om. Soliga dagar är den som en liten glänta i skogen. Vacker och vilsam på en och samma gång.

Det händer saker.

”Det var en mörk och stormig natt. Plötsligt hördes ett skott! En dörr slog igen. Hembiträdet skrek. Samtidigt dök ett piratskepp upp vid horisonten.”

Fast fullt så spännande som i Snobbens manuskript var det naturligtvis inte.

Istället var det en grå, småkulen och regnig dag när vi begav oss till den närmast belägna brädgården. Där införskaffades tre olika slags virke som, tillsammans med en rulle rådjursnät, skall användas till vårt första seriösa byggprojekt.

verandan
Verandan, så som den ser ut nu.

Vi skall nämligen näta in verandan och förvandla den till en gigantisk kattvoljär.

Sambon har mätt, funderat, skissat på ritningar och jämfört för- och nackdelar med olika möjliga lösningar. Nu finns det ett förslag som känns kanonbra. Det kommer att vara en hel del arbete med att bygga det hela, men det färdiga resultatet blir definitivt värt det.

Där kan sen morrhoppan vara tillsammans med oss, nära naturen, och titta storögt på alla spännande saker som den innehållet. Samtidigt minimerar vi risken att hon försvinner som en oljad blixt ut i skogen när jaktinstinkten slår till.

Något som kisse inte kommer att vara så imponerad av är de bergeniaplantor som växer i slänten, en bit nedanför verandan. De ser faktiskt rätt så trista ut med sina stora, mörkgröna blad som sticker fram bland fjolårsgräs och torra kvistar.

bergenia
I slänten finns det ett ordentligt sjok av bergenia.

Framåt sommaren får de rosa blommor som gör sig bra mot den mörkgröna bakgrunden.

Bergenior är dessutom härdiga, anspråkslösa och rådjur tycker inte om smaken. Jag förutspår att fler och fler luttrade trädgårdsägare kommer att omvärdera sin syn på den här perennen. Visst är den rätt så fin, egentligen? När man tänker närmare efter?

okänd buske
Jag gissar att det här är en … vinbärsbuske?

Vid södra kanten av slänten har vi ytterligare en buske av okänd härkomst. Den luktar inte svarta vinbär när jag skrapar på grenarna. Kan det möjligen vara röda vinbär? Det kan förstås också vara en ren prydnadsbuske av något slag.

Vi får fler ledtrådar när bladen slår ut. Ordentligt vildvuxen är den i alla fall. Där den står,  nedsänkt i mossan.