Kategori: Trädgårdsskötsel

Sju insekter under kudden

Eller i alla fall tre bilder på fina pollinerare som jag sett vid stugan.

humla samlar pollen i rosenhallonblomma
Den här humlan skall hämta ALLA pollenkorn som finns.

Våra rosenhallon är ganska bångstyriga. De skall gallras varje vinter och är riktigt aggressiva med att skicka ut rotskott. Men när de sen blommar förlåter jag dem allt! Då är de humlornas favoritväxt och hela buskaget fylls med flitiga små arbetare.

amiralfjäril på vit syren
Jag vet att jag är väldigt stilig.

Fjärilarna är mer svårflirtade fotomodeller. Den här Amiralen poserade en stund på bondsyrenen och lät mig komma ganska nära. Sedan flög den sin väg.

humlebagge sitter i rosenhallonblomma
Här är rätt plats för en liten humlebagge.

Skalbaggar hittar jag inte lika ofta i rosenhallonen. Jag misstänker nästan att humlorna knuffar bort dem ur blommorna. Den här humlebaggen hade i alla fall landat mitt i prick och var väldigt nöjd med resultatet.

Annonser

Oxtunga – nytillskott i perennrabatten

Jag är alltid på jakt efter växter med enkla blå blommor eftersom humlor lär vara extra förtjusta i sådana. När jag erbjöds möjligheten att köpa två Oxtunga (Anchusa azurea ‘Loddon Royalist’) tvekade jag därför inte en sekund.

närbild på oxtungans blå blommor
De blå blommorna är väldigt, väldigt blå.

Först verkade det som om den torra våren tagit ytterligare två offer. Men plötsligt stack det upp en liten grön tuss på ett ställe i rabatten. Så småningom följdes de första bladen av några blomstänglar med riktigt knallblå blommor.

När den plantan växt till sig blir den nog ett fantastiskt blickfång. Kanske får rentav oreganon konkurrens som humlefavorit?

Oxtunga sägs vara en halvhärdig perenn i vår klimatzon men är generös med att fröså sig. Å andra sidan lär den vara både rådjurssäker och oaptitlig för harar. Det är bra!

Eftersom den likaledes halvhärdiga stockmalvan övervintrat hoppas jag att solgläntan har ett fördelaktigt mikroklimat så jag får njuta av dem båda många år framöver.

Klätterstöd

Det känns rätt osannolikt att vi kommer att få några järnnätter i år. Därför passade jag på att plantera ut rosenbönorna på friland. De måste få möjlighet att sträcka på sig.

Eftersom rosenbönor blir höga, ca 2 meter, behövde jag också konstruera något slags klätterstöd åt dem. Helst innan de hunnit sno in sig i oreganon och humlen.

Som tur var har jag samlat på mig ett förråd av längre grenar och slanor. De har stått och torkat bakom gäststugan. Med sågens hjälp kapade jag dem i lämplig längd. Samtidigt sågade jag rotändorna snett för att underlätta när jag skulle att trycka ner dem i marken.

klätterstöd ihopsatt av fyra slanor som en tipi
En tipi av pinnar. Långa pinnar.

Så långt så bra. Att sedan försöka hålla slanorna på plats med en hand och ha ett snöre i den andra och knyta fiffiga knutar … där gick min gräns.

Jag bad min händiga sambo om hjälp och med gemensamma krafter blev det ett riktigt bra klätterstöd. Tillsammans kunde vi också lyfta det på plats utan alltför mycket besvär.

Resten av jobbet får bönorna klara på egen hand.

Undrar om blåsten hinner välta omkull klätterstödet innan hararna knipsar av topparna på plantorna? Det är en utmaning att odla på distans.

Död och pina

Vi har ganska gott om aspsly på och runt tomten. Att hålla efter dem förutsätter tålamod och framförhållning. I alla fall om de hunnit växa sig någorlunda stora.

ungt aspträd som dött efter ringbarkning
Lyckat trädmord.

För att undvika massor av rotskott svälter vi först ihjäl de träd som vi vill ta bort. (Det låter grymt, och det är det förmodligen också.) På sensommaren ringbarkar vi aspslyt innan det hinner dra ner sommarens näring i rötterna för vinterlagring.

På våren kan det bli lövsprickning men snart torkar bladen ihop. Utan energi dör slyt och vi kan dra upp det med rötterna.

inte riktigt allt rotogräset har dött i hinken. några på ytan har fått tillräckligt med ljus för att överleva
Backning på den här röran.

