Kategori: Okategoriserade

Oavsiktlig skattjakt

Vi är inte de första ägarna av stugan och solgläntan. Långt ifrån. Men ibland blir det extra tydligt att de som varit här innan oss haft en annan syn på skräp och skrot.

rostigt grön ljusbehållare som använts mot mygg. svarta stiliserade myggor pryder utsidan.
Fint mönster på skräpfyndet.

Jag vet inte om det är räven eller något annat djur som hittat resterna av den här gamla myggmarschallen? Den låg i alla fall plötsligt på gräset i slänten, väl synlig, som ett minne av forna sommarkvällar och vilt fäktande armar.

Inte det första ”fyndet” som gick i återvinningen. Definitivt inte det sista heller. Det finns fortfarande mycket skrot gömt på olika ställen på och kring gläntan. Vi kommer garanterat inte att hitta allt men det vi ser får en envägsbiljett till återvinningen.

Plocka skräp

Ett par gånger per år finkammar jag dikena och vägrenen nedanför stugan i jakten på skräp. Den här gången blev det mest plastförpackningar.

en blandad samling trasiga och smutsiga plastförpackningar, plus en glasflaska, utlagda på marken
Diverse plast och glas.

Det är något som jag inte alls kan förstå. Hur man bara kan veva ner bilfönstret och kasta ut skräpet i naturen?

Så med ojämna mellanrum drar jag mitt strå till stacken. Jag samlar ihop det jag hittar och tar det till återvinningen. Är det för skitigt hamnar det i soporna.

Skogsmuscafé

På tomten finns en liten kulle som är täckt av blåbärsris. Konstigt nog är det ont om bär. Trots att jordmånen är god och marken är skuggig och aldrig torkar ut.

blåbärsris och rödklöver
Väldigt grönt och frodigt blåbärsris. Men var är bären?

De försvunna blåbären är ett mysterium som nu fått sin förklaring. Jag har nämligen blivit vittne till hur *något* suttit inne i riset och plockat dem. Inifrån.

(Det var en rätt surrealistisk syn att se hur riset långsamt sjönk ner mot marken för att sedan snabbt resa sig upp igen. Utan så mycket som en skymt av den som gjorde det.)

musgnagda blåbär ligger i en liten hög i mossan tillsammans med torra blad och granbarr
En tugga ur varje bär. Resten lämnar jag.

Men nu tror jag mig veta att det är en skogsmus som festat loss. Det finns nämligen en liten tunnel som går genom mossan och gräset. Den leder hela vägen från skogsbrynet till kullen och blåbären. Där har sedan musen suttit och ätit sig mätt. Skyddad av blåbärsriset och dold från rovdjur som varit ute på jakt.

Släck ljuset

En stor skillnad mellan oss och de tidigare ägarna är inställningen till solcellslampor. Vi använder dem för belysning på utedasset, framför entrén och vid bastun.

De hade solcellslampor utplacerade överallt i hela trädgården. Förmodligen som mysbelysning. Vi hittade fejkade facklor, lysande plastägg och små ufon av aluminum … som alla hamnade på återvinningsstationen.

Men två av dem satt som berget och var helt omöjliga att få loss.

två trasiga solcellslampor ligger på altangolvet
De sista kvarlämningarna.

Tills nu. De har inte fungerat på flera år men nu kunde vi äntligen ta bort dem.

Förutom tystnaden och djurlivet är natthimlen det som jag uppskattar mest med stugan. Utan några störande ljusföroreningar i närheten ser vi nästan hela vintergatan. Det är en syn som är både överväldigande och hoppingivande på samma gång.