Kategori: Trädgårdsskötsel

Något att se fram emot

Dave Goulson – forskaren och humlefantasten – har äntligen skrivit klart en ny bok!

Att döma av omslaget och titeln innehåller den inspiration och tips på hur vi kan göra våra trädgårdar mer välkomnande för alla olika sorts insekter.

beautiful wrap-around cover of the next book, with painted illustrations of pollinators and meadow plants
Se alla vackra ängsskallror som pryder bokomslaget.

Är den lika intressant och charmerande som ”Galen i humlor” kommer jag inte bara att köpa den själv utan också rekommendera den till alla jag känner.

Den nya boken kommer ut på engelska ”senvåren eller sommaren” 2019. Kan jag hoppas på en svensk översättning senast samma höst? Då är julklapparna fixade.

Annonser

Vilket vilt besök

Jag har tidigare skrivit att solgläntans tulpaner inte blir uppätna av rådjuren (Capreolus capreolus). Antar att det blir ändring på det nu?

betande rådjur i nattmörker
Här går jag och ser oskyldig ut.

Viltkameran fotade ett nattligt besök på baksidan av huset. Pallkragens innehåll fick vara i fred men tulpaner lär vara rena delikatesserna. Omöjliga att motstå.

Värre än eventuella uppätna lökväxter är att rådjur tydligen är enormt bra på att sprida fästingar. Och där går gränsen för min djurvänlighet. Får se hur svårt det är att få den fyrbenta fästingtaxin att föredra andra betesmarker?

Under tiden är det fortfarande nedstoppade byxben i stövlarna som är det lokala modet.

Övervintra jätteverbena

Jag fick tips om att det går att övervintra jätteverbena som annars används som en ettårig rabattväxt i vårt klimat. Eftersom jag var sen med att plantera ut dem i somras var det bara några stycken som hann blomma. Tanken att kunna rivstarta säsongen nästa år med större plantor var förstås oemotståndlig.

gammal sylthink med flera jätteverbena i
Frostnupna stjälkar efter ett par nätter med minusgrader.

Jorden i rabatterna var torr efter ett par frostnätter när jag tog fram trädgårdsspaden. Det gick lätt att få upp alla plantorna och samla ihop dem i en gammal sylthink.

sylthink med nedklippt jätteverbena, avklippta stjälkar vid sidan om, sekatör
Bättre proportioner för att klara övervintringen.

När jag var (rätt) säker på att jag samlat in alla plantorna hämtade jag trädgårdsjord och sekatören. Varje jätteverbena klipptes ner så att det blev ca 10 cm stjälk kvar. Sedan satte jag dem i hinken och fyllde på med ny jord kring rötterna. De överblivna stjälkarna hamnade i komposten.

Nu står jätteverbenorna i matkällaren tillsammans med humlen och lökkrukan. Enligt experter behöver de både ljus och vatten för att klara vinterförvaringen. Vi får se om det räcker med frostfritt och en liten skvätt vatten då och då.

Annars får jag fylla på rabatterna med nya jätteverbenor. Vintersådd på balkongen funkade perfekt för de fröna.

Rädda det som räddas kan

Det finns ett talesätt som säger: ”När livet ger dig citroner, gör lemonad”.

en glasburk med bitar av gröna tomater i lag
Ett fantastiskt gott tillbehör.

Min egen version av den ramsan lyder numera: ”När frosten dödar tomatplantorna innan tomaterna mognat, svär inte utan gör syltade gröna tomater”.

Till 400 gr tvättade gröna tomater i bitar kokade jag en lag på 1,5 dl vatten, 1,5 dl strösocker och 1 dl ättikssprit. I lagen lade jag en kanelstång och fem kryddnejlikor. Hällde den varma lagen över tomatbitarna i glasburken och satte på locket. Sedan fick burken svalna en stund innan jag satte in den i kylskåpet.

Om ungefär en vecka är det dags att provsmaka. Det ser jag fram emot.