Det rensade rotogräset hamnar i rötningshinkar precis som förra sommaren. Den här gången verkar det som om locket på hinken inte slutit helt tätt utan släppt in lite ljus.

Ogräset som fortfarande visar livstecken hamnar i botten på nästa rötningshink. Det som förvandlats till en död, stinkande massa sprider jag ut i rabatterna. Fungerar bra som en kombination av jordförbättring och näring. Rötvattnet spär jag ut ordentligt och ger som näringsgiva till de hungrigaste växterna.

Bästa tillfället att göra det här är antingen precis innan det regnar eller när vädret är svalt och vi skall åka hem. För lukten är seriöst vedervärdig – om man inte är en fluga.

Lokala klimatflyktingar

Vädret är fortsatt varmt, soligt och väldigt torrt. Växtligheten slokar. Det är bara humlorna, och den svartvita flugsnapparen som har ungar, som flyger runt.

Annars håller djurlivet en väldigt låg profil. I alla fall dagtid.

två paddor på det fuktiga betonggolvet vid entrén till matkällaren
Vi flytt int! Vi vet vad som är bäst för oss.

Vår nedsänkta matkällare har blivit en fristad för flera av tomtens paddor. De har slagit läger utanför dörren och flyttar mycket ogärna på sig. Jag förstår varför. Det är ljuvligt svalt där nere.

Vi har också ordnat en väg upp förbi de höga trappstegen. En lång bräda är lagd med lagom lutning för att fungera som promenadstig upp till jaktmarkerna.

De senaste helgerna har betonggolvet i matkällaren varit nästan helt torrt. Den mindre av paddorna ändrade gradvis färg till en sjukligt gråvit ton. Det, om något, bevisar hur varmt väder vi haft i maj.

Som tur var är innehållet i en hink från brunnen nog för att återställa vätskebalansen. Nu hoppas vi alla, människor och djur, på väderomslag och regn.

Ännu fler backsippor

Det där med vintersådd har funkat bra för en del växter. Jag gillar också tanken att kunna föröka plantor vi har till en rimlig kostnad.

(Det resonemanget förutsätter förstås att allt arbete räknas som ”gratis tid”.)

insamlade fröställningar av backsippa inuti en brun pappåse
Insamlade, innan de är borta med vinden.

När jag var barn verkade backsipporna (Pulsatilla vulgaris) i mina föräldrars trädgård direkt förvandlas till kala pinnar så fort jag vände ryggen till.

Därför var det ett lyckligt sammanträffande att flera av fröbollarna vid stugan blev mogna samtidigt som jag var där och kunde samla in dem.

Några av de andra backsipporna kommer förstås att självså sig men det finns inget som säger att de fröna stannar på tomten. Med rätt vindar kan de flyga in i skogen, landa längs vägrenen eller slå rot hos en granne.

fröställningar och blommor av backsippor
För att komma långt måste man starta från rätt höjd.

Nu har jag åtminstone försäkrat mig om en laddning frön att experimentera med. Kanske blir det fler små gökskällor som vi kan sätta ut i ängen?

Gulliga guldbaggar

Visst kan hundkäx (Anthriscus sylvestris (L.) Hoffm.) vara ett ”ogräs” i välvårdade rabatter. Vi låter dem växa fritt på de mer vildvuxna delarna av tomten. Jag nöjer mig med att ta bort fröställningarna så de inte sprider sig helt ohämmat.

guldbagge sittandes på hundkäxblomma
Skimrande täckvingar.

Diverse skalbaggar verkar vara speciellt förtjusta i hundkäxens blommor. Just nu är det guldbaggarna (Protaetia metallica) som frossar på pollen och nektar. Tidigare i våras var det strimlusen som höll hov på stjälkarna.

flera guldbaggar trängs på samma hundkäxblomma
Typiskt att det alltid skall vara sådan trängsel vid buffén.

Guldbaggslarverna äter dött växtmaterial och bryter ner det. Har vi tur finns det sådana larver i våra kompostburar.

Skalbaggarna är stora och rätt så sävliga. Kanske blir man loj av en diet av solvarm nektar? När de kommer flygande låter det i alla fall som ett litet bombplan.

De som jag fotade tror jag är olivgrön guldbagge. Jag är inte tillräckligt kunnig ännu för att kunna avgöra det på avstånd och det kändes ofint att tränga sig på.