Kategori: Fåglar

Hemsk upptäckt

En torpargrund skall hållas torr och luftig. De förra ägarna hade skarvat stuprören med  tjocka plaströr för att leda bort vattnet från grunden. Vi bytte ut ganska snart ut dessa mot rain drains som är mer effektiva och tar mindre plats när de inte används.

entré mot vit ytterdörr med trätrapp, röda väggar vita knutar, ett stort blekrosa plaströr står lutat mot väggen
Bra plats att ställa undan något tillfälligt, eller hur?

Det innebar förstås att vi helt plötsligt hade två plaströr av större dimension ”över”. Ett av dem ställde jag undan på trappen till vår ytterdörr. Där var det ingen risk att vi skulle snubbla på det och när det stod lutat mot väggen tog det inte heller någon plats.

Detta var i höstas. Och jag hade mer eller mindre glömt bort att det stod där, just eftersom det inte längre var i vägen.

När så sambon berättade att en geting uppehållit sig kring röret blev det aktuellt att flytta på det. Getingar är både nyttodjur och skadedjur i ett. Bygger de bo vid entrédörren faller de definitivt in i kategorin skadedjur.

Alltså lyfte jag på röret och fann något hemskt på trappen!

fågelskelett med ett par vingpennor kvar ligger på trätrapp
De sorgliga resterna av en liten fågel som dött fångad i röret.

Det var kvarlevorna av en liten fågel, förmodligen en talgoxe, som kommit ner i röret och sedan inte kunnat ta sig ut. Jag kan bara hoppas att det var under vintern så den frös ihjäl snarare än dog av svält.

Den här upptäckten gör att jag blir ännu mer medveten om att så mycket av det vi har i gläntan kan bli dödsfällor för diverse små och stora djur. Vi blir hellre helt utan bär än har innätat jordgubbsland. Sedan tidigare lägger jag tomma hinkar i skjulet på sidan efter att en mus hoppade i och inte kunde ta sig ut. Nät över vattentunnorna är ett måste. Till och med de stinkande röthinkarna har pinnar i sig för att undvika att insekter drunknar och för att blomflugornas larver skall kunna klättra ut och förpuppa sig.

Men att ett rör kunde förvandlas till en dödsfälla. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig. I fortsättningen skall jag komma ihåg att allt, precis allt, kan få besök av något litet som sedan måste kunna ta sig ut igen.

Som på Noaks ark

Det har blivit väldigt uppenbart att solgläntan uppskattas av fåglarna. Många olika arter letar mat här. Speciellt daggmaskarna lever farligt så här års.

ovanpå staplade vedträn men under tak syns ett koltrastbo och yttersta tippen på en svart fågelstjärt
Koltrasten har hittat ett undanskymt ställe för boet.

Samtidigt har det blivit uppenbart att gläntan fungerar precis som Noaks Ark. Det finns utrymme för TVÅ av samma art. Inte fler än så. I alla fall inte fler hanar.

Jag har blivit åskådare till flera luftstrider där reviret försvaras mot inkräktare. Bofinken (Fringilla coelebs) attackerar som en befjädrad missil och koltrasten (Turdus merula) är rena torpeden.

mesholk hänger på kortsidan av hus
Finnes: snygg ungkarl med egen lya.

Den här helgen såg jag också ensvartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca) i skogsbrynet. Bra tillfälle att korka ur  ingångshålet på holken på gäststugan. Mindre än en timme efter att jag klivit ner från stegen satt flugsnapparhanen där och skrek för full hals: ”ETT HÅL! ETT HÅL! ETT LEDIGT BOHÅL! MITT! MITT!” Det måste känts som rena trolleritricket, för igår fanns det minsann inte något hål där …

Sedan drabbades han tillfälligt av hybris och försökte mucka gräl med talgoxarna (Parus major) som bor i en annan holk i närheten. (De har fullt upp med första kullen ungar och lite intresse för grannfejder med andra arter.) Nu får vi se om det finns någon tjusig flugsnapparhona i närheten som han kan locka hit?

 

Sista serveringen

fågelmatare fylld till en tredjedel med jordnötter
Vi erbjuder bara vegoalternativ numera.

Den gångna helgen toppade jag upp fågelmataren med de allra sista jordnötterna. Förvånansvärt många olika slags fåglar kom på besök. Jag trodde faktiskt att de yrvakna insekterna i skogen skulle vara mer poppis än tråkig fågelmat?

Under den mildaste vintern i mannaminne gick det åt åtta kilo jordnötter. En del hamnade i skogsmössen men det mesta åts upp av våra befjädrade besökare.

Kollar in grannen

Oftast är det viltkamerornas skymnings- och nattbilder som är de mest intressanta. Naturligtvis finns det alltid undantag som bevisar den regeln.

suddig närbild på talgoxe som flyger precis framför viltkameran och tittar in i linsen.
Kom ut ur den där lådan om du törs!

Det är säkert samma talgoxe (Parus major) som närgånget inspekterar ”klicketi-klick”-lådan och besöker mesholken bakom bastun. En bra boplats är värd att försvara. Inte bara mot rivaler utan också mot konstiga saker i omgivningen.

Vi får se om det var ljudet eller reflektionen i kameralinsen som drog till sig uppmärksamheten.

Nykorkad holk

Samtidigt som jag rensade ur fågelholkarna på gäststugans gavel passade jag på att reservera en av dem till de svartvita flugsnapparna (Ficedula hypoleuca).

mesholk på husvägg med hålet igenstoppat med en kork och mossa.
Den här holken är redan paxad.

Ingångshålet var lite för stort för en kork så jag lindade först in den i mossa innan jag tryckte fast den. Tidigt i maj får jag pilla loss den så flugsnapparna kan få en holk utan att först vräka en annan fågelfamilj.

Naturligtvis är inte oddsen på min sida. Jag räknar kallt med att mina planer går i stöpet. Förmodligen dröjer det inte länge innan någon ettrig mes river ut både mossa och kork för att lägga beslag på den åtråvärda boplatsen.

Fast om jag inte ens försöker, då finns det inte ens en chans att lyckas.