Kategori: Insekter

Att ta en flygnota

På väldigt kort tid har tomten förändrats från snölandskap till torrt gräs och vårblommor. ”Äntligen!” tycker både vi och diverse yrvakna flygfän.

Det är intressant att på nära håll se hur olika pollinatörer hanterar samma blomma. En  lila krokus fick i snabb följd besök av först en humla och sedan en fjäril. De hade helt olika angreppssätt.

mörk jordhumledrottning täckt med pollen i lila krokus
Den här humledrottningen har vältrat sig i krokuspollen.

Humlan kröp ner helt och hållet i krokusblomman och tog livtag på ståndarna. Den bökade runt ordentligt för att komma åt nektarn. När den väl kom upp igen var den helt täckt av pollen.

Nästa krokus som den besöker får pollenkorn på pistillen. Precis så som det är tänkt.

citronfjäril sticker in snabeln i krokusblomma men sitter utanpå kronbladen
Citronfjärilen vill snika åt sig lite nektar. Från sidan.

Sedan var det då citronfjärilen. Den stannade på utsidan av kronbladen och stack enbart in snabeln för att komma åt nektargivan. Oavsett hur många krokusar den besöker bidrar den inte till pollineringen.

Lite småfräckt, kan jag tycka. Fast det finns många andra slags vårblommor än krokusar. På de kanske den är en artigare matgäst som gör rätt för sig?

Annonser

Lurvig liten filur

När jag höll på och gallrade krusbärsbusken fick jag plötsligt syn på något som rörde sig ovanpå snön. Det var en svart, hårig larv! Ungefär 3 cm lång. Och väldigt målmedveten.

rostvingelarv på skare
Stör mig inte – jag är på väg någonstans.

Jag blev helt paff. Snö, solsken och ett par plusgrader var idealiskt för beskärning. Att en fjärilslarv skulle knata omkring på skaren kändes rätt otippat.

Eftersom det var mycket aktivitet kring fågelmatarna lade jag ett ekblad framför larven. När den klivit upp på det lade jag tillbaks den i krusbärsbusken. Där var den inte lika synlig för hungriga småfåglar.

Förmodligen var det en Rostvingelarv (Phragmatobia fuliginosa). Att den var ute och knallade runt på snötäcket är helt normalt. Den letade bara efter ett bra ställe att förpuppa sig. Tydligen dög krusbärsbusken för den stannade kvar där. I alla fall så länge som jag jobbade i trädgården.

Uppdukat för larver

Den som är trädgårdsintresserad är aldrig fullärd. Alltid finns det någon ny information att ta till sig. Oftast med följden att det blir mer att göra.

Ibland är informationen mer en påminnelse om något som är så självklart att det fallit ur minnet. Som att det inte räcker med nektarrika blommor om jag vill hjälpa pollinerarna. Larverna måste också ha mat!

liten blåklocka
Liten blåklocka är värdväxt för diverse fly, mott och mätare.

I nordamerika (säkert också på många andra ställen) uppmuntras naturvänner att planera trädgården så den består till minst hälften av inhemska växter.

Detta eftersom många insekter har en specifik värdväxt och om den saknas så finns det ingen mat till larven när den kläcks. Exotiska växter fungerar sällan som ersättning.

Utan värdväxter, inga larver. Utan larver, inga fjärilar, skalbaggar eller blomflugor. Utan fjärilar, skalbaggar och blomflugor svälter fåglar och fladdermöss.

blommande gulmåra
Gulmåran är värdväxt för många olika svärmare, spinnare och mätare.

Som tur är krävs det inte en stor arbetsinsats för att öka mängden inhemska växter i trädgården. Tvärtom. Finns det redan ett småstökigt hörn på tomten så kan man bara låta det förvildas lite till. Vissa ogräs är minst lika vackra som rabattblommor.

Och om någon nitisk granne klagar är det bara att hänvisa till listan över värdväxter för fjärilar. För ALLA vettiga grannar gillar också fjärilar.

fjärilar på nässlor
Nässlor är värdväxt för flera fjärilar. (Och goda i nässelsoppa.)

