Kategori: skogen

Plocka upp och sätta ner

Det är oklart varför en del bilister tror att det är en bra idé att kasta ut skräp längs vägrenen? Förmodligen tänker de bara: ”Inte mitt problem längre. Nu är bilen ren”.

I vilket fall som helst så går vi då och då en skräpsamlarrunda längs vägrenen.

skräp ihopsamlat från vägrenen ölburk snusdosa flaska och plastkasse
Det som gömts i snö …

Den här gången hittade jag mest plastsaker. Alla fynden togs med till återvinningen.

tre förpackningar med knölar, rosenstav, tio vita och fem lila
Rosenstavarna är poppis bland pollinatörerna. Nu blir det fler i rabatterna.

Som en motvikt till skräpplockandet satte jag planteringsspaden i jorden. Våra två rosenstavar har klarat två vintrar utan några problem trots att de inte anses jättehärdiga. Därför kändes det rätt säkert att plantera ut 15 nya knölar.

De vita rosenstavarna syns bra i skymningen och lockar malar och andra nattaktiva pollinatörer till rabatterna. Fler malar innebär att solgläntan blir mer intressant som jaktmark för fladdermössen. Och fladdermössen äter mygg.

Annonser

Rena bottenskrapet

Vilken tur att våren äntligen kommit och fåglarna kan hitta tillräckligt med mat i skogen.

Totalt uräten isterkruka där fåglarna bara lämnat lite kvar i botten.
Bara en bottenskyla ister kvar.

Den isterkruka som jag gjorde åt småfåglarna fyllde sin funktion. Nu återstår bara ett supertunt lager fett och havregryn i botten. Resten har hamnat i magen hos de befjädrade grannarna. (Kanske också i magen hos en skogsmus eller ekorre.)

Dags att städa efter kalaset och plocka undan det som inte längre behövs. Tills nästa köldknäpp.

Hungriga djur

Snön underlättar för oss att se spåren efter våra olika besökare. Ibland är det spår av tassar och klövar. Andra gånger är det rester från en måltid.

rester av tallkottar på snö
Jag tror att det här är rester av ekorrens middag.

Marken under av de stora tallarna i skogsbrynet var pepprad av små tallkottsbitar. Jag gissar att det är ekorren som suttit uppe i tallkronan och ätit kottefrön.

hackspett har grävt i översnöad myrstack
Hackspetten har rädat myrstacken igen.

De röda skogsmyrorna har fått ytterligare påhälsning av hackspettar. Det är en stor stack så samhället kommer att överleva även om många myror blir fågelmat.

djupt bökad fåra i djupfryst mark vildsvin
Vildsvinen bökar i högervarv runt bastun.
uppbökad djupfryst mark vildsvin
Tjäle är en baggis för ett vildsvinstryne.

Och så har tomtgränsen haft besök av skogstrynena igen. De har flyttat på den frusna jorden för att komma åt smaskiga rötter. Med tanke på att silverbusken stått på samma plats ett antal år så överlever den säkert att få marken runt rötterna uppluckrad.

Att göra en fågelbobunt

Vintern är fortsatt väldigt envis. Vi människor går runt och huttrar i våra tjocka jackor. Fåglarna har däremot fått vårkänslor.

De måste fortfarande äta tillräckligt för att klarar kylan. Samtidigt har de börjat sjunga och hävda sina revir.

I vår tänkte jag bjuda dem på finfint bomaterial. Inspirationen fick jag från den här artikeln hos BBC Wildlife.

På engelska heter det ”nesting bundle”. Jag kallar det för ”fågelbobunt”.

material till en fågelbobunt
Allt material och verktyg som behövs.

För att konstruera fågelbobunten behövde jag en grenklyka, jutesnöre och bra bomaterial. BBC rekommenderar en blandning av torra grässtrån, ull och fröställningar.

Det hade jag inte.

En av mina vänner som har får gav mig tre hekto otvättad ull. Helt perfekt!

färdig fågelbobunt
Den färdiga fågelbobunten.

Ullen delade jag upp i mindre tussar. De skulle bindas fast vid pinnen med en kort snörstump. På så sätt blir det lätt att ta bort snörstumparna allt eftersom fåglarna tar bomaterial från bunten.

”Ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut … ”

Trots minusgrader var det rätt mysigt att sitta ute på stugverandan och pyssla.

upphängd fågelbobunt
På plats i trädet – ser ut som något ur en skräckfilm.

Den färdiga fågelbobunten hängde jag upp i skogsbrynet. Där skyddar grangrenarna den från snö och regn. Småfåglarna behöver inte heller oroa sig för angrepp av rovfåglar.

Vid nästa stugbesök får vi se hur mycket ull som försvunnit.

Vem hoppade där på skaren?

Ja, inte var det haren. Vi tittade i ”Spårboken” av Preben Bang och fick svaret.

Vår tomt har haft besök av en skogsmård (Martes martes).

mårdspår i snön
Jämfotahopp. Två steg i taget. Två steg i taget.

Så vitt vi kan se var den bara på genomresa. Det fanns ingenting som tydde på att den jagat eller hittat något ätbart.

Både jag och sambon blev barnsligt lyckliga av att se de här mårdspåren. Helt plötsligt kändes den omgivande skogen mer vild än tam. En härlig känsla.

Svinpälsarna återvände till brottsplatsen

Det blev en kort stugvisit i helgen. Vi kontrollerade mest att alla fönster och dörrar var hela.

När vi gick en sväng runt tomten noterade vi att marken under paradisbusken var uppriven. Det var som om någon använt en jordfräs och sprätt jord och grästorvor åt alla håll.

vildsvinsspår i snö
Spåren förskräcker.

Sedan hittade vi spår i snön som avslöjade ligisternas identitet. Det är vildsvinen (Sus scrofa) som letar efter mat under snön.

Än så länge bökar de hela tiden preciiiiiis utanför tomtgränsen. Vi får vara tacksamma så länge det förblir så.

Häxtider

Det är kanske lite väl tidigt att redan tänka på påsken men i skogsbrynet växer massor av häxkvastar. En av småbjörkarna är helt översållad av dem.

De påminner verkligen inte om något annat än gammaldags sopkvastar. Inte undra på att de satte fantastin i rörelse förr i världen. Var det månna sådana som häxorna använde när de flög till Blåkulla?

häxkvast på björk
Häxkvast eller markvast. Det finns flera namn på samma fenomen.

Det är en speciell sorts svamp (Taphrina) som får trädet att bilda massor av nya små kvistar på ett och samma ställe på grenen. Tydligen kan andra lövträd också bilda häxkvastar men jag har själv bara sett dem på björk.