Kategori: skogen

Sämsta sortens fågelskådning

Så här ville jag verkligen inte se min första järnsparv (Prunella modularis).

död järnsparv ligger på marken. Magen nedåt, ryggen upp, ögat slutet.
Järnsparv.

Enligt fågelboken är det en vanlig art som är så diskret att man oftast inte vet att den finns i närheten. Nu har vi fått bevis. Önskar bara att det hade varit på något annat sätt.

Vi har fågelsiluetter uppsatta i de flesta fönstren. Nu skall det definitivt bli i alla.

Det där är ingen fågel?

En tidig morgon. Perfekt för att sitta ner med en kopp kaffe och läsa tidningen. Jag hade precis rest mig upp för att lägga mer ved i roslagskaminen. Då såg jag något i ögonvrån.

brun hårig rumpa av hukande djur framför kakform som innehållar hemgjord fågelmat
Vem har lagt en brun boll där?

När vintern gett upp sista sucken minskade också antalet besökare till fågelmaten. Då satte jag ner kakformen på marken. Den flottiga gegga som fanns kvar kanske skulle locka en skogsmus? Och jag vet att ugglan jagar där på nätterna.

Fast nu satt det en rund, brun pälsklump framför kakformen. Vad i hela fridens namn?

en skogsmård står i profil framför kakformen som innehåller fågelmat
Var det något som rörde sig där borta?

Åh … DET var oväntat. Att få se mården i dagsljus. Och på så nära håll!

skogsmård sitter upprätt på bakbenen framför kakformen som innehåller rester av fågelmat
Sträcker jag på mig får jag bättre koll på omgivningen.

Isterlukten hade lockat dit en finsmakare som verkligen ville komma åt de sista envisa molekylerna i botten av kakformen. Det krävdes mycket ålande, slickande, gnagande och krafsande men efter tio minuter var mården nöjd och skuttade iväg in i skogsbrynet.

Kvar vid stugfönstret satt jag och katten. Fulla av förundran.

Räven går sin vända

Det har inte varit någon hemlighet att solgläntan ingår i ett rävrevir. Med jämna mellanrum har vi hittat spillning på tomten. Vi har också sett spår i närheten.

Men det är först nu som det finns bildbevis

nattbild på räv som går i slänten framför hasselbusken
Mystiske Mickel är avslöjad.

Viltkameran är flyttad så den bevakar slänten nedanför verandan. Där är det rena autostradan för skogens däggdjur. Flest bilder på harar, förstås, men också en fin actionsekvens på räven (Vulpes vulpes) när den genade över tomten.

Städdag i skogen

Vi drabbades inte direkt av stormen Alfrida men det var många träd i den omgivande skogen som tog stryk. Röjningsarbetet fortsätter. Det är inte längre frågan om att akut frigöra elledningar eller göra vägar farbara.

Nu finns det mer tid för eftertanke. Vad skall bli ved för eget bruk? Vad kan säljas som timmer till uppköparna? Vad skall lämnas kvar för den biologiska mångfalden?

stubbe och granris i skogen
Prydliga högar för uppsamling.

En av våra grannar äger en stor del av skogen som omger stugan. Han har varit mycket metodisk med att ta hand om vindfällen och skadade träd. Det är fascinerande att se hur effektiva också riktigt små skogsmaskiner är. Dessutom verkar de vara väldigt lättmanövrerade med förhållandevis liten vändradie. I alla fall när föraren är skicklig.

 

Kommande pollenchock

Hasseln ger ett lätt yrvaket intryck i vårsolen. Det dröjer inte många veckor innan luften i solgläntan fylls av gult pollen. Men än så länge är hängena fortfarande slutna

två omogna hasselhängen och en nyss utsprucken blomma
Vårtecken i närbild.

De där pyttesmå röda borstarna om sitter tätt inpå kvistarna är blommorna. Trots att vi har många hasselbuskar i skogsbrynet har jag hittills inte hittat några nötter. Om det beror på att skogens ekorrar är mer på hugget, eller att det inte finns något att plocka, det är oklart.

Istället ligger fina störar på tork bakom vedboden. Raka och långa hasselgrenar som jag kapat. De skall användas i sommar när jag snickrar ihop diverse växtstöd. Förr var det vanligt att hämta sådant material från lunden. Skattar man hasseln i rimlig takt så återhämtar den sig utan problem.

Zooooooooommmm

Moharen verkar vara en återkommande besökare i solgläntan.

haren skuttar bort från oss och vi ser hur snön sprätter från baktassarna
Bråttom, bråttom. Jag har en tid att passa.

Med all snö är det svårare för den att komma åt gräs och örter som är den vanliga födan. Ett par av våra rosor har därför ”beskurits” lite tidigare än vad jag planerat.

snön har tyngt ner grenarna på en sälg så haren kommit åt att äta knoppar och bark
Knoppar och bark in. Harpluttar ut.

Snön har också tyngt ner en av sälgarna så att de energirika bladknopparna i toppen på grenarna hamnat på lagom ”harhöjd”. Att hugga ner sly till småviltet när snön är djup är ett traditionellt sätt att stödutfordra. Den här gången behöver inte sälgen offras.

haren letar ätbart som fallit ner i snön under fågelmaten
Vad har fåglarna sprätt ner på marken?

Precis som skogsmössen letar också haren efter ätbara rester som drällt ner från fågelmatningen. Nötter, frön och havregryn måste vara perfekta fynd.

Hur harens mage kan hantera istret som all fågelmaten är indränkt i, det har jag däremot ingen aning om. Energi som energi?

skurna bitar av äpple och morötter utlagd på tilltrampad snö under fågelmaten
Färgglad djurmat.

Nu har jag också lagt ut bitar av morötter och äpplen till koltrastarna.

Förmodligen kommer en del av de godsakerna hamna i magen på moharen istället. Om nu inte rådjuren hinner före? Oavsett vilket det blir hoppas jag att ett fruset djur får chansen att överleva ytterligare ett tag.