Kategori: Insekter

Blomflugornas hösttröst

gullris-med-blomflugor
När solen värmer gullriset blir det snabbt fullt av blomflugor.

Praktlysing, såpnejlika och nu gullris… På tomten har vi alltså ytterligare en av dessa klassiska torparväxter som på senare tider omvärderats och nu anses vara en invasiv art.

Vårt Kanadensiska gullris (Solidago canadensis) finns i rabatten närmast verandan. Det är ett ganska litet bestånd. Jag vet inte om det kanske rentav är nyplanterat? I så fall kommer det säkert att försöka sprida sig. En annan möjlighet är att det är etablerat på platsen men inte trivs speciellt bra. I vilket fall som helst skall vi klippa av blomställningarna innan de hinner gå i frö.

Några som är väldigt förtjusta i gullriset är blomflugorna. Så fort det blir ljust och solen värmer upp luften kommer de flygande i sin jakt på nektar och pollen. Vi har sett många olika sorter på besök. Allt från stora svart-gula till små sammetsbruna.

Humlorna verkar däremot föredra höstblommorna med ordentliga blomkorgar. De söker sig nästan uteslutande till höstrudbeckiorna och septembersolrosen.

Septembersolrosen blommar

Hösten är här. Det är kallt på nätterna och vi ser bara ett fåtal insekter på dagarna. Tystnaden är nästan öronbedövande jämfört med högsommaren. Då ekade humlornas brummande dovt som en V8-motor från rabatterna och fåglarna sjöng från varenda buske.

I augusti planterade jag en septembersolros. Valet föll på (Helianthus salicifolius ‘Lemon Queen’). En variant med enkla blommor. Septembersolrosen är en perenn som är populär både bland fjärilar och humlor. Precis som namnet antyder blommar den sent.

septembersolros
De första blomman som slog ut var lite asymmetrisk.

Eftersom plantan kom i jorden under högsommaren har den inte riktigt hunnit växa till sig. Den är knappt en meter hög och har bara tre stjälkar. Min förhoppning är att den så småningom blir en sådan här stor rugge. Helst helt översållad med ljusgula blommor.

septembersolros-med-humlor
Nu är det få humlor kvar. De som finns samlas alla på samma blommor.

På plantskolan sade de att septembersolrosen är ”både hungrig och törstig”. Vi får se hur det fungerar med tanke på att de växter vi har vid stugan måste vara tåliga. Förutom när den  var nyplanterad så har den inte fått något extra vatten. Gräsklipp har jag lagt runt stjälken. Det är det enda näringstillskottet den fått i år.

Överlever den bara sin första vinter kommer den att få massor av kompost som vårgödsling. Då  blir den förhoppningsvis högre och får fler stjälkar redan nästa år.

Stor hoppjerka

En fullvuxen Grön Vårtbitare (Tettigonia viridissima) är en imponerande syn. Det här exemplaret plåtade jag när den tog en kort vilopaus sittandes på kanten till en hink.

Grön vårtbitare vuxen
Jämfört med den andra gräshoppan är vårtbitaren gigantisk.

Från huvud till vingspets mätte den kanske sex-sju centimeter. Det är svårt att göra en mer exakt uppskattning eftersom jag fick hålla visst avstånd. Den var definitivt på sin vakt mot allt som rörde sig i omgivningen.

Tidigare i somras såg jag en vårtbitarnymf. Den var redan då rätt storvuxen. Samtidigt var det väldigt tydligt att den inte var fullt utvecklad ännu.

Juvenil vårtbitare
En nymf. Den påminner om något ur en Godzilla-film.

Jag hade faktiskt ingen aning om att vårtbitare är omnivorer. Nu när jag vet det så förvånar det mig egentligen inte. Vi har också fått svar på frågan om vad det är som spelar så enträget ute i grässlänten mitt i natten. Det är alltså inte en sömnlös gräshoppa utan en fullt normal vårtbitare på friarstråt.

