Kategori: svamp

Svamptorn

trädsvamp runt en pinne
Tillsammans strävar vi uppåt i världen.

Här är ytterligare ett skogsfynd som jag såg på en av mina promenader. De här små trädsvamparna har hittat en död kvist som sticker upp ur mossan.

Med den som stöd växer de uppåt. Lager på lager tills de bildat ett litet torn. Eller kanske snarare ett dekorativt krås?

Jag har ingen aning om vad det är för sort. Ibland får det räcka med en fin upplevelse.

 

Annonser

Jordstjärna

När jag spanade efter trattkantareller hittade jag också något annat spännande.

gammal jordstjärna
Torr och spröd som flarn. Den här jordstjärnan har gjort sitt.

Inne i den mörkaste delen av skogen stod en hel klunga små pepparkaksbruna röksvampar med krage. De var samlade tätt runt rötterna på en av de största granarna.

De var många och hade redan släppt sina sporer. Därför fick jag inte dåligt samvete när jag tog med mig en för identifiering.

Det visade sig vara en jordstjärna. (Inte en röksvamp. En släkting.) Eftersom de exemplar jag hittade var så övermogna var det omöjligt för mig att ens försöka bestämma arten.

Nästa höst får jag försöka hitta några tidigare på säsongen. Innan de hunnit förlora sina särdrag. Om jag kommer ihåg ungefär var någonstans de växte och inte villar bort mig.

När jag går min egen väg

Då går jag rätt ut i skogen och struntar i att följa de stigar som finns.

stor trattkantarell

Vad är trattkantarellernas motsvarighet till gammelgäddan? Gammeltratten?

Är det då senhöst är det också då som jag hittar de finaste trattkantarellerna (Craterellus tubaeformis). De som fått växa till sig ostört och har hattar stora som min handflata.

Nu hittade jag riktigt många sådana. Svamptorken kommer att få jobba hårt.

Gräsmattan lipar åt mig

Vi har gott om svamp på tomten. Det är olika sorter som växer utspridda. Än så länge finns det inga häxringar i gräsmattan.

svart jordtunga
De är bläcksvarta och jättesmå i gräset.

Med undantag för ett par kremlor och karl-johan svampar är det bara nya bekantskaper. Det är en utmaning att försöka identifiera något litet och brunt som ser ut som (minst) sju olika sorter som beskrivs i svampboken. Tur att jag bara plockar och äter sådant som jag är helt säker på. Minsta tvekan och det lämnas kvar till alla sniglar och tordyvlar.

En av de minsta svamparna som jag hittat i gräsmattan hör till sorten jordtungor. Jag tror att det är svart jordtunga (Geoglossum umbratile, Sacc.) som är vanlig. Men i ärlighetens namn är det en ren gissning. Till och med de som är mycket kunniga i ämnet har svårt att skilja på flera av jordtungorna.

När jag nu vet att det finns jordtungor så är mitt nästa mål att få syn på en trollhand.

Udda svampfynd

Ibland behöver jag bara ta ett par, tre steg ut i skogen för att hitta något helt okänt.

flattoppad klubbsvamp
Får en svamp verkligen se ut såhär?

Den här gången var det en svamp som pockade på min uppmärksamhet. Gul och ungefär sju centimeter hög stod den där i granskogen.

Utseendemässigt påminde den om en smältande glasstrut fylld med margarin. (Min associationsförmåga är det inget fel på.)

Jag försökte hitta information om vad det kunde vara för något.

Inte en kantarell. Så mycket var uppenbart. Ingen taggsvamp och inte heller en fingersvamp. Efter det detektivarbetet tog det stopp.

Som tur är kunde jag än en gång få experthjälp av jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet. De kunde stilla min nyfikenhet.

Det som står där i granskogen är en flattoppad klubbsvamp (Clavariadelphus truncatus). Jämfört med bilderna i Artdatabanken är den inte färdigutvecklad ännu. Något som gjorde det än svårare för en glad amatör som mig att försöka artbestämma fyndet.

Flattoppad klubbsvamp klassificeras som (NT) eller ”nära hotad”.

Ytterligare en liten rar juvel som skogen har i sina gömmor.

Oväntat nyårsfynd

decemberkantareller
Kan det verkligen vara kantareller? I december?

Det här måste vara något slags rekord? Dagen före nyår hittade jag två kantareller (Cantharellus cibarius) i skogen. De var inte frostnupna. Istället kändes de spänstiga som vanliga höstfynd.

Jag lämnade kvar dem där de stod. Kanske hinner de sprida sina sporer innan nästa snöfall. Eller så blir de mat åt något djur som också gillar svamp.

 

 

Möt surrburken

I somras blev jag med svamptork. En elektrisk sådan. För att vara mer exakt så är modellen en OBH Nordica 6775. Recensenterna på diverse siter skrev att den är helt ok för nybörjare men att fläkten låter mycket.

Eftersom jag är relativt grön när det gäller torkning av frukt, bär och svamp så kändes den som ett bra förstaval. Priset spelade också in. Toppmodellerna av svamptorkar kostar många tusenlappar. Det gjorde inte den här.

svamptork
Svamptorken är av plast. Det innebär att den lättdiskad.

Sedan jag fick hem den har den fått jobba på rätt bra. Den har använts för att torka blåbär, krusbär och många olika sorters svamp. Blåbären var det som tog längst tid. Svampen kortast. Bären skall jag använda i frukostmüslin. Svampen hamnar främst i nudelsoppa eller risotto.

torkad-stolt-fjallskivling
Bitar av stolt fjällskivling. Efter en natt i torken.

Två saker hade recensenterna helt rätt i. Det första är att den här svamptorken tar stor plats. Jag vet förstås inte om den är större än andra modeller på marknaden eller om alla är lika stora?

Det andra är det där med fläktljudet. Den låter. Mycket och ihållande. Därav smeknamnet ”surrburken” som den fick av sambon.

Med viss anpassning har det ändå gått bra att använda den. Att köra torken på låg effekt under natten och placera den långt bort från sovrummet. Det är bästa lösningen.

Hittills är jag mycket nöjd med köpet. Att torka bär och svamp är effektivt och sparar plats i frysen. Dessutom är det lätt att använda de torkade råvarorna i matlagningen. Vi får se om jag blir så biten att jag vill byta upp mig till en lyxmodell eller om surrburken duger i många år till?