Kategori: skogen

Luftens lönnmördare

Plötsligt en kväll satt det en stor, puckelryggig fluga med styva borst på nätet runt kattverandan. Vid närmare graskning var det två flugor.

En som var väldigt död och en som var väldigt nöjd.

närbild på rovfluga med byte som sitter på rådjursnät
Här syns det tydligt att frambenen används som fångsthåv.

Jag hade läst om ”Assassin flies” i engelska artiklar och undrade om det kunde vara en sådan? I så fall var det första gången jag såg en vid stugan.

Jourhavande biolog bekräftade min teori att det jag fotat var en Rovfluga med byte. (Jag tycker definitivt att de svenska arterna borde kallas ”Lönnmördarfluga.”)

Vad äter då rovflugor? Allt de ser som är mindre, lika stort eller större än de själva. De är grymt effektiva jägare som använder frambenen för att fånga bytena i luften. Sedan dödar de dem med giftg saliv.

När jag läser sådant är jag väldigt tacksam över att jag inte är en fluga.

Rovflugorna är inte lika vackra som trollsländorna men tillsammans håller de nere antalet mygg och broms på en hyfsat dräglig nivå. Det är bara att acceptera att humlor och fjärilar också står på menyn.

Annonser

Ledtråd

Rimligen borde vi ha fler skogstordyvlar och jordlöpare i solgläntan än vad jag ser när jag rensar rabatterna? Det är nära till skogen och tomten har flera ostädade hörn.

närbild på igelkottbajs med synliga insektsdelar
Oätliga täckvingar och kitinskal åker rätt igenom.

Så hittar jag färsk igelkottsspillning och ser att det minsann finns massor av olika skalbaggar på tomten. Men kanske inte så länge …

Gläntan som barnkammare

Solgläntan är inte bara en enkel naturtomt. Där vi ser lugn och avkoppling ser djuren något helt annat. De ser en möjlighet att framgångsrikt föda upp en kull med ungar.

skalbitar av ett koltrastägg ligger på mossa
Ena koltrasten dumpade sina äggskal vid den andra koltrastens bo. Bussigt!

Med hänsyn taget till den sena våren och den ihållande värmen har vi sett en hel del ungar på tomten. Sädesärlorna fick åtminstone en kull. Koltrasten troligen två.

Oron jag kände över koltrastboet i stuprännan visade sig obefogad. Inga ungar drunknade eller frös ihjäl. De blev flygfärdiga innan sommarens första regnskurar.

Små paddor ser vi också i gräset. De vill både skaffa sig ett födorevir och undvika att bli mat åt större djur. Några av dem kommer att lyckas. De flesta kommer att gå åt.

öppning i igenmurat hål där en rovstekel samlat ihop paralyserade larver
Plötsligt var dörren öppen igen.

Ett olöst mysterium är vad det egentligen var som övervintrade inne i brädstumpen. En dag såg jag att hålet öppnats men hyresgästen hade redan flugit sin väg. Jag vet fortfarande inte om det var en rovstekel eller en guldstekel.

Sommarens gnälligaste djurungar fanns skogen. Det tog ett tag innan vi insåg vad det var som gnisslade och pep så ihärdigt i kvällsmörkret. Med lite klurande och Natursidans guide till ugglor fick vi bekräftat att kvällskonserten var kattuggleungarnas tiggläte.

Det är första gången som jag hört kattugglor. Det är definitivt första gången som jag hört uggleungar! Att ett ugglepar häckat i närheten är riktigt häftigt. Det känns verkligen som att vi har storskogen in på knuten. Kanske har kattugglorna också gjort processen kort med sorkarna som åt upp mina drakulanunneört. Vågar jag hoppas på det?

Trolldruva

En del av charmen med att ha tagit över en gammal trädgård är att det redan finns växter i rabatterna. Har man tur så gillar man det mesta.

Om trädgården i fråga delvis är en naturtomt kan det dyka upp överraskningar.

trolldruva med en klase svarta bär
Trolldruva eller paddört. Fruktat barn har fått många (ök)namn.

Hela våren har jag gallrat hallonens årsskott så de inte skuggar vinbärsbuskarna. Det har gett resultat och vi verkar få en rekordskörd av svarta vinbär.