Hallon är smaskens

På tomten har vi ett flertal stora hallonsnår. Fördelen med det är att vi enkelt kan plocka färska bär till frukostfilen eller efterrätten. Men det är inte bara vi som är förtjusta i hallon.

två Vinbärsfuks på hallon
Två Vinbärsfuksar samsas på samma hallon.

Senaste veckan har det varit fullt med Vinbärsfuks (Polygonia c-album) i buskagen. De sitter på de mognaste hallonen och snaskar i sig bärsaft med snabeln.

Samtidigt som de äter öppnar och stänger de också vingarna långsamt och rytmiskt. Som åskådare får man verkligen en känsla av att de njuter i stora mått.

Vinbärsfuks camouflage
Nu kom jag för nära. Dags att imitera ett gammalt löv.

Behöver de gömma sig för oönskade åskådare slår de raskt ihop vingarna. Då påminner de mest om ett torrt löv eller en barkbit. Mot rätt bakgrund skulle de bli nästan helt osynliga.

Geting med hallon
Såhär är getingen faktiskt lite gullig.

Några som det finns ännu fler av bland hallonen är getingar (Vespula vulgaris). Såhär i slutet av samhällets livscykel är de mycket intresserade av allt som är sött. Fullmogna hallon är precis sådant som de vill ha och ibland är det inte så lätt att se om bäret redan är upptaget.

Det innebär att jag nu är lite extra uppmärksam när jag skall plocka hallon. Men är jag bara försiktig och rör mig långsamt så struntar de fullständigt i mig.

Och det finns faktiskt tillräckligt med bär så det räcker till oss alla.

Torparglädje med baksmälla

Praktlysingen är en väldigt härdig perenn. Där den trivs, och det gör den nästan överallt, så bildar den täta mörkgröna ruggar som kväver både kirskål och nässlor. I och med att den är både  lättskött och anspråkslös kallas den också Torparglädje.

Praktlysing
Praktlysing (Lysimachia punctata)

Tyvärr är den också en sådan växt som numera räknas som invasiv. Kanske inte fullt lika hemsk som lupinen, vars frön kan ligga i jorden i decennier innan de gror, men riktigt svår att bli av med. Det bästa man kan hoppas på är förmodligen att lyckas hålla praktlysingen på ungefär avsedd plats. Alla rötter skall oskadliggöras innan de läggs i komposten. Alternativt så kastar man dem bland brännbart på återvinningen.

Massor av praktlysing
Någonstans härunder finns det en rabattkant.

Vid stugan hade den tydligen fått växa ostört i flera års tid och därmed brett ut sig. Det såg rätt tråkigt ut med de där jämngröna sjoken. Jag tänkte därför plantera andra perenner med längre blomtid för att få lite variation. För att sätta den planen i verket fick  jag fick börja med att rensa bort de praktlysingar som hade spritt sig långt utanför rabattens kanter.

Förbereder plantering
Med hjälp av bl.a. grep och klohacka har jag lyckats frigöra två ytor.

När jag väl hade hittat var rabatten började tog jag fram min mest obarmhärtiga sida och slet upp massor av växter. Det krävdes klohacka, maskrosjärn, grep och trädgårdsspade för att över huvud taget komma ner i den kompakta och torra jorden. Sedan satt jag och sorterade bort rotbitar för hand innan jag grävde en djup grop. I den lade jag generöst med köpt trädgårdsjord från en av fyra säckar som hade lämnats av de tidigare ägarna. Därefter en ordentlig genomvattning och så ner med den nya plantan – en rosenstav.

När det hela var klart så flyttade jag på mig en meter och tog mig an nästa ställe där ytterligare en rosenstav skulle planteras.

Färdigplanterat
Rosenstavarna på plats i gluggarna.

Det tog nästan en hel arbetsdag men så här blev det när planteringen äntligen var färdig.

Veckorna som följt har jag hållit koll på gluggarna och dragit upp de få skott som stuckit upp på oönskad plats. Jag har inte några planer på att försöka utrota praktlysingen i rabatten, bara att hålla efter den. Ordentligt.

citronfjärilar på rosenstaven
Tre citronfjärilar trängs på samma blomma.

