Kategori: Fåglar

Rena bottenskrapet

Vilken tur att våren äntligen kommit och fåglarna kan hitta tillräckligt med mat i skogen.

Totalt uräten isterkruka där fåglarna bara lämnat lite kvar i botten.
Bara en bottenskyla ister kvar.

Den isterkruka som jag gjorde åt småfåglarna fyllde sin funktion. Nu återstår bara ett supertunt lager fett och havregryn i botten. Resten har hamnat i magen hos de befjädrade grannarna. (Kanske också i magen hos en skogsmus eller ekorre.)

Dags att städa efter kalaset och plocka undan det som inte längre behövs. Tills nästa köldknäpp.

Annonser

Bara toppa lite …

Vissa trädgårdsarbeten är inte beroende av att det finns barmark. Tur det, eftersom snön fortfarande täckte större delen av tomten och alla rabatterna.

Till exempel var det hög tid att beskära våra klematis.

vinterbild av vildvuxen klematis mot spaljé
Risigt och trassligt.

Eftersom båda sorterna är senblommande och blommar på nya skott kan de beskäras på samma sätt. Ganska hårt, ner till ca 15 – 30 cm, och med snittet precis ovanför ett par ordentliga bladknoppar.

Då stimuleras den nya tillväxten och plantorna blir inte risiga.

vårvinterbild av hårt beskuren klematis mot spaljé
Efter beskärningen.

Förra våren testade jag att klippa ner grenarna till olika höjd för att se om det påverkade blomningsperioden. Det blev ingen klar skillnad som talar för den metoden så i år gör jag som jag gjort tidigare. Även om det alltid känns lika drastiskt när jag jämför bilderna på ”före” och ”efter”.

Samtidigt som jag jobbade med sekatören ankom också årets första sädesärla! De är verkligen datumflyttare. Oavsett väderleken.

Sädesärlan landade på taknocken. Såg sig missbelåtet omkring och blängde på snötäcket. Vippade tre gånger med stjärten och flög sedan vidare. Troligen för att proviantera på en snöfri åker i närheten i väntan på att reviret blir beboeligt.

Stjärtmesar

Det är fortfarande minusgrader om nätterna. Många hungriga fåglar lockas av maten som vi erbjuder. För flera av dem är det viktigt att först jaga bort alla konkurrenter innan de själva får ro att äta.

Rangordningen vid utfodringsplatsen utkristalliserar sig så småningom. Den hänger inte nödvändigtvis ihop med storleken.

Talgoxen flyttar på sig för hackspetten. Hackspetten flyttar på sig för nötväckan. Nötskrikan flyttar på sig för hackspetten och nötväckan. Koltrasten är ett nervknippe och flyttar på sig för alla som tittar snett på den. Blåmesen flyttar inte på sig för någon och kan utan problem köra bort fåglar som är mångfalt större än sig själv.

Nötväckan är möjligen den enda av fåglarna som skulle kunna stå emot blåmesen men den har hittills varit ovillig att ta en konflikt.

stjärtmesar på fågelmatare
Jordnötter och ister. Det är smaskens för små mesar.

Och så har vi också haft fint besök av några fåglar som vill umgås i flock. Fyra stjärtmesar (Aegithalos caudatus) har kommit förbi flera gånger.

För deras del är det framför allt isterkrukan som lockar. Till skillnad från de övriga matgästerna besöker de gärna den tillsammans. Som mest har jag sett tre stjärtmesstjärtar sticka ut ur den samtidigt.

Det är första gången som jag kunnat se dem på så nära håll. De är verkligen några riktigt förtjusande små fjäderbollar.

Inget aprilskämt

Hurra! Jag har sett bladknoppar av Drakulanunneört (Corydalis solida ‘George baker’) sticka upp i en av balkonglådorna.

små bladknoppar av drakulanunneört
Små knoppar sticker upp ur den frusna blomjorden.

Efter det att ett hungrigt djur grävt upp de första knölarna jag planterat vid stugan tänkte jag att en gnagarsäkrad växtplats nog var en bra idé. Bara några Drakulor överlevde så skulle det säkert bli frön till rabatterna.

Balkongen framstod då som en skyddad oas. Det var naivt av mig.

En skata bestämde sig genast för att undersöka vad det var som jag hade gömt i blomjorden. Som tur var hörde jag hennes skrockande och kunde avbryta inspektionen. Då låg alla knölarna ovanpå jorden. Uppenbarligen ratade som skatmat. Jag petade ner dem på nytt och svor en liten ramsa över nyfikna djur.

