Kategori: Däggdjur

Ny tomtbesökare

Tack vare viltkamerans vakande öga vet vi nu att det finns dovhjort (Dama dama) i omgivningen.

dovhjortshind står på helspänn i morgonljuset med sidan mot kameran och blicken riktad framåt
Finns det något läskigt i skogen?

Jag misstänker att det är samma, till synes oskyldiga, Bambi som sedan raskt åt upp alla honungsfacelia och yin-yang-bönor. Kvar finns bara avknipsade stjälkar.

Ett bakslag men samtidigt är jag glad över att det mesta av odlingarna lämnats orört.

Annonser

Skogsmuscafé

På tomten finns en liten kulle som är täckt av blåbärsris. Konstigt nog är det ont om bär. Trots att jordmånen är god och marken är skuggig och aldrig torkar ut.

blåbärsris och rödklöver
Väldigt grönt och frodigt blåbärsris. Men var är bären?

De försvunna blåbären är ett mysterium som nu fått sin förklaring. Jag har nämligen blivit vittne till hur *något* suttit inne i riset och plockat dem. Inifrån.

(Det var en rätt surrealistisk syn att se hur riset långsamt sjönk ner mot marken för att sedan snabbt resa sig upp igen. Utan så mycket som en skymt av den som gjorde det.)

musgnagda blåbär ligger i en liten hög i mossan tillsammans med torra blad och granbarr
En tugga ur varje bär. Resten lämnar jag.

Men nu tror jag mig veta att det är en skogsmus som festat loss. Det finns nämligen en liten tunnel som går genom mossan och gräset. Den leder hela vägen från skogsbrynet till kullen och blåbären. Där har sedan musen suttit och ätit sig mätt. Skyddad av blåbärsriset och dold från rovdjur som varit ute på jakt.

Livräddare

Vi prövar olika sätt att spara regnvatten. Eftersom stugan är ett fritidshus blir det lite av en utmaning. Det måste vara ett robust system som inte kräver dagligt underhåll.

Två andra saker är också absoluta måsten. Inget stillastående vatten där stickmyggor kan lägga ägg. Regnvattenbehållaren får inte heller bli en dödsfälla för nyfikna smådjur.

nedanför ett stuprör med utfälld vattenavkastade står en rund balja täckt med ett finmaskigt grått nät.
Första testet. Vi är nöjda med resultatet.

Nu verkar det som om vi hittat en lösning på båda de problemen. Ett finmaskigt nät med tyngder längs kanten. Med det lagt över tunnan blir det omöjligt för fåglar och möss att ramla i och drunkna. Myggorna får inte kontakt med vattenytan. Som en extra bonus silar nätet bort sådant skräp som spolas ned från stuprännorna.

i kanten på det finmaskiga nätet är det insytt vikter som förhindrar att det blåser bort.
En isydd vikt tynger ner kanten på nätet.

När väderprognosen utlovade regn satte vi en stor plastbalja nedanför vattenavkastaren, täckte över den med nätet och åkte sedan hem. När vi kom ut till solgläntan nästa helg låg nätet fortfarande kvar, baljan var full av regnvatten och inga djur hade drunknat.

Det är nog dags att investera i ett par rejäla regntunnor. Det fiffiga nätet köpte vi på Jula.

Rävfamilj

Efter att i flera veckor ha muttrat över att ”inget roligt fastnar på bild” blev det jackpot.

rävunge travar över skogsvägen i dagsljus. öronen piggt framåt.
Jag har faktiskt lite bråttom.

Det finns tydligen en rävgryt i närheten. När rävungarna utforskar skogsgläntan har de  triggat viltkamerans rörelsesensor. Det har blivit många fina ögonblicksbilder

nattbild på två rävungar. en tittar mot kameran den andra kommer smygande i bakgrunden, från skogsbrynet
Vad är det för en konstig låda som låter?

Oftast syns bara en unge på bild. Men de är åtminstone två i kullen. Det har vi bevis på.

rävhona sneddar över skogsvägen. hon är väldigt slank i sin sommarpäls
Vad håller ungarna på med nu?

En vuxen räv fastnade också på bild. Den hade siktet inställt på sorkbuffén i slänten. Med så många hungriga munnar att mätta hoppas jag att den hade jaktlycka.

färsk rävspillning på gräs. innehåller päls och något som ser ut som benbitar
Rävspillning – ett visitkort.

Samtidigt har vi fått en ny present. Den demonstrativa revirmarkeringen är förmodligen avsedd för andra fyrbeningar. Inte oss. Solgläntan är kanske vår på pappret men den är utan tvekan en del av rävreviret. Det visste vi redan och det är helt ok.

Det där är ingen fågel?

En tidig morgon. Perfekt för att sitta ner med en kopp kaffe och läsa tidningen. Jag hade precis rest mig upp för att lägga mer ved i roslagskaminen. Då såg jag något i ögonvrån.

brun hårig rumpa av hukande djur framför kakform som innehållar hemgjord fågelmat
Vem har lagt en brun boll där?

När vintern gett upp sista sucken minskade också antalet besökare till fågelmaten. Då satte jag ner kakformen på marken. Den flottiga gegga som fanns kvar kanske skulle locka en skogsmus? Och jag vet att ugglan jagar där på nätterna.

Fast nu satt det en rund, brun pälsklump framför kakformen. Vad i hela fridens namn?

en skogsmård står i profil framför kakformen som innehåller fågelmