Kategori: Trädgårdsskötsel

Jag kan alltid hoppas

julros-knopp
Blad eller blommor? Vem vet?

Om jag kisar riktigt ordentligt kan jag nästan tro att julrosen har små knoppar. Det finns alltså hopp om både livet och kommande blomfägring.

Yrvakna växter

Vårtecknen blir allt fler. I grönsakslandet syns de första bladknopparna på rabarbern.

röda topparna på små rabarberknoppar i landet
Den karamellröda färgen signalerar att knopparna är köldtåliga.

Barmarksvintern lockar fram dem mycket tidigare än vanligt. Så här års borde de  fortfarande vila under ett skyddande snötäcke.

vårknoppar av kärleksört i rabatten
Vårknoppar av kärleksört.

Kärleksörten ligger också den i startblocket. Snart kommer den att skjuta nya skott. Än så länge är knopparna halvöppna som mest. Jag undrar verkligen var den magiska gränsen går med tillräcklig mängd dagsljus för att växterna skall bestämma sig för att det är vår?

Barkhatande vandaler

Det är någon av skogens invånare som har ett ont öga till paradisbusken.

gren med avfläkt bark
Oväntad syn – en skalad gren.

Helt plötsligt såg jag att busken hade fått barken bortfläkt från flera grenar. Min första tanke var att ett rådjur kanske fejat hornen där? Men grenarna sitter så trångt till att det skulle vara svårt för en råbock att komma åt dem. Nu lutar jag snarare åt att det är en fågel som letat efter insekter under barkflagorna. Eller kanske en ekorre? Eftersom viltkameran är riktad åt ett annat håll förblir det nog ett olöst mysterium.

Dör grenarna av den omilda behandlingen så får jag ta bort dem. Jag är övertygad om att den här busken varit med om värre saker än att bli av med lite bark.

Pärlhyacinter utan självbevarelsedrift

frusen rabatt med blad av pärlhyacinter som piggt sticker upp ur jorden
Inte grässtrån. Inte gräslök heller. Pärlhyacintblad.

Det brukar vara tulpanerna som är de första lökväxterna i rabatten. Men den här varma vintern ger oss en utmanare till tronen. Pärlhyacinterna! De suger girigt åt sig av det diffusa ljuset som silar in mellan granarna. Sedan växer de. Mycket.

För att vara en gracil liten vårlök är den en riktig tuffing. När (om?) minusgraderna och snön väl kommer har de hunnit samla så mycket energi i lökarna att de överlever även om de här bladen fryser. Det här är en torparväxt som mer än gärna får sprida sig till fler ställen i gläntan. Med eller utan min hjälp.

Vinbärsbuskarnas tur

Förutom hallonsnåret hann jag också med att beskära vinbärsbuskarna.

liten hög av avklippta vinbärskvistar på gräsmattan
En förhållandevis liten hög med vinbärskvistar.

Det var första gången som jag vågade mig på föryngringsbeskärning av den röda vinbärsbusken. Ett par av de allra äldsta, knotigaste och svartaste grenarna tog jag bort. Mer än så tordes jag inte den här gången.

Våra svarta vinbärsbuskar har svarat bra på förra vinterns hårda beskärning. Till och med de som var mest medfarna har skjutit nya årsskott. Inte så många men det visar att det finns livskraft. Fortsatt gallring och kompost på våren ger dem nog en skjuts.

Som en bonus har jag också föryngringsbeskurit de vita vinbärsbuskar som står i skogsbrynet precis utanför tomtgränsen. Precis som med den röda vinbärsbusken har jag tagit ett par av de äldsta grenarna för att stimulera dem att skjuta nya skott.

Lyckas det så blir det mer vita vinbär i skogen till fåglarna. Jag glömmer oftast bort dem tills dess de är nästan kalätna. Kanske borde jag ta sticklingar och sätta i gläntan? Då på en väl synlig plats.

Börjar året rätt

Helgvädret var äntligen lite kallare med klar och stilla luft. Lämpligt för utomhusarbete. Jag gav mig i kast med det omfångsrika hallonsnåret bakom stugan.

Först klippte jag bort alla tvåårsskotten med sekatören. De var lätta att känna igen eftersom de var ljusare och förgrenade. Vissa hade fortfarande kvar torra bär.

en hög med utgallrade hallonkvistar ligger på gräsmattan
En av många högar med utgallrade hallonplantor.

När väl de gamla hallonplantorna var borta kunde jag komma åt årsskotten som skulle gallras. Det gick relativt lätt att se vad som borde sparas och vad som skulle tas bort.

De avklippta hallonskotten lade jag på den stora rishögen i skogsbrynet.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
Kornsnön i fågelboet ser ut som små kolibriägg.

Den här gången hittade jag inte bara ett utan två gamla fågelbon i hallonsnåret.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
I det här fågelboet samsas skräp och snö med varandra.

Jag tror att det är något slags sångare som fött upp sina ungar i hallonsnåret. Bevis på att skogsgläntan är attraktiv för betydligt fler än oss människor. Och på att inte alla fåglar vill bo i en holk.

Mer mossa

ljusgrön gräshakmossa och ett par bruna björklöv
Hakmossan är grön och tät.

En nackdel med milt och fuktigt vinterväder är att hakmossan (Rhytidiadelphus squarrosus) fortsätter växa när gräsmattan pausar. Förmodligen är mossan full med övervintrande insekter. Jag har inte hjärta att riva upp den nu, det arbetet får vänta till i vår.