Kategori: Ogräs

Sprätta frön

För att göra solgläntan ännu mer attraktiv för humlor, blomflugor och andra slags pollinatörer försöker jag öka antalet vilda blommor. (Sådana där som också kan kallas ”ogräs” om de gror i en fin rabatt.)

en hög med fruktbaljor av gökärt i botten av en glasburk
Frön är framtidslöften.

En del i det arbetet är att samla in frön från olika plantor som växer naturligt i gläntan. Sedan sår, eller bara strör, jag ut fröna på en likartad plats. Helst långt från den ursprungliga växtplatsen. På så sätt blir det långsamt men säkert allt fler vildblommor i gläntan. Den här metoden har fungerat bra med stor blåklocka, fingerborgsblomma, prästkrage och ängsskallra.

Nu senast var det gökärtens (Lathyrus linifolius (Reichard) Bässler) frön som var mogna. Det var oväntat. Oftast har jag varit för sent ute och växterna har redan hunnit smätta iväg fröna. Nu hann jag faktiskt samla in ett antal fruktbaljor.

Nästa år växer det nog ännu fler gökärt i solglänta. En del av dem på helt nya ställen.

Annonser

Vinbärsfuks

Oftast låter jag brännässlor (Urtica dioica L.) stå kvar. I alla fall så länge de inte växer mitt i rabatterna. Nässlor är värdväxt för många olika slags fjärilslarver. Vill vi ha mycket fjärilsfladder i solgläntan måste vi förstås också värna deras barnkammaren. Därför finns flera stora bestånd med brännässlor både i skogsbrynet och i slänten. Måhända till grannarnas förtret?

en larv med brokiga sidor och vit rygg med tofsar sitter på ett nässelblad
Jag vill inte bli klappad. Jag vill inte bli uppäten.

Det senaste lilla matvraket som huggit in på nässlorna är en vinbärsfukslarv (Polygonia c album). Den nobbade vinbärsbuskarna som står i närheten för att istället välja en mer kryddstark kost.

två vinbärsfuksar med utspärrade vingar sitter mitt emot varandra på ett hallon
Solmogna hallon är rena juicebaren för fjärilarna.

Samtidigt som larven äter på nässlorna flyger vuxna vinbärsfuksfjärilar runt på ängen. (Prästkragarna är deras favoritblommor.) Tydligen överlappar de olika generationerna varandra. Kanske blir just den här larven en av de fjärilar som övervintrar? Då ser vi den igen nästa vår när krokusarna blommar.

Underhåll och trimning

Det är inte enbart tulpanernas frökapslar som lever farligt när jag går mina rundor. Ser jag en överblommad narciss bryter jag av dem också. För att rå på syrenernas fröställningar krävs däremot sekatör. Detta är ett årligt pyssel som ökar blomsterprakten nästa sommar eftersom syrenerna inte fått lägga energi på fröbildning.

en sekatör ligger på avklippta fröställningar av syren
Bättre lycka nästa säsong.

Det finns fler återkommande sysslor. Jorden i solgläntan innehåller fortfarande mängder av lupinfrön. I stort sett varje gång jag går en sväng hittar jag en ny liten planta. Eller tio. Lupiner är invasiva så jag rycker upp dem så fort jag kan.

ogräsrensade små lupiner ligger på marken
En dags skörd av smålupiner.

Samtidigt är det solklart vem som kommer att gå vinnande ut ur striden. Lupinfrön kan gro efter femtio år i jorden. De kan vänta ut mig.

den stora blomman på en gul Iris Germanica
Den solgula irisen förgyller min dag.

Några som gärna får leva i femtio år eller mer är våra stora irisar. Härdiga torparväxter som inte kräver mycket skötsel för att trivas. Nu har de gula precis slagit ut. Snart följs de av de blå. Då vet jag säkert att sommaren är här.

Maskros som grönsak

På våren är vi flitiga med maskrosjärnet. Då syns bladrosetterna bäst och det finns en rimlig chans att minska antalet fröbollar. Trots vår nit är det alltid några maskrosor som klarar sig undan upptäckt. Åtminstone ett tag till.

på en vit tallrik med blå blomdekor ligger blancherade maskrosblad som vänts med sambal olek
Ett smakrikt tillbehör på menyn.

Efter att ha lagat Koreansk maskrossallad har maskrosorna delvis fått en annan status. Nu är de också ”väldigt närodlade ingredienser som används i matlagning”.

Det var inte vårspäda blad som jag tillagade. Den färdiga rätten blev därför lite besk, ungefär som endive eller ekbladssallad. Något som kompletterade den stekta halloumin väldigt bra.

Maskrosorna får inte en fristad. Långtifrån. Men fortsättningsvis hamnar kanske bara pålrötterna i röthinken.

Nyinflyttad grannfru

Perennrabatten framför verandan är gammal och fylld med torparväxter. Sommartid fightas vårkragar och såpnejlika om bästa plats. Under vinterhalvåret brer mossan ut sig. Vanligtvis rensar jag bort torr mossa och gamla stjälkar när jag vårstädar.

Men i år låter jag bli. Vi har nämligen fått en ny granne.

en blompinne pekar ut det lilla runda hålet i mossan som är ingången till humleboet
Här är bohålet.

Det var en lycklig slump att jag såg när en ljus jordhumledrottning landade och kröp in i sitt bo. Ingången är så välkamouflerad att jag aldrig hade hittat den utan hjälp.

Naturligtvis får den rabatten fortsätta vara ostädad. Det går ju bra att rensa mossa i höst också. Efter det att årets nya drottningar och drönare lämnat boet.

En annan sorts fågelfrö

De flesta fröfirmor har numera minst en blomsterblandning i sortimentet avsedd för pollinatörer. Naturvänner kan göra en insats utan att ha en egen trädgård. Det räcker med en kruka eller balkonglåda. Inte heller behöver de plöja metervis av trädgårdsböcker för att veta om de gör ”rätt”. Det hela är väldigt enkelt.

tre fröpåsar från sutton seeds: Birds and Bees Mix, Fältvädd och Honey Bee Mix
Låt oss prata om blommor och bin. Och fåglar.

Så har vi då engelsmännen med sina specialblandningar. De lockar inte bara humlor, bin och fjärilar till tomten. Växterna får fröställningar som blir mat åt småfåglarna.

Jag tycker att det låter väldigt klokt. Så naturligtvis beställde jag en förpackning.

Det står inte på dem exakt vilka sorts växter de innehåller. Därför kommer jag att så de här fröna i krukor. Då kan jag lättare ha dem under uppsikt och se vad det är som gror. På så sätt minskar jag risken att få in fler invasiva arter.

Det räcker så gott med mina ärkefiender lupinerna.

Gulvial

De mörka vinterkvällarna är verkligen perfekta för att gå igenom sommarens foton. Jag kan i lugn och ro försöka identifiera vad jag plåtat. Kanske rentav lära mig något nytt?

blommande gulvial två stänglar
Litet ogräs som jag lämnade kvar eftersom humlorna älskade den.

Nu vet jag till exempel att den gulblommande ärtväxten som jag hittade i perennrabatten var en gulvial (Lathyrus pratensis L.). Den är flerårig och beskrivs som en ängsblomma.

Inte nog med att den var oerhört uppskattad av humlorna. Den är också värdväxt för ett antal fjärilar och flyn, som exempelvis de kaxiga bastardsvärmarna. Gulvial är alltså något värt att bevara snarare än ett ogräs som skall rensas bort.

Den här sommaren tänker jag faktiskt samla in frön från den och så på blomsterängen.