Kategori: Ogräs

Plattpyssel

Det är så mycket av arbetet i trädgården som är säsongsbetonat. Nu håller växterna på och förbereder sig för vintervilan. Många av smådjuren har redan dött eller gått i dvala.

Jag passar på och rensar ogräs!

rensat mellan gångplattor
Fogen mellan plattorna rensas med en kantkniv.

Jorden är fuktig och lättarbetad. Allt ogräs som jag drar upp nu går miste om möjligheten till en rivstart nästa vår. Därför är det extra bra att koncentrera sig på envist rotogräs.

ogräsrötter
Blodrotsrötterna går djupt men går att få upp om man är envis.

De trånga gliporna mellan gångplattorna verkar vara en idealisk växtplats för blodrot (Potentilla erecta (L.) Räusch). Dem har jag gått lös på med kantkniven.

Maskrosjärnet använder jag på de maskrosor, tistlar och lupiner som jag hittar nu när perennernas skyddande bladverk försvinner. Det är inte många plantor men desto större anledning att ta dem nu. Då blir vårens ogräsjakt lite lättare.

Ogräset som jag tar kål på hamnar i röthinkar. De står bra ute under vintern. Lagom till vårens växtspurt finns det näringsrikt rötvatten att sprida ut i rabatterna.

Annonser

En blomma som humlor gillar

Honungsfacelia, eller honungsört som den också kallas, är en favorit bland humlor och bin. Det är en ettårig ört som kan sås i flera omgångar under säsongen.

honungsfacelia med jordsnylthumla
Honungsfacelia med (trolig) jordsnylthumla.

Jag är bekväm av mig och föredrar egentligen perenner framför ettåriga blommor. Men ingen regel utan undantag. Växter som humlor gillar vill jag ha! Blir plantorna samtidigt så frodiga att de försvårar för frön av ogräs att slå rot tycker jag ännu bättre om dem.

Alltså har jag sått in honungsfacelia (Phacelia tanacetifolia) mellan nyplanterad röd solhatt (Echinacea purpurea) för att fylla ut mellanrummet tills solhattarna hunnit växa till sig. Där kryllar det nu av humlor som verkligen tycker om honungsörtens blå blommor.

Förutom att vara en blomma som lockar humlor kan honungsfacelia användas till jordförbättring. När den blommat färdigt myllas den ner som gröngödsling.

Vill man undvika fröspridning skall blommorna klippas av när de blommat färdigt. Bäst är att ha handskar på sig när man tar i dem. Detta för att inte riskera att få en allergisk reaktion.

 

Blomsteröken

Efter en kall och trist vår har trädens och buskarnas knoppar äntligen slagit ut. Löv och frodig grönska så långt ögat ser.

gröna växter bakom stugan
Femton nyanser av grönt bakom stugan.

Det som saknas är blommor. Tidigt på våren är vår lilla solglänta ett veritabelt ymninghetshorn med vårlökar för alla pollinatörer. Sedan är blomningen rätt påver ett par månader. I alla fall om man jämför med resten av säsongen.

Solgläntan har alltså en klar förbättringspotential. Jag funderar exempelvis på Sibirisk Nunneört (Corydalis nobilis). Den skulle passa i perennrabatten eftersom den blommar i maj – juni och sedan vissnar ner helt.

Förutsättningen är förstås att den inte får chansen att fröa av sig? I Finland är den klassad som invasiv. Hmmmm … får nog fundera lite mer på alternativ.

uppdragna maskrosor i hink
Ett arbete som är värt att göra ordentligt.

Ironiskt nog jagar jag samtidigt maskrosor i gräsmattan. Jag tröstar mig med tanken på alla gyllengula fält i närheten. Där finns det massor med nektar och pollen att hämta.

De fälten garanterar också att jag och mitt maskrosjärn inte blir sysslolösa det närmaste decenniet.

Min motståndare ger inte upp.

Jag ägnade en härligt solig och varm första maj åt att vårstäda tomten.

Det var då som jag hittade dem. Lupinerna! De har återuppstått och gör nu ett nytt försök att infiltrera rabatterna.

vårblad lupiner bland torra löv
Den ser så oskyldig ut där den står.

