Kategori: skogen

Bra program på katt-TV

Den hemgjorda fågelmaten är poppis. Än så länge är den mest ett komplement till allt ätbart som småfåglarna hittar i skogen. Extra energi för kalla dagar.

en tredjedel av den hemgjorda fågelmaten i mjukostburken är uppäten
Fett och havregryn är mums till frukost.

På bara en vecka har ungefär en tredjedel av innehållet i den första plastburken försvunnit. Den är placerad rätt lågt, nära marken. Precis bredvid ölandstoken som skydd mot rovfåglar.

bild framifrån av en plastburk fylld med jordnötter och ister, fastsatt på en påle
Nam-nam! Fett och jordnötter.

I närheten har jag satt upp en ny burk. Den innehåller en extra kaloririk blandning av ister och jordnötter. Sådant som blev över när jag gjorde en stor sats fågelmat.

sidovy visar att upphängningen är ståltråd och spik. Spiken igenom burken.
Enkel upphängningsanordning.

Plastburkarna skall inte användas till något annat efteråt. Därför behöver jag inte vara rädd om dem. Ett par spikar och ståltråd är allt som behövs för att få dem på plats.

katten sitter på bordet och tittar ut på småfåglarna som besöker fågelmatarna
Stör mig inte! Det är fåglar på TV.

En bonus med fågelmatningen är att den underhåller katten också. Det syns tydligt på hennes kroppsspråk när hon får syn på ett byte. Hon får utlopp för sina jaktinstinkter genom att smyga på dem från matbordet.

Dessutom skvallrar hon högljutt när fåglarna är oförskämda nog att äta vår fågelmat som vi hängt upp.

Duktig kisse. Säg åt dem bara!

Paparazzi i skogsbrynet

Jag föll för frestelsen och köpte ytterligare en viltkamera. Burrel, samma märke som min första. Det här är en lite enklare modell som saknar stöd för MMS. (Eftersom jag inte använt detta en enda gång hittills kändes det överflödigt.)

viltkamera fastsatt med en rem runt en lavklädd björkstam
Lite mer basic, aningens mer rustik.

Nu finns den i skogsbrynet. Försedd med stort minneskort och laddningsbara batterier. Första uppdraget är att se om ugglorna jagar vid grönkomposten? Sedan är det hög tid att vildsvinen poserar för en bild. Hittills har vi bara sett spåren av deras framfart.

När snön lägger sig får vi se vilken av viltkamerorna som får hedersuppdraget att bevaka fågelmatningen när inte vi är här. Det känns lagom lyxigt att ha två att välja mellan och kunna planera för att täcka så många vinklar som möjligt.

Ett bra köp.

Fåglar och fönster

Trots att stugan ligger mitt ute i skogen händer det välsignat sällan att vi hittar en död fågel som flugit in fönstret och brutit nacken. (Naturligtvis kan det vara så att räven bär bort beviset innan vi sett det.) På insidan av fönsterrutorna sitter rovfågelsiluetter.

Vi gör vårt bästa för att avskräcka dem så de väljer en annan väg.

omtumlad nötväcka sitter uppburrad på frostigt utegolv
Jag mår inte alls bra.

Tyvärr räcker det inte alltid. I helgen hittade jag en nötväcka (Sitta europaea) på trallen framför bastun. Det märktes tydligt att den var chockad. Istället för en spolformad torped med hetsigt humör var det en ynklig fjäderboll som satt alldeles stilla.

Jag ville hjälpa den men visste inte hur? Så jag gjorde det näst bästa. Jag lämnade den ifred. Antingen skulle den återhämta sig eller så skulle den dö. Och den här gången var turen med oss. När jag kollade en halvtimme senare var nötväckan borta. Kvar fanns ett par kluttar färsk fågelbajs.

Om några år har havtornen framför bastun växt till sig. Då slipper vi förhoppningsvis fler krockskadade fåglar när de istället kan hålla koll på omgivningen från buskaget.

Jag ser fram emot den dagen. För det här skär i hjärtat.

Ny uggla

Det finns massor av grenar, kvistar och stolpar i gläntan. Ändå har det här vita plaströret framför viltkameran en speciell dragningskraft på fåglarna. Kanske är det i precis lagom höjd med utsikt både över skogsbrynet och gräsmattan?

sidovy av pärluggla som landat på en pinne, vingarna lite upp i luften över ryggen
Den här pinnen är en bra viloplats.

