Kategori: Fåglar

Nykorkad holk

Samtidigt som jag rensade ur fågelholkarna på gäststugans gavel passade jag på att reservera en av dem till de svartvita flugsnapparna (Ficedula hypoleuca).

mesholk på husvägg med hålet igenstoppat med en kork och mossa.
Den här holken är redan paxad.

Ingångshålet var lite för stort för en kork så jag lindade först in den i mossa innan jag tryckte fast den. Tidigt i maj får jag pilla loss den så flugsnapparna kan få en holk utan att först vräka en annan fågelfamilj.

Naturligtvis är inte oddsen på min sida. Jag räknar kallt med att mina planer går i stöpet. Förmodligen dröjer det inte länge innan någon ettrig mes river ut både mossa och kork för att lägga beslag på den åtråvärda boplatsen.

Fast om jag inte ens försöker, då finns det inte ens en chans att lyckas.

Farligt fascinerande fåglar

Bibliotekets site har en funktion som tipsar om böcker som kan vara intressanta. Rekommendationerna är så pass bra att jag är övertygad om att det är en mänsklig redaktör som ligger bakom urvalen. Inte en algoritm.

framsidan på boken Rovfåglar & ugglor i Norden visar en målning av en flygande berguv och örn
Spännande och medryckande läsning om rovfåglar,

Utan den lilla tipsfunktionen hade jag aldrig hittat ”Rovfåglar & Ugglor i Norden” av Dag Peterson. En intressant bok med vackra illustrationer. Också de av författaren. Det märks att han hyste en livslång kärlek till fåglar i allmänhet och rovfåglar i synnerhet. Texten är pedagogisk men aldrig torr. Fakta varvas med personliga erfarenheter och reflektioner utan att bli sentimentalt.

Jag var speciellt intresserad att läsa om de tre rovfåglar som jag sett runt stugan: kattugglan, pärlugglan och havsörnen. Då blev jag också påmind om stödutfodringen av örnar på 70-talet som räddade dem från utrotning. Det är inte alls länge sedan. Utan alla de entusiaster som jobbade och slet i decennier hade vi förlorat många av våra mest fascinerande rovfåglar för alltid.

Att fortsätta hålla solgläntan fri från kemikalier får vara vårt sätt att bidra.

Kletig kottegirland med fågelfrö

Nära mitt jobb växer det något slags exotiska barrträd som får knytnävsstora kottar. I höstas plockade jag upp alla kottar som jag hittade på marken. I bakhuvudet hade jag en tanke om att använda dem för att mata fåglarna vid stugan.

fyra stora kottar, ister, ett långt skosnöre och fågelfrö
Ingredienserna till en kottegirland med fågelmat.

Nu var det hög tid att omsätta den vaga idén till något praktiskt. Allt som behövdes: ett skosnöre, fågelfrön, rumsvarmt ister som blivit mjukt och formbart samt en smörkniv.

fyra kottar ihopknutna med ett skosnöre till en girland
Ett pärlband av kottar.

Jag började med att sätta ihop kottarna till en girland. Eftersom både talgoxar och blåmesar är väldigt grälsjuka måste det vara ordentligt avstånd mellan sittplatserna. Som tur var fanns det ett riktigt långt skosnöre i ”återbrukslådan”.

kotte fylld med ister och fågelfrön
Mycket fågelmat får rum mellan kottefjällen.

Med hjälp av smörkniven kletade jag in den första kotten med ett tjockt lager ister. Sedan rullade jag den i fågelfrön och avslutade med att trycka in den kletiga massan ordentligt mellan kottefjällen med fingrarna. Slutresultatet blev kompakt och bra.

tre av kottarna i girlanden fyllda med ister och fågelfrön en kotte fortfarande utan fyllning
Nästan klart. Bara en kotte kvar att fylla.

När jag väl fått in snitsen tog det inte lång tid att göra klar girlanden. Jag kommer att hänga upp den i pergolan även om blidvädret håller i sig. Blir det en köldknäpp behöver småfåglarna det extra energitillskottet.

Börjar året rätt

Helgvädret var äntligen lite kallare med klar och stilla luft. Lämpligt för utomhusarbete. Jag gav mig i kast med det omfångsrika hallonsnåret bakom stugan.

Först klippte jag bort alla tvåårsskotten med sekatören. De var lätta att känna igen eftersom de var ljusare och förgrenade. Vissa hade fortfarande kvar torra bär.

en hög med utgallrade hallonkvistar ligger på gräsmattan
En av många högar med utgallrade hallonplantor.

När väl de gamla hallonplantorna var borta kunde jag komma åt årsskotten som skulle gallras. Det gick relativt lätt att se vad som borde sparas och vad som skulle tas bort.

