Kategori: skogen

Ny långhorning

Ibland ser jag ett nytt kryp som är artigt nog att sitta kvar när jag hämtat kameran.

Björkvedbock sitter på solblekta träribbor. Skalbaggen är vackert tecknad i ljusgrönt, limegult och svart med grårandiga antenner.
Stilig björkvedbock.

Så var det med den här vackra långhorningen som vilade sig i eftermiddagssolen. Lite efterforskning på nätet gav mig ett namn. Det var en björkvedbock (Saperda scalaris). Larverna lever i innerbarken av nydöda lövträd. Så det var säkert inte en tillfällighet att den här baggen uppehöll sig i närheten av björkvedstraven.

Kastanjen lever farligt

Jag var ute och påtade i rabatten när helt plötsligt mitt öga drogs till ängsplätten där en mörk klump hängde från ett grässtrå. Det var en skalbagge. En stor, nougatbrun skalbagge av en sort som jag inte sett förut.

Enklaste sättet att få närkontakt var att nypa av grässtrået och lägga både det och baggen i en liten plastburk. Sedan satt vi där och blängde på varandra. Det var tydligt att hon, för av antennerna framgick det att det var en hona, inte var speciellt imponerad av gästfriheten.

kastanjeborre, hona, stående med benen brett isär, balanserande på insidan av en plastburk som ligger ner på ett bord. skalbaggen är vackert nougatbrun med en ljus krage av hår längs nackskölden.
Lite som Bambi på hal is …

Min första tanke var att solgläntan fått besök av en ollonborre (Melolontha melolontha). Men efter att ha läst på lite mer lutar jag snarare åt att det jag hittat var en kastanjeborre (Melolontha hippocastani). Med tanke på att vi har en hästkastanj på tomten och skalbaggen hade en svart kant ytterst på täckvingarna är det inte helt osannolikt.

Av medlemmarna i familjen ollonborrar är kastanjeborren också den art vars utbredningsområde bäst matchar vår position. Ollonborren håller sig till de sydligare breddgraderna.

Efter att ha beundrat och fotograferat baggen gick jag ut till ängsplätten och satte henne på ett midsommarblomster. En planta bättre anpassad att bära hennes vikt än det klena grässtrået där jag först hittade henne.

Lite nattamat

Här trodde jag att det bara var hackspettar och björnar som festade loss på stackmyror.

nattbild på grävling som står framför myrstack
Kan det månne finnas något gott här?

nattbild på grävling som sitter hukad framför myrstack och äter
”De har min favoritsmak – myrsyra!”

Viltkamera två visar sanningen. När mörkret fallit och det kurrar i magen kan också grävlingen (Meles meles) stanna till vid myrstacken för lite enkel kvällsförtäring.

Vårens värsta vego

Ett av de vanligaste djuren som plåtas av viltkamerorna är haren. Det är tydligt att den har sina fasta rutiner. På morgonen ser vi den vid bastun.

haren sedd snett bakifrån, hoppar över vägen med siktet inställt mot skogsbrynet
Jag hoppar min väg, hoppar min väg …

Framåt kvällskvisten genar den över grusvägen till det skyddande skogsbrynet.

haren har bitit av bladen på jordgubbsplantorna i landet
En salladsbar med självplock?

Fast det visade sig att genvägen också gick rätt genom jordgubbslandet. De flesta av plantorna har fått en plötslig vårklippning. Nu är de betydligt mindre och knubbigare än vad de var för bara en vecka sedan. Mara de Boisplantorna är de som har förlorat flest blad.

Typiskt att ”vår” hare skall vara en sådan finsmakare.

Plocka skräp

Två gånger per år (minst) ger jag mig ut på skräpjakt. Området jag patrullerar är den krokiga vägrenen nedanför gläntan. Med tanke på hur få bilar som åker förbi är det förvånansvärt mycket skit som hamnar där.

massor av plastskräp (pet-flaskor, sopsäck och tre solblekta ballonger) tillsammans med två drickaburkar
Resultatet av vårstädningen längs vägrenen.

Förutom de vanliga pet-flaskorna och colaburkarna hittade jag också tre ballonger. Ihopskrumpna rester av ett 30-årsfirande. Förmodligen var det bra att de landade i skogen där jag kunde hitta dem och inte försvann ut till havs.

Nästa anhalt blir soptunnan. För allt utom pet-flaskorna som pantas.