Kategori: Däggdjur

Bygglov

Jag har hämtat två nya holkar. Det är återigen Gubbverkstan som snickrat ihop dem enligt alla konstens regler. Bra byggmaterial och rätt dimensioner. Anpassade efter de tänkta hyresgästernas behov.

sädesärleholk
Den här kommer sädesärlorna garanterat att nobba.

Vi har sädesärlor (Motacilla alba) som bygger bo bakom solpanelen. Sedan de lämnade tomten i somras har både solpanelen och dess fästen bytts ut. I ett försök att blidka dem har jag köpt en sädesärleholk.

Eftersom sädesärlorna är datumflyttare och anländer till Mälardalen omkring 10 april börjar det lite bråttom att få den på plats.

fladdermusholk
En fin fladdermusholk

Fladdermöss har vi inga bofasta på tomten. Ännu. Men de finns i närområdet och kommer på besök. Då ser vi deras flygspiraler mot kvällshimlen när de jagar insekter. Fladdermusholken är ett ogenerat försök att ställa sig in hos dem. Funkar det så är det jätteroligt men till skillnad från förra vårens fågelholkar är det inte lika troligt att vi lyckas. Det enda vi vet säkert är att om vi inte ens försöker så händer ingenting.

Snöskor

Vi funderar ofta över vilka djur som uppehåller sig i skogen runt omkring stugan. Vildsvinens framfart har vi sett med egna ögon. Grävlingarnas utedass finns i närheten. Rådjur betar på de omkringliggande åkrarna i skymningen. Åtminstone en räv har markerat sitt revir på tomtgränsen.

Ibland ser vi också tecken på att någon genat över tomten när vi inte varit där.

harspar
Man behöver inte vara Sherlock Holmes för att lista ut vem som gått här.

Spåren är inte så tydliga att det går att mäta och avgöra om de är från en skogshare eller en fälthare.

Jag gissar därför, helt ovetenskapligt, att vi haft besök av en fälthare (Lepus europaeus).

Dramatisk händelse i skogen

Ännu en gång var det under en skogspromenad som jag gjorde fyndet.

skulderblad
Skulderblad och benbitar
backen
Bäcken och ryggkotor
pals
Pälstussar.

Jag letade efter en skalle men hittade ingen. Den har förmodligen en asätare burit iväg med. Kraniet skulle ha gjort det mycket enklare att lista ut vad det var som jag såg där på marken.

Med tanke på storleken på skelettet och färgen på de kvarlämnade pälsstråna är det kanske resterna av en hare? Eftersom jag inte är vare sig zoolog eller jägare är det förstås en gissning.

Sen återstår frågan om den självdött eller blivit tagen av ett rovdjur? Skelettet låg inne i den täta granskogen så jag tror inte att det är en rovfågel som slagit den. De vill ha fritt utrymme för att kunna flyga sin väg. Utan att riskera att själva blir ett byte.

I omgivningen finns både räv och lodjur. Det är nog någon av dem som fått sig ett skrovmål.

Uppdatering: Nu har jag fått experthjälp och utlåtandet lyder: ”Inte hare! Troligen grävling.” Det var skulderbladets form som var den bästa ledtråden.

Ytterligare ett skogsfynd

Den här gången var det inte en massa bär eller en färgglad svamp. När jag läst beskrivningen i den fenomenala  Spårboken inser jag att det var ett grävlingsdass jag hittade.

gravlingsbajs
En noggrant utgrävd bajsgrop. Ordning och reda, minsann.

Att vi har grävlingar (Meles meles) så nära oss i skogen är bara trevligt. Det förklarar också en del av de ljud som vi hört på kvällarna från undervegetationen. Vad jag förstår är det inte lika mysigt att ha dem boende under huset. Hoppas att det inte blir aktuellt.