Det var bara att ta fram maskrosjärnet och dra upp dem med rötterna.

Liten tröst är att det bara var fyra stycken. Jämfört med förra våren då jag hittade fyrtio.

Eftersom lupinernas frön behåller sin grobarhet i upp till femtio år får jag fortsätta att vara uppmärksam länge till. Men det är det värt om jag kan hindra dem från att spridas.

Vårblommande ogräs

Likväl som tidigare ägare lämnat kvar lupiner åt oss borde jag se till att det finns något som kommande ägare kan svära ve och förbannelse över. En tradition skall inte brytas.

svalört
En påse ogräs.

Det är därför som jag överväger att plantera svalört (Ranunculus ficaria L.) i hallonsnåret. Fast mest eftersom det är en vårblommande växt som också kan bidra med mat till alla yrvakna humlor och fjärilar på tomten.

Om vi ville ha en minutiöst välskött gräsmatta skulle vi kanske kalla den för ogräs. Nu blir svalörten istället ett efterlängtat vårtecken. Precis som vitsipporna.

Allt hänger på vilket perspektiv man väljer att ha.

Sensommarstädning med maskrosjärn

Det är länge sedan jag senast skrev något om min kamp mot lupiner (Lupinus polyphyllus).

Naturligtvis betyder inte tystnaden att jag avgått med segern. Tvärtom!

Det finns fortfarande massor av frön kvar i jorden. Hela tiden dyker det upp nya små plantor i gräset och rabatterna. Varenda gång jag klivit utanför stugdörren har jag hittat minst en.

Jag såg framför mig ett riktigt sisyfosarbete om jag ville försöka hålla efter dem.

Tills den dagen kom då ett ihållande nattligt augustiregn hade lämnat jorden härligt fuktig och lucker. Då drog jag på mig trädgårdshandskarna och hämtade diverse vassa verktyg i redskapsboden för en riktad insats.

Uppdragna lupiner
Bäst att passa på att ta upp dem innan de hunnit växa till sig.

Eftersom både maskrosor och lupiner har pålrötter var maskrosjärnet perfekt anpassat för att lirka upp nya lupinerna ur jorden. På mindre än en timme hann jag rensa bort en hel mängd småplantor. De fick aldrig chansen att växa sig så stora att det skulle krävas både grep och järnspett för att rucka på dem.

Det är inte heller en enda lupin som har blommat i sommar. Därmed är det inte heller en enda lupin som hunnit sätta frö. Det känns fantastiskt bra. Kanske lyckas jag så småningom med mitt mål, att helt få bort dem från tomten? Vi får se hur det går.

 

 

 

Nässlor, det är smaskens det!

Nere i slänten finns ett ganska stort bestånd med brännässlor. Det är med avsikt som vi lämnat dem ifred. Tanken var att de skulle kunna bli en bra barnkammare för hungriga fjärilslarver. Det tyckte tydligen fjärilarna också.

fjärilslarver
Det är trångt kring de bästa bladen.

På ett par av nässlorna finns det nu klungor av svartglänsande, taggiga larver som är fullt upptagna med att äta, äta, äta.

Min gissning är att det är ett påfågelöga (Inachis io) som lagt sina ägg där.

fler fjärilslarver
Larver av påfågelöga. Många larver.

Om de överlever tillräckligt länge för att hinna förpuppa sig och sedan bli vuxna fjärilar får vi en färgstark sensommar. Innan dess kommer de att gå hårt åt nässlorna.

glupska små gynnare
Kalhygge. I liten skala.

Påfågelögat är en av de fjärilar som övervintrar som fullvuxen individ. Den var en av de allra första fjärilarna som vi såg på våren. Tillsammans med kålfjärilen, citronfjärilen och vinbärsfuchsen.

För den som vill göra sin trädgård lite mer fjärilsanpassad har Svenska Naturskyddsföreningen sammanställt några enkla råd. Är man ägare till en aningens mer vildvuxen tomt behöver man inte ha dåligt samvete. Tvärtom är det bara bra. Och lämna gärna plats för ett nässelsnår i ett hörn någonstans. Då finns där både mat och skydd för fjärilarna.