Med tanke på den händelsen blev jag extra glad när jag såg de små bladspetsarna. Dessutom har jag planterat nya Drakulor vid stugan. Jag tror de har klarat sig bättre eftersom tjälen kom innan sorken grävde sina gropar. Vi får se om jag har rätt.

Äntligen blidväder

När dagstemperaturen väl visade plusgrader gick det snabbt. Plötsligt droppade och porlade det från alla stugtaken. Då och då hördes en ordentlig duns när ett speciellt stort sjok taksnö rasade i backen.

istappar från stugtak
Snön smälter på dagen och fryser på natten.

Marken är fortfarande täckt av djup snö. Den försvinner inte lika fort och det är nog lika bra. Väderprognoserna hotar med fortsatt bistra köldnätter hela påsken. Då isolerar snötäcket och skyddar småkrypen som annars skulle frysa ihjäl.

Snön begränsade möjligheterna att göra mer omfattande utomhusarbete. Jag gjorde i alla fall klart gallringen av hallonsnåren och började föryngringsbeskära ett par av de äldsta svarta vinbärsbuskarna. Det får jag fortsätta med när snön smält undan så alla grenarna syns.

När jag inte pulsade runt i snön och gallrade hallonplantor satt jag vid matbordet med en kopp kaffe och följde aktiviteten runt fågelmatarna. Drama, svartsjuka, påhittighet och generositet! Bästa pausunderhållningen jag kan tänka mig en solig vårvinterdag.

Hungriga djur

Snön underlättar för oss att se spåren efter våra olika besökare. Ibland är det spår av tassar och klövar. Andra gånger är det rester från en måltid.

rester av tallkottar på snö
Jag tror att det här är rester av ekorrens middag.

Marken under av de stora tallarna i skogsbrynet var pepprad av små tallkottsbitar. Jag gissar att det är ekorren som suttit uppe i tallkronan och ätit kottefrön.

hackspett har grävt i översnöad myrstack
Hackspetten har rädat myrstacken igen.

De röda skogsmyrorna har fått ytterligare påhälsning av hackspettar. Det är en stor stack så samhället kommer att överleva även om många myror blir fågelmat.

djupt bökad fåra i djupfryst mark vildsvin
Vildsvinen bökar i högervarv runt bastun.
uppbökad djupfryst mark vildsvin
Tjäle är en baggis för ett vildsvinstryne.

Och så har tomtgränsen haft besök av skogstrynena igen. De har flyttat på den frusna jorden för att komma åt smaskiga rötter. Med tanke på att silverbusken stått på samma plats ett antal år så överlever den säkert att få marken runt rötterna uppluckrad.

Att göra en fågelbobunt

Vintern är fortsatt väldigt envis. Vi människor går runt och huttrar i våra tjocka jackor. Fåglarna har däremot fått vårkänslor.

De måste fortfarande äta tillräckligt för att klarar kylan. Samtidigt har de börjat sjunga och hävda sina revir.

I vår tänkte jag bjuda dem på finfint bomaterial. Inspirationen fick jag från den här artikeln hos BBC Wildlife.

På engelska heter det ”nesting bundle”. Jag kallar det för ”fågelbobunt”.

material till en fågelbobunt
Allt material och verktyg som behövs.

För att konstruera fågelbobunten behövde jag en grenklyka, jutesnöre och bra bomaterial. BBC rekommenderar en blandning av torra grässtrån, ull och fröställningar.

Det hade jag inte.

En av mina vänner som har får gav mig tre hekto otvättad ull. Helt perfekt!

färdig fågelbobunt
Den färdiga fågelbobunten.

Ullen delade jag upp i mindre tussar. De skulle bindas fast vid pinnen med en kort snörstump. På så sätt blir det lätt att ta bort snörstumparna allt eftersom fåglarna tar bomaterial från bunten.

”Ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut … ”

Trots minusgrader var det rätt mysigt att sitta ute på stugverandan och pyssla.

upphängd fågelbobunt
På plats i trädet – ser ut som något ur en skräckfilm.

Den färdiga fågelbobunten hängde jag upp i skogsbrynet. Där skyddar grangrenarna den från snö och regn. Småfåglarna behöver inte heller oroa sig för angrepp av rovfåglar.

Vid nästa stugbesök får vi se hur mycket ull som försvunnit.