Kategori: skogen

I mörkret är alla kattugglor grå

Vad är det egentligen som försiggår i gläntan när det är natt och becksvart? Spår av aktivitet hittar vi med jämna mellanrum. Djuren ser vi nästan aldrig. Vårt dåliga mörkerseende ligger oss i fatet.

I somras gjorde jag så slag i saken och köpte en viltkamera. Med hjälp av den borde jag väl ändå kunna stilla min nyfikenhet?

kattugglan sitter på vår utomhusbelysning och spanar efter byte
Kattugglan spanar efter något ätbart.

Oftast finns det inga nya bilder. Vi har en stor tomt med många skyddande buskage. Men vid de tillfällen när jag sätter in minneskortet i lapotopen och ser att kameran plåtat något mitt i natten – då ökar pulsen.

Som när kattugglan plötsligt satt där mitt framför kameran. En rar liten nattgäst. På jakt efter en ouppmärksam sork eller två.

Annonser

Lyckad jakt på jordstjärnor

Förra hösten såg jag ett par riktigt konstiga svampar ute i skogen. Det var också då som jag lärde mig att det finns något som heter buksvamp och att jag hittat jordstjärnor.

två jordstjärnor bland mossa, barr och höstblad
Ett udda utseende på en svamp.

Precis som röksvampar sprider jordstjärnorna sina sporer genom ett hål i toppen på en boll. När det är dags att föröka sig spricker ett skyddande yttre lager upp i flikar. Då påminner de faktiskt om barnteckningar av himlastjärnor.

Naturligtvis lade jag fyndplatsen på minnet. Jag ville kunna återvända och se de här lustiga svamparna innan de torkat ut och skrumpnat ihop.

jordstjärna vars topp är öppen för att släppa ut sporer
Rökbollen lyfts upp från marken.

När jag så gav mig ut på strövtåg i höstskogen hade jag turen med mig. Det tog inte mer än en kvarts letande innan jag hittade en grupp jordstjärnor under en gran.

Till skillnad från första fyndet så var de här inte övermogna. De var öppna i toppen men  hade inte skrumpnat ihop ännu. Ett finurligt sätt att skydda sporerna tills de är mogna.

Nämen hejsan snygging!

Då och då dyker det upp nya små överraskningar i solgläntan.

fullvuxen stolt fjällskivling i höstgräs
Stolt fjällskivling. Lika vacker som god.

Nyligen hittade jag en stolt fjällskivling (Macrolepiota procera). Det var ett stort exemplar som stod i gräset nära vägrenen. Ganska nära det ställe på tomten där jag tidigare plockat kantareller.

Jag vet inte om det är en ren tillfällighet eller om den markbiten är speciellt lämplig för svamp? Hur som helst bestämde jag mig för att låta den här stolta fjällskivlingen få stå kvar orörd. Sprider den sina sporer kan det komma ännu fler nästa höst.

Dessutom hade jag redan plockat ett par stolta fjällskivlingar på mitt hemliga svampställe i skogen så lunchen var räddad.

Också ett sätt att bli av med kirskål

Tydligen så gillar vildsvin smaken av kirskål. Oklart om det är rötterna eller bladen som lockar. Svinen har i alla fall plöjt upp marken runt hasseln i sin jakt på godsakerna.

uppbökad jord med gula höstlöv
Här har trynfräsen gått fram.

Hallonsnåren har de lämnat i fred. Det är bra. Bergeniorna likaså. Det är ännu bättre.

Eftersom vi inte odlar potatis eller andra rutfrukter har de än så länge inte sökt föda nära stugan. Får se om det fortsätter så.

I vilket fall som helst är det ingen idé att jobba mot naturen. Vildsvinen finns i skogarna och nu har de möblerat om en del av grässlänten. Jag passade på att sprida ut lite frön av brudborste, fingerborgsblomma, prästkrage och backsippa på jorden.

Kanske kan det bli ytterligare en liten ängsplätt.

Luftens lönnmördare

Plötsligt en kväll satt det en stor, puckelryggig fluga med styva borst på nätet runt kattverandan. Vid närmare graskning var det två flugor.

En som var väldigt död och en som var väldigt nöjd.

närbild på rovfluga med byte som sitter på rådjursnät
Här syns det tydligt att frambenen används som fångsthåv.

Jag hade läst om ”Assassin flies” i engelska artiklar och undrade om det kunde vara en sådan? I så fall var det första gången jag såg en vid stugan.

Jourhavande biolog bekräftade min teori att det jag fotat var en Rovfluga med byte. (Jag tycker definitivt att de svenska arterna borde kallas ”Lönnmördarfluga.”)

Vad äter då rovflugor? Allt de ser som är mindre, lika stort eller större än de själva. De är grymt effektiva jägare som använder frambenen för att fånga bytena i luften. Sedan dödar de dem med giftg saliv.

När jag läser sådant är jag väldigt tacksam över att jag inte är en fluga.

Rovflugorna är inte lika vackra som trollsländorna men tillsammans håller de nere antalet mygg och broms på en hyfsat dräglig nivå. Det är bara att acceptera att humlor och fjärilar också står på menyn.

Ledtråd

Rimligen borde vi ha fler skogstordyvlar och jordlöpare i solgläntan än vad jag ser när jag rensar rabatterna? Det är nära till skogen och tomten har flera ostädade hörn.

närbild på igelkottbajs med synliga insektsdelar
Oätliga täckvingar och kitinskal åker rätt igenom.

Så hittar jag färsk igelkottsspillning och ser att det minsann finns massor av olika skalbaggar på tomten. Men kanske inte så länge …

Gläntan som barnkammare

Solgläntan är inte bara en enkel naturtomt. Där vi ser lugn och avkoppling ser djuren något helt annat. De ser en möjlighet att framgångsrikt föda upp en kull med ungar.

skalbitar av ett koltrastägg ligger på mossa
Ena koltrasten dumpade sina äggskal vid den andra koltrastens bo. Bussigt!

Med hänsyn taget till den sena våren och den ihållande värmen har vi sett en hel del ungar på tomten. Sädesärlorna fick åtminstone en kull. Koltrasten troligen två.

Oron jag kände över koltrastboet i stuprännan visade sig obefogad. Inga ungar drunknade eller frös ihjäl. De blev flygfärdiga innan sommarens första regnskurar.

Små paddor ser vi också i gräset. De vill både skaffa sig ett födorevir och undvika att bli mat åt större djur. Några av dem kommer att lyckas. De flesta kommer att gå åt.

öppning i igenmurat hål där en rovstekel samlat ihop paralyserade larver
Plötsligt var dörren öppen igen.

Ett olöst mysterium är vad det egentligen var som övervintrade inne i brädstumpen. En dag såg jag att hålet öppnats men hyresgästen hade redan flugit sin väg. Jag vet fortfarande inte om det var en rovstekel eller en guldstekel.

Sommarens gnälligaste djurungar fanns skogen. Det tog ett tag innan vi insåg vad det var som gnisslade och pep så ihärdigt i kvällsmörkret. Med lite klurande och Natursidans guide till ugglor fick vi bekräftat att kvällskonserten var kattuggleungarnas tiggläte.

Det är första gången som jag hört kattugglor. Det är definitivt första gången som jag hört uggleungar! Att ett ugglepar häckat i närheten är riktigt häftigt. Det känns verkligen som att vi har storskogen in på knuten. Kanske har kattugglorna också gjort processen kort med sorkarna som åt upp mina drakulanunneört. Vågar jag hoppas på det?