Kategori: Ogräs

Kan de verkligen kallas ogräs?

Det finns vissa inhemska växter som humlor, blomflugor och bin formligen avgudar.

närbild på blommande blåeld
Vem säger att det inte blir snyggt att matcha blått och rött?

En sådan är blåeld (Echium vulgare L.) Den trivs på torr, grusig mark och varje gång jag sett den har den varit omsvärmad av humlor. Därför har jag flera gånger strött ut frön på tomten i förhoppningen om egna plantor. Nu verkar det som om det faktiskt finns en plats där den trivs.

I det torraste hörnet av rabatten, där inte ens martornen överlevde, står en liten blommande blåeldsplanta. Eftersom det är en tvåårig ört finns den inte kvar nästa år men nu vet jag var jag skall så fler frön.

humla med stora pollenbyxor sitter på vitklöverblomma
Den kunde faktiskt flyga med den här tunga pollenlasten.

En annan växt som humlorna gillar är vitklöver (Trifolium repens L.). Det har vi gått om i gräsmattan. Tidigare somrar har vi lämnat trädgårdgången orörd när det varit dags att klippa gräset. Just för att vitklövern där är så uppskattad.

I år har gräsklipparen fått stå eftersom gräset farit illa när solen gassat. Vitklövern verkar ha klarat sig riktigt bra på flera delar av tomten. Kanske skulle den kunna anses vara ett ogräs i en villagräsmatta. Vi tycker tvärtom att den är helt rätt där den står i grönytan. Och humlorna håller med.

Annonser

Violettkantad guldvinge

Vi fick finbesök av en (trolig) violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) som provianterade på ängsblommorna. Den var vaksam så jag kunde inte komma speciellt nära med kameran.

violettkantad guldvinge på blommande prästkrage
En ynka bild fick jag. Suddig förstås.

I Sverige finns det flera olika Guldvingar och alla är de små och snabba till flykt.

Den violettkantade guldvingen föredrar  artrika, öppna gräsmarker med ett stort utbud av nektarrika blommor. Tyvärr finns det färre och färre av sådana marker och därför klassas arten numera som ”nära hotad”.

Några guldvingar har bevisligen hittat till solgläntan. Den duger visst som liten äng.

ängssyra med ett par tunna blomstänglar
Ängssyra. Lite ankommen av sol och insekter.

Nu vet jag att ängssyran (Rumex acetosa L.) är värdväxt för larverna. Vilken tur att jag lämnat kvar dem där de står bland ängsblommorna. Utan barnkammare inga vuxna individer. Och det skulle vara roligt att få se fler än en.

Ytterligare en bra ursäkt att lämna delar av tomten orörd och ”stökig”.

 

Sommarplågor

Såg den här boken på biblioteket och blev naturligtvis nyfiken på att läsa den. Författaren Lars-Åke Janzon borde vara insatt i ämnet. Han har tidigare svarat på frågor från allmänheten i sin roll som jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet.

bokomslag, Sommarplågor. Djuren & växterna som bits, sticks & irriterar
Rubriken på omslaget är mer oroande än innehållet.

Vad finns då innanför pärmarna på ”Sommarplågor – Djuren & växterna som sticks, bits & irriterar”? En pedagogisk överblick där läsaren möter många insekter, en del växter, några reptiler och ett fåtal däggdjur. Sådana som kan upplevas som störande när de uppehåller sig nära människor.

Lars-Åke Janzon avdramatiserar mycket. Naturen finns för sin egen del och det finns ingen illvilja bakom getingar, fästingar eller huggormar. Samtidigt bjuder han på en hel del roliga fakta och tips.

Jag hade exempelvis inte en aning om att bålgetingarna jagar i trädtoppshöjd under sommaren? Det förklarar varför vi inte sett några den senaste månaden.

Tipset om att få stackmyrorna att flytta självmant genom att slå ner ett järnspett i stacken under vintern kan säkert vara värt att testa. Spettet leder kylan ner i stackens inre och myrorna vill ha det varmt och skönt. Fast, som min sambo så klokt konstaterade, det är inte helt säkert att myrorna flyttar stacken till en ny plats som vi människor tycker är bättre.

Kuriosa och fakta blir bra samtalsämnen runt matbordet. Boken är fint illustrerad av Matsåke Bergström. Låna den på biblioteket eller köp den i den lokala bokhandeln.

Död och pina

Vi har ganska gott om aspsly på och runt tomten. Att hålla efter dem förutsätter tålamod och framförhållning. I alla fall om de hunnit växa sig någorlunda stora.

ungt aspträd som dött efter ringbarkning
Lyckat trädmord.

För att undvika massor av rotskott svälter vi först ihjäl de träd som vi vill ta bort. (Det låter grymt, och det är det förmodligen också.) På sensommaren ringbarkar vi aspslyt innan det hinner dra ner sommarens näring i rötterna för vinterlagring.

På våren kan det bli lövsprickning men snart torkar bladen ihop. Utan energi dör slyt och vi kan dra upp det med rötterna.

inte riktigt allt rotogräset har dött i hinken. några på ytan har fått tillräckligt med ljus för att överleva
Backning på den här röran.

