Kategori: Däggdjur

Fyrbenta matgäster

Vid fågelmatarna är de flesta småfåglarna väldigt fokuserade. Snabbt dit, plocka på sig ett solrosfrö eller en bit jordnöt, kolla himlen efter rovfåglar, flyga till skogsbrynet och äta. Upprepas så många gånger som det behövs.

Sedan finns det några talgoxar som är extra kräsna och inte nöjer sig med vilket solrosfrö som helst. Nej, de vill ha just det som finns i mitten av behållaren. Inget annat duger. För att komma åt det sprätter de massor av frön till höger och vänster.

liten gnagare äter fågelmat
Jag har grävt en superhemlig gång till maten.

Oftast äter andra fåglar upp fröna som hamnat på marken. Men det finns fler djur som kommer dit och provianterar. Ett par gånger har jag sett hur en liten gnagare pilar runt och letar matsmulor.

Eftersom den är både snabb och skygg är jag osäker på om det är en åkersork eller en skogsmus. Båda arterna finns i närheten.

Sedan finns det förstås matgäster som inte är lika tillbakadragna och timida. Härom dagen blev jag vittne till ett drama i tre akter. För ovanlighetens skull var det inte ett vildsvin i huvudrollen.

Först: upptäckten.

ekorre hukar ovanför fågelmatare
Där nere finns det godsaker!

Sedan: utvärdering av angreppssätt.

ekorre sträcker sig mot fågelmatare
Hur kommer man åt dem?

Sist: acceptera sina begränsningar.

ekorre äter fågelmat på marken
Äsch, det funkar bra att äta på marken också.

Till skillnad från förra vinterns nötpåsar är de här fågelmatarna mer omedgörliga. Ekorrarna har inte lyckats få ett bra grepp för att kunna svinga sig ner till maten.

I alla fall inte ännu. Jag har lärt mig att inte vara tvärsäker angående vad djuren kan, eller inte kan, göra när de är motiverade.

Annonser

Hungriga djur

Snön underlättar för oss att se spåren efter våra olika besökare. Ibland är det spår av tassar och klövar. Andra gånger är det rester från en måltid.

rester av tallkottar på snö
Jag tror att det här är rester av ekorrens middag.

Marken under av de stora tallarna i skogsbrynet var pepprad av små tallkottsbitar. Jag gissar att det är ekorren som suttit uppe i tallkronan och ätit kottefrön.

hackspett har grävt i översnöad myrstack
Hackspetten har rädat myrstacken igen.

De röda skogsmyrorna har fått ytterligare påhälsning av hackspettar. Det är en stor stack så samhället kommer att överleva även om många myror blir fågelmat.

djupt bökad fåra i djupfryst mark vildsvin
Vildsvinen bökar i högervarv runt bastun.
uppbökad djupfryst mark vildsvin
Tjäle är en baggis för ett vildsvinstryne.

Och så har tomtgränsen haft besök av skogstrynena igen. De har flyttat på den frusna jorden för att komma åt smaskiga rötter. Med tanke på att silverbusken stått på samma plats ett antal år så överlever den säkert att få marken runt rötterna uppluckrad.

Vem hoppade där på skaren?

Ja, inte var det haren. Vi tittade i ”Spårboken” av Preben Bang och fick svaret.

Vår tomt har haft besök av en skogsmård (Martes martes).

mårdspår i snön
Jämfotahopp. Två steg i taget. Två steg i taget.

Så vitt vi kan se var den bara på genomresa. Det fanns ingenting som tydde på att den jagat eller hittat något ätbart.

Både jag och sambon blev barnsligt lyckliga av att se de här mårdspåren. Helt plötsligt kändes den omgivande skogen mer vild än tam. En härlig känsla.

Svinpälsarna återvände till brottsplatsen

Det blev en kort stugvisit i helgen. Vi kontrollerade mest att alla fönster och dörrar var hela.

När vi gick en sväng runt tomten noterade vi att marken under paradisbusken var uppriven. Det var som om någon använt en jordfräs och sprätt jord och grästorvor åt alla håll.

vildsvinsspår i snö
Spåren förskräcker.

Sedan hittade vi spår i snön som avslöjade ligisternas identitet. Det är vildsvinen (Sus scrofa) som letar efter mat under snön.

Än så länge bökar de hela tiden preciiiiiis utanför tomtgränsen. Vi får vara tacksamma så länge det förblir så.

Ovälkomna trädgårdsdesigners

Eftersom stugbesöken blir mindre frekventa under vintern hinner mer hända mellan varje gång. Ibland upptäcker jag roliga saker. Som att trattkantarellerna fortsätter att växa trots frosten. Vid andra tillfällen påminns jag om att naturen inte bara är gullig.

vildsvin har bökat vid rhododendron
Marken runt vår rhododendron har blivit betydligt mer … kuperad.

Skogsbrynen runt solgläntan har haft flera besök av vildsvin (Sus scrofa). Tidigare har de nöjt sig med att vända upp och ner på mossan. Den här gången tog de sig an arbetet med mer entusiasm och fokus.

vildsvinsuppbökad mark runt rhododendron
Granrötterna är blottlagda och hallonen ligger platt.

Bland annat hade marken runt vår rhododendron blivit rejält uppbökad. Min misstanke är att det tog vildsvinet max ett par minuter. Inklusive en ostressad matpaus för att äta det som hittats under grästorvorna och mossan.

Så länge de håller sig runt tomten och inte plöjer upp gräsmattan och rabatterna får vi vara tacksamma. Det är bara att acceptera att vi är gäster i skogen. De bor där jämt.