Kategori: Fåglar

Städhelg

Vädret har varit vackert men temperaturen sval. Sensommaren övergår i riktig höst. Snart är det dags att förbereda solgläntan för den kommande vintern.

övervintringsholken för guldögonsländorna är upphängd för vinterförvaring i redskapsboden
Torrt och skyddat från ruskväder.

Jag har tagit in guldögonsländornas övervintringsplats i redskapsboden. Där får den hänga tills maj då jag sätter ut den igen i vårsolen. Hoppas verkligen att den inte blir plundrad av hungriga möss. Det skulle vara ett tragiskt öde för sovande sländor.

mina olika fågelmatare utlagda på gräsmattan
Fågelmatarna skall steriliseras.

När jag ändå rumstrerade runt i redskapsskjulet tog jag itu med ett av mina dåliga samveten. Fågelmatarna som jag hängt undan utan att först ha rengjort dem.

Nu monterade jag isär dem och lade delarna i en hink. Sedan hällde jag skållhett såpavatten i hinken så att det täckte allt, satte på ett lock och lät det stå och svalna. Därefter diskade jag ur dem och sköljde noga innan de fick lufttorka i solen.

Risken är nu mindre att det finns kvar baciller eller parasiter som kan smitta småfåglarna i vinter.

små rabarberplantor vid basen av en stor rabarberplanta
Rabarberplantorna har fått bebisar.

En liten ommöblering i trädgårdslandet blev det också. Vid rabarberstånden hade det dykt upp nya små plantor.

För att de skall få ens en chans till solljus flyttade jag dem. Nu står de nära oreganon. Den blir också högvuxen men kan klippas ner så den inte ger för mycket skugga.

Annonser

Gläntan som barnkammare

Solgläntan är inte bara en enkel naturtomt. Där vi ser lugn och avkoppling ser djuren något helt annat. De ser en möjlighet att framgångsrikt föda upp en kull med ungar.

skalbitar av ett koltrastägg ligger på mossa
Ena koltrasten dumpade sina äggskal vid den andra koltrastens bo. Bussigt!

Med hänsyn taget till den sena våren och den ihållande värmen har vi sett en hel del ungar på tomten. Sädesärlorna fick åtminstone en kull. Koltrasten troligen två.

Oron jag kände över koltrastboet i stuprännan visade sig obefogad. Inga ungar drunknade eller frös ihjäl. De blev flygfärdiga innan sommarens första regnskurar.

Små paddor ser vi också i gräset. De vill både skaffa sig ett födorevir och undvika att bli mat åt större djur. Några av dem kommer att lyckas. De flesta kommer att gå åt.

öppning i igenmurat hål där en rovstekel samlat ihop paralyserade larver
Plötsligt var dörren öppen igen.

Ett olöst mysterium är vad det egentligen var som övervintrade inne i brädstumpen. En dag såg jag att hålet öppnats men hyresgästen hade redan flugit sin väg. Jag vet fortfarande inte om det var en rovstekel eller en guldstekel.

Sommarens gnälligaste djurungar fanns skogen. Det tog ett tag innan vi insåg vad det var som gnisslade och pep så ihärdigt i kvällsmörkret. Med lite klurande och Natursidans guide till ugglor fick vi bekräftat att kvällskonserten var kattuggleungarnas tiggläte.

Det är första gången som jag hört kattugglor. Det är definitivt första gången som jag hört uggleungar! Att ett ugglepar häckat i närheten är riktigt häftigt. Det känns verkligen som att vi har storskogen in på knuten. Kanske har kattugglorna också gjort processen kort med sorkarna som åt upp mina drakulanunneört. Vågar jag hoppas på det?

Det går inte alltid planenligt

Det finns ett gammalt talesätt som lyder: ”Människan spår men Gud rår.”

Så fort vilda djur är inblandade i ekvationen kan både människa och gudom spå och rå så mycket de orkar. Resultatet blir ändå något helt annat.

en koltrast ligger i sitt bo i hängrännan
Mitt emellan näbb och stjärtfjädrar finns en misstänksam koltrast.

Den här sommaren vill inte koltrasten bygga bo på fågelholkarnas tak. Nej minsann. Det enda stället som duger för en sådan finsmakare är … stuprännan!

Alltså slits jag mellan motstridiga känslor. Å ena sidan vill jag ha regn. Mycket regn. Gärna under en längre period. För markerna är snustorra och växterna far illa.

Å andra sidan vill jag DEFINITIVT INTE hitta dränkta fågelungar fastkilade i stupröret. Alternativet att de först blir genomvåta och sedan fryser ihjäl känns inte ett dugg bättre.

Vågar jag hoppas på att de blir flygfärdiga väldigt snart?

två avbitna fjärilsvingar på marken
Naturlig nedskräpning.

Sädesärlorna har byggt bo på andra sidan av taket. Dock inte i någon stupränna. De har fullt sjå med att mata sina glupska ungar. Allt som flyger och kryper är i fara.

På trädgårdsgången hittade jag de sorgsna resterna efter en framgångsrik fångst. Kanske var det en älggräspärlemorfjäril som gått till de sälla jaktmarkerna?