I vilket fall som helst var det där som en liten uggla slog sig ner härom natten. (Jag mätte i efterhand med tumstocken så jag är rätt säker på att den faktiskt var liten.)

pärluggla sitter på pinne och tittar in i kameran
Vad är det som låter ”klick-klick” därborta?

Förmodligen var det en pärluggla (Aegolius funereus) som tog en paus i jagandet. I så fall är det första gången vi fått bildbevis på att de uppehåller sig kring gläntan. Sambon har hört dem hoa under mörka vinternätter. Sådan tur har inte jag haft.

diffust ljus framför kameran när ugglan flyger över den
Zoooooooom!

Efter att ha vilat och poserat en kort stund flög pärlugglan sin väg. Rakt över viltkameran som precis lyckades fota stjärtfjädrarna när den passerade.

Jag antar att det är smågnagarna i slänten som är lockar ugglorna till gläntan? Då finns det gott om möjliga byten. Jag önskar dem lycka till, även om jag också tycker synd om skogsmössen som går en hastig död till mötes.

Oknytt i skogen

Skogen är inte bara full av svamp och mygg. Där finns också diverse parasiter.

de torra blomställningarna efter en överblommad vätteros
Gammal, brun och skrumpen.

En av de finaste är vätterosen (Lathraea squamaria L.). I alla fall är den fin när den blommar. De som jag hittade hade definitivt passerat ”bäst före datumet”. Det enda som återstod var de torra fröställningarna.

Jag får göra en notering i kalendern att gå tillbaks till fyndplatsen i vår. Då får jag se om det är vita eller ljusrosa rosor som vättarna (mer…)

Det finns älg i skogen

Vi har visserligen inte sett den med egna ögon. Ännu. Men nog var det en älg (Alces alces) eller två som klev fram i skogen när det knakade i buskagen.

färsk älgspillning bland höstlöv. en hand bredvid som visar skalan.
Höstspillning. Väl sammanhållen.

Ett bevis på att det finns älgar i omgivningen är högarna med älgbajs. De är en ledtråd till var älgarna helst uppehåller sig och vad de ätit. På min senaste skogspromenad hittade jag färsk älgspillning. Den ser ut som bruna, ovala kulor. Överraskande små för att komma från ett så stort däggdjur.

gammal älgspillning med en hand bredvid för att visa jämförelse
Gammal sommarspillning.

På annan plats hittade jag gammal älgspillning. Den var lösare i konsistensen och mer ”grötig” än höstspillningen. Förmodligen från i somras. Sommarens födointag av löv och örter innehåller mer vätska och då blir det blaffor.

gammal älgspillning delad visar sig innehålla små, röda maskar
Återvinning pågår. Stör ej!

Eftersom jag är nyfiken av mig petade jag isär spillningen med en pinne. Inuti fanns det fullt av röda maskar. De dras till gamla växtrester och här fanns massor som redan var halvsmälta efter att ha färdats genom älgmagen. Får de bara lite tid på sig blir det fin-fin mull av den här spillningen också.

Stora skålsvampar

Svamphösten har varit riktigt bra. Många trattkantareller och stolta fjällskivlingar har slutat sina dagar i stekpannan.

Under mina strövtåg har jag också sett diverse svampar som inte är ätliga utan ”bara” vackra. Två av dem som gjorde intryck var de här skålsvamparna.

två orange skålsvampar (
Orange skålsvamp.

De orangea var ungefär en decimeter tvärs över. Fyndplatsen var en gammal skogsväg. Sönderkörd av stora maskiner och omgiven av ung lövskog.

beigebruna skålsvampar sticker upp bland mossa och grankvistar
Brunbeige skålsvamp.

Inne i den gamla granskogen hittade jag en annan skålsvamp. Denna var närmast nougatfärgad och ungefär lika stor som den andra. Bara lite mer ihopkrullad.

Tack vare en av mina goda vänner och hennes svampintresserade bekantskapskrets vet jag nu att det är något slags haröra (Otidea) jag hittat. För att veta exakt vilken art krävs antingen mikroskop eller dna-analys. Så viktigt är det inte den – här gången.