Kategori: Fastighetsunderhåll

Fuktsäkra stugan över vintern

Vi hämtar allt vårt vatten från brunnen. Det innebär naturligtvis extra arbete när vi är i stugan men också att det går snabbt och enkelt att ”göra vinter”. Inga vattenledningar som kan frysa och orsaka översvämning.

torrboll
Det är inte en speciellt snygg lösning, men den funkar.

För att minimera fukten inomhus hänger vi upp en tvåkilos fuktslukare i ett snöre i taket. Under den ställer vi en hink. Vi testade detta redan förra vintern och det funkade bra.

Enda abret var att vi behövde tömma hinken någonstans utomhus. Till slut enades vi om att grusvägen upp till stugan var bästa ställer. Där växer ingenting som far illa av en dusch lika salt som om vi hämtat vattnet direkt från Döda Havet.

När våren kommer är också torrbollen slut. Då kastar vi resterna i soptunnan.

Allt som görs är inte så flashigt …

En sanning som är minst lika giltig för fastigheter som för trädgårdsarbete är att kontinuerligt  underhåll minimerar behovet av stora akutinsatser.

Eftersom sambon nu bytt den skadade  vindskivan på vedboden undviker vi en kommande obehaglig överraskning.

Ny vindskiva
Så här bra blev det när den nya vindskivan kom på plats.

Det var hög tid att bytet blev av. Den gamla vindskivan påminde mer om en bit musgnagd schweizerost än om ett skydd mot vädrets makter.

Gammal vindskiva
Vädret har verkligen gått hårt åt den gamla vindskivan.

Vilket förstås bara bevisar att den verkligen gjort exakt det den var avsedd för – skyddat taket.

Svart som sot …

När vädret bjöd på både regn och blåst passade det bra att ägna sig åt inomhusaktiviteter. Jag bestämde mig för att göra slag i saken och svärta vår vedspis.

Det är en Roslagsspis, också kallad Roslagskamin, och den fungerar utmärkt som stugans värmekälla. Men visst syns det att den varit med ett tag och använts flitigt.

Roslagsspisen osvärtad
Roslagsspisen så som den såg ut efter många års användning.

Hos Båt & Byggnadsvård i Roslagen hade jag köpt spissvärta. I burken fanns en lapp med pedagogiska instruktioner. Det var bara att ta fram tygtrasor och sätta igång.

Spissvärta
Spis-svärta, det är minsann inte något som finns i vilken butik som helst.

Svärtan skall helst gnuggas in med en fuktig tygtrasa på en ljummen vedspis. Jag följde inte instruktionerna till punkt och pricka utan strök ut den på kallt underlag

Påstruken spissvärta
Här har jag precis börjat stryka ut spissvärtan.

När hela utsidan blivit ordentligt insmord var det dags att putsa den. Nu med med en torr trasa.

Sista steget är att elda i kaminen för att fixera svärtan. På instruktionerna stod det att det ”kan osa” när man gör det. Bra att vara förvarnad. Jag lyckades sätta igång båda våra brandvarnare. Detta trots att verandadörren var uppställd på vid gavel för vädring.

Förutom det lilla missödet så gick allt bra.

Roslagsspisen svärtad
Så här fin blev den när allt var klart.

Burken var väldigt dryg. Det gick bara åt en fjärdedel av innehållet och slutresultatet blev, som synes, mycket lyckat. Nu är kaminen svart och blank igen. Nästan som när den var ny.

Stuprörsstrumpa

Det kan definitivt kategoriseras som ett mindre problem i tillvaron. Inte desto mindre har marken framför stugentrén förvandlats till en blöt gegga efter varje regn. Bara för att den är så stenig att den inte klarar av att suga åt sig vattnet.

Oturligt då att ett av stuprören mynnar precis där.

Några av de tidigare ägarna har försökt råda bot på problemet med en skarvning där de använt ett stort, laxrosa plaströr som gått från stuprörets mynning till en plats som låg ”längre bort”.  Tyvärr hade den lösningen sina brister eftersom röret var kort och utsläppsplatsen låg högre än entrén. Slutresultatet blev både fult och ineffektivt då vattnet omedelbart rann tillbaka ner.

Med tanke på allt det här så var det ett enkelt beslut att testa ”RainDrain” när vi hittade den i den lokala järnhandeln.

Raindrain instruktioner
En lågteknologisk lösning med en väldigt enkel manual.

RainDrain består av en svart plastcylinder med lock i vardera änden, en 3,6 meter lång dräneringsslang med stansade hål i båda ändarna och två metallsnoddar. Plastcylindern fylls med sand eller grus för att ge den tyngd. Den fungerar sen som ankare i änden av slangen och förhindrar att vanliga vindilar drar iväg med den.

