Kategori: Ogräs

Något att se fram emot

Dave Goulson – forskaren och humlefantasten – har äntligen skrivit klart en ny bok!

Att döma av omslaget och titeln innehåller den inspiration och tips på hur vi kan göra våra trädgårdar mer välkomnande för alla olika sorts insekter.

beautiful wrap-around cover of the next book, with painted illustrations of pollinators and meadow plants
Se alla vackra ängsskallror som pryder bokomslaget.

Är den lika intressant och charmerande som ”Galen i humlor” kommer jag inte bara att köpa den själv utan också rekommendera den till alla jag känner.

Den nya boken kommer ut på engelska ”senvåren eller sommaren” 2019. Kan jag hoppas på en svensk översättning senast samma höst? Då är julklapparna fixade.

Annonser

Höstgöromål kring stugan

En helg fylld med sådant arbete som behöver bli klart innan det kommer frost och snö.

tre vita hinkar med gula lock ställda på rad med grenar lagda på locken för att hålla dem stängda
Vi bidar vår tid tills vårsolen värmer innehållet.

Jag gjorde en sista insats med maskrosjärnet och samlade ihop tillräckligt mycket ogräs för att (nästan) fylla tre tiolitershinkar. Hällde i vatten och satte på locken. Nu skall de hinkarna stå orörda till nästa vår. Då har ogräset oskadliggjorts och kan användas till  jordförbättring samtidigt som vätskan innehåller näring.

Den färdigrötade växtsoppan luktar som sju svåra år så jag lade grenar på hinklocken. De får fungera som spärr för att hindra nyfikna djur från att undersöka innehållet. Eftersom stanken biter sig fast i plasten använder jag hinkar som jag tiggt till mig från en lunchrestaurang. Praktisk återanvändning av något som annars skulle slängts – en besparing för mig och miljön.

blekt spår i gräsmattan av rain drain
Raindrains skyddar både mot regn och sol.

Har också monterat ner och tömt våra stuprörsstrumpor. En köldknäpp efter regn skulle gjort dem helt ohanterliga. Nu är de ihoprullade och undanlagda i redskapsskjulet.

en ihopräfsad lövhög
Höstlöv utan höstfärger.

Något som inte brådskar är att täcka perennrabatterna. I år skall jag inte stressa utan vänta tills frosten kommit. Under tiden räfsar jag ihop höstlöven i en hög så det finns gott om täckmaterial när det väl är dags.

Blommar fortfarande

Det är inte bara höstlöven som ger färg till solgläntan. Trots korta dagar och allt kyligare nätter är det många växter som fortsätter att blomma.

närbild på blommande höstaster
Höstaster.
Fibbla med blomma, fröställning och vissen blomma.
Någon sorts fibbla.
Viol med blommor, frön och vissna blommor. Violerna är vita med ljuslila kanter, svarta streck in mot ögat.
Liten viol av okänd sort.
vit röllika i daggigt gräs
Röllikan bara fortsätter att blomma.
rosa rosor med mörkgrönt bladverk
Rosorna är bland de sista som ger upp.

Jag undrar om det finns några pollinerare kvar som kan uppskatta dem?

Också ett sätt att bli av med kirskål

Tydligen så gillar vildsvin smaken av kirskål. Oklart om det är rötterna eller bladen som lockar. Svinen har i alla fall plöjt upp marken runt hasseln i sin jakt på godsakerna.

uppbökad jord med gula höstlöv
Här har trynfräsen gått fram.

Hallonsnåren har de lämnat i fred. Det är bra. Bergeniorna likaså. Det är ännu bättre.

Eftersom vi inte odlar potatis eller andra rutfrukter har de än så länge inte sökt föda nära stugan. Får se om det fortsätter så.

I vilket fall som helst är det ingen idé att jobba mot naturen. Vildsvinen finns i skogarna och nu har de möblerat om en del av grässlänten. Jag passade på att sprida ut lite frön av brudborste, fingerborgsblomma, prästkrage och backsippa på jorden.

Kanske kan det bli ytterligare en liten ängsplätt.

En liten fluga med långt namn

När en insekt har annan färg än jag förväntar mig. Då tittar jag lite närmare på den. En RÖD fluga? En sådan hade jag definitivt aldrig sett förut.

hona av parasitfluga på blommande röllika
Är du inte en bärfis är jag inte farlig.

Eftersom flugan var lite loj i höstsolen hann jag springa in i stugan, hämta kameran och ta en bild innan den flög sin väg.

Sedan återstod det roliga. Att försöka artbestämma den. Den här gången hade jag inte en aning om var jag skulle börja leta. Den var förmodligen inte en blomfluga, men då återstod ändå alldeles för många möjliga arter.

Alltså vände jag mig än en gång till den fantastiska resursen jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet. Där fick jag ett vänligt svar från deras expert på myggor och flugor.

Det som jag sett på röllikan var en parasitfluga. Mer exakt var det en hona av en art som heter Gymnosoma nudifrons på latin. Den kan tydligen vara ganska vanlig på vissa platser i Sverige men jag kan i alla fall inte säga att jag har sett någon tidigare.

Som man förstår av namnet ”parasitfluga” utvecklas larverna inuti levande djur. Just den här arten parasiterar på stora bärfisar. Det var intressant att få veta.

Jag har nämligen funderat över vilka djur som äter de illaluktande bärfisarna. Nu vet jag åtminstone ett svar på den frågan. Glupska larver som blir små röda flugor.

Nya ängsblommor

Jag har precis planterat in den fleråriga örten Gulsporre (Linaria vulgaris Mill.) bland ängsblommorna. Gulsporrens blomningsperiod sträcker sig mellan juli och september. De ljusgula blommorna är vackra att se på och populära hos pollinerarna. Precis sådana blomster som jag vill ha i ängen.

Blommande gulsporre
Blommande gulsporre.

När en bekant sade att jag kunde få både frön och plantor från trädgårdsdiket tackade jag naturligtvis ja. Fram med planteringsspaden. En sådan chans kunde inte försittas!

Små gulsporreplantor i glasburkar som står på ett bord.
Klorofyll på burk.

Småplantorna som jag hämtade hade förvånandsvärt klena rotsystem. För att de inte skulle klämmas sönder under transporten stoppade jag ner dem i ett par glasburkar. Lite lätt fuktad jord förhindrade att rötterna torkade ut.

Små gulsporreplantor tillsammans med förgätmigej.
Än så länge verkar de trivas.

När jag sedan planterade dem på lämplig plats i ängen var vädret på min sida. Det höll sig lite svalt och ganska regnigt. Något som mildrade chocken av flytten. Faktiskt har alla plantor utom en överlevt den första veckan.

Nu återstår bara att se om de klarar den kommande vintern.