Kategori: Fastighetsunderhåll

Nyårsbuffet

Vi sökte lugn och ro så nyår firades inte i stan. Istället stoppade vi in katten i transportburen och begav oss till solgläntan. Eller, gråmulet-väder-gläntan, som den borde kallas istället. I alla fall den här helgen.

nedisad trädgårdsgång
Trädgårdsgången var förvandlad till en isgata.

Det var uppenbart att väderleken hade pendlat mellan minusgrader och töväder ett längre tag. Alla gångstråken var täckta av tjocka lager med blankis.

Detta, i kombination med mildväder och regn, gjorde att vi gick väääääldigt försiktigt när vi rörde oss utomhus. Små, korta steg med böjda ben och låg tyngdpunkt. Hellre se lite fånig ut än att ramla och bryta något.

två fågelmatare och fjärilsholk
Två nya fågelmatare. I bakgrunden syns fjärilsholken.

Jag passade också på att montera två nya fågelmatare. De hade vi fyndat på sommarrean hos Granngården. Nu var rätt tidpunkt att hänga upp dem i pergolan.

Väderprognosen säger nämligen att det snart blir minusgrader igen. Då behöver småfåglarna extra energi för att kunna hålla värmen. Jag hoppas att de får det av jordnötterna och solrosfrökärnorna som vi bjuder på.

Annonser

Lågt i tak

Höstfärgerna sprakar i skogsbrynet och temperaturen kryper stadigt nedåt. Snart nog övergår hösten i vinter och vi vill helst inte elda för kråkorna.

De två senaste helgerna har vi därför tillbringat uppe på stugvinden. Det är hög tid att åtgärda den, minst sagt, bristfälliga isoleringen.

vinden utan isolering
Stugvinden var nästintill helt oisolerad.

Stugan byggdes knappast för långvarig vintervistelse. Detta förklarar delvis valet av tunn fiberisolering på vinden.

På olika ställen har någon tidigare ägare lagt dit extra sjok av glasfiber. Förmodligen sådant som blivit över från andra byggen. Slutresultatet var rena lapptäcket.

Vi bestämde oss för att använda stenull. Enligt vad sambon läst så tycker möss inte om det. Då slipper vi problemet med små frusna gnagare som bosätter sig på vinden.

vinden med stenull som isolering
Sakta men säkert fyller vi på med stenull.

Stenullen var förpackad i spolformade tjugokilossäckar. Vi började med att köpa fem sådana. Att få upp dem på vinden via stege var bara första utmaningen. Svårare var att hitta sätt att nå in i alla skrymslen och vrår utan att riskera att trampa igenom taket.

Vi löste det genom att lägga plankor tvärs över takbjälkarna som ett underlag att ligga på. Sedan var det bara att börja placera ut handfull efter handfull av stenull. Att nå in i innersta vinkeln av kattvinden var helt omöjligt. Dit in fick vi hysta tussar av stenullen och hoppas att de landade ungefär rätt.

Lägg till det andningsskydd och mycket konstiga arbetsställningarna. Ålning medelst hasning för att ta sig fram följdes av pilljobb liggandes på mage med armarna rakt utsträckta framför ansiktet. (Inte undra på att vi fick träningsvärk.)

Nu har vi i alla fall kommit så långt med arbetet att det märks en klar skillnad inne i stugan när vi eldar. Rummen värms upp snabbare och förhoppningsvis dröjer det också längre innan de kyls ut.

Är det så, då har vi lyckats.

Dörrbyte

När jag har flängt runt som ett torrt skinn utomhus har sambon tagit itu med underhållet av stugan. Tillsammans hade vi prioriterat vad som vore trevligt att ändra, vad som bör göras och det som måste åtgärdas.

ytterdörrar
Två generationer i samma bild. Den gamla ytterdörren och den nya, inplastad.

Högst upp på listan över vad som måste åtgärdas var att sätta in en ny ytterdörr. Den gamla var nämligen helt genomrutten.

Anledningen till förfallet var att entrédörren var en vanlig innerdörr av billig faner. Oklart varför? Förmodligen hade någon tidigare ägare tagit en överbliven dörr hemifrån och tyckt att det var gott nog till sommarstället.

Vi har lite högre krav. Både vad gäller hållbarheten och isoleringen.

Sambon läste på om olika ytterdörrars egenskaper och valde en som motsvarade våra önskemål. Några tusenlappar kostade den men det var det värt att slippa korsdrag.

ny ytterdörr
Nu är den nya ytterdörren äntligen på plats.

Det var sambon som gjorde det mesta arbetet. Monteringen var rätt knepig och tog nästan en halv dag innan den var klar.

Jag höll mig i närheten för att kunna hjälpa till om det behövdes. Samtidigt försökte jag i möjligaste mån undvika att vara i vägen. Jag tror att jag lyckades med den balansakten.

Det färdiga resultatet blev i alla fall bra nog. Nu har vi en gedigen ytterdörr utan stora glipor längs karmen. När värmen stannar inomhus behöver vi inte elda så hårt. Då räcker veden förhoppningsvis tills nästa sommar.

Ställning för kompostbehållarna

Ett av semesterprojekten var att bygga ett rejält underlag till våra två stora kompostbehållare. Den tidigare lösningen var, minst sagt, inte speciellt bra.

Med tanke på önskat slutresultat var sambon extra noggrann med planeringen. Betongplintar avsedda för altanbygge inköptes, tillsammans med virke av rätt dimensioner.

grävjobb underlag kompostbehållare
Betongplintarna skall ner en halvmeter i jorden. Styvt jobb!

Arbetet i sig innebar en hel del extra utmaningar. Jorden var inte bara stenhård utan också extremt stenig. Att bara gräva var inte att tänka på. Här krävdes spett och handkraft för att lyfta bort bumlingarna ur gropen.

Sambon tillbringade många svettiga timmar med att få hålen tillräckligt djupa.

träribbor ställning kompostunderlag
”Mät två gånger, såga en.” Planering sparar tid och material.

När underredet sedan var på plats återstod att såga till plankorna i rätt längd. Jämfört med grävandet var det ”en baggis”.

Tryckimpregnerat virke och ordentligt avstånd till marken. Det minimerar risken för röta och förlänger livslängden på konstruktionen med många år.

färdig ställning kompostbehållare
Så här blev den färdiga ställningen. Stabil och kommer att hålla länge.

Tre av våra starkare bekanta hjälpte oss att lyfta den sista kompostbehållaren på plats. Förhoppningen är nu att vi inte skall behöva göra om det här arbetet. Någonsin.

Allt som återstår är att ta hand om de lastpallar som kompostbehållarna stod på  tidigare. Ett mindre städjobb med tanke på att de är trasiga och helt genomruttna.

(Många tack till sambon för bilderna.)

Femtonspel med kompost

Den här semesterns stora projekt är att bygga en ny ställning för våra två kompostbehållare. Det gamla underlaget har nu slutligen gett upp. De obehandlade plankorna har vilat direkt på marken och är helt genomruttna.

genomruttet underlag under kompostbehållare
Här lutar det betänkligt.

Kompostbehållarna är slutna eftersom de används för samkompost, hushållsavfall och latrin. De är också jättetunga när de är fulla. Därför var vi förutseende med planeringen.

Redan i höstas visste vi att det här byggjobbet måste göras nu. Alltså har jag bemödat mig om att tömma behållarna. All färdig kompostmull har luckrats ner i rabatterna.

Varje hink med mull som jag tagit från komposten minskade vikten på behållaren. Att växterna verkligen uppskattade näringstillskottet blev bara en extra bonus.

tillfällig placering av kompostbehållare
Kompostbehållare på grönbete.

Nu var en av behållarna äntligen så lätt att vi med gemensamma krafter kunde flytta den till den tillfällig förvaringsplatsen. Vi släpade den till gräsmattan. Några brädor under  förhindrar den från att sjunka ner i marken.

Därefter flyttade jag över komposten som fanns kvar i den andra behållaren till den som vi flyttat. Det var ett slitgöra som till viss mån underlättades av grep, lövkorg och pirra.

Nu är den andra behållaren tillräckligt tom så att kan vi flytta den också. Den får också stå ett par veckor på gräsmattan under tiden som byggarbetet pågår.

Sambon har tänkt ut en ny konstruktion som blir stabil och kommer att hålla länge. Vi har köpt materialet som behövs på bygghandeln. Nu är det ”bara” att omsätta planerna till verkligheten.

Sedan får vi göra om proceduren och lyfta tillbaks kompostbehållarna så de står på samma plats som förut. Fast nu på ett plant underlag som är byggt för att klara vikten.

Vi har ved!

Det var vid den här tiden förra året som vi köpte ved för första gången. Nu var det dags att fylla på vedboden igen för den ekade väldigt tom.

travad ved i vedbod
Vår välfyllda vedbod.

Tre kubikmeter kändes som rätt volym för ett års förbrukning. Vi kontaktade den lantbrukare i grannskapet som vi handlade av förra året och frågade om han kunde tänka sig att köra ut det till oss? (Mot ersättning, naturligtvis).

Turligt nog för oss gick det bra och vi fick samma fina service i år igen.

Jag vet inte om vi är mer vältränade jämfört med förra gången men det gick snabbt och enkelt att tömma säckarna och trava veden. Det färdiga resultatet behöver vi inte skämmas över.

Tomsäckarna lämnade vi tillbaks till vår granne – de skall återanvändas vid fler leveranser.

Fönsterrenovering

Redan första gången vi såg stugan noterade vi att alla fönstren behövde fixas.

Tidigare ägare hade löst akuta problem allt eftersom de uppstått. Bara provisoriskt. Inte långsiktigt.

gammalt fönsterkitt
Det här fönstret behöver definitivt kittas om.

De sista åren tappade de helt intresset för underhåll och reparationer. Det märks på det trasiga fönsterkittet och färgen som flagnar.

Om inget görs är det bara en tidsfråga innan alla fönstren skadas av väder och vind.

Fönsterrenovering blev därför det första större semesterprojektet. Sambon drog det tyngsta lasset. Både med planeringen och genomförandet.

Vi började med det fönster som var mest illa däran.

renskrapat fönster
Ta bort det gamla. Gör plats för det nya.

Först skulle den gamla färgen skrapas bort och det underliggande träet borstas rent. Målarfärgen lossnade ganska lätt. Det var bara på ett fåtal ställen som färgborttagare behövdes.

Att ta bort fönsterkittet var däremot ett riktigt slitgöra. Där det satt löst gick det att pilla bort med fingrarna. Där det satt hårt behövdes både morakniv och stämjärn.

Försiktigt, för att inte skada träbåge eller fönsterglas, skalade sambon bort kittet. Det tog många timmars ihärdigt arbete innan det var klart.

kittat fönster
Nytt kitt på plats.

Sedan skulle fönstret oljas in. Är träet torrt drar det nämligen fukten ur kittet. Då fäster inte det på underlaget. Vi hade köpt en dunk linolja och ren trasselsudd.

Uppenbarligen var det länge sedan någon senast oljat in fönstren. Efter bara någon timme var träet torrt som fnöske. Då fick vi göra om det. Och igen. Och en gång till. Trasslet eldade vi upp i roslagskaminen för att undvika att det skulle självantända.

Det tog flera dagar innan fönsterbågen fortfarande kändes oljig när vi tog på den.

Då, äntligen, kunde sambon börja kitta. En tunn sträng lades längs med fönsterkanten. Ojämnheter slätades ut med ett finger doppat i linolja. Nu fick kittet torka ett par dagar tills det var hårt på ytan.

linoljefärg fönsterfärg
Högklassig linoljefärg. Den bör hålla ett tag.

Eftersom vi vill minimera det löpande underhållsarbetet hade vi bestämt oss för att måla med linoljefärg. En lagom stor burk införskaffades från Båt & Byggnadsvård i Roslagen. Där fick vi också väldigt bra råd och tips om bästa sättet att måla med linoljefärg.

målat fönster
Tunt, tunt skall linoljefärgen strykas på.

Linoljefärg späs med terpentin. Med penseln arbetar man sen in den i underlaget så varje strykning blir supertunn. Mellan varje varv så skall färgen torka ordentligt. Med tanke på att fönstret behövde tre strykningar tog det ytterligare ett par dagar.

Slutresultatet blev bra. (Jag skulle säga ”mycket bra” men sambon är mer kritisk till sitt förstlingsverk.) Vi har i vilket fall som helst lärt oss massor.

Därför kommer nästa fönster både att gå fortare och bli ännu bättre. Vilket är tur för det är fortfarande många som återstår innan vi är färdiga