Kategori: Ogräs

Också ett sätt att bli av med kirskål

Tydligen så gillar vildsvin smaken av kirskål. Oklart om det är rötterna eller bladen som lockar. Svinen har i alla fall plöjt upp marken runt hasseln i sin jakt på godsakerna.

uppbökad jord med gula höstlöv
Här har trynfräsen gått fram.

Hallonsnåren har de lämnat i fred. Det är bra. Bergeniorna likaså. Det är ännu bättre.

Eftersom vi inte odlar potatis eller andra rutfrukter har de än så länge inte sökt föda nära stugan. Får se om det fortsätter så.

I vilket fall som helst är det ingen idé att jobba mot naturen. Vildsvinen finns i skogarna och nu har de möblerat om en del av grässlänten. Jag passade på att sprida ut lite frön av brudborste, fingerborgsblomma, prästkrage och backsippa på jorden.

Kanske kan det bli ytterligare en liten ängsplätt.

Annonser

En liten fluga med långt namn

När en insekt har annan färg än jag förväntar mig. Då tittar jag lite närmare på den. En RÖD fluga? En sådan hade jag definitivt aldrig sett förut.

hona av parasitfluga på blommande röllika
Är du inte en bärfis är jag inte farlig.

Eftersom flugan var lite loj i höstsolen hann jag springa in i stugan, hämta kameran och ta en bild innan den flög sin väg.

Sedan återstod det roliga. Att försöka artbestämma den. Den här gången hade jag inte en aning om var jag skulle börja leta. Den var förmodligen inte en blomfluga, men då återstod ändå alldeles för många möjliga arter.

Alltså vände jag mig än en gång till den fantastiska resursen jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet. Där fick jag ett vänligt svar från deras expert på myggor och flugor.

Det som jag sett på röllikan var en parasitfluga. Mer exakt var det en hona av en art som heter Gymnosoma nudifrons på latin. Den kan tydligen vara ganska vanlig på vissa platser i Sverige men jag kan i alla fall inte säga att jag har sett någon tidigare.

Som man förstår av namnet ”parasitfluga” utvecklas larverna inuti levande djur. Just den här arten parasiterar på stora bärfisar. Det var intressant att få veta.

Jag har nämligen funderat över vilka djur som äter de illaluktande bärfisarna. Nu vet jag åtminstone ett svar på den frågan. Glupska larver som blir små röda flugor.

Nya ängsblommor

Jag har precis planterat in den fleråriga örten Gulsporre (Linaria vulgaris Mill.) bland ängsblommorna. Gulsporrens blomningsperiod sträcker sig mellan juli och september. De ljusgula blommorna är vackra att se på och populära hos pollinerarna. Precis sådana blomster som jag vill ha i ängen.

Blommande gulsporre
Blommande gulsporre.

När en bekant sade att jag kunde få både frön och plantor från trädgårdsdiket tackade jag naturligtvis ja. Fram med planteringsspaden. En sådan chans kunde inte försittas!

Små gulsporreplantor i glasburkar som står på ett bord.
Klorofyll på burk.

Småplantorna som jag hämtade hade förvånandsvärt klena rotsystem. För att de inte skulle klämmas sönder under transporten stoppade jag ner dem i ett par glasburkar. Lite lätt fuktad jord förhindrade att rötterna torkade ut.

Små gulsporreplantor tillsammans med förgätmigej.
Än så länge verkar de trivas.

När jag sedan planterade dem på lämplig plats i ängen var vädret på min sida. Det höll sig lite svalt och ganska regnigt. Något som mildrade chocken av flytten. Faktiskt har alla plantor utom en överlevt den första veckan.

Nu återstår bara att se om de klarar den kommande vintern.

Kan de verkligen kallas ogräs?

Det finns vissa inhemska växter som humlor, blomflugor och bin formligen avgudar.

närbild på blommande blåeld
Vem säger att det inte blir snyggt att matcha blått och rött?

