Kategori: Fåglar

Nyårsbuffet

Vi sökte lugn och ro så nyår firades inte i stan. Istället stoppade vi in katten i transportburen och begav oss till solgläntan. Eller, gråmulet-väder-gläntan, som den borde kallas istället. I alla fall den här helgen.

nedisad trädgårdsgång
Trädgårdsgången var förvandlad till en isgata.

Det var uppenbart att väderleken hade pendlat mellan minusgrader och töväder ett längre tag. Alla gångstråken var täckta av tjocka lager med blankis.

Detta, i kombination med mildväder och regn, gjorde att vi gick väääääldigt försiktigt när vi rörde oss utomhus. Små, korta steg med böjda ben och låg tyngdpunkt. Hellre se lite fånig ut än att ramla och bryta något.

två fågelmatare och fjärilsholk
Två nya fågelmatare. I bakgrunden syns fjärilsholken.

Jag passade också på att montera två nya fågelmatare. De hade vi fyndat på sommarrean hos Granngården. Nu var rätt tidpunkt att hänga upp dem i pergolan.

Väderprognosen säger nämligen att det snart blir minusgrader igen. Då behöver småfåglarna extra energi för att kunna hålla värmen. Jag hoppas att de får det av jordnötterna och solrosfrökärnorna som vi bjuder på.

Annonser

Husrum för smådjuren

En naturtomt skall inte städas alltför noga om man månar om djurlivet. Förutom gott om mat finns det många boplatser i en halvstökig trädgård. Vill man göra en extra insats för de vilda besökarna skall man erbjuda skydd för den värsta vinterkylan.

rishög med höstlöv - för smådjuren
Här finns det många gömställen för småkritter.

Därför har jag precis gjort en ny rishög. Den finns på ett avskilt ställe vid tomtgränsen. På marken placerade jag grova grenar. Sedan lade jag massor av kvistar i olika tjocklek ovanpå. Överst ormbunksblad och höstlöv som skydd mot regn och snö.

En sådan här rishög blir ett perfekt gömställe för små möss och ödlor. Insekter kommer att lägga ägg där. Igelkottarna kanske väljer den för sin vinterdvala. Fåglar kommer att leta mat bland kvistarna eller sitta ovanpå för att hålla utkik efter faror.

Så länge vi fyller på med nya kvistar kommer den här rishögen att vara ett perfekt tillhåll för skogsgläntans minsta besökare. Allt eftersom grenarna i botten förmultnar blir de näring till nya växter.

Och vi slipper besväret med att elda ris varje vår och höst.

Takvåning med utsikt, tack!

Jag hade mina misstankar om att sädesärlorna (Motacilla alba) skulle tvärnobba den specialbyggda sädesärleholken vi satte upp. Nu blev det inte riktigt så.

sädesärlebo ovanpå holktak
Vad skådar mitt öga där uppe på holken?

De valde däremot att bygga sitt bo ovanpå holkens tak. Precis som koltrasten gjorde på flugsnapparnas holk förra året.

Till skillnad från koltrasten (Turdus merula) har sädesärlorna varit ytterst aktiva med att försvara boet. Nåde den fågel eller människa som uppehöll sig för länge i närheten.

Resultatet av deras vedermödor blev minst två flygfärdiga ungar. Det var i alla fall så många som jag fick se när de väl hade lämnat boet.

 

Dags att testa vingarna

Helt plötsligt satt det en beigebrun boll med röd hätta i granen i skogsbrynet. Det var en hackspettsunge som, med en något förvånad uppsyn, såg sig omkring.

”Jaså, är det så här det är utanför boet?”

ungfågel stor hackspett
Här sitter jag i en gran och är osynlig.

Den tog det lugnt. Väntade på att någon av föräldrarna skulle komma med mat. Kliade sig förstrött i huvudet.

Efter kanske fem minuter kom det en vuxen fågel flygande. Då blev det uppenbart att ungen var en större hackspett.

