Kategori: Fastighetsunderhåll

Halsbrytande

Att fixa trappan upp till verandan har funnits på ”att göra”-listan ett tag. När så  nedersta trappsteget blev väldigt ostadigt gjorde sambon slag i saken.

ny trappa till verandan snickrad av impregnerat virke
Den nya, stabila trappan upp till verandan.

Med alla mått noggrant noterade fanns förutsättningarna att göra en bra ritning. Ändå tog det lite tid innan sambon var tillräckligt nöjd och virket kunde införskaffas. Sedan skulle idéerna bli verklighet med hjälp av såg, borr, hammare, rasp och vår största skiftnyckel.

Det tog ungefär en dag innan allt var klart men nu har vi en väldigt stabil och gedigen trappa av impregnerat trä som kommer att hålla lääääääääänge.

gamla trappstegen uppställda mot verandan. ett av dem är så ruttet att det spruckit i två delar.
Exakt hur rutten var brädan? Genomrutten!

Och nedersta trappsteget på gamla trappan? Det visade sig vara helt ruttet. En möjlig dödsfälla som i bästa fall skulle gett skrämselhicka och i värsta fall bruten nacke.

Annonser

Ett ymnighetshorn fyllt med skrot

Fortfarande hittar vi gamla trasiga saker som generationer av tidigare ägare lämnat kvar. Nu var det tillräckligt mycket för att motivera en ny tur till återvinningen.

två underreden till baden baden-stolar, ett par solcellslampor och en nätkorg. Allt skall till återvinningen!
Blandat trasigt och överblivet.

Ibland misstänker jag att skrotet i bodarna förökar sig genom delning. Förhoppningsvis var det här det sista lasset med stora saker. Men osvuret är bäst.

Solkraft

Under tiden som jag bökat runt på tomten har sambon tagit itu med ett byggprojekt.

nya tvärslår på gaveln kommer att bli stabila fästen för solpanelen
Mycket mer stabila än de förra.

Solpanelen fick vi montera ner inför takarbetet i höstas. Då rök också de tvärslåar som den suttit fast på. Kanske tur det. De visade sig ha blivit rätt åtgångna av vädret.

Den här helgen kom den nya ställningen upp. Sambon hade mätt, skissat och planerat. När arbetet väl kom igång gick det fort. Mer gediga fästen och nya brädor ersatte de gamla. Nu återstår bara att lyfta upp och montera solpanelen på plats. Lite trixigt.

Släck ljuset

En stor skillnad mellan oss och de tidigare ägarna är inställningen till solcellslampor. Vi använder dem för belysning på utedasset, framför entrén och vid bastun.

De hade solcellslampor utplacerade överallt i hela trädgården. Förmodligen som mysbelysning. Vi hittade fejkade facklor, lysande plastägg och små ufon av aluminum … som alla hamnade på återvinningsstationen.

Men två av dem satt som berget och var helt omöjliga att få loss.

två trasiga solcellslampor ligger på altangolvet
De sista kvarlämningarna.

Tills nu. De har inte fungerat på flera år men nu kunde vi äntligen ta bort dem.

Förutom tystnaden och djurlivet är natthimlen det som jag uppskattar mest med stugan. Utan några störande ljusföroreningar i närheten ser vi nästan hela vintergatan. Det är en syn som är både överväldigande och hoppingivande på samma gång.

Vårvärme och töväder

Nu är detordentliga svängningar i temperaturen. Från -17 C som kallast till +6 C på lite mer än en vecka. Snötäcket har sjunkit ihop men är fortfarande flera decimeter djupt. Nu toppat med en hård skare som på flera ställen rentav klarade av att bära min vikt. Tror inte att vi ser några nya djurspår den närmaste tiden. Möjligen vildsvin.

snöras från taket på baksidan av stugan
Det här vill man inte få innanför jackkragen.

Taket på snickarboden är helt snöfritt. Storstugan har fortfarande stora sjok kvar men de blir färre och färre. Flera gånger har vi hoppat till allihop när det helt plötsligt hörs en ordentlig DUNS! utifrån och stugan skakar av kraften när snön träffar marken.

enbusken sticker upp ur snötäcket
Lite tilltufsad men det går snart över.

Att frigöra buskar från snön är något som jag ägnat mig åt i helgen. Det är självklart att de flesta av dem skulle klara sig utmärkt ändå. Men eftersom jag är en hönsmamma har  jag brutit upp skaren och försiktigt lossat på de böjda grenar som fastnat under den. Det var vår en och havtornen som fick lite extra hjälp.

enbusken nedtyngd av snö
Mycket snö var det som föll.

Jag är faktiskt lite imponerad över hur bra enbusken klarat sig. Den hade en tuff sommar med värmeböljan och nu all snö som legat som en tung filt över grenarna.

Kan det vara så att den etablerat sig nu och blir riktigt långlivad? Vi håller tummarna.

Än dröjer våren

I stan hade blidvädret fått den mesta snön att smälta undan. I solgläntan låg den däremot kvar. Mer kompakt men fortfarande mellan tre och fyra decimeter djup.

lillstugan med ett ordentligt snötäcke på taket
Lillstugan har fått en tjock snöperuk.

Det blev till att spotta i nävarna och gräva strategiskt placerade gångar med snöskyffeln så vi kunde ta oss fram mellan bilen, stugan och vedboden.

många lager av snö på taket blir sammanlagt en tjock snölasagne
Vackert vitt (och tjockt!) snötäcke på stugtaket.

Tänk när den här snön smälter! Allt vatten som kunde runnit in via hålet i takplåten och vidare in till vind och innertak. Istället har vi tät takpapp, nya takplåtar och ordentliga stuprännor. Dessutom på plats innan första snön föll. Ibland har vi faktiskt riktigt flyt.

En bok om ved

Vi har diskuterat fram och tillbaka om vi kanske behöver stapla ved utomhus också.

omslag till boken elda med ved av Vincent Thurkettle
En sprakande brasa förutsätter torr ved.

Visserligen har vi en bra vedbod och mer lagringsutrymme i snickarboden. Men vid riktigt kall väderlek så går det åt väldigt mycket ved för att hålla värmen. Vi behöver kanske köpa ännu mer nästa gång och då blir det problem med förvaringsutrymmet.

Därför var det ett lyckligt sammanträffande att jag kunde lägga tassarna på boken ”Elda med ved” av Vincent Thurkettle. I den finns tips och ritningar på hur man bäst travar ved utomhus. (Den innehåller mycket annat matnyttigt också. Allt vedrelaterat.)

Tror att det kan bli ett av sommarens projekt. Om det blir sommar någon gång? Just nu känns det varma vädret rätt avlägset.