Raindrain ihoprullad
Så här ser RainDrain ut när den är hoprullad i ”viloläge”.

Den andra änden av dräneringsslangen trär man som en strumpa över stupröret och fäster med metallsnodden nederst. Sedan sköter fysiken och naturen resten.

När regnet rinner ner från stuprännan i stupröret så hamnar det i slangen. Ju mer vatten den innehåller desto större blir trycket på cylindern. Allt eftersom dräneringsslangen fylls på så vecklar den ut sig på underlaget när cylindern rullar framåt.

Då RainDrain är maximalt utrullad rinner vattnet ut genom dräneringshålen. Vi har riktat den från entrén och ut mot landet där det är mindre stenigt. Ett par meter bort från husgrunden.

Raindrain töms
Hålen i änden släpper ut vattnet längre bort från huset än vad stupröret gör.

När regnet slutat så tömmer man ut det vatten som är kvar i slangen och rullar ihop den till utgångsläget. Där får den vänta tills nästa gång den behövs.

Om sanningen skall fram så är inte heller den här lösningen den absolut snyggaste. Men jämfört med den tidigare så funkar den och är hyfsat diskret. Två stora plus i kanten.

Att montera RainDrain kommer nu att bli en del av stugägandets vår- och höstritual. Sätta på den under våren och ta av den inför vintern. För den som har mer övergripande behov finns det modeller med inbyggd stålfjäder som rullar upp sig automatiskt.

Ett sommarprojekt genomfört

Samtidigt som jag fnulat runt med diverse allmänna trädgårdsbestyr har sambon slutfört ett arbete för att förbättra infrastrukturen.

Han har dragit om kablarna mellan den största solpanelen och stugan. Dessutom har han bytt ut alla de gamla ledningarna inne i stugan mot kraftigare doningar.

Ledningar till stugan
Kablarna till stugan

Uppgraderingen beror på att de tidigare ledningarna var underdimensionerade. Det medförde i sin tur att energiförlusten blev onödigt stor.

För att uttrycka det på ett sätt som jag själv begriper: ”Förut försvann onödigt mycket ström på väg mellan solpanelen och stugan. Nu når nästan all elen hela vägen fram.”

Ledningar till gäststugan
Gäststugan har också fått bättre ledningar.

Det här arbetet har föregåtts av många veckors planering och förberedelser. När det så var dags att sätta spaden i marken för att göra det sista var sambon så effektiv att jag inte hann med att fotografera det pågående arbetet utan bara det färdiga resultatet.

Ledningar under gräset
Grästorvorna som lades tillbaka på ”ungefär” rätt plats.

Visst blev det lite ingrepp i grönytan men det har redan börjat växa igen. Till våren kommer vi inte att kunna se någon skillnad mot den omgivande marken.

Och, för den som undrar, så kan jag rapportera att elen nu fungerar jättebra. Solpaneler ftw!

Släpp uuuuut katten!

En utmaning efter att vi skaffat sommarstugan var att tänka ut hur den kan kattsäkras?

Vi har en innekatt med enormt välutvecklad jaktinstinkt. Risken är därför alldeles för stor att hon försvinner om vi släpper ut henne. Har vi en katt med oss till stugan så skall vi också ha en katt med oss hem! Helst av allt, samma katt …

verandan
Verandan

Efter att ha diskuterat igenom problemet kom vi gemensamt fram till att verandan borde kunna nätas in. Sen vidtog ett par veckors planering. Det var då sambon mätte, funderade, samlade in information och skissade på olika möjliga lösningar.

Rådjursnät
Rådjursnät

När han väl bestämt sig för bästa alternativet var det bara att sätta igång med förberedelserna. Rådjursnät, skruv och träläkt inhandlades i närmaste stad.

Hörn
Hörn med läkt och nät

Under första veckan i maj var det tillräckligt många lediga dagar för att kunna genomföra projektet. Efter noggranna mätningar sågades läkten i bitar. Alla med rätt längd och med korrekt vinkel för att kunna användas som planerat.

Hörnet
Rådjursnät innanför läkt

Nätet är den svagaste länken i konstruktionen. Det kommer förmodligen att behöva bytas någon gång. För att underlätta det framtida bytet är läkten fäst med skruvar istället för spik.

Nätdörr
Specialbyggd nätdörr

Knepigaste delen av projektet var att bygga en helt ny dörr. Den måste vara både stabil och lätt. Gärna snygg också. Första ritningen fungerade inte som tänkt utan behövde justeras. Efter lite tankemöda och mycket extrajobb blev slutresultatet förstås kanonbra.

Nätad veranda

Voila! Kattsäkrad veranda. Helt innätad.

