Kategori: Insekter

Udda barnkammare

Jag förstår hur insekten tänkte när hon valde den här platsen för sin äggkokong.

Den är i lä. Den är torr. Den är relativt skyddad från rovdjur. Den är förhållandevis varm

insektsägg hängande från tavelram
Det är ett väldigt litet ägg som hänger i en tråd från tavelglaset.

Som människa förstår jag inte riktigt att uppskatta alla dessa förtjänster.

Min första reaktion när jag såg den lilla kokongen var istället: ”VEM vill låta sina ungar kläckas inne på ett UTEDASS?!”

Jag är fullständigt övertygad om att insekten gjort rätt val och att jag bara är fjantig.

Annonser

Rör om försiktigt i komposten

Inte trodde jag att jag behövde ta hänsyn till övervintrande humledrottningar under vintermånaderna.

Humlorna sover och håller sig stilla när det är kallt ute. Vad kan hända?

Efter att ha läst en artikel i ämnet från brittiska Bumblebee Conservation trust vet jag bättre.

trolig drottning Åkersnylthumla
Den här drottningen laddade med nektar inför vintersömnen.

Det är tydligen inte ovanligt att en humledrottning övervintrar i jorden i en blomkruka, eller i en trädgårdskompost.

När vi människor sedan börjar vårstäda i trädgården finns risken att vi stör henne. I värsta fall väcks drottningen alldeles för tidigt och fryser ihjäl.

Rådet från Bumblebee trust är därför att ta det försiktigt med grepen på våren när man vänder trädgårdskomposten. Hittar man en övervintrande humledrottning i blomkrukan skall man täcka över henne med jord. Sedan får krukan stå ostört tills vårvärmen väcker henne.

Med början nästa år får jag alltså tänka mig för när jag arbetar med de friliggande trädgårdskomposterna. Det är inte bara humlor som kan ha valt att bo där.

Känns bra att jag aldrig blir för gammal för att lära mig nya saker!

Kantväxt. Kanske också kattväxt?

Kantnepetan (Nepeta x faassenii) överlevde den första vintern i rabatten. Då finns det gott hopp om att den klarar sig i fortsättningen också.

Den torra jorden passade kantnepetan bättre än de ryska martornen. Det överraskade mig. Eftersom det är bättre att jobba med naturen än mot den så blir det fler nepetor. Med en stenig tomt och många torra platser finns det utrymme för martornen också.

blommande kantnepeta
Humleperspektiv på blommorna.

I somras var kantnepetan översållad med många blåvioletta ax. Den var mycket populär bland humlor och blomflugor. Något som jag inte var medveten om är att den kan fås att blomma en andra gång om den klipps ner hårt efter första blomningen. En sekatör kan göra underverk.

Det där med att katter är förtjusta i kantnepetan är däremot inte något som vi märkt av. Kanske är vi för långt inne i skogen för att ingå i någon av grannkatternas revir?

Vår egen kisse får ju, som bekant, uppehålla sig inne på kattion när vi är i stugan.

Marigt med martorn

Jag tycker att rysk martorn är oerhört ståtliga perenner. Både den strama formen och den dramatiska färgen tilltalar mig. Humlor och fjärilar älskar blommorna.

Tyvärr är min kärlek nästan helt obesvarad.

Martorn var en av de första perennerna som jag planterade. Sex plantor stoppade jag ner jorden. Nu, efter lite mer än ett år, återstår en.

blommande rysk martorn
Metallicblå blommor. Jättehäftiga.

Jag trodde verkligen att martorn skulle trivas i det supertorra hörnet av perennrabatten. Tyvärr hade jag fel. Om den platsen blev för utsatt när tjälen kom eller vad som annars är anledningen till misslyckandet kan jag bara spekulera om.

Av de tre plantorna i tulpanrabatten var det i alla fall en som överlevde

I augusti överraskade den mig med en blomsterstängel. Lagom till att jag hade gett upp hoppet. Efter flitigt uppvaktande av humlorna förvandlades blommorna så småningom till ett par fröställningar. De har jag nu tagit hem för att ta vara på fröna.

rysk martorn fröställning
Fröställningar som skall bli nya martorn.

Det blir åtminstone ett försök att så i en kruka på balkongen. Resten direktsår jag nog i tulpanrabatten. Eftersom det är där martornsplantan överlevt är platsen nog bäst lämpad för dess frön också. Måste bara komma ihåg att märka ut sådden tydligt så jag inte rensar bort dem av misstag.