Uppenbarligen har det ökade solljuset också varit bra för en del av de vilda växterna. Helt plötsligt fanns det en trolldruva (Actaea spicata L.) vid vinbärbuskarna. En flerårig ört med vackert bladverk och giftiga blanksvarta bär.

Som tur är kan bären inte förväxlas med något ätbart som vi odlar. Så trolldruvan får stå kvar och sprida lite övernaturlig mystik i skogsbrynet.

Snuskiga, snaskiga fjärilar

Vi hade besök och det var trevligt så det blev också sent. Det mesta kom vi ihåg att plocka in men en halv vattenmelon blev kvar utomhus. I värmen. Och sen i regnet.

Sorgmantel, vinbärsfuks och gröna spyflugor på en halv vattenmelon.
Sorgmantel, vinbärsfuks och flugor låter sig väl smaka.

Nu har den tydligen uppnått den perfekta graden av förruttning där den jäser. Då är den också oemotståndlig för fjärilar. De är faktiskt inte det minsta kinkiga med maten utan gillar skämda frukter och bär precis lika mycket som nektar.

Vissa viktiga näringsämnen kan fjärilar tydligen bara få i sig från spillning. (Jepp, bajs!) Det lärde jag mig när jag lyssnade på ”Lepidopterology”. Ett helt Ologies-avsnitt bara om fjärilar – jag var i himmelriket.

Det är tack vare melonen som jag till slut fått en skarp bild på Sorgmantel (Nymphalis antiopa). Tidigare har fotona bara visat en suddig fläck på långt avstånd.

glasburk med gegga avsedd för att locka nattflyn och malar
Läskigt lockande gegga.

Att fjärilar dras till jäst socker är något jag tänker dra nytta av i ett annat experiment. Jag har gjort en blandning för att kunna locka nattfjärilar. På engelska kallas det för ”sugaring for moths” och jag har utgått från ett sådant recept.

En övermogen banan blandad med melass, brunt socker och avslagen öl får stå i solen och jäsa. Än så länge tycker jag att det fortfarande luktar banan men sambon tycker att det luktar ”förfärligt”.

När geggan är färdig skall jag kleta den på några blad i rosenhallonsnåret en sen kväll och se vad som kommer dit för att undersöka. Hoppas att nattfjärilarna har lika dåligt luktsinne som jag har och tycker att det luktar godare än ”förfärligt”.

Plocka upp och sätta ner

Det är oklart varför en del bilister tror att det är en bra idé att kasta ut skräp längs vägrenen? Förmodligen tänker de bara: ”Inte mitt problem längre. Nu är bilen ren”.

I vilket fall som helst så går vi då och då en skräpsamlarrunda längs vägrenen.

skräp ihopsamlat från vägrenen ölburk snusdosa flaska och plastkasse
Det som gömts i snö …

Den här gången hittade jag mest plastsaker. Alla fynden togs med till återvinningen.

tre förpackningar med knölar, rosenstav, tio vita och fem lila
Rosenstavarna är poppis bland pollinatörerna. Nu blir det fler i rabatterna.

Som en motvikt till skräpplockandet satte jag planteringsspaden i jorden. Våra två rosenstavar har klarat två vintrar utan några problem trots att de inte anses jättehärdiga. Därför kändes det rätt säkert att plantera ut 15 nya knölar.

De vita rosenstavarna syns bra i skymningen och lockar malar och andra nattaktiva pollinatörer till rabatterna. Fler malar innebär att solgläntan blir mer intressant som jaktmark för fladdermössen. Och fladdermössen äter mygg.

Rena bottenskrapet

Vilken tur att våren äntligen kommit och fåglarna kan hitta tillräckligt med mat i skogen.

Totalt uräten isterkruka där fåglarna bara lämnat lite kvar i botten.
Bara en bottenskyla ister kvar.

Den isterkruka som jag gjorde åt småfåglarna fyllde sin funktion. Nu återstår bara ett supertunt lager fett och havregryn i botten. Resten har hamnat i magen hos de befjädrade grannarna. (Kanske också i magen hos en skogsmus eller ekorre.)

Dags att städa efter kalaset och plocka undan det som inte längre behövs. Tills nästa köldknäpp.