Kategori: Fåglar

Sämsta sortens fågelskådning

Så här ville jag verkligen inte se min första järnsparv (Prunella modularis).

död järnsparv ligger på marken. Magen nedåt, ryggen upp, ögat slutet.
Järnsparv.

Enligt fågelboken är det en vanlig art som är så diskret att man oftast inte vet att den finns i närheten. Nu har vi fått bevis. Önskar bara att det hade varit på något annat sätt.

Vi har fågelsiluetter uppsatta i de flesta fönstren. Nu skall det definitivt bli i alla.

Annonser

Mer bomaterial

Vårkänslorna svallar i både buskar och träd. Blåmesen har inspekterat holken bakom bastun. Den dög som boplats förra året. Jag hoppas den inte chanserat sedan dess.

fluffiga fröparasoll nedtryckta mellan fjällen på en kotte för att hålla dem på plats
Fluffiga frön.

Naturligtvis kan fåglarna allt kring att bygga bo. Instinkterna är starka. Men vi tycker att det är roligt att hjälpa dem på traven. Det är därför vi satt upp holkarna.

ny fågelbobunt av otvättad ull upphängd i hästkastanjen
Årets nya fågelbobunt.

Det är också anledningen till att jag placerat ut lite bomaterial. Förutom en ny fågelbobunt av otvättad ull finns det fluffiga frön nedtryckta i en kotte. Bara att hämta! Nästa vårvinter, när jag rensar holkarna, ser jag om det är någon av ”våra” hyresgäster som använt materialet.

Flyttfåglar

När hantverkarna skulle lägga nytt tak tog vi ner solpanelen för att ge dem svängrum. Innan den kan återfå sin gamla plats måste vi få dit nya ribbor för fäste. Det förutsätter hjälp av fler personer. Med tanke på kalendrar som skall synkas lär det dröja ett tag.

holkarna är flyttade till andra husgaveln
Mesholk bredvid sädesärleholk.

Samtidigt som vi letar lämpliga dagar söker fåglarna efter lediga hålrum. För att inte störa häckningen när vi sedan monterar solpanelen flyttade vi holkarna till den andra husgaveln. Kanske blir detta rentav den nya placeringen?

fågelboet är fodrat med fårull från bobunten
Ett ingenjörsmässigt underverk.

I sädesärleholken fanns ett gammalt fågelbo. Jag kan inte avgöra vems det varit. Men det var riktigt välfodrat med mjuk fårull hämtad från fågelbobunten.

svalbrädan får tillfälligt hänga på baksidan av vedboden. För koltrastarna.
Här kommer koltrastarna att trivas.

Svalbrädan fick också en ny placering. Nu sitter den på baksidan av vedboden. Precis vid skogsbrynet. Kanske skall den också döpas om från svalbräda till koltrastlänga? Flera koltrastar har byggt sina bo på den men vi har inte haft en enda svala på besök.

Nåja. Huvudsaken är att fåglarna i grannskapet får fler holkar att välja mellan. Med ständigt liv, kiv och rörelse är de väldigt underhållande. Dessutom är hungriga fågelungar en fantastisk drivkraft som får föräldrarna att dammsuga omgivningen på insekter. En del av dem sådana som skulle klassats som ”skadedjur” – om de överlevt.

Bara bottenskrapet kvar

Nu märks det tydligt att vintern varit både lång och hård. Det är bara ett par månader sedan vedstaplarna låg dikt an mot dörren.

en halv vedtrave återstår i vedboden
I höstas var det fyllt till bristningsgränsen. 

När vedboden börjar eka tom är det hög tid att boka ny leverans hos vår lokale lantbrukare. Kanske vi borde beställa fyra säckar istället för tre den här gången?

Det är en fin avvägning mellan tillräckligt med ved och nog plats för förvaring av den.

fettblandningen som jag fyllde en creme fraicheburk med och hängde ut till fåglarna är snart slut
Bara några småsmulor återstår.

