Kategori: Insekter

En liten fluga med långt namn

När en insekt har annan färg än jag förväntar mig. Då tittar jag lite närmare på den. En RÖD fluga? En sådan hade jag definitivt aldrig sett förut.

hona av parasitfluga på blommande röllika
Är du inte en bärfis är jag inte farlig.

Eftersom flugan var lite loj i höstsolen hann jag springa in i stugan, hämta kameran och ta en bild innan den flög sin väg.

Sedan återstod det roliga. Att försöka artbestämma den. Den här gången hade jag inte en aning om var jag skulle börja leta. Den var förmodligen inte en blomfluga, men då återstod ändå alldeles för många möjliga arter.

Alltså vände jag mig än en gång till den fantastiska resursen jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet. Där fick jag ett vänligt svar från deras expert på myggor och flugor.

Det som jag sett på röllikan var en parasitfluga. Mer exakt var det en hona av en art som heter Gymnosoma nudifrons på latin. Den kan tydligen vara ganska vanlig på vissa platser i Sverige men jag kan i alla fall inte säga att jag har sett någon tidigare.

Som man förstår av namnet ”parasitfluga” utvecklas larverna inuti levande djur. Just den här arten parasiterar på stora bärfisar. Det var intressant att få veta.

Jag har nämligen funderat över vilka djur som äter de illaluktande bärfisarna. Nu vet jag åtminstone ett svar på den frågan. Glupska larver som blir små röda flugor.

Annonser

Lyckat kamouflage

I alla fall för spindeln. Vad fjärilen tyckte när den insåg sitt misstag kan jag bara gissa.

välkamouflerad spindel med fångad nattfjäril på stjälken till en rallarros
Bytet är lika stort som den framgångsrika jägaren.

Det här dramat utspelade sig en rallarros. Jag blev bara vittne tills dess upplösning.

Den stora humleresan

Under semestern fick jag tid att läsa professor Dave Goulsons senaste bok – ”Den stora humleresan”.

omslaget till boken Den stora humleresan, av Dave Goulson
Dave Goulson: Den stora humleresan

Hans första bok – ”Galen i humlor” – var en medryckande hyllning till humlor, forskning och ren upptäckarglädje. (Efter att ha läst den investerade jag omedelbart i två böcker om svenska humlor med ordentliga bestämningsnycklar. Det var ett mycket bra beslut.)

Den här boken går mer i moll. Allt fler av oss är medvetna om att också insekterna är hotade av bekämpningsmedel och klimatförändringar. De positiva förändringar som kommer till stånd via lagändring eller folkopinion sker tyvärr långsamt.

Dave Goulson har rest till flera områden där det verkar vara för sent att rädda de djur- och växtarter som hotas av utrotning. När han beskriver vad vi förlorat, då skäms jag över att vara människa! Skäms riktigt rejält!

Men allt är faktiskt inte hopplöst. I övergivna industriområden och grustag nära annan bebyggelse skapas nya små oaser där insekter, fåglar och ”ogräs” kan leva ostört ännu en tid. (Många av dem uppvisar faktiskt större artrikedom än närliggande naturområden.)

Vill jag då rekommendera den här boken? Ja definitivt, men kanske inte till den som precis börjar bli nyfiken på det som surrar och kryper omkring oss. Där tycker jag  fortfarande att Galen i Humlor fungerar bättre som  och glädjespridare.

Dave Goulson har också gjort flera små filmer om insekter.

Städhelg

Vädret har varit vackert men temperaturen sval. Sensommaren övergår i riktig höst. Snart är det dags att förbereda solgläntan för den kommande vintern.

övervintringsholken för guldögonsländorna är upphängd för vinterförvaring i redskapsboden
Torrt och skyddat från ruskväder.

Jag har tagit in guldögonsländornas övervintringsplats i redskapsboden. Där får den hänga tills maj då jag sätter ut den igen i vårsolen. Hoppas verkligen att den inte blir plundrad av hungriga möss. Det skulle vara ett tragiskt öde för sovande sländor.

mina olika fågelmatare utlagda på gräsmattan
Fågelmatarna skall steriliseras.

