Kategori: svamp

Stora skålsvampar

Svamphösten har varit riktigt bra. Många trattkantareller och stolta fjällskivlingar har slutat sina dagar i stekpannan.

Under mina strövtåg har jag också sett diverse svampar som inte är ätliga utan ”bara” vackra. Två av dem som gjorde intryck var de här skålsvamparna.

två orange skålsvampar (
Orange skålsvamp.

De orangea var ungefär en decimeter tvärs över. Fyndplatsen var en gammal skogsväg. Sönderkörd av stora maskiner och omgiven av ung lövskog.

beigebruna skålsvampar sticker upp bland mossa och grankvistar
Brunbeige skålsvamp.

Inne i den gamla granskogen hittade jag en annan skålsvamp. Denna var närmast nougatfärgad och ungefär lika stor som den andra. Bara lite mer ihopkrullad.

Tack vare en av mina goda vänner och hennes svampintresserade bekantskapskrets vet jag nu att det är något slags haröra (Otidea) jag hittat. För att veta exakt vilken art krävs antingen mikroskop eller dna-analys. Så viktigt är det inte den – här gången.

Lyckad jakt på jordstjärnor

Förra hösten såg jag ett par riktigt konstiga svampar ute i skogen. Det var också då som jag lärde mig att det finns något som heter buksvamp och att jag hittat jordstjärnor.

två jordstjärnor bland mossa, barr och höstblad
Ett udda utseende på en svamp.

Precis som röksvampar sprider jordstjärnorna sina sporer genom ett hål i toppen på en boll. När det är dags att föröka sig spricker ett skyddande yttre lager upp i flikar. Då påminner de faktiskt om barnteckningar av himlastjärnor.

Naturligtvis lade jag fyndplatsen på minnet. Jag ville kunna återvända och se de här lustiga svamparna innan de torkat ut och skrumpnat ihop.

jordstjärna vars topp är öppen för att släppa ut sporer
Rökbollen lyfts upp från marken.

När jag så gav mig ut på strövtåg i höstskogen hade jag turen med mig. Det tog inte mer än en kvarts letande innan jag hittade en grupp jordstjärnor under en gran.

Till skillnad från första fyndet så var de här inte övermogna. De var öppna i toppen men  hade inte skrumpnat ihop ännu. Ett finurligt sätt att skydda sporerna tills de är mogna.

Nämen hejsan snygging!

Då och då dyker det upp nya små överraskningar i solgläntan.

fullvuxen stolt fjällskivling i höstgräs
Stolt fjällskivling. Lika vacker som god.

Nyligen hittade jag en stolt fjällskivling (Macrolepiota procera). Det var ett stort exemplar som stod i gräset nära vägrenen. Ganska nära det ställe på tomten där jag tidigare plockat kantareller.

Jag vet inte om det är en ren tillfällighet eller om den markbiten är speciellt lämplig för svamp? Hur som helst bestämde jag mig för att låta den här stolta fjällskivlingen få stå kvar orörd. Sprider den sina sporer kan det komma ännu fler nästa höst.

Dessutom hade jag redan plockat ett par stolta fjällskivlingar på mitt hemliga svampställe i skogen så lunchen var räddad.

Svamptorn

trädsvamp runt en pinne
Tillsammans strävar vi uppåt i världen.

Här är ytterligare ett skogsfynd som jag såg på en av mina promenader. De här små trädsvamparna har hittat en död kvist som sticker upp ur mossan.

Med den som stöd växer de uppåt. Lager på lager tills de bildat ett litet torn. Eller kanske snarare ett dekorativt krås?

Jag har ingen aning om vad det är för sort. Ibland får det räcka med en fin upplevelse.

 

Jordstjärna

När jag spanade efter trattkantareller hittade jag också något annat spännande.

gammal jordstjärna
Torr och spröd som flarn. Den här jordstjärnan har gjort sitt.

Inne i den mörkaste delen av skogen stod en hel klunga små pepparkaksbruna röksvampar med krage. De var samlade tätt runt rötterna på en av de största granarna.

De var många och hade redan släppt sina sporer. Därför fick jag inte dåligt samvete när jag tog med mig en för identifiering.

Det visade sig vara en jordstjärna. (Inte en röksvamp. En släkting.) Eftersom de exemplar jag hittade var så övermogna var det omöjligt för mig att ens försöka bestämma arten.

Nästa höst får jag försöka hitta några tidigare på säsongen. Innan de hunnit förlora sina särdrag. Om jag kommer ihåg ungefär var någonstans de växte och inte villar bort mig.

När jag går min egen väg

Då går jag rätt ut i skogen och struntar i att följa de stigar som finns.

stor trattkantarell

Vad är trattkantarellernas motsvarighet till gammelgäddan? Gammeltratten?

Är det då senhöst är det också då som jag hittar de finaste trattkantarellerna (Craterellus tubaeformis). De som fått växa till sig ostört och har hattar stora som min handflata.

Nu hittade jag riktigt många sådana. Svamptorken kommer att få jobba hårt.

Gräsmattan lipar åt mig

Vi har gott om svamp på tomten. Det är olika sorter som växer utspridda. Än så länge finns det inga häxringar i gräsmattan.

svart jordtunga
De är bläcksvarta och jättesmå i gräset.

Med undantag för ett par kremlor och karl-johan svampar är det bara nya bekantskaper. Det är en utmaning att försöka identifiera något litet och brunt som ser ut som (minst) sju olika sorter som beskrivs i svampboken. Tur att jag bara plockar och äter sådant som jag är helt säker på. Minsta tvekan och det lämnas kvar till alla sniglar och tordyvlar.

En av de minsta svamparna som jag hittat i gräsmattan hör till sorten jordtungor. Jag tror att det är svart jordtunga (Geoglossum umbratile, Sacc.) som är vanlig. Men i ärlighetens namn är det en ren gissning. Till och med de som är mycket kunniga i ämnet har svårt att skilja på flera av jordtungorna.

När jag nu vet att det finns jordtungor så är mitt nästa mål att få syn på en trollhand.