Kategori: spindlar

Livräddare

Vi prövar olika sätt att spara regnvatten. Eftersom stugan är ett fritidshus blir det lite av en utmaning. Det måste vara ett robust system som inte kräver dagligt underhåll.

Två andra saker är också absoluta måsten. Inget stillastående vatten där stickmyggor kan lägga ägg. Regnvattenbehållaren får inte heller bli en dödsfälla för nyfikna smådjur.

nedanför ett stuprör med utfälld vattenavkastade står en rund balja täckt med ett finmaskigt grått nät.
Första testet. Vi är nöjda med resultatet.

Nu verkar det som om vi hittat en lösning på båda de problemen. Ett finmaskigt nät med tyngder längs kanten. Med det lagt över tunnan blir det omöjligt för fåglar och möss att ramla i och drunkna. Myggorna får inte kontakt med vattenytan. Som en extra bonus silar nätet bort sådant skräp som spolas ned från stuprännorna.

i kanten på det finmaskiga nätet är det insytt vikter som förhindrar att det blåser bort.
En isydd vikt tynger ner kanten på nätet.

När väderprognosen utlovade regn satte vi en stor plastbalja nedanför vattenavkastaren, täckte över den med nätet och åkte sedan hem. När vi kom ut till solgläntan nästa helg låg nätet fortfarande kvar, baljan var full av regnvatten och inga djur hade drunknat.

Det är nog dags att investera i ett par rejäla regntunnor. Det fiffiga nätet köpte vi på Jula.

Annonser

Spindelbebisar

Det glittrade som guld i perennrabatten. När jag stannade och plirade ner bland bladen såg jag något som mest påminde om gyllene glaspärlor. Fast mindre. Det var en kokong med spindelägg som hade kläckts. Nu var nätet fyllt av åttabenta bebisar.

en mängd små ljusbruna spindelbebisar i ett nät
Vi myllrar och vi kryllar.

Jag har ingen aning om vilken art det är men en sak är säker. Snart har vi många fler små spindlar i perennrabatterna. Bladlössen kommer att få det tufft.

Min Purissima är min borg

För de minsta kreaturen är en tulpan stor som en balsal. Eller kanske en ombonad grotta? Det är i alla fall en eftertraktad plats. Här är tre kryp som gillar Purissima.

guldbagge klänger på pistillen till en Purissimatulpan för att komma åt pollen
Ge mig alla dina pollen!

I den första blomman hittade jag en guldbagge som åt sig proppmätt på pollen.

okänd (skinn)bagge sitter i botten av en Purissimatulpan
Hemlig och hungrig.

Jag är osäker på vad för slags insekt det här är. Kanske en skinnbagge av något slag? Den verkade i vilket fall som helst också uppskatta tulpanpollen.

krabbspindelhane sitter fullt alert på kronbladskanten av en Purissimatulpan
Muckar du? Jag är beredd!

Sist, och minst, var en vacker liten svart-vit spindel med väldigt långa framben. Den var också ovanligt morsk. De flesta spindlar gömmer sig eller springer sin väg när de ser mig. Den här klättrade istället snabbt upp till toppen av ett  kronblad. Ett oväntat beteende. Jag blev naturligtvis nyfiken på vilken art det var?

Med hjälp från spindelkunniga på twitter fick jag besked. Det var en blomkrabbspindel (Misumena vatia). En blomkrabbspindelhane för att vara mer exakt. Och här trodde jag att det var en helt annan art? En ny lärdom att komma ihåg.

Presentspindel

När augustisolen gassade som värst hittade jag ett väldigt tätt spindelnät i grässlänten. Utanpå nätet satt ägaren – en stor spindel med slank bakkropp.

presentspindel med barnkammarnät i hallon
En vacker presentspindelhona som vaktar sin äggsäck.

Nu vet jag att det var en rovspindel (Pisaura mirabilis), eller presentspindel som är det nya svenska artnamnet, som jag såg. En hona som vaktade sin blivande avkomma. Det täta nätet var ett speciellt barnkammarnät som skyddar småspindlarna när de kläckts.

Extra häftigt att honan spinner ett sådant när hon själv inte använder nät för att fånga sin mat. Nej, den här arten springer fritt omkring och jagar bytesdjur. Det är förmodligen därför den tidigare kallats rovspindel, precis som om inte alla spindlar är rovdjur?

Ännu fler spännande fakta om presentspindlar går att se i den här lilla filmen.

Något att se fram emot

Dave Goulson – forskaren och humlefantasten – har äntligen skrivit klart en ny bok!

Att döma av omslaget och titeln innehåller den inspiration och tips på hur vi kan göra våra trädgårdar mer välkomnande för alla olika sorts insekter.

beautiful wrap-around cover of the next book, with painted illustrations of pollinators and meadow plants
Se alla vackra ängsskallror som pryder bokomslaget.

Är den lika intressant och charmerande som ”Galen i humlor” kommer jag inte bara att köpa den själv utan också rekommendera den till alla jag känner.

Den nya boken kommer ut på engelska ”senvåren eller sommaren” 2019. Kan jag hoppas på en svensk översättning senast samma höst? Då är julklapparna fixade.

Färre krusbärssteklar i år

Den här sommaren har krusbärsbuskarna klarat sig nästan helt oskadda från krusbärsstekeln. Jag önskar att jag kunde peka på något speciellt och säga: ”Gör så här! Det är DET som är lösningen.” Självklart är det inte så enkelt. Det är det aldrig.

Kanske störde jag några övervintrande steklar när jag räfsade marken under buskarna i höstas och våras? Förmodligen är orsaken en kombination av vädret och många små frivilligarbetare.

undersidan av en liten spindel i sitt nät i en krusbärsbuske
Jag vet inte exakt vad du är men jag gillar dig.

I krusbärsbuskarna finns det nämligen massor av spindelnät. Betydligt fler än jag såg förra året. Vid första anblicken ser de också ut som om det är samma art i de olika näten. De skulle definitivt inte vara där om de inte anade att det var en bra plats för att fånga mat.

Eftersom spindlar är noggranna med att hela tiden städa undan skräp från näten är det svårt för mig att ens gissa hur många byten de tagit.

kokong och larvspillning i toppen av ett krusbärsskott
Kanske är det här en kokong där en parasitstekel lagt sina ägg?

Nu är det inte enbart spindlarnas förtjänst att buskarna fått behålla nästan alla sina blad. Fåglarna har plockat massor av larver till sina hungriga ungar och det finns gott om andra rovdjur i gläntan. Både små och stora.

Oavsett vilket är jag tacksam för resultatet.