När jag ändå rumstrerade runt i redskapsskjulet tog jag itu med ett av mina dåliga samveten. Fågelmatarna som jag hängt undan utan att först ha rengjort dem.

Nu monterade jag isär dem och lade delarna i en hink. Sedan hällde jag skållhett såpavatten i hinken så att det täckte allt, satte på ett lock och lät det stå och svalna. Därefter diskade jag ur dem och sköljde noga innan de fick lufttorka i solen.

Risken är nu mindre att det finns kvar baciller eller parasiter som kan smitta småfåglarna i vinter.

små rabarberplantor vid basen av en stor rabarberplanta
Rabarberplantorna har fått bebisar.

En liten ommöblering i trädgårdslandet blev det också. Vid rabarberstånden hade det dykt upp nya små plantor.

För att de skall få ens en chans till solljus flyttade jag dem. Nu står de nära oreganon. Den blir också högvuxen men kan klippas ner så den inte ger för mycket skugga.

Andra generationens spinnare

Det var verkligen oväntat att se en fjärilslarv i slutet av augusti. Nu var det en kaxig larv som inte ens försökte smälta in i omgivningen. Kanske 3 centimeter lång och med frisk aptit. Men ändå, var det inte väl sent på året?

larv av piltandvinge på sälgkvist med uppätna blad
Jag arbetar mig nedåt, en tugga i taget.

Nej, tvärtom. Enligt artportalen är det just sensommarens larver av piltandvinge (Notodonta ziczac) som övervintrar som puppor och kläcks följande vår. De larverna kallas då för ”den andra generationen” vilket låter lite som en tv-serie i sci-fi miljö.

Jag är osäker på om jag någonsin sett en piltandvinge fladdra runt i skymningen? Nattfjärilarna är oftast inte lika färgstarka som sina dagaktiva släktingar. Det fungerar bra som camouflage men gör det svårare att skilja på dem om man inte är riktigt insatt.

Solgläntan är verkligen full av överraskningar. Än en gång har jag fått lära mig intressanta fakta om en art som tidigare var helt okänd för mig.

Undrar vad jag hittar nästa gång?

Många gillar röllikan

Efter att jag räfsade bort gammal mossa och torrt fjolårsgräs är röllekan (Achillea millefolium L.) en av växterna som verkligen stortrivs på tomten. Det innebär att vi också hittar allt fler nya små djur som har den som värdväxt.

renfanebagge på ett torrt grässtrå
En småknubbig renfanebagge.

Nu var det inte där som jag hittade en ny skalbagge. Istället satt den på ett par av de torra grässtråna på ängen. Att bildgoogla webben för att artbestämma ”liten svart skalbagge med rund bakdel” var förstås dömt att misslyckas.

Istället vände jag mig ännu en gång till jourhavande biolog med min fråga. Svaret kom blixtsnabbt. Vår nyaste besökare var en renfanebagge (Galeruca tanaceti).

Trots namnet duger det visst lika bra med röllika när det inte finns någon renfana (Tanacetum vulgare L.) Renfanebaggens larver kan bli skadedjur på potatis. Med hungriga vildsvin som stryker runt i skogen är det inte aktuellt att sätta potatis i trädgårdslandet. Renfanebaggen får hitta något annat att äta.

en grönskimrande spyfluga och vanlig fluga sitter ovanpå en rölleka
Sensommarens flugor äter nektar och pollen.

Eftersom röllikorna har en lång blomningssäsong är de viktiga näringskällor för pollinerarna. Tidigare i soras var blommorna ivrigt uppvaktade av fjärilar, blomflugor och humlor. Nu när hösten närmar sig är det mest olika flugor som besöker dem.

En och annan humledrottning ser vi också på röllikorna. De passar på att tanka energi en sista gång innan de hittar ett bra övervintringsställe.