Vi har det redan bra förspänt med artrikedomen i vår solglänta. För att underhålla blomsterängen samlar jag in frön från vilda växter i närområdet. De växterna passar både mikroklimatet och djurlivet i gläntan. Slänten är full av gräs och blommande örter som sköter sig själva.

Vem vet, kanske blir ”Nature needs half” en svensk trend också?

Sommarspray

Förr eller senare blir det sommar. Då kommer stugverandan att få besök av getingar.

stora sprayflaskor evergro
”A-ra-bap-a-rap-a-bap!” Visst ser de ut som hackspetten i Kalles djungeläventyr?

En sprayflaska med såpvatten funkar utmärkt för att bekämpa de oönskade gästerna. Vi har däremot haft svårt att hitta tillräckligt stora och stabila sprayflaskor för våra behov.

Nu tror jag att det problemet är löst.  Två stycken 1,2 liters sprayflaskor inhandlade hos Blomsterlandet. De borde räcka som vår första försvarslinje.

Fynd på bokrean

Förra sommaren letade jag efter en fjärilshandbok. En som skulle passa i fickan på arbetsbyxorna. Där jag skulle få hjälp med första kategoriseringen av nya fjärilsfynd.

Vi frågade i den lokala bokhandeln men de hade tyvärr ingen att rekommendera.

fjärilsbok
När sommaren kommer är vi förberedda!

Årets bokrea löste problemet. Där fyndade jag en liten fjärilsguide till stugbiblioteket.

Den är ursprungligen publicerad i Storbritannien och innehåller några bilder på arter som inte finns i Sverige. Men den kommer nog ändå att fungera hyfsat bra som hjälpmedel vid en första identifiering.

Bara jag vet var jag skall börja leta går det alltid att hitta mer information på nätet eller på biblioteket.

Återkommande vårtecken

Tänk att det alltid dröjer så länge innan det blir vår? Nu har jag i alla fall koll på vilka buskar och träd kring stugan som är först med lövsprickning.

Bondsyrenen är alltid tidig. I år verkar inte bli något undantag.

syrenknoppar blad
Knubbiga syrenknoppar klarar kylan.

Syrenen sprider glädje vid minst två tillfällen varje år. Först på våren med de små gröna bladen och sen när blommorna sprider sin ljuvliga doft.

Ett annat vintrigt vårtecken är spåren efter hackspettens framfart i myrstackarna.

hackspetten har grävt hål i myrstacken
Hackspetten har ätit myror. Den här vintern också.

Förra sommaren flyttade myrorna den största stacken. Den gamla platsen i skogsbrynet hade successivt blivit allt mer skuggad av granarna. Nu valde de att slå ner bopålarna där de får sol nästan hela dagen. På en plats som ligger väldigt nära vår bastu. Det känns upplagt för grannfejder i sommar.

Hackspettarna hittade naturligtvis lika bra till den nya stacken.

Jag tror att det är gröngölingen som oftast är där och förser sig. Precis som koltrasten är den skeptisk till människor och håller sig helst på avstånd. Vi har bara sett en skymt av den i ögonvrån när den flyger sin väg.

Väggmurargeting

Klematisen ”Summer snow” attraherar massor av insekter när den blommar. Det är inte bara humlor, blomflugor och fjärilar som besöker den utan också olika sorters steklar.

En mulen augustidag fick jag syn på en väldigt slank och mörk geting som metodiskt besökte blomma efter blomma. Den var helt fokuserad på att samla in mat och struntade blankt i att jag fotograferade den.

väggmurargeting på klematisblomma
Klematispollen är en festmåltid för getingarna.

Nu tror jag att jag har identifierat vilket släkte den tillhör. Det är en solitärgeting, och jag gissar på att det är en väggmurargeting. (Bilden är inte tillräckligt skarp för att kunna se alla detaljer. Det finns många olika getingar och steklar som ser snarlika ut för ett otränat öga som mitt.)

I vilket fall som helst är väggmurargetingen en livskraftig art så klematisen får säkert besök fler gånger. Eftersom de är rovdjur håller de efter andra insekter som en del av den naturliga balansen. Bra för oss som inte vill använda gift i trädgården.