Majvädret var fortsatt jättefint och vi tänkte passa på att sova över ett par nätter. Då var det också dags att ta med kisse till stugan för allra första gången.

Mycket spännande att se hur hon skulle trivas, tyckte vi!



Kattburen
Jag tänker INTE flytta mig ur den här buren. Så det så!

Kisses entusiasm för hela projektet var å andra sidan minimal. Att först bli instoppad i transportburen (som hon hatar) för att sedan färdas i bil (vilket brukar sluta med veterinärbesök, som hon fruktar) och så slutligen komma fram till helt främmande omgivningar. Nej. Det ville hon verkligen inte vara med om!

De första åtta timmarna tillbringade hon i transportburen med burdörren öppen. Sedan gjorde hon en taktisk förflyttning och förskansade sig i ett skåp. Till slut hittade hon ett bra gömställe i en garderob.

Garderoben blev hennes utgångspunkt för kommande korta och försiktiga expeditioner i stugan. Så fort hon blev det minsta osäker försvann hon som en oljad blixt tillbaks dit.

Kattsäkrad gungstol
Kattsäkrad gungstol

Under tiden som hon undersökte rummen i sin egen takt fortsatte vi med praktiska göromål. En gungstol är exempelvis fantastiskt skön att sitta i. Men den också kan klämma både tassar och svans på en ouppmärksam liten katt. Så gungstolen kattsäkrades med träkilar under medarna och är numera en fåtölj med rätt så opraktiskt underrede.

Katthylla
Specialsnickrad utsiktsplats

Samtidigt snickrade sambon en trähylla på verandans kortsida. Det blir nog en favoritplats till sommaren eftersom den har bra utsikt över trädgården. Någon dag kommer kisse inse hur skönt det är att vara utomhus och låta vinden fläkta i morrhåren. Där kan hon sitta och spana på insekter, fåglar och annat intressant. Rena vildmarks-TV på andra sidan nätet.

Utflykt på verandan
En första utflykt i (nästan) frihet

Sista dagen kom kisse ut på verandan flera gånger. Korta besök men nyfikenheten segrade.

Och lagom till att hon accepterat att det gick att vara i stugan var det dags att åka hem till stan igen. I den förhatliga transportburen. Ack, vilken nesa!

Nästa gång går allt lättare för då hamnar hon inte på ett främmande ställe utan ett där hon varit förut.

Det händer saker.

”Det var en mörk och stormig natt. Plötsligt hördes ett skott! En dörr slog igen. Hembiträdet skrek. Samtidigt dök ett piratskepp upp vid horisonten.”

Fast fullt så spännande som i Snobbens manuskript var det naturligtvis inte.

Istället var det en grå, småkulen och regnig dag när vi begav oss till den närmast belägna brädgården. Där införskaffades tre olika slags virke som, tillsammans med en rulle rådjursnät, skall användas till vårt första seriösa byggprojekt.

verandan
Verandan, så som den ser ut nu.

Vi skall nämligen näta in verandan och förvandla den till en gigantisk kattvoljär.

Sambon har mätt, funderat, skissat på ritningar och jämfört för- och nackdelar med olika möjliga lösningar. Nu finns det ett förslag som känns kanonbra. Det kommer att vara en hel del arbete med att bygga det hela, men det färdiga resultatet blir definitivt värt det.

Där kan sen morrhoppan vara tillsammans med oss, nära naturen, och titta storögt på alla spännande saker som den innehållet. Samtidigt minimerar vi risken att hon försvinner som en oljad blixt ut i skogen när jaktinstinkten slår till.

Något som kisse inte kommer att vara så imponerad av är de bergeniaplantor som växer i slänten, en bit nedanför verandan. De ser faktiskt rätt så trista ut med sina stora, mörkgröna blad som sticker fram bland fjolårsgräs och torra kvistar.

bergenia
I slänten finns det ett ordentligt sjok av bergenia.

Framåt sommaren får de rosa blommor som gör sig bra mot den mörkgröna bakgrunden.

Bergenior är dessutom härdiga, anspråkslösa och rådjur tycker inte om smaken. Jag förutspår att fler och fler luttrade trädgårdsägare kommer att omvärdera sin syn på den här perennen. Visst är den rätt så fin, egentligen? När man tänker närmare efter?

okänd buske
Jag gissar att det här är en … vinbärsbuske?

Vid södra kanten av slänten har vi ytterligare en buske av okänd härkomst. Den luktar inte svarta vinbär när jag skrapar på grenarna. Kan det möjligen vara röda vinbär? Det kan förstås också vara en ren prydnadsbuske av något slag.

Vi får fler ledtrådar när bladen slår ut. Ordentligt vildvuxen är den i alla fall. Där den står,  nedsänkt i mossan.