Kategori: Fåglar

Övergivna holkar

Det är alltid lite beklämmande med ödehus som får stå och förfalla. I skogen har någon satt upp fågelholkar i träden för att sedan lämnat dem utan tillsyn.

övergiven trasig grön fågelholk utan tak
Öppet för regn och rusk.

Naturligtvis är det bra att erbjuda fåglarna boplatser. Men av någon anledning betvivlar jag att den som gjorde det först bett markägaren om tillstånd.

Att spika i träd som är tänkta till virke eller massa är nämligen extremt olämpligt. Det skadar träden i onödan och ställer till det vid avverkningen och i sågverken. En bättre lösning att använda kardborreband.

övergiven plåtarmerad holk utan golv
Fri utsikt nedåt.

Våra holkar på tomten har inte lika fin utsikt som de här. Å andra sidan har de både golv och tak. Grovstädning en gång per år ingår också i underhållet.

Kanske inte så konstigt att vi fick hyresgäster redan första året som vi satte upp dem?

Annonser

Alternativ plan kanske behövs?

Jag är en varm anhängare av medborgarforskning. Det är ett sätt för oss lekmän att bidra till allas vår gemensamma kunskap. Ofta sker det genom att rapportera in sådant man iakttar i sin närmaste omgivning.

Vinterfåglar inpå knuten är ett sådant arrangemang. Det händer samtidig i flera europeiska länder. Sista helgen i januari räknar deltagarna hur många fåglar som kommer och äter av fågelmaten. Ju fler som gör det desto mer data blir det.

Jag inte anmält mig tidigare eftersom det varit osäkert om jag skulle kunna vara med. Om vädret är dåligt eller vi har annat att göra, då blir det ingen stugvisit den aktuella helgen.

Med viltkamerans hjälp blir det förstås en barnlek att räkna våra befjädrade gäster.

väldigt suddig fågel fångad av viltkameran
Ett OFS – Oidentifierat Flygande Skrutt.

Efter att ha tittat igenom den senaste skörden av bilder inser jag att det inte blir så enkelt. Fåglarna rör sig snabbt och en suddig blobb blir svår att artbestämma.

Nu har jag satt upp viltkameran vid fågelmaten för att testa inställningarna. Vi får se om jag hinner få ordning på det innan det är dags att börja räkna.

Situationskomik

Det verkar som om minusgraderna kommit för att stanna. Åtminstone ett tag framöver. Stämmer det blir det färre vistelser i solgläntan. Stugan är visserligen välbyggd men saknar vinterisolering. Att hålla värmen en kort helg kräver mycket ved.

kladdig kaka med fågelmat placerad på dagstidning
Här görs Energy Bars för hungriga vinterfåglar.

Jag har gjort fler flottiga fågelkakor att hänga upp i pergolan. En stor fördel med dem är att de inte kräver daglig påfyllning på samma sätt som en fröautomat. Blir det uppehåll i våra stugbesök på grund av minusgrader finns det fortfarande mat till fåglarna.

De blir säkert populära hos ekorrar och skogsmöss också.

Samtidigt som jag höll på med fågelmaten kollade jag skräpposterna på bloggen. Ett av dem hade skrivits på mitt gamla inlägg om hur jag rör ihop fågelmaten.

screenshot av spampost på siten som tackar för restaurangrecension
Vaddå? Vad menar du nu?

Vad är oddsen för att en skräppost handlar om nästan samma sak som bloggposten?

För ett kort ögonblick tänkte jag nästan att småfåglarna recenserat fågelmaten. I min fantasi såg jag blåmesarna sätta betyg utifrån erbjuden mat, presentation, närhet till skydd och allmän trängsel. Det var så absurt att jag skrattade rätt ut.

Sedan raderade jag skräpet. Fast först efter att jag tagit en skärmdump.

Att göra egen fågelmat

En kväll nyligen var jag trött men inte sömnig. Kunde inte fokusera tillräckligt för att läsa och ville samtidigt sysselsätta mig med något tills det blev läggdags.

Lika bra att använda tiden till något vettigt.

klorinflaska och neongrön diskborste
Fågelmatarens vänner – klorin och diskborste.

Egentligen hade jag tänkt vänta ytterligare ett par veckor med vinterns kaloribomb – flottig fågelkaka. Som tur var hade jag redan alla nödvändiga ingredienser hemma: bucklig kakform, havregryn, jordnötter, skalade solrosfrön och två paket ister.

Kakformen använde jag redan förra vintern. För att minimera risken att sprida sjukdomar som salmonella och gulknopp mellan småfåglarna diskade jag först ur den med hett vatten och klorin.

Sedan blandade ihop torrvarorna i kakformen och hällde smält ister över. När allt blivit en geggig massa fick det stå svalt och stelna.

upphängd sockerkaksform fylld med havregryn, ister, jordnötter och skalade solrosfrön är energirik vintermat till fåglarna
En ordentlig fettbomb som räcker länge.

Nästa gång vi kom upp till stugan hängde jag fågelkakan i pergolan. Nära skogsbrynet så fåglarna känner sig trygga men också väl synlig från stugan så vi kan se dem.

en återanvänd leverpastejburk blir fågelmatare när den fyllts med ister och havregryn. Sittpinne och metalltråd för upphängning.
Sextiosex havgregryn i en plastask.

