Kategori: Insekter

Blombakhåll!

När syrenerna blommade var de helt överfulla av diverse pollinatörer. Det var främst humlor men också många blomflugor och olika skalbaggar.

Vid ett tillfälle när jag gick förbi buskaget reagerade jag på en blomfluga som satt … fel. Den höll liksom bakkroppen i en konstig vinkel snett uppåt.

Krabbspindel
Blomkrabbspindel (Misumena Vatia) med sitt byte i ett fast grepp.

När jag tittade närmare på blomflugan visade det sig att den hade fångats av ett rovdjur. Det var en blomkrabbspindel som tålmodigt suttit på syrenblomman och väntat på att en oförsiktig insekt skulle landa tillräckligt nära.

Blödig som jag är tyckte jag förstås synd om blomflugan. Samtidigt är jag djupt imponerad av spindelns fantastiska kamouflage. Hon var väl värd sitt skrovmål.

Nu funderar jag på vart den vita spindeln har flyttat efter det att syrenen blommat över? Sitter hon på prästkragarnas kronblad och väntar? Eller är det kanske röllekan som passar bäst som bakgrund?

Förr eller senare ser jag nog en ny fluga som sitter på en blomma och ser … fel ut. Då vet jag.

Annonser

Alla dessa getingfällor

Jag har inget emot vanliga getingar (Vespula vulgaris). De är vackert tecknade i gul-svart och duktiga jägare som fångar andra insekter för att mata sina larver. Med andra ord är också de nyttodjur. Dessutom är ”midjesteklar” ett så vackert namn på den familj de tillhör.

Däremot misstänker jag att getingarna som finns runt stugan kan ha väldigt mycket emot att dela boplats med människor. Det är också därför som vi ägnat en del av helgen åt att konstruera och placera ut getingfällor på tomten.

Instruktioner getingfälla
Varför döper man en getingfångare till ”fly-city”? Borde det inte vara ”wasp-town”?

På Granngården köpte vi getingfångaren, ”Fly-City”, för det modesta priset av 79 kr. Den använder inte gift och kan därmed kallas för ekologisk. Förhoppningsvis kan vi också kalla den för effektiv när vi så småningom utvärderar resultatet.

Getingfällans beståndsdelar
Många bitar är det …

För att få en bra överblick över projektet bredde jag först ut mig över halva köksbordet.

Det medföljde tydliga instruktioner om hur de olika delarna skulle monteras ihop. Betet skulle röras ut i ljummet vatten och sedan hällas i påsen utan att spilla. Platpåsen skulle i sin tur fästas under locket och hänganordningen.

Monterad getingfälla
Så här blev den färdiga getingfällan

Till sist skulle så den kompletta getingfångaren hängas upp utomhus på ett bra ställe. Instruktionerna sade: ”Soligt men skyddat, nära där vi tror att getingarna uppehåller sig, cirka 1,5 meter ovanför marken och på det rekommenderade avståndet av fem meter från stugan.”

Det innebar att den hamnade vid dörren till gäststugan.

petflaska blir getingfälla
En stor petflaska kan moddas till en getingfångare

Som alternativ till den köpta getingfångaren så testade vi också att göra en egen. Vi följde instruktionerna till en busenkel getingfälla som jag hade hittat på bloggen Bibbis Blandning. Allt som behövdes var en stor petflaska, mättad sockerlösning och ståltråd.

Den fällan hängde vi på stugans kortsida precis under taknocken.

Getingfälla av petflaska
Första getingen infångad

Efter den första veckan ser det ut som om hemmabygget är mer effektivt än den butiksköpta varianten. Petflaskan har fångat två (2) getingar medan fly-city fortfarande är helt tom. Tyvärr är ingen av oss storkonsumenter av dryck på petflaska av lagom storlek så det är brist på byggmaterial.

Sen är det förstås fortfarande bara början på getingsäsongen. Det återstår många veckor innan vi kan kora vinnaren av de två alternativen.

 

Uppdatering 9:e oktober 2016:

I mitten av september tog vi ner getingfällorna för vintern. Det är helt klart att de som vi gjort själva av petflaskor varit oändligt mycket mer effektiva än den köpta.