Fåglarna håller också på och tömmer skafferiet. Nu fyller jag inte längre på med ny fågelmat när den gamla tar slut. Utfordringen skall bara hjälpa dem under den värsta köldperioden. (Dessutom har jag läst en brittisk rapport om att fågelmatning under senvåren och sommaren inte gynnar dem. Kullarna blir tvärtom avsevärt mindre.)

pallkrage omgiven av snö och fylld med snö och is
Is och snö i, och kring, pallkragen.

Det som det fortfarande finns gott om är snö. Trots långa perioder med både blidväder och regn är snödjupet cirka 15 cm. Nu önskar jag faktiskt mest att den försvinner så jag äntligen kommer åt rabatterna. När det väl börjar töa får vi översvämning på tomten. Som tur är kommer vattnet också att rinna undan fort. Bra dränage är kanske en av få fördelar med att ha så mycket klapperstenar under matjorden.

En annan sorts fågelfrö

De flesta fröfirmor har numera minst en blomsterblandning i sortimentet avsedd för pollinatörer. Naturvänner kan göra en insats utan att ha en egen trädgård. Det räcker med en kruka eller balkonglåda. Inte heller behöver de plöja metervis av trädgårdsböcker för att veta om de gör ”rätt”. Det hela är väldigt enkelt.

tre fröpåsar från sutton seeds: Birds and Bees Mix, Fältvädd och Honey Bee Mix
Låt oss prata om blommor och bin. Och fåglar.

Så har vi då engelsmännen med sina specialblandningar. De lockar inte bara humlor, bin och fjärilar till tomten. Växterna får fröställningar som blir mat åt småfåglarna.

Jag tycker att det låter väldigt klokt. Så naturligtvis beställde jag en förpackning.

Det står inte på dem exakt vilka sorts växter de innehåller. Därför kommer jag att så de här fröna i krukor. Då kan jag lättare ha dem under uppsikt och se vad det är som gror. På så sätt minskar jag risken att få in fler invasiva arter.

Det räcker så gott med mina ärkefiender lupinerna.

Fiskmysterium

Jag gick en sväng runt tomten för att se vad som behöver göras när vädret blir mildare. Det är alltid bra att ha en övergripande plan. Att den sedan ändras är en annan sak. Dessutom är det trevligt att kunna följa årstidernas gång i gläntan.

ett fruset gäddhuvud halvt nedborrat i snön
Oväntat fynd i trädgårdslandet.

Därför blev jag riktigt paff när jag hittade ett gäddhuvud under doftschersminen. Det är mer än en kilometer till närmsta sjö. Hur i hela fridens namn hade det hamnat där? Och var fanns resten?

Vår bästa teori är att det är någon av de större rovfåglarna som tappat det. Kanske en fiskgjuse. Eller så är det en av korparna som bor i skogen. Jag tror inte att räven skulle lämnat kvar något ätbart. Den hade förmodligen tuggat i sig rubbet.

Det här är ytterligare ett litet mysterium som inte kommer att få någon lösning.

Grensågen fick jobba

Nu när det fortfarande var minusgrader passade jag på att glesa ut hästkastanjen.

framför hästkastanjen ligger flera avsågade grenar på snötäcket
Trädkronan är öppnare och luftigare.

Där fanns ett par kraftiga grenar som gick tvärs igenom kronan. Dessutom några som vuxit i kors och därför skavt mot varandra när vinden blåser.

Med den hopfällbara grensågens hjälp gick det både snabbt och lätt att ta bort dem. (Jag blir alltid lika imponerad av hur effektiv den är. Näst efter sekatören är den nog mitt favoritredskap i trädgårdsarbetet.)

grova grenar ligger på snötäcket
Får de bara torka över sommaren blir det bra ved av de här grenarna.

Jag hann också med att rensa två av fågelholkarna. De som sitter så lågt placerade att jag kunde nå dem utan stege. I den ena fanns ett perfekt litet svartmesbo av mossa, gräs och fodrat med dun.

I den andra fanns ett tunt bo av mossa och torrt gräs med två döda talgoxungar. Kan det vara en effekt av den varma och torra sommaren? Det är alltid lite sorgligt när en häckning misslyckats.