Rosenstavarna har tagit sig bra och börjat blomma. De är, precis som det var tänkt, rena fjärilsmagneterna. Lite lustigt är att det än så länge bara är citronfjärilarna som hittat dit. De övriga praktfjärilarna svärmar fortfarande kring oreganon.

Humlor på rosenstaven
Humlor på rosenstav  (Liatris spicata)

Humlorna håller sig naturligtvis också framme när det vankas nektar.

Till våren får jag se hur aggressivt praktlysingen kommer att försöka återta det förlorade territoriet? Det är troligt att jag och sekatören får se till att jämna ut styrkeförhållandena tills rosenstavarna hunnit etablera sig riktigt ordentligt och bättre kan stå emot infiltratörerna.

Stjärnflockan en bra humleväxt

Den som vill locka in humlorna i grannskapet till den egna trädgården kan plantera en eller ett par stycken Stjärnflocka i rabatten. Det är en trevlig och tålig mormorsväxt som tidigare kallats för Linnés döttrar. I våra rabatter verkar vi ha versionen ”Roma” med rosa blommor.

stjärnflocka
Stjärnflocka (Astrantia major)

Så här har det sett ut under sommaren när det varit trängsel på blommorna.

stjärnflocka med gäster
Stjärnflocka med humlor och humlebagge

Att se humlorna förflytta sig från en blomma till en annan har varit intressant. De flyger inte gärna utan försöker först och främst kliva över. Alltså sitter de på kanten av den blomma de precis ätit av, viftar med ett ben i luften och strääääcker sig mot nästa. När de väl fått grepp med foten någonstans på den nya blomman så släpper de taget och ramlar huvudstupa över i den.

stjärnflocka med gäster 2
Humlor och blomsterbaggar på stjärnflockan

Under den tiden då Stjärnflockorna blommade som mest var det full fart där från morgon till kväll. Vissa humlor som inte hann hem till boet innan skymningen föll sov hopkrupna under blomkorgarna för att vara först på plats den följande dagen.

Flyg fula fluga flyg

Runt oreganon surrar inte bara humlor och fjärilar. Ibland får vi syn på lite mer udda gäster. Som exempelvis den här stora svarta flugan med gult huvud och gula fält på vingarna.

Tachina grossa
(Tachina Grossa)

Det är en rejäl krabat, nästan två centimeter lång, och det hörs på lång väg när den kommer flygande. När det gäller att sörpla i sig nektar är den nästan lika flitig som fjärilarna.

Av någon anledning påminner den mig om skurken Svarte Petter som gör livet surt för Musse Pigg och Långben. Det kan vara den päronformade svarta kroppen med sina styva borst och det relativt lilla huvudet? Att ansiktet är klargult gör kontrasten till kroppen ännu skarpare.

tachina Grossa bakifrån
Tachina Grossa visar fotografen sin finaste sida.

Trots att jag bara sett den i närheten av blommor är det inte en blomfluga. Nej, Tachina Grossa är en parasitfluga som lägger sina ägg i fjärilslarver. Fluglarven äter upp fjärilslarven inifrån medan den fortfarande lever. Ett effektivt sätt för Tachina Grossa att se till att ättligarna får superfärsk föda. Men mer än lite oroväckande för mig som gillar fjärilar.

Samtidigt som jag tog bilderna ovan fick jag också syn på en stor larv som kom krypande över gräset. Den på väg mot samma blomrabatt som den där parasitflugan satt och smorde kråset.

Allmän snabelsvärmare
Allmän snabelsvärmare (Deilephila (Pergesa) elpenor)

Larven var en allmän snabelsvärmare som letade efter ett bra ställe där den kunde gräva och förpuppa sig under markytan. Tydligen var en blomrabatt ett ställe som passade perfekt.

Vad jag kunde se så undgick larven upptäckt av just den här flugan. Överlever den vintern så får vi nog också besök av den färdiga svärmaren nästa sommar. Det är något att se fram emot.