 

Vinterförvaring i matkällaren

I år skall jag göra ett försök att övervintra krukade växter i matkällaren. Vi får se hur det går? Rummet är svalt och frostfritt men saknar fönster så det blir inget dagsljus.

två blomkrukor på betonggolv, den ena innehåller en nedklippt humle den andra två frostnupna afrikas liljor
Humle till vänster. Blomsterlökar till höger.

Jag har väntat in första veckan med minusgrader. Kylan är en tydlig vink till växterna att det är dags att vila. Vädret har varit klart och utan nederbörd så krukjorden är torr och porös. Det är bra eftersom det minskar risken för att rötterna och lökarna ruttnar.

en frodig, men snigeläten, afrikas lilja i en blomkruka utomhus
Så här kaxiga var Afrikas liljor innan första frostknäppen.

Blomsterlökarna var sådana där spontana reafynd som nog egentligen borde lämnats kvar i butiken. Nu får vi se hur de tacklar sex månaders vila i mörkret. Tar det knäcken på dem eller är det rätt sätt att få dem att blomma nästa sommar?

Det är humlen som är viktigast att övervintra eftersom den är svårast att ersätta. Under tiden som den vilar får vi se ut en bra plats för en humlestör. Så allt är förberett när våren kommer och det går att sätta ner spaden i jorden igen.

Tre buttra gårdsväktare

Under den gångna sommaren har tomten patrullerats av en trio paddor (Bufo bufo). På nätterna såg vi dem ibland på gräsmattan när de letade sniglar, maskar och insekter. Oftast hittade vi dem i trappan till vår matkällare. Där sökte de skydd från solen.

De blev snabbt tydligt att vi hade att göra med tre olika personligheter.

en brun padda sitter på ett trappsteg
Jag är rätt trygg här på trappsteget.

Den pepparkaksbruna, mellanstora paddan var den lugnaste av de tre. Visst höll den koll på de stora människorna som rörde sig i omgivningen men den satt oftast kvar.

fullvuxen ljusgrå padda sitter på ett trappsteg med ansiktet bortvänt från kameran
Om jag inte låtsas om dig så blir jag automatiskt osynlig.

Som kontrast var den största paddan ett riktigt nervknippe. Den tyckte att rörelser i omgivningen var obehagliga och drog sig undan när jag kom för nära. Lite torr mossa att gömma sig under var tillräckligt skydd för att den inte skulle överge källartrappan.

liten ljusbrun padda ute bland mossa har koll på fotografen
Jag har koll på dig, människa.

Den minsta, och förmodligen också yngsta, av paddorna var också lite reserverad. Samtidigt verkade den helt övertygad om sin förmåga att framgångsrikt kunna smita undan om jag försökte fånga den. Så den såg mig nog mer som ett irritationsmoment än som ett hot.

De senaste veckorna har jag bara sett pepparkakspaddan utanför matkällaren. Jag antar att de andra två redan har valt ut sina övervintringsplatser.

Vi får se om de små knottriga gårdstrollen kommer tillbaks nästa vår och fortsätter hålla efter sniglar och skalbaggar i rabatterna.

Kanske med skohorn?

Jaha. Där kom alltså en papperspåse med tio välmatade tulpanlökar. Klart att jag inte kunde låta bli när webshopen rekommenderade dem och de var till nedsatt pris.

papperspåse från bulbs.se med tio tulpanlökar Purissima
Stora lökar är jättebra men de kräver mer utrymme än små.

Det var den vita färgen jag föll för. Den kommer att skina som en fyrbåk i sommarnatten och locka till sig nattflyn och malar. De, i sin tur, attraherar fladdermössen.

Utmaningen är att först hitta en ledig lucka för lökarna i rabatterna. Får jag bara ner dem i jorden innan frosten kan jag flytta dem till ett bättre ställe nästa höst. Eller så distraheras jag av något annat spännande projekt och låter de stå kvar ett tag till?