Kategori: Trädgårdsskötsel

Vårkänslor på hösten

Ja, det var precis så jag kände när jag bestämde mig för att plantera vintergäck (Eranthis hyemalis). I våras blev vi glatt överraskade av hur många vårlökar som blommade på tomten. Ännu roligare var det att se alla yrvakna humlor och fjärilar som surrade runt och letade nektar.

Inför nästa säsong vill jag försöka komplettera det som redan finns med något som blommar ännu lite tidigare. Det var därför som jag bestämde mig för vintergäck. Om väderförhållandena är de rätta kan de första gula blommorna dyka upp redan i februari – mars.

vintergack
Det här fotot måste vara taget med makroobjektiv. De är inte så stora.

Sagt och gjort. Jag köpte 40 lökar så det inte blir alltför glest mellan plantorna. Fylld av förväntan öppnade jag så förpackningarna. Där fanns något som mest av allt påminde om små, torra muslortar.

torra-vintergack
De här lökarna ser inte så pigga ut. Är det så att skenet bedrar?

Som tur var så hade jag läst på lite först. Därmed var jag förberedd på det som behövde göras. Innan vintergäck planteras skall lökarna nämligen först läggas i blöt (stöpas) ett par timmar.

vintergack-blotlagd
Vissa stöper ljus, jag stöper lökar.

Det är först efter att ha stöpts som de skall planteras. Då har de också svällt upp och blivit lite porösare.

Jag planterade ett tjog vintergäck under rosenhallonen framför stugan. Resten stoppade jag ner i rabatten vid verandan. Där får de samsas med vårkragen och såpnejlikorna.

Vintegäck klarar inte av att konkurrera med tätt gräs utan vill helst stå under bladfällande buskar. Trivs de tillräckligt bra för att sätta frö kommer jag att lägga dem under schersminen.

Kanske skulle hasseln i slänten också vilja ha lite vårblommor runt stammen? Det sägs att det dröjer minst tre år innan fröna blommar, men vem har bråttom?

 

 

Kärlek, det är en ört.

karleksort
Olika nyanser av rosa. Kärleksörtens blommor formligen glöder i höstljuset.

Nu när nattemperaturen håller sig runt nollstrecket har vår kinesiska kärleksört (hylotelephium telephium) äntligen bestämt sig för att det är dags att blomma. Den största och frodigaste av plantorna är konstigt nog den som varit mest svårflirtad. Kanske beror det på att den står lite  mer utsatt än de övriga?

blomfluga-pa-karleksort
En ganska stor blomfluga på en rätt så liten blomma.

De två mindre plantorna av kärleksört flyttade jag på i somras. Tidigare var de helt omringade av praktlysing. Nu delar de rabatt med tulpanerna. Där är det torrt och varmt, precis som de vill ha det. Dessutom slipper de konkurrera med en bufflig torparväxt som gjorde sitt bästa för att ha ihjäl dem. Att de trivs där de står nu märks tydligt. De har vuxit en hel del och blommar för fullt.

År 2013 utsågs kärleksörten till årets ätliga perenn. Något som jag var helt ovetande om tills alldeles nyligen. Det dialektala namnet käringkål ger förstås en vink om att de svenska arterna förr kunde ingå i kosthållningen. Kanske borde vi också passa på och provsmaka på bladen?

Klipp, klipp, klipp …

Hösten är här och det är hög tid att planera för nästa säsong. Jag vill helst förhindra att oreganon breder ut sig ännu mer. Redan nu kväver den de mindre perennerna i landet. Den har till och med gått på offensiven mot rabarbern.

oregano-och-rabarber
Trädgårdslandet var som en djungel.

Med hjälp av sekatören jämnade jag ut oddsen lite. Jag klippte ner alla oreganoplantor som blommat färdigt. Trots att trädgårdslandet inte är speciellt stort tog det flera timmar innan jag var klar.

nedklippt-oregano
Kvar blev rena kalhygget.

Förhoppningsvis lyckades jag på det här sättet hindra de flesta plantorna från att gå i frö. Nu är de precis lagom många för att förvandla trädgårdslandets styva lerjord till ett riktigt humleparadis när de blommar.

Blomflugornas hösttröst

gullris-med-blomflugor
När solen värmer gullriset blir det snabbt fullt av blomflugor.

Praktlysing, såpnejlika och nu gullris… På tomten har vi alltså ytterligare en av dessa klassiska torparväxter som på senare tider omvärderats och nu anses vara en invasiv art.