En sådan är blåeld (Echium vulgare L.) Den trivs på torr, grusig mark och varje gång jag sett den har den varit omsvärmad av humlor. Därför har jag flera gånger strött ut frön på tomten i förhoppningen om egna plantor. Nu verkar det som om det faktiskt finns en plats där den trivs.

I det torraste hörnet av rabatten, där inte ens martornen överlevde, står en liten blommande blåeldsplanta. Eftersom det är en tvåårig ört finns den inte kvar nästa år men nu vet jag var jag skall så fler frön.

humla med stora pollenbyxor sitter på vitklöverblomma
Den kunde faktiskt flyga med den här tunga pollenlasten.

En annan växt som humlorna gillar är vitklöver (Trifolium repens L.). Det har vi gått om i gräsmattan. Tidigare somrar har vi lämnat trädgårdgången orörd när det varit dags att klippa gräset. Just för att vitklövern där är så uppskattad.

I år har gräsklipparen fått stå eftersom gräset farit illa när solen gassat. Vitklövern verkar ha klarat sig riktigt bra på flera delar av tomten. Kanske skulle den kunna anses vara ett ogräs i en villagräsmatta. Vi tycker tvärtom att den är helt rätt där den står i grönytan. Och humlorna håller med.

Violettkantad guldvinge

Vi fick finbesök av en (trolig) violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) som provianterade på ängsblommorna. Den var vaksam så jag kunde inte komma speciellt nära med kameran.

violettkantad guldvinge på blommande prästkrage
En ynka bild fick jag. Suddig förstås.

I Sverige finns det flera olika Guldvingar och alla är de små och snabba till flykt.

Den violettkantade guldvingen föredrar  artrika, öppna gräsmarker med ett stort utbud av nektarrika blommor. Tyvärr finns det färre och färre av sådana marker och därför klassas arten numera som ”nära hotad”.

Några guldvingar har bevisligen hittat till solgläntan. Den duger visst som liten äng.

ängssyra med ett par tunna blomstänglar
Ängssyra. Lite ankommen av sol och insekter.

Nu vet jag att ängssyran (Rumex acetosa L.) är värdväxt för larverna. Vilken tur att jag lämnat kvar dem där de står bland ängsblommorna. Utan barnkammare inga vuxna individer. Och det skulle vara roligt att få se fler än en.

Ytterligare en bra ursäkt att lämna delar av tomten orörd och ”stökig”.

 

Sommarplågor

Såg den här boken på biblioteket och blev naturligtvis nyfiken på att läsa den. Författaren Lars-Åke Janzon borde vara insatt i ämnet. Han har tidigare svarat på frågor från allmänheten i sin roll som jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet.

bokomslag, Sommarplågor. Djuren & växterna som bits, sticks & irriterar
Rubriken på omslaget är mer oroande än innehållet.

Vad finns då innanför pärmarna på ”Sommarplågor – Djuren & växterna som sticks, bits & irriterar”? En pedagogisk överblick där läsaren möter många insekter, en del växter, några reptiler och ett fåtal däggdjur. Sådana som kan upplevas som störande när de uppehåller sig nära människor.

Lars-Åke Janzon avdramatiserar mycket. Naturen finns för sin egen del och det finns ingen illvilja bakom getingar, fästingar eller huggormar. Samtidigt bjuder han på en hel del roliga fakta och tips.

Jag hade exempelvis inte en aning om att bålgetingarna jagar i trädtoppshöjd under sommaren? Det förklarar varför vi inte sett några den senaste månaden.

Tipset om att få stackmyrorna att flytta självmant genom att slå ner ett järnspett i stacken under vintern kan säkert vara värt att testa. Spettet leder kylan ner i stackens inre och myrorna vill ha det varmt och skönt. Fast, som min sambo så klokt konstaterade, det är inte helt säkert att myrorna flyttar stacken till en ny plats som vi människor tycker är bättre.

Kuriosa och fakta blir bra samtalsämnen runt matbordet. Boken är fint illustrerad av Matsåke Bergström. Låna den på biblioteket eller köp den i den lokala bokhandeln.