Det rensade rotogräset hamnar i rötningshinkar precis som förra sommaren. Den här gången verkar det som om locket på hinken inte slutit helt tätt utan släppt in lite ljus.

Ogräset som fortfarande visar livstecken hamnar i botten på nästa rötningshink. Det som förvandlats till en död, stinkande massa sprider jag ut i rabatterna. Fungerar bra som en kombination av jordförbättring och näring. Rötvattnet spär jag ut ordentligt och ger som näringsgiva till de hungrigaste växterna.

Bästa tillfället att göra det här är antingen precis innan det regnar eller när vädret är svalt och vi skall åka hem. För lukten är seriöst vedervärdig – om man inte är en fluga.

Gulliga guldbaggar

Visst kan hundkäx (Anthriscus sylvestris (L.) Hoffm.) vara ett ”ogräs” i välvårdade rabatter. Vi låter dem växa fritt på de mer vildvuxna delarna av tomten. Jag nöjer mig med att ta bort fröställningarna så de inte sprider sig helt ohämmat.

guldbagge sittandes på hundkäxblomma
Skimrande täckvingar.

Diverse skalbaggar verkar vara speciellt förtjusta i hundkäxens blommor. Just nu är det guldbaggarna (Protaetia metallica) som frossar på pollen och nektar. Tidigare i våras var det strimlusen som höll hov på stjälkarna.

flera guldbaggar trängs på samma hundkäxblomma
Typiskt att det alltid skall vara sådan trängsel vid buffén.

Guldbaggslarverna äter dött växtmaterial och bryter ner det. Har vi tur finns det sådana larver i våra kompostburar.

Skalbaggarna är stora och rätt så sävliga. Kanske blir man loj av en diet av solvarm nektar? När de kommer flygande låter det i alla fall som ett litet bombplan.

De som jag fotade tror jag är olivgrön guldbagge. Jag är inte tillräckligt kunnig ännu för att kunna avgöra det på avstånd och det kändes ofint att tränga sig på.

Uppdukat för larver

Den som är trädgårdsintresserad är aldrig fullärd. Alltid finns det någon ny information att ta till sig. Oftast med följden att det blir mer att göra.

Ibland är informationen mer en påminnelse om något som är så självklart att det fallit ur minnet. Som att det inte räcker med nektarrika blommor om jag vill hjälpa pollinerarna. Larverna måste också ha mat!

liten blåklocka
Liten blåklocka är värdväxt för diverse fly, mott och mätare.

I nordamerika (säkert också på många andra ställen) uppmuntras naturvänner att planera trädgården så den består till minst hälften av inhemska växter.

Detta eftersom många insekter har en specifik värdväxt och om den saknas så finns det ingen mat till larven när den kläcks. Exotiska växter fungerar sällan som ersättning.

Utan värdväxter, inga larver. Utan larver, inga fjärilar, skalbaggar eller blomflugor. Utan fjärilar, skalbaggar och blomflugor svälter fåglar och fladdermöss.

blommande gulmåra
Gulmåran är värdväxt för många olika svärmare, spinnare och mätare.

Som tur är krävs det inte en stor arbetsinsats för att öka mängden inhemska växter i trädgården. Tvärtom. Finns det redan ett småstökigt hörn på tomten så kan man bara låta det förvildas lite till. Vissa ogräs är minst lika vackra som rabattblommor.

Och om någon nitisk granne klagar är det bara att hänvisa till listan över värdväxter för fjärilar. För ALLA vettiga grannar gillar också fjärilar.

fjärilar på nässlor
Nässlor är värdväxt för flera fjärilar. (Och goda i nässelsoppa.)

Vi har det redan bra förspänt med artrikedomen i vår solglänta. För att underhålla blomsterängen samlar jag in frön från vilda växter i närområdet. De växterna passar både mikroklimatet och djurlivet i gläntan. Slänten är full av gräs och blommande örter som sköter sig själva.

Vem vet, kanske blir ”Nature needs half” en svensk trend också?

Plattpyssel

Det är så mycket av arbetet i trädgården som är säsongsbetonat. Nu håller växterna på och förbereder sig för vintervilan. Många av smådjuren har redan dött eller gått i dvala.

Jag passar på och rensar ogräs!

rensat mellan gångplattor
Fogen mellan plattorna rensas med en kantkniv.

Jorden är fuktig och lättarbetad. Allt ogräs som jag drar upp nu går miste om möjligheten till en rivstart nästa vår. Därför är det extra bra att koncentrera sig på envist rotogräs.

ogräsrötter
Blodrotsrötterna går djupt men går att få upp om man är envis.

De trånga gliporna mellan gångplattorna verkar vara en idealisk växtplats för blodrot (Potentilla erecta (L.) Räusch). Dem har jag gått lös på med kantkniven.

Maskrosjärnet använder jag på de maskrosor, tistlar och lupiner som jag hittar nu när perennernas skyddande bladverk försvinner. Det är inte många plantor men desto större anledning att ta dem nu. Då blir vårens ogräsjakt lite lättare.

Ogräset som jag tar kål på hamnar i röthinkar. De står bra ute under vintern. Lagom till vårens växtspurt finns det näringsrikt rötvatten att sprida ut i rabatterna.