Med den stora kakformen fylld till brädden blev det ändå lite smält ister över. Som tur var hade jag en tom plastburk i lagom storlek under diskbänken. I den hamnade istret och havregryn. Hål för upphängningen fixade jag med en spik genom burkbotten när geggan stelnat. (Anledningen till att jag använder ståltråd är att skogsmössen gnager av alla snören som leder till mat.)

plastburk fylld med blandning av havregryn och ister upphängd i en grangren
På plats i slogsbrynet.

Att använda plastburken en vända till innan den går i återvinningen känns bra. Mesarna har knappast några synpunkter på att innehållet inte motsvarar förpackningen.

Något som jag lärde mig nyligen är att det är viktigt att läsa innehållsförteckningen på talgbollar som säljs i butikerna. En hel del av dem innehåller palmolja som är dåligt för miljön och blir stenhårt när det är många minusgrader ute.

Bättre för miljön är att köpa ekologisk fågelmat eller att göra egna geggor.

I mörkret är alla kattugglor grå

Vad är det egentligen som försiggår i gläntan när det är natt och becksvart? Spår av aktivitet hittar vi med jämna mellanrum. Djuren ser vi nästan aldrig. Vårt dåliga mörkerseende ligger oss i fatet.

I somras gjorde jag så slag i saken och köpte en viltkamera. Med hjälp av den borde jag väl ändå kunna stilla min nyfikenhet?

kattugglan sitter på vår utomhusbelysning och spanar efter byte
Kattugglan spanar efter något ätbart.

Oftast finns det inga nya bilder. Vi har en stor tomt med många skyddande buskage. Men vid de tillfällen när jag sätter in minneskortet i lapotopen och ser att kameran plåtat något mitt i natten – då ökar pulsen.

Som när kattugglan plötsligt satt där mitt framför kameran. En rar liten nattgäst. På jakt efter en ouppmärksam sork eller två.

Städhelg

Vädret har varit vackert men temperaturen sval. Sensommaren övergår i riktig höst. Snart är det dags att förbereda solgläntan för den kommande vintern.

övervintringsholken för guldögonsländorna är upphängd för vinterförvaring i redskapsboden
Torrt och skyddat från ruskväder.

Jag har tagit in guldögonsländornas övervintringsplats i redskapsboden. Där får den hänga tills maj då jag sätter ut den igen i vårsolen. Hoppas verkligen att den inte blir plundrad av hungriga möss. Det skulle vara ett tragiskt öde för sovande sländor.

mina olika fågelmatare utlagda på gräsmattan
Fågelmatarna skall steriliseras.

När jag ändå rumstrerade runt i redskapsskjulet tog jag itu med ett av mina dåliga samveten. Fågelmatarna som jag hängt undan utan att först ha rengjort dem.

Nu monterade jag isär dem och lade delarna i en hink. Sedan hällde jag skållhett såpavatten i hinken så att det täckte allt, satte på ett lock och lät det stå och svalna. Därefter diskade jag ur dem och sköljde noga innan de fick lufttorka i solen.

Risken är nu mindre att det finns kvar baciller eller parasiter som kan smitta småfåglarna i vinter.

små rabarberplantor vid basen av en stor rabarberplanta
Rabarberplantorna har fått bebisar.

En liten ommöblering i trädgårdslandet blev det också. Vid rabarberstånden hade det dykt upp nya små plantor.

För att de skall få ens en chans till solljus flyttade jag dem. Nu står de nära oreganon. Den blir också högvuxen men kan klippas ner så den inte ger för mycket skugga.

Gläntan som barnkammare

Solgläntan är inte bara en enkel naturtomt. Där vi ser lugn och avkoppling ser djuren något helt annat. De ser en möjlighet att framgångsrikt föda upp en kull med ungar.

skalbitar av ett koltrastägg ligger på mossa
Ena koltrasten dumpade sina äggskal vid den andra koltrastens bo. Bussigt!

Med hänsyn taget till den sena våren och den ihållande värmen har vi sett en hel del ungar på tomten. Sädesärlorna fick åtminstone en kull. Koltrasten troligen två.

Oron jag kände över koltrastboet i stuprännan visade sig obefogad. Inga ungar drunknade eller frös ihjäl. De blev flygfärdiga innan sommarens första regnskurar.

Små paddor ser vi också i gräset. De vill både skaffa sig ett födorevir och undvika att bli mat åt större djur. Några av dem kommer att lyckas. De flesta kommer att gå åt.

öppning i igenmurat hål där en rovstekel samlat ihop paralyserade larver
Plötsligt var dörren öppen igen.

Ett olöst mysterium är vad det egentligen var som övervintrade inne i brädstumpen. En dag såg jag att hålet öppnats men hyresgästen hade redan flugit sin väg. Jag vet fortfarande inte om det var en rovstekel eller en guldstekel.

Sommarens gnälligaste djurungar fanns skogen. Det tog ett tag innan vi insåg vad det var som gnisslade och pep så ihärdigt i kvällsmörkret. Med lite klurande och Natursidans guide till ugglor fick vi bekräftat att kvällskonserten var kattuggleungarnas tiggläte.

Det är första gången som jag hört kattugglor. Det är definitivt första gången som jag hört uggleungar! Att ett ugglepar häckat i närheten är riktigt häftigt. Det känns verkligen som att vi har storskogen in på knuten. Kanske har kattugglorna också gjort processen kort med sorkarna som åt upp mina drakulanunneört. Vågar jag hoppas på det?