Kategori: Däggdjur

Luftrötter

Ytterligare en låda med vintersådd är nu utplanterad. Jag väntade in det svalare höstvädret för att minska risken att de nya plantorna skulle torka ihjäl.

småplantor av bäckanemon i en plastbunke
Förvandlingen från små frön till aningens större växter.

Nytillskotten är bäckanemoner (Anemone rivularis) som drivits upp från frö. Inte en perenn som jag kände till tidigare men beskrivningen av vita blommor med blå ståndarknappar lät oemotståndlig.

utplanterade småplantor av bäckanemon lutar sina blad mot den mörka jorden
De lade sig platt. Kanske anade de vad som skulle hända?

Jag planterade dem på en halvskuggig plats i gräsmattan. Fast där fick de inte stå länge. Någon fyrbent besökare från skogen ville veta vad som fanns i botten av planteringsgropen. Alltså fick både jord och växter en flygtur. Som tur var regnade det och rötterna blev inte uttorkade. De flesta av bäckanemonerna överlevde.

Nu har det gått flera veckor sedan jag satte dem en andra gång på samma plats. Det verkar som om de kanske får stå kvar ostörda den här gången. Jag håller tummarna.

Annonser

Hasselnötter

Det artar sig till ett riktigt hasselnötsår i år. I alla fall om jag skall tro på ekorrarna.

en hand håller upp tre gröna hasselnötter fortfarande kvar i sina hyllen på kvisten
En äkta trillingnöt.

Jag tror nog att det funnits gott om nötter tidigare år också. Men nu blev vi ögonvittnen till ekorrarnas blixträder där de for som skottspolar upp och ner i hasselsnåren i skogsbrynet. De använde svansarna för att hålla balansen när de tog sig ut på de klenaste grenarna i jakt på nötter. Sedan rusade de in mot stammen för att sitta mer skyddat när de åt.

Vår stora hassel (Corylus avellana L.) verkar inte ha plundrats ännu. Den står mitt i slänten, en bra bit från skogsbrynet. På vägen dit skulle ekorrarna vara mer sårbara om de mötte ett rovdjur. De är inte alls lika bra på att finta bort en förföljare på marken som de är uppe i träden. Jag förstår mycket väl att de väntar med att besöka den stora hasseln. I alla fall så länge som det finns gott om annan mat i skogen.

Fladdermus i holken

Det var flugorna som skvallrade. Jag såg att de var några stycken som surrade runt fladdermusholken. Efter att ha tagit fram stegen såg jag vad det var som lockade dem. Det låg fladdermusbajs på kontrollbrädan!

fladdermusspillning till vänster på kontrollbrädan - till höger är det rent. under kontrollbrädan skymtar en lockespindel
Små minilortar på flustret.

Det betyder att holken använts av minst en fladdermus. Kanske för tillfällig övernattning? Jag antar att det är den nya placeringen i solvärmen som gjorde susen. Då kanske det så småningom kan utvecklas till en riktig koloni?

Det skulle vara fantastiskt roligt. Ett kvitto på solgläntans dragningskraft.

 

 

Skogsmuscafé

På tomten finns en liten kulle som är täckt av blåbärsris. Konstigt nog är det ont om bär. Trots att jordmånen är god och marken är skuggig och aldrig torkar ut.

blåbärsris och rödklöver
Väldigt grönt och frodigt blåbärsris. Men var är bären?

De försvunna blåbären är ett mysterium som nu fått sin förklaring. Jag har nämligen blivit vittne till hur *något* suttit inne i riset och plockat dem. Inifrån.

(Det var en rätt surrealistisk syn att se hur riset långsamt sjönk ner mot marken för att sedan snabbt resa sig upp igen. Utan så mycket som en skymt av den som gjorde det.)

musgnagda blåbär ligger i en liten hög i mossan tillsammans med torra blad och granbarr
En tugga ur varje bär. Resten lämnar jag.

Men nu tror jag mig veta att det är en skogsmus som festat loss. Det finns nämligen en liten tunnel som går genom mossan och gräset. Den leder hela vägen från skogsbrynet till kullen och blåbären. Där har sedan musen suttit och ätit sig mätt. Skyddad av blåbärsriset och dold från rovdjur som varit ute på jakt.

Livräddare

Vi prövar olika sätt att spara regnvatten. Eftersom stugan är ett fritidshus blir det lite av en utmaning. Det måste vara ett robust system som inte kräver dagligt underhåll.

Två andra saker är också absoluta måsten. Inget stillastående vatten där stickmyggor kan lägga ägg. Regnvattenbehållaren får inte heller bli en dödsfälla för nyfikna smådjur.

nedanför ett stuprör med utfälld vattenavkastade står en rund balja täckt med ett finmaskigt grått nät.
Första testet. Vi är nöjda med resultatet.

Nu verkar det som om vi hittat en lösning på båda de problemen. Ett finmaskigt nät med tyngder längs kanten. Med det lagt över tunnan blir det omöjligt för fåglar och möss att ramla i och drunkna. Myggorna får inte kontakt med vattenytan. Som en extra bonus silar nätet bort sådant skräp som spolas ned från stuprännorna.

i kanten på det finmaskiga nätet är det insytt vikter som förhindrar att det blåser bort.
En isydd vikt tynger ner kanten på nätet.

När väderprognosen utlovade regn satte vi en stor plastbalja nedanför vattenavkastaren, täckte över den med nätet och åkte sedan hem. När vi kom ut till solgläntan nästa helg låg nätet fortfarande kvar, baljan var full av regnvatten och inga djur hade drunknat.

Det är nog dags att investera i ett par rejäla regntunnor. Det fiffiga nätet köpte vi på Jula.

Rävfamilj

Efter att i flera veckor ha muttrat över att ”inget roligt fastnar på bild” blev det jackpot.

rävunge travar över skogsvägen i dagsljus. öronen piggt framåt.
Jag har faktiskt lite bråttom.

Det finns tydligen en rävgryt i närheten. När rävungarna utforskar skogsgläntan har de  triggat viltkamerans rörelsesensor. Det har blivit många fina ögonblicksbilder

nattbild på två rävungar. en tittar mot kameran den andra kommer smygande i bakgrunden, från skogsbrynet
Vad är det för en konstig låda som låter?

Oftast syns bara en unge på bild. Men de är åtminstone två i kullen. Det har vi bevis på.

rävhona sneddar över skogsvägen. hon är väldigt slank i sin sommarpäls
Vad håller ungarna på med nu?

En vuxen räv fastnade också på bild. Den hade siktet inställt på sorkbuffén i slänten. Med så många hungriga munnar att mätta hoppas jag att den hade jaktlycka.

färsk rävspillning på gräs. innehåller päls och något som ser ut som benbitar
Rävspillning – ett visitkort.

Samtidigt har vi fått en ny present. Den demonstrativa revirmarkeringen är förmodligen avsedd för andra fyrbeningar. Inte oss. Solgläntan är kanske vår på pappret men den är utan tvekan en del av rävreviret. Det visste vi redan och det är helt ok.