Kategori: skogen

Häxtider

Det är kanske lite väl tidigt att redan tänka på påsken men i skogsbrynet växer massor av häxkvastar. En av småbjörkarna är helt översållad av dem.

De påminner verkligen inte om något annat än gammaldags sopkvastar. Inte undra på att de satte fantastin i rörelse förr i världen. Var det månna sådana som häxorna använde när de flög till Blåkulla?

häxkvast på björk
Häxkvast eller markvast. Det finns flera namn på samma fenomen.

Det är en speciell sorts svamp (Taphrina) som får trädet att bilda massor av nya små kvistar på ett och samma ställe på grenen. Tydligen kan andra lövträd också bilda häxkvastar men jag har själv bara sett dem på björk.

 

Annonser

Ovälkomna trädgårdsdesigners

Eftersom stugbesöken blir mindre frekventa under vintern hinner mer hända mellan varje gång. Ibland upptäcker jag roliga saker. Som att trattkantarellerna fortsätter att växa trots frosten. Vid andra tillfällen påminns jag om att naturen inte bara är gullig.

vildsvin har bökat vid rhododendron
Marken runt vår rhododendron har blivit betydligt mer … kuperad.

Skogsbrynen runt solgläntan har haft flera besök av vildsvin (Sus scrofa). Tidigare har de nöjt sig med att vända upp och ner på mossan. Den här gången tog de sig an arbetet med mer entusiasm och fokus.

vildsvinsuppbökad mark runt rhododendron
Granrötterna är blottlagda och hallonen ligger platt.

Bland annat hade marken runt vår rhododendron blivit rejält uppbökad. Min misstanke är att det tog vildsvinet max ett par minuter. Inklusive en ostressad matpaus för att äta det som hittats under grästorvorna och mossan.

Så länge de håller sig runt tomten och inte plöjer upp gräsmattan och rabatterna får vi vara tacksamma. Det är bara att acceptera att vi är gäster i skogen. De bor där jämt.

Det här är mitt revir! Nej, MITT!

Bara för att vildsvinen bökat upp all mossan betyder det inte att det är deras skogsbryn.

rävspillning på uppriven mossa
Räven har ”märkt” mossan med sin spillning.

I skydd av nattens mörker tassade räven förbi och lämnade sitt visitkort ovanpå mossan. Som en fin vink om att det minsann finns fler än vildsvinen som kan göra anspråk på den här skogsbiten.

List övertrumfar tryne. I alla fall ibland.

Skogssnacks

Det är inte enbart vi människor som vill ha lugn och ro när vi skall koncentrera oss. Därför nickade jag igenkännande för mig själv när jag hittade en av ekorrarnas arbetsplatser. Det var en mossbetäckt stubbe under en liten gran.

ekorrgnagd grankotte
Bara stjälken återstår av grankotten.

Eftersom rödekorren (Sciurus vulgaris) är ett eftertraktat byte för många rovdjur är den mycket vaksam.

Granens grenar skyddade mot eventuella rovfåglars skarpa ögon. Stubben gav å andra sidan lite höjd för ekorren, som vill ha koll på omgivningen. Dessutom med närhet till stora träd för en snabb reträtt om det behövdes.

Alltså en bra sittplats. Där kunde den gnaga bort fjällen på grankotten för att kunna äta de energirika fröna i relativ trygghet.

Svamptorn

trädsvamp runt en pinne
Tillsammans strävar vi uppåt i världen.

Här är ytterligare ett skogsfynd som jag såg på en av mina promenader. De här små trädsvamparna har hittat en död kvist som sticker upp ur mossan.

Med den som stöd växer de uppåt. Lager på lager tills de bildat ett litet torn. Eller kanske snarare ett dekorativt krås?

Jag har ingen aning om vad det är för sort. Ibland får det räcka med en fin upplevelse.

 

Jordstjärna

När jag spanade efter trattkantareller hittade jag också något annat spännande.

gammal jordstjärna
Torr och spröd som flarn. Den här jordstjärnan har gjort sitt.

Inne i den mörkaste delen av skogen stod en hel klunga små pepparkaksbruna röksvampar med krage. De var samlade tätt runt rötterna på en av de största granarna.

De var många och hade redan släppt sina sporer. Därför fick jag inte dåligt samvete när jag tog med mig en för identifiering.

Det visade sig vara en jordstjärna. (Inte en röksvamp. En släkting.) Eftersom de exemplar jag hittade var så övermogna var det omöjligt för mig att ens försöka bestämma arten.

Nästa höst får jag försöka hitta några tidigare på säsongen. Innan de hunnit förlora sina särdrag. Om jag kommer ihåg ungefär var någonstans de växte och inte villar bort mig.

När jag går min egen väg

Då går jag rätt ut i skogen och struntar i att följa de stigar som finns.

stor trattkantarell

Vad är trattkantarellernas motsvarighet till gammelgäddan? Gammeltratten?

Är det då senhöst är det också då som jag hittar de finaste trattkantarellerna (Craterellus tubaeformis). De som fått växa till sig ostört och har hattar stora som min handflata.

Nu hittade jag riktigt många sådana. Svamptorken kommer att få jobba hårt.