Ankomsten av den vuxna hackspetten gjorde däremot rödhaken rosenrasande.

Rödhaken vet att hackspettar äter fågelungar. Och rödhaken har sitt bo i närheten. Därför gick den omedelbart till attack och jagade bort hotet.

talgoxe med larv i näbben
Hemleverans av käk är inte ett nytt påfund.

Större hackspetten är inte den enda som haft fullt upp med att hitta mat till sina ungar. Vi har återigen haft hyresgäster i alla fågelholkarna. Den här gången är det talgoxe, blåmes och svart vit flugsnappare som byggt bo.

Eftersom vi bara besökt stugan på helgerna är fåglarna inte vana vid människor. Mesarna har förstås skällt på oss så fort vi satt foten på tomten. Flugsnapparen har flugit som en diskret skugga utan att gett ett enda ljud ifrån sig.

Nu verkar det som om alla tre lyckats få ut sina kullar. Solgläntan ekar inte längre av gälla skrik efter mat, mat, maaaaat! Betydligt lugnare men samtidigt lite trist.

 

Inget rötägg

Nu är det full fart på alla fågelföräldrar. Från skogen hörs påstridiga tjirpanden av hungriga ungar: ”Mat, mat, maaaaaat! Vi svälter!”

För ett otränat människoöra låter alla fågelungar likadant. Svårt att avgöra vad det är som kläckts.

Men så fick vi en ledtråd. Nere vid bommen hittade jag ett äggskal.

äggskal koltrast
Fåglarna har sitt eget sätt att hantera skräp.

Ljusblått, så det är inte från en hålbyggare. Små ljusbruna prickar som mönster.

Efter att ha bildgooglat ett tag gissar jag att det är koltrasten som städat sitt bo.

I år har de valt att bejaka sitt inre vilddjur och bosätta sig i skogen. Inte hos oss.

This means WAR!

Det blev uppenbart att vår solglänta nu är bakgrund till ett storslaget drama.

En tomt. Ett revir. En holk. FYRA sädesärlor!

uppspikad sädesärleholk
Skyddat men med utsikt. Perfekt placering.

Att slåss så att stickor och strån flyger är inte bara ett talesätt. Det är blodigt allvar.

Dessutom kan jag tillägga att när slagsmålet äger rum ovanpå ett stort plåttak så låter det som om det är betydligt större djur inblandade.

Konstigt nog är det alltid bara tre av de fyra som slåss? Den fjärde lämnas utanför. Något som den säkert inte beklagar. Förmodligen är det den åtråvärda honan som de övriga slåss om.

Tillfälligt bakslag

I påskhelgen föll temperaturen plötsligt och dramatiskt. Nätterna blev återigen riktigt kalla. Jag fyllde på med mer jordnötter i fågelmataren. De fåglar som behövde extra energi var mer än välkomna på besök.

nötväcka på jordnötter
Nötväckan kom till matningsplatsen.

Det blev en strid ström av gäster. Blåmes och talgoxe kunde faktiskt samsas om maten. I alla fall så länge de satt på var sin sida av påsen. Nötväckan var också den en flitig besökare. Bofinken hoppade runt på marken och åt av de smulor som trillade ner.

stor hackspett hona på jordnötter
Likaså den stora hackspetten. Den här gången en hona.

Den som verkligen armbågade sig fram till maten var hackspetten. Där var det inte tal om att vara generös och dela med sig. Tvärtom. Andra hackspettar jagades också de bort utan pardon.

Nu noterade jag att den stora hackspetten har två olika teckningar. Den av dem som har en röd fläck i nacken, det är hanen. Den som saknar en sådan markering, det är honan.

rödhake på jordnötter
Till och med rödhaken lät sig väl smaka

Mest förvånad blev jag över rödhaken. Min uppfattning var att den främst äter insekter, och därefter bär? Tydligen räknas jordnötter in bland det som ingår i en fullvärdig kost.