Husrum för smådjuren

En naturtomt skall inte städas alltför noga om man månar om djurlivet. Förutom gott om mat finns det många boplatser i en halvstökig trädgård. Vill man göra en extra insats för de vilda besökarna skall man erbjuda skydd för den värsta vinterkylan.

rishög med höstlöv - för smådjuren
Här finns det många gömställen för småkritter.

Därför har jag precis gjort en ny rishög. Den finns på ett avskilt ställe vid tomtgränsen. På marken placerade jag grova grenar. Sedan lade jag massor av kvistar i olika tjocklek ovanpå. Överst ormbunksblad och höstlöv som skydd mot regn och snö.

En sådan här rishög blir ett perfekt gömställe för små möss och ödlor. Insekter kommer att lägga ägg där. Igelkottarna kanske väljer den för sin vinterdvala. Fåglar kommer att leta mat bland kvistarna eller sitta ovanpå för att hålla utkik efter faror.

Så länge vi fyller på med nya kvistar kommer den här rishögen att vara ett perfekt tillhåll för skogsgläntans minsta besökare. Allt eftersom grenarna i botten förmultnar blir de näring till nya växter.

Och vi slipper besväret med att elda ris varje vår och höst.

Slåttergräsfjäril

Den här fjärilen stiftade jag bekantskap med i juli. Som så många andra pollinatörer uppehöll den sig helst runt vår vildvuxna oregano.

Kom en humla för nära spärrade fjärilen ut vingarna och markerade tydligt att blomman var upptagen. Där fanns definitivt inte plats för fler matgäster! Så det så.

slåttergräsfjäril på oregano
Med de här ögonfläckarna på vingarna ser jag jättefarlig ut!

Att sitta still och bli fotograferad var inte heller populärt. Jag fick radera mängder av suddiga bilder. Till slut fick jag äntligen några som var tydliga nog för en identifiering.

slåttergräsfjäril ihopslagna vingar
Lunchpaus. Men håller fortfarande ett öga på omgivningen.

Den griniga besökaren visade sig vara en slåttergräsfjäril (Maniola jurtina) Ytterligare en praktfjäril som tycker att vår solglänta är ett bra ställe för att söka föda, en partner och sedan slutligen lägga ägg.

Till skillnad från nässelfjärilen och påfågelsögat vill slåttergräsfjärilens larver inte käka nässlor. De skall ha riklig tillgång till olika grässorter. Precis sådant som växer i slänten.

Vilken tur att vi inte haft någon tanke på att försöka tukta de mer vildvuxna delarna av tomten. Där har många vilda djur, både stora och små, bosatt sig.

Naturen precis runt stugknuten. Just så som vi vill ha det.

Engelska namnet är mycket häftigare

Det var inte en svamp som fångade min uppmärksamhet i skogsbrynet. Det var en kombination av klara färger och rörelse.

När jag gick närmare såg jag att det pågick en strid på liv och död nere på mossan.

Fyra röda skogsmyror (Formica rufa) hade fått tag i en svärmarlarv. Nu försökte larven skrämma bort angriparna genom att kränga och slänga med kroppen. Myrorna släppte förstås inte taget med käkarna. De var helt inställda på att bära hem bytesdjuret till stacken.

tallsvärmarlarv på trädgårdshandske
Svärmarlarven pustar ut på min handske efter att ha försvarat sig mot myrorna.

Jag hade trädgårdshandskar på mig så det var riskfritt att peta på myrorna med pekfingret. Efter ett tag bestämde de sig för att försvara bytet mot det nya hotet och släppte taget om larven för att istället attackera mig. Då kunde jag lyfta upp larven och gå därifrån. (Förlåt myror för att jag stal er middag men ni fick krusbärsstekellarver av mig i somras.)

Svärmarlarven hade ett imponerande analhorn och väldigt vacker färgteckning i ljusgrönt, vitt och brunt. Den hade också fullt upp med att fortsätta att försvara sig mot alla hot. Den satt stadigt på mitt pekfinger och slog vilt omkring sig med överkroppen.

Efter webbsök förstod jag att det var en tallsvärmare (Sphinx pinastri) som jag räddat. Det engelska namnet är ”pine hawk-moth”. Den svenska översättningen blir ungefär ”tallhöksvärmare” vilket låter betydligt farligare och får mig att tänka på forntidens jättelika trollsländor.

Det tog säkert tio minuter innan tallsvärmarlarven hade lugnat ner sig tillräckligt för att jag skulle kunna flytta den från handsken till gullriset. Innan dess sluggade den vilt omkring sig så fort jag så mycket som rörde på fingret.

Jag vet inte om den sen hittade ett bra övervintringsställe. Men jag hoppas det.