Räven har lämnat en present till oss

… en liten hög med spillning.

ravspillning
Här har det varit en räv (Vulpes vulpes)

Bajset låg placerat rätt högt upp i en solvarm slänt. Solen bidrar till att stärka lukten och vinden sprider den över nejden. Då blir det väldigt tydligt för andra rävar att det här reviret redan är upptaget.

Att spillningen är kritvit beror på att den nästan enbart består av kalk från bytesdjurens skelett. Allt annat ätbart har rävens mage tagit hand om.

Hittills har vi inte sett någon räv i närheten av stugan eftersom de är rätt så skygga djur. Vi har bara hört en skälla i den kalla vinternatten när den sökte en partner.

Det är inte bara räven som lämnat sitt visitkort hos oss.

kattspillning
En katt (felis catus) har revirmarkerat trappan vid vår entré.

Tidigare i somras fick vi också se vad en av grannskapets katter tyckte om vår närvaro.

Den var nog rätt nöjd med hur väl den framfört sitt budskap för vi har inte hittat något mer.

Det är tack vare ”Spårboken: spår och spårtecken efter däggdjur och fåglar” av Preben Bang som vi vet vilka djur det är som är inne och gör det de skall, där de vill, på tomten.

Varför de gör det? Förutom den mest uppenbara anledningen, förstås. Tja, det kan vi bara spekulera om.

Det är något som rör sig därute …

… och en nyfiken liten kisse måste förstås kolla upp vad det kan vara?

Nyfiiken på omgivningen
Fullt fokus på omgivningen.

Efter den första traumatiska helgen när precis allt var jätte-jätte-jätteläskigt har katten funnit sig väl till rätta på verandan. Hon är väldigt intresserad av att ta in alla ljud och dofter. Ibland står hon med nosen så hårt tryckt mot nätet att morrhåren sticker ut som en liten kvast på andra sidan.

Spindlar, myror och skalbaggar som kommer krypande gör hon processen kort med. Flygande insekter möts av ett ivrigt, men inte speciellt effektivt, viftande med tassarna.

Porslinskatt
Vem? Jag? Nej, jag har suttit här hela tiden.

Ljudet av getingsurr är väldigt lockande. Humlor låter däremot bara läskigt. I ena fallet springer hon med spetsade öron mot källan. I andra fallet gömmer hon sig och överlåter åt oss att hantera den ovälkomna gästen.

För säkerhets skull skyndar vi oss att använda flugsmällan på getingarna innan kisse hinner fånga dem. Detta eftersom ingen av oss är roade av veterinärbesök.

Om lillkatten bara visste vilket arbete som husse lagt ner på att näta in verandan ordentligt. Fast det är klart, förstod hon det skulle hon säkert sura över att vi är så ogina att vi hindrar henne från att sticka ut och jaga?

Vi kan se stjärnorna där vi står

Stugan ligger rätt så avlägset. Det är en hyfsad promenad till närmaste granne. Inte heller finns det någon vägbelysning. Vilket innebär att ljusföroreningarna är minimala.

På kvällen blir det becksvart utanför fönstret. Men går man bara ut på gården och låter ögonen vänja sig vid mörkret så är sjärnhimlen helt fantastisk!

Natthimlen
Natthimlen vid stugan är fantastisk.

Flera gånger de senaste veckorna när vi stått utomhus och stjärnskådat har vi fått sällskap av en fladdermus. Varje gång flyger den i ungefär samma mönster över tomten. Uppenbarligen har den full koll på var insekterna samlas. Enligt experterna på Naturhistoriska Riksmuseet äter varenda liten fladdermus flera tusen mygg per natt.

Det är förstås en av förklaringarna till det är relativt myggfritt om kvällarna. Insekterna lockas fram av vår kroppsvärme och den lilla fladdermusen anländer till en härlig buffé av blandade flygfän där den kan smörja kråset. Gentjänster och ekotjänster.

(Bilden på natthimlen har sambon tagit. Tack för lånet.)