”Fly-city” var rätt namn. Den hade bara lyckats locka till sig två (2) getingar under hela tiden som den satt uppe. Det var många flugor, också blomflugor, som drunknat.

De hembyggda petflaskefällorna var däremot smockfulla av getingar. Enda nackdelen med dem som vi upptäckt hittills är att de lockat till sig ett par svärmare.

Getingfällorna som finns i butikerna verkar mest vara bortkastade pengar. Nästa vår hänger vi upp våra petflaskor igen och låter dem göra jobbet.

 

En nektarbuffet för skalbaggarna.

Det är inte bara humlor, bin, blomflugor, fjärilar, sambon och jag som tycker att bondsyrenerna luktar gott. Jag såg också två olika skalbaggar kliva runt med bestämda steg i blomklasarna. De hade båda siktet inställt på nästa skrovmål av nektar.

Guldbagge
Guldbagge (Cetonia aurata)

Den första jag såg var en grönglänsande guldbagge. Det var fascinerade att se hur den satt med snabeln nere i syrenblomman samtidigt som den rytmiskt tryckte ner blommans kronblad med frambenen. Faktiskt påminde den en hel del om en mjöktrampande katt.

Guldbagge underifrån
När guldbaggen klättrade runt mellan blommorna blev magen nedsmetad av pollen.

När jag så till sist blev alldeles för närgången med kameran surnade den till och flög till en annan syrenblomma. Det finns minsann gränser för vad som är ok!

Humlebagge
Humlebagge (Trichius fasciatus) på väg från en syrenblomma till nästa.

En ny bekantskap var humlebaggen med sina häftigt mönstrade täckvingar. Den försöker verkligen se ut som något som kan försvara sig med en giftig gadd. Allt i förhoppningen om att det räcker med ett skräckinjagande utseende för att skrämma bort fiender.

Humlebagge bakifrån
Den är minst lika söt bakifrån som framifrån.

Humlebaggen är ytterligare en insekt som i böckerna beskrivs som ”vanlig” men som jag inte kommer ihåg att jag sett förut. Larverna trivs i murken björkved och det fick vi överta en hel hög av från de förra ägarna. Eftersom vi kan erbjuda både barnkammare och middag på tomten finns det nog goda chanser att vi ser ännu fler av dem de kommande åren.

Linshumlor

Nog för att jag hört talas om linslöss, men deras flygande motsvarighet linshumlorna är en ny bekantskap. Första gången jag stötte på dem var när jag skulle testa det nya macroobjektivet genom att fotografera diverse olika sommarblomster på tomten .

Rosenhallon
Linshumla i rosenhallon

Först gick jag till häcken med rosenhallon (Rubus odoratus). Det är en ”starkväxande” perenn men håller man nitiskt efter rotskotten så stannar den ungefär på anvisad plats i trädgården. Rosenhallon har massor av enkla, rosa blommor med lång blomningssäsong och är mycket populär bland humlor. Så pass poppis att det faktiskt var helt omöjligt att ta ett enda foto utan att få med minst en luddig bakdel i bilden.

Allium
Linshumla i allium

Därefter gick jag vidare till baksidan av stugan. Där finns det fina alliumlökar i rabatten. Perfekta motiv, tänkte jag. Det stämde visserligen men också där höll sig linshumlorna framme.

Paradisbuske
Linshumla i paradisbuske

När jag så till sist gick till den imponerande paradisbusken (Kolkwitzia amabilis) vid bastun var det bara att erkänna mig besegrad. Det dova brummandet från alla humlor när de idogt bökade runt i blommorna kunde höras på flera meters håll.

Nå ja, det blev faktiskt väldigt fina porträttbilder på diverse humlor i blommor.

Fint besök i hundkäxen

Det var en solig dag när jag var ute på stugtomten och fixade med något. Helt plötsligt såg jag en massa röda färgklickar på ett av hundkäxen vid uppfarten. Nyckelpigor? Nej, de var alldeles för stora. Liljebaggar? Nej, formen var fel och färgen mer mättad än orangeröd.

