Kategori: Insekter

Vindsstädning

Det blev dags för den årliga ritualen ”leta getingbon på vinden”. Arbetsbyxor med knäskydd, handskar och pannlampa ingår i förberedelserna. När allt var på plats reste jag stegen mot väggen, öppnade vindsluckan och kröp in i mörkret.

trasigt gammalt getingbo utlagt på brädor
Ruinerna av ett drottningdöme.

Tills skillnad från tidigare år hittade jag bara två små bon. De fanns naturligtvis längst in. Dikt vid ett par ventiler som mynnar ut ovanför verandan. För både vi och getingarna uppskattar solsken och öppen sikt.

Vi tar bort de gamla getingbona för att det skall bli lättare att se när det börjar komma nya. Ju fortare vi kan stoppa ett nybygge desto bättre. I alla fall för oss. Getingarna har naturligtvis en annan åsikt.

Så länge de inte har boet alltför nära oss så vi riskerar att gå varandra på nerverna är getingar välkomna i gläntan. De är duktiga jägare och hjälper också till med pollinering. Även om de inte är lika bra på det som humlor och bin.

Riktigt fascinerande djur. På lite avstånd.

Oavsiktlig skattjakt

Vi är inte de första ägarna av stugan och solgläntan. Långt ifrån. Men ibland blir det extra tydligt att de som varit här innan oss haft en annan syn på skräp och skrot.

rostigt grön ljusbehållare som använts mot mygg. svarta stiliserade myggor pryder utsidan.
Fint mönster på skräpfyndet.

Jag vet inte om det är räven eller något annat djur som hittat resterna av den här gamla myggmarschallen? Den låg i alla fall plötsligt på gräset i slänten, väl synlig, som ett minne av forna sommarkvällar och vilt fäktande armar.

Inte det första ”fyndet” som gick i återvinningen. Definitivt inte det sista heller. Det finns fortfarande mycket skrot gömt på olika ställen på och kring gläntan. Vi kommer garanterat inte att hitta allt men det vi ser får en envägsbiljett till återvinningen.

Egensådd blåeld

Mitt ostrukturerade drällande av diverse frön som jag samlat ihop längs vägrenen har gett resultat. Antalet arter av ”ogräs” och ängsblommor ökar.

bladrosett av blåeld med regndroppar på bladen
Jag är en triffid.

Vid bastun har vi åtminstone en stor och livskraftig blåeld (Echium vulgare L.). Jag har också sett flera småplantor i närheten. Får se om de klarar vintern.

blomställning av blåeld
Det är inte bara humlor som tycker att blåelden har vackra blommor.

Jag är väldigt nöjd med att ha lyckats så in blåeld som en av gläntans vilda sommarblommor. Det är en växt som är oerhört poppis bland humlor, solitärbin och andra pollinatörer. Den är också tvåårig. Det vill säga att den gror och växer ena året och blommar samt sätter frön det följande.

Jag kommer att fortsätta samla in blåeldsfrön flera år framåt. Ett sätt att trygga tillväxten och få ett bredare genetiskt urval. (Som om nu humlorna bryr sig om det?)

Naturligtvis! Bok med bra tips.

Det här är ytterligare en lånebok från det lokala biblioteket. ”Naturligtvis! Biologisk mångfald i din trädgård” av Justine Lagache. Välskriven och snyggt layoutad med många vackra bilder och pedagogiska illustrationer.

omslaget till boken Naturligtvis! Biologisk mångfald i din trädgård är svart med många färgglada blommor tecknade i naiv stil
Trösterik läsning i vintermörket.

Den innehåller mängder av praktiska tips på hur man gynnar biologisk mångfald i trädgården. Lämplig som inspiration för den som vill göra något för att bidra till en bättre värld men inte är helt säker på vad. Eller hur?

Ett skyddsvärt träd

Jag har fått lära mig ett nytt begrepp: ”Extra skyddsvärda träd”. Det är samlingsnamnet på träd som är unika på något sätt. Ovanligt grova, gamla eller på annat sätt väldigt värdefulla ur naturskyddspunkt. Det finns till och med en idolsite, trädportalen, där det går att hitta mer information.

Men ett vanligt lite småskruttigt träd kan också vara skyddsvärt.

murken högstubbe omgiven av friska grenar
Här syns alla insektshål tydligt i veden.

Någon tidigare ägare av solgläntan tog fram motorsågen och kapade stammen på hästkastanjen ett par meter från marken. Förmodligen för att den skuggade eller skymde utsikten.

Kvar blev en högstubbe med obändig livskraft. Nedre delen av stammen sköt nya skott som nu vuxit upp till ordentliga grenar. De bildar en ny, låg trädkrona. På så sätt var den hårda beskärningen lyckad.

Övre delen av högstubben är nu alldeles murken och full av hål. Sommartid kryllar där av insekter och spindlar. Getingar och bålgetingar gnager trä till sina bon. Diverse steklar jagar byten eller lägger ägg i veden.

håligt, halvmurket träd med bark som lossnat
En vacker ruin.

Lös bark och större håligheter är också positivt för den biologiska mångfalden. Höstkastanjen är ett naturligt insektshotell med massor av springor där det går både att lägga ägg och övervintra.

Det, i sin tur, gör den högintressant för småfåglarna. Ingen av dem bygger bo där men alla besöker den i jakten på mat.

Att hästkastanjen varit bra för omgivningen har vi förstått länge. Nu kan vi sätta ord på det. ”Det här är inte vilket träd som helst. Det är Ett Skyddsvärt Träd.” Må det leva länge och åldras med värdighet och många bohål.

Borde egentligen låta bli.

Att höststäda rabatterna är inte något jag brukar ägna mig åt. Men det var trist väder och jag hade tråkigt. Ungefär en decimeter stubb återstod i rabatterna när jag klippte ner praktlysingar och höstrudbeckior. Alla blad som föll av fick också ligga kvar. Det blir skydd och övervintringsplats åt insekterna i vinter.

en gul lövkorg av plast fylld till bredden med avklippta vissna perennstjälkar
Brunmassa till komposten.

Trots det blev det fyra välfyllda lövkorgar med vissna växtdelar till grönkomposten. Till våren har de nog förmultnat så pass att de kan myllas ner som jordförbättring. Då återgår de till kretsloppet. Fast på en annan plats än där ursprungsplantan växer.

en stor röd rosenknopp med frostskador på blombladen
Ett minne av varmare väder.

Mitt i allt underkylt regn kom så höstens sista rosenknopp. Det är verkligen fantastiskt att rosorna fortsätter att blomma till första ordentliga frostknäppen.

Köldtåliga småkryp

Temperaturen pendlar mellan några plusgrader på dagen och någon minusgrad på natten. I kombination med regn och gråmulet väder känns det ännu kallare.

en grönbrun larv i min öppna hand
Okänd larv. Med grässtrå.

Trots detta är det faktiskt en del småkryp som är ute och rör på sig i gläntan.

en ljusgrå snigel i gräs och höstlöv
Väldigt ljus, och långsam, snigel.

Snigeln överraskade mig. De som jag sett tidigare, med den färgen, har varit väldigt små. Max ett par centimeter. Den här var närmare tio centimeter lång när den var utsträckt. Den var väldigt långsam men målmedveten där den kröp fram.

Jag antar att båda två var på jakt efter mat och lämpligt övervintringsställe?