De avklippta hallonskotten lade jag på den stora rishögen i skogsbrynet.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
Kornsnön i fågelboet ser ut som små kolibriägg.

Den här gången hittade jag inte bara ett utan två gamla fågelbon i hallonsnåret.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
I det här fågelboet samsas skräp och snö med varandra.

Jag tror att det är något slags sångare som fött upp sina ungar i hallonsnåret. Bevis på att skogsgläntan är attraktiv för betydligt fler än oss människor. Och på att inte alla fåglar vill bo i en holk.

Smarta fåglar

Det är bara en månad kvar tills det är dags att räkna våra bevingade matgäster och rapportera till vinterfåglar inpå knuten. Att på olika sätt bidra till ökad kunskap via medborgarforskning (”Citizen Science”) känns viktigare än någonsin nu.

bokomslag till "Bevingad intelligens" av Jennifer Ackerman visar en blåmes som hackat sönder kapsylen till en mjölkflaska för att komma åt grädden i.
Att komma åt grädden är en baggis för en smart blåmes.

En bok som gav mig nya insikter om fåglar var ”Bevingad intelligens” av Jennifer Ackerman. Hon skriver intressant, insatt och medryckande om många olika slags  sociala beteenden hos fåglar. Författaren beskriver också hur fåglars och människors hjärnor är uppbyggda på olika sätt. Här lärde jag mig t.ex. skillnaden mellan ”hönshjärnor” och fåglar som lär sig lösa problem genom att se och imitera andra. I ena fallet lämnar ungarna boet så fort de kläcks för att födosöka och undvika rovdjur. I det andra exemplet skyddas och matas fågelungarna av föräldrarna under en längre tid. Då ges de fler tillfälle att lära, testa och utvecklas. Kräver mer resurser och engagemang av föräldrarna men ökar ungarnas  överlevnadschanser.

”Bevingad intelligens” är full av information presenterad på ett lättillgängligt sätt och jag kände mig nästan lika smart som en korp när jag läst färdigt. Det var tack vare det här inlägget som jag fick tips om boken och kunde låna den på biblioteket.

Här finns en kort podcastintervju med Katherine Ackerman för den som vill lyssna.

Bra program på katt-TV

Den hemgjorda fågelmaten är poppis. Än så länge är den mest ett komplement till allt ätbart som småfåglarna hittar i skogen. Extra energi för kalla dagar.

en tredjedel av den hemgjorda fågelmaten i mjukostburken är uppäten
Fett och havregryn är mums till frukost.

På bara en vecka har ungefär en tredjedel av innehållet i den första plastburken försvunnit. Den är placerad rätt lågt, nära marken. Precis bredvid ölandstoken som skydd mot rovfåglar.

bild framifrån av en plastburk fylld med jordnötter och ister, fastsatt på en påle
Nam-nam! Fett och jordnötter.

I närheten har jag satt upp en ny burk. Den innehåller en extra kaloririk blandning av ister och jordnötter. Sådant som blev över när jag gjorde en stor sats fågelmat.

sidovy visar att upphängningen är ståltråd och spik. Spiken igenom burken.
Enkel upphängningsanordning.

Plastburkarna skall inte användas till något annat efteråt. Därför behöver jag inte vara rädd om dem. Ett par spikar och ståltråd är allt som behövs för att få dem på plats.

katten sitter på bordet och tittar ut på småfåglarna som besöker fågelmatarna
Stör mig inte! Det är fåglar på TV.

En bonus med fågelmatningen är att den underhåller katten också. Det syns tydligt på hennes kroppsspråk när hon får syn på ett byte. Hon får utlopp för sina jaktinstinkter genom att smyga på dem från matbordet.

Dessutom skvallrar hon högljutt när fåglarna är oförskämda nog att äta vår fågelmat som vi hängt upp.

Duktig kisse. Säg åt dem bara!

Paparazzi i skogsbrynet

Jag föll för frestelsen och köpte ytterligare en viltkamera. Burrel, samma märke som min första. Det här är en lite enklare modell som saknar stöd för MMS. (Eftersom jag inte använt detta en enda gång hittills kändes det överflödigt.)

viltkamera fastsatt med en rem runt en lavklädd björkstam
Lite mer basic, aningens mer rustik.

Nu finns den i skogsbrynet. Försedd med stort minneskort och laddningsbara batterier. Första uppdraget är att se om ugglorna jagar vid grönkomposten? Sedan är det hög tid att vildsvinen poserar för en bild. Hittills har vi bara sett spåren av deras framfart.

När snön lägger sig får vi se vilken av viltkamerorna som får hedersuppdraget att bevaka fågelmatningen när inte vi är här. Det känns lagom lyxigt att ha två att välja mellan och kunna planera för att täcka så många vinklar som möjligt.

Ett bra köp.