Naturligtvis går det inte att säga åt sädesärlorna: ”Ta bara de stickiga och irriterande insekterna. Lämna alla de som JAG tycker är fina i fred.” Och förstod de vad jag sade skulle de säga åt mig att sköta mitt.

Naturen har inga värderingar på det sättet och i en ekoväv hänger allt ihop.

 

Rena bottenskrapet

Vilken tur att våren äntligen kommit och fåglarna kan hitta tillräckligt med mat i skogen.

Totalt uräten isterkruka där fåglarna bara lämnat lite kvar i botten.
Bara en bottenskyla ister kvar.

Den isterkruka som jag gjorde åt småfåglarna fyllde sin funktion. Nu återstår bara ett supertunt lager fett och havregryn i botten. Resten har hamnat i magen hos de befjädrade grannarna. (Kanske också i magen hos en skogsmus eller ekorre.)

Dags att städa efter kalaset och plocka undan det som inte längre behövs. Tills nästa köldknäpp.

Bara toppa lite …

Vissa trädgårdsarbeten är inte beroende av att det finns barmark. Tur det, eftersom snön fortfarande täckte större delen av tomten och alla rabatterna.

Till exempel var det hög tid att beskära våra klematis.

vinterbild av vildvuxen klematis mot spaljé
Risigt och trassligt.

Eftersom båda sorterna är senblommande och blommar på nya skott kan de beskäras på samma sätt. Ganska hårt, ner till ca 15 – 30 cm, och med snittet precis ovanför ett par ordentliga bladknoppar.

Då stimuleras den nya tillväxten och plantorna blir inte risiga.

vårvinterbild av hårt beskuren klematis mot spaljé
Efter beskärningen.

Förra våren testade jag att klippa ner grenarna till olika höjd för att se om det påverkade blomningsperioden. Det blev ingen klar skillnad som talar för den metoden så i år gör jag som jag gjort tidigare. Även om det alltid känns lika drastiskt när jag jämför bilderna på ”före” och ”efter”.

Samtidigt som jag jobbade med sekatören ankom också årets första sädesärla! De är verkligen datumflyttare. Oavsett väderleken.

Sädesärlan landade på taknocken. Såg sig missbelåtet omkring och blängde på snötäcket. Vippade tre gånger med stjärten och flög sedan vidare. Troligen för att proviantera på en snöfri åker i närheten i väntan på att reviret blir beboeligt.

Stjärtmesar

Det är fortfarande minusgrader om nätterna. Många hungriga fåglar lockas av maten som vi erbjuder. För flera av dem är det viktigt att först jaga bort alla konkurrenter innan de själva får ro att äta.

Rangordningen vid utfodringsplatsen utkristalliserar sig så småningom. Den hänger inte nödvändigtvis ihop med storleken.

Talgoxen flyttar på sig för hackspetten. Hackspetten flyttar på sig för nötväckan. Nötskrikan flyttar på sig för hackspetten och nötväckan. Koltrasten är ett nervknippe och flyttar på sig för alla som tittar snett på den. Blåmesen flyttar inte på sig för någon och kan utan problem köra bort fåglar som är mångfalt större än sig själv.

Nötväckan är möjligen den enda av fåglarna som skulle kunna stå emot blåmesen men den har hittills varit ovillig att ta en konflikt.

stjärtmesar på fågelmatare
Jordnötter och ister. Det är smaskens för små mesar.

Och så har vi också haft fint besök av några fåglar som vill umgås i flock. Fyra stjärtmesar (Aegithalos caudatus) har kommit förbi flera gånger.

För deras del är det framför allt isterkrukan som lockar. Till skillnad från de övriga matgästerna besöker de gärna den tillsammans. Som mest har jag sett tre stjärtmesstjärtar sticka ut ur den samtidigt.

Det är första gången som jag kunnat se dem på så nära håll. De är verkligen några riktigt förtjusande små fjäderbollar.

Inget aprilskämt

Hurra! Jag har sett bladknoppar av Drakulanunneört (Corydalis solida ‘George baker’) sticka upp i en av balkonglådorna.

små bladknoppar av drakulanunneört
Små knoppar sticker upp ur den frusna blomjorden.

Efter det att ett hungrigt djur grävt upp de första knölarna jag planterat vid stugan tänkte jag att en gnagarsäkrad växtplats nog var en bra idé. Bara några Drakulor överlevde så skulle det säkert bli frön till rabatterna.

Balkongen framstod då som en skyddad oas. Det var naivt av mig.

En skata bestämde sig genast för att undersöka vad det var som jag hade gömt i blomjorden. Som tur var hörde jag hennes skrockande och kunde avbryta inspektionen. Då låg alla knölarna ovanpå jorden. Uppenbarligen ratade som skatmat. Jag petade ner dem på nytt och svor en liten ramsa över nyfikna djur.

Med tanke på den händelsen blev jag extra glad när jag såg de små bladspetsarna. Dessutom har jag planterat nya Drakulor vid stugan. Jag tror de har klarat sig bättre eftersom tjälen kom innan sorken grävde sina gropar. Vi får se om jag har rätt.