Vårt Kanadensiska gullris (Solidago canadensis) finns i rabatten närmast verandan. Det är ett ganska litet bestånd. Jag vet inte om det kanske rentav är nyplanterat? I så fall kommer det säkert att försöka sprida sig. En annan möjlighet är att det är etablerat på platsen men inte trivs speciellt bra. I vilket fall som helst skall vi klippa av blomställningarna innan de hinner gå i frö.

Några som är väldigt förtjusta i gullriset är blomflugorna. Så fort det blir ljust och solen värmer upp luften kommer de flygande i sin jakt på nektar och pollen. Vi har sett många olika sorter på besök. Allt från stora svart-gula till små sammetsbruna.

Humlorna verkar däremot föredra höstblommorna med ordentliga blomkorgar. De söker sig nästan uteslutande till höstrudbeckiorna och septembersolrosen.

Snart blommar humlen

På tomten står en kvarlämnad metallställning som ursprungligen använts till ett partytält eller kanske en pergola. Nu täcker humlen (Humulus lupulus L.) den som ett grönt draperi.

humle
I närbild påminner blomställningarna om vindruvsklasar.

Varför plantan tycker att det är en bra idé att blomma i mitten av september, när insekterna är få, nätterna är mörka och dagarna kyliga? Förmodligen är det en humlesort som inte är anpassad för våra breddgrader. En vars kottar inte hinner mogna i tid för att kunna användas av ölbryggare.

Det är också oklart om det vi har är en hon- eller hanplanta. Vi får vänta ännu ett tag innan vi kan avgöra det med säkerhet. I vilket fall som helst är den grön och frodig där den står. Ibland får det räcka med det.

 

Septembersolrosen blommar

Hösten är här. Det är kallt på nätterna och vi ser bara ett fåtal insekter på dagarna. Tystnaden är nästan öronbedövande jämfört med högsommaren. Då ekade humlornas brummande dovt som en V8-motor från rabatterna och fåglarna sjöng från varenda buske.

I augusti planterade jag en septembersolros. Valet föll på (Helianthus salicifolius ‘Lemon Queen’). En variant med enkla blommor. Septembersolrosen är en perenn som är populär både bland fjärilar och humlor. Precis som namnet antyder blommar den sent.

septembersolros
De första blomman som slog ut var lite asymmetrisk.

Eftersom plantan kom i jorden under högsommaren har den inte riktigt hunnit växa till sig. Den är knappt en meter hög och har bara tre stjälkar. Min förhoppning är att den så småningom blir en sådan här stor rugge. Helst helt översållad med ljusgula blommor.

septembersolros-med-humlor
Nu är det få humlor kvar. De som finns samlas alla på samma blommor.

På plantskolan sade de att septembersolrosen är ”både hungrig och törstig”. Vi får se hur det fungerar med tanke på att de växter vi har vid stugan måste vara tåliga. Förutom när den  var nyplanterad så har den inte fått något extra vatten. Gräsklipp har jag lagt runt stjälken. Det är det enda näringstillskottet den fått i år.

Överlever den bara sin första vinter kommer den att få massor av kompost som vårgödsling. Då  blir den förhoppningsvis högre och får fler stjälkar redan nästa år.

Sensommarstädning med maskrosjärn

Det är länge sedan jag senast skrev något om min kamp mot lupiner (Lupinus polyphyllus).

Naturligtvis betyder inte tystnaden att jag avgått med segern. Tvärtom!

Det finns fortfarande massor av frön kvar i jorden. Hela tiden dyker det upp nya små plantor i gräset och rabatterna. Varenda gång jag klivit utanför stugdörren har jag hittat minst en.

Jag såg framför mig ett riktigt sisyfosarbete om jag ville försöka hålla efter dem.

Tills den dagen kom då ett ihållande nattligt augustiregn hade lämnat jorden härligt fuktig och lucker. Då drog jag på mig trädgårdshandskarna och hämtade diverse vassa verktyg i redskapsboden för en riktad insats.

Uppdragna lupiner
Bäst att passa på att ta upp dem innan de hunnit växa till sig.

Eftersom både maskrosor och lupiner har pålrötter var maskrosjärnet perfekt anpassat för att lirka upp nya lupinerna ur jorden. På mindre än en timme hann jag rensa bort en hel mängd småplantor. De fick aldrig chansen att växa sig så stora att det skulle krävas både grep och järnspett för att rucka på dem.

Det är inte heller en enda lupin som har blommat i sommar. Därmed är det inte heller en enda lupin som hunnit sätta frö. Det känns fantastiskt bra. Kanske lyckas jag så småningom med mitt mål, att helt få bort dem från tomten? Vi får se hur det går.