Kategori: Ogräs

En annan sorts fågelfrö

De flesta fröfirmor har numera minst en blomsterblandning i sortimentet avsedd för pollinatörer. Naturvänner kan göra en insats utan att ha en egen trädgård. Det räcker med en kruka eller balkonglåda. Inte heller behöver de plöja metervis av trädgårdsböcker för att veta om de gör ”rätt”. Det hela är väldigt enkelt.

tre fröpåsar från sutton seeds: Birds and Bees Mix, Fältvädd och Honey Bee Mix
Låt oss prata om blommor och bin. Och fåglar.

Så har vi då engelsmännen med sina specialblandningar. De lockar inte bara humlor, bin och fjärilar till tomten. Växterna får fröställningar som blir mat åt småfåglarna.

Jag tycker att det låter väldigt klokt. Så naturligtvis beställde jag en förpackning.

Det står inte på dem exakt vilka sorts växter de innehåller. Därför kommer jag att så de här fröna i krukor. Då kan jag lättare ha dem under uppsikt och se vad det är som gror. På så sätt minskar jag risken att få in fler invasiva arter.

Det räcker så gott med mina ärkefiender lupinerna.

Annonser

Gulvial

De mörka vinterkvällarna är verkligen perfekta för att gå igenom sommarens foton. Jag kan i lugn och ro försöka identifiera vad jag plåtat. Kanske rentav lära mig något nytt?

blommande gulvial två stänglar
Litet ogräs som jag lämnade kvar eftersom humlorna älskade den.

Nu vet jag till exempel att den gulblommande ärtväxten som jag hittade i perennrabatten var en gulvial (Lathyrus pratensis L.). Den är flerårig och beskrivs som en ängsblomma.

Inte nog med att den var oerhört uppskattad av humlorna. Den är också värdväxt för ett antal fjärilar och flyn, som exempelvis de kaxiga bastardsvärmarna. Gulvial är alltså något värt att bevara snarare än ett ogräs som skall rensas bort.

Den här sommaren tänker jag faktiskt samla in frön från den och så på blomsterängen.

Från staden till landet

Innan första snön föll hann jag plantera ut nya vildblommor vid stugan. Den här gången var det  rödplister (Lamium purpureum L.). Jag hade samlat ihop dem vid gårdsstädningen i stan.

Frågar man grannarna misstänker jag att de tvivlar på mitt förstånd. Vem vill ha ogräs?

plantor av rödplister i en plastbunke med jord
Tuffa överlevare.

Jag vill visserligen inte ha ovälkomna växter i rabatterna men är inte heller paniskt rädd för ”ogräs”. Vi har ju faktiskt en naturtomt. Och med en blomningstid som sträcker sig från april till oktober skulle rödplistren definitivt uppskattas av humlorna.

(Ett av de bästa vårtecken jag vet är det dova brummandet av födosökande humlor.)

Däremot var det en nyhet för mig att det går att äta rödplister. De är en vårprimör, precis som nässlor, späda maskrosblad och skott av rallarros.

Blir de för många längs vägrenen får vi väl helt enkelt bekämpa dem med stekpannan.

Något att se fram emot

Dave Goulson – forskaren och humlefantasten – har äntligen skrivit klart en ny bok!

Att döma av omslaget och titeln innehåller den inspiration och tips på hur vi kan göra våra trädgårdar mer välkomnande för alla olika sorts insekter.

beautiful wrap-around cover of the next book, with painted illustrations of pollinators and meadow plants
Se alla vackra ängsskallror som pryder bokomslaget.

Är den lika intressant och charmerande som ”Galen i humlor” kommer jag inte bara att köpa den själv utan också rekommendera den till alla jag känner.

Den nya boken kommer ut på engelska ”senvåren eller sommaren” 2019. Kan jag hoppas på en svensk översättning senast samma höst? Då är julklapparna fixade.

Höstgöromål kring stugan

En helg fylld med sådant arbete som behöver bli klart innan det kommer frost och snö.

tre vita hinkar med gula lock ställda på rad med grenar lagda på locken för att hålla dem stängda
Vi bidar vår tid tills vårsolen värmer innehållet.

Jag gjorde en sista insats med maskrosjärnet och samlade ihop tillräckligt mycket ogräs för att (nästan) fylla tre tiolitershinkar. Hällde i vatten och satte på locken. Nu skall de hinkarna stå orörda till nästa vår. Då har ogräset oskadliggjorts och kan användas till  jordförbättring samtidigt som vätskan innehåller näring.

Den färdigrötade växtsoppan luktar som sju svåra år så jag lade grenar på hinklocken. De får fungera som spärr för att hindra nyfikna djur från att undersöka innehållet. Eftersom stanken biter sig fast i plasten använder jag hinkar som jag tiggt till mig från en lunchrestaurang. Praktisk återanvändning av något som annars skulle slängts – en besparing för mig och miljön.

blekt spår i gräsmattan av rain drain
Raindrains skyddar både mot regn och sol.

Har också monterat ner och tömt våra stuprörsstrumpor. En köldknäpp efter regn skulle gjort dem helt ohanterliga. Nu är de ihoprullade och undanlagda i redskapsskjulet.

en ihopräfsad lövhög
Höstlöv utan höstfärger.

Något som inte brådskar är att täcka perennrabatterna. I år skall jag inte stressa utan vänta tills frosten kommit. Under tiden räfsar jag ihop höstlöven i en hög så det finns gott om täckmaterial när det väl är dags.

Blommar fortfarande

Det är inte bara höstlöven som ger färg till solgläntan. Trots korta dagar och allt kyligare nätter är det många växter som fortsätter att blomma.

närbild på blommande höstaster
Höstaster.
Fibbla med blomma, fröställning och vissen blomma.
Någon sorts fibbla.
Viol med blommor, frön och vissna blommor. Violerna är vita med ljuslila kanter, svarta streck in mot ögat.
Liten viol av okänd sort.
vit röllika i daggigt gräs
Röllikan bara fortsätter att blomma.
rosa rosor med mörkgrönt bladverk
Rosorna är bland de sista som ger upp.

Jag undrar om det finns några pollinerare kvar som kan uppskatta dem?

Också ett sätt att bli av med kirskål

Tydligen så gillar vildsvin smaken av kirskål. Oklart om det är rötterna eller bladen som lockar. Svinen har i alla fall plöjt upp marken runt hasseln i sin jakt på godsakerna.

uppbökad jord med gula höstlöv
Här har trynfräsen gått fram.

Hallonsnåren har de lämnat i fred. Det är bra. Bergeniorna likaså. Det är ännu bättre.

Eftersom vi inte odlar potatis eller andra rutfrukter har de än så länge inte sökt föda nära stugan. Får se om det fortsätter så.

I vilket fall som helst är det ingen idé att jobba mot naturen. Vildsvinen finns i skogarna och nu har de möblerat om en del av grässlänten. Jag passade på att sprida ut lite frön av brudborste, fingerborgsblomma, prästkrage och backsippa på jorden.

Kanske kan det bli ytterligare en liten ängsplätt.