Vid en närmare anblick blev det klart att insekten var en slags bärfis. Teckningen var klart lackröd med svarta små prickar på undersidan och randig ovansida. De såg oerhört exotiska ut. Mest av allt påminde den om en sydamerikansk pilgiftsgroda. Allt som allt var det säkert ett tiotal individer, och utan tvekan var det parningssäsong.

Strimlus

De här små sötnosarna förtjänar ett vackrare namn än ”Strimlus”.

Efter att ha sökt information på nätet vet jag nu att det jag såg var vuxna individer av arten Strimlus (Graphosoma lineatum). Den är mycket riktigt en sorts bärfis och kallas ibland för stinklus. Den bjärta färgteckningen är en tydlig signal till hungriga fåglar att den är giftig.

Strimlusen är också Sörmlands landskapsinsekt. Något som jag tidigare inte hade en aning om.

(Bilden tagen av sambon)

Gamla växter och nya bekantskaper

Det hade hänt mycket sedan vårt senaste besök. Blåsipporna har nästan helt blommat över och istället ersatts av mattor med vitsippor. I grönytorna framför stugan finns det fortfarande vårstjärnor men också de har snart blommat färdigt för i år.

vårstjärnor
vårstjärnor

Vi har sett flera humlor som har en lite egen stil när de besöker vårstjärnorna. Humlorna är för tunga. När de landar på en blomma böjer den sig mot marken. Humlan behåller sitt grepp om blomman och ligger sen på rygg och tar ut nektarn. När den är färdig flyger den vidare till nästa blomma och vårstjärnan reser sig upp igen.

Van Sion påsklilja
Fylldblommig påsklilja av Van Sion-typ.

Det visar sig också att vi har åtminstone en riktigt traditionell påsklilja. En gammaldags, fylld variant av så kallad van Sion-typ. Tydligen var detta den vanligaste påskliljan i svenska trädgårdar på 1800-talet. De med enkel ”tratt” var sällsyntare på den tiden och därmed också mer eftertraktade. Van Sion skall tydligen vara både härdig och anspråkslös, vilket passar oss bra.

Förutom humlor kom jag öga mot facettögon med en liten gynnare som jag inte kände igen. Den såg ut som en medelstor gråbrun humla. Fast ändå inte riktigt. Efter viss efterforskning så tror jag att det jag såg var ett vargpälsbi. Så nu är det dags att läsa in sig på solitärbin och deras vanor.

Våra sexbenta vänner

Det var inte bara vi som njöt av helgens värmande vårsol och den stilla luften.

I det torra och fina vädret blev tomten rena magneten för nyväckta fjärilar och andra insekter som alla var på jakt efter mat, partner och boplats. (Inte nödvändigtvis i den ordningen).

Vi följde skådespelet från första parkett när vi satt och fikade i solen på verandan. Bättre platser än så kunde vi knappast begära.

Flest var det av citronfjärilar. Härdiga övervintrare förstår de samtidigt att uppskatta en slänt med vårblommor. Vi såg tre, fyra, fem stycken till synes planlöst dansa runt i luften när de bestämde sig för var de skulle slå sig ner på jakt efter nektar.

Citronfjäril på krokus
En yrvaken citronfjäril suger nektar från en krokus

Det vackra påfågelögat hade å andra sidan inte tid att posera för en bild! Den hade fullt upp med sitt. Där fick vi nöja oss med att beundra den på avstånd.

En fjäril som ville ha fukt, inte bara mat, var vinbärsfuchsen. Den slog sig ner i ett av hjulspåren på tomten och sög vatten ur den mörka jorden. Sen när tanken var lagom full då flög den sin väg igen.

Vinbärsfuchs
Vinbärsfuchsen satt på den fuktiga marken och tog igen sig ett slag.

Mitt i fjärilsskådandet hörde vi helt plötsligt ett dovt och ljudligt brummande som närmade sig. Förbi oss, i ögonhöjd, dundrade en luden humledrottning som var stor som en tumme. Hon var definitivt på jakt efter ett övergivet sork- eller musbo där hon kunde lägga ägg och starta ett samhälle. Under tiden som hon målmedvetet inspekterade den ena möjliga boplatsen efter den andra drack också hon en uppiggande slurk nektar eller två.

Det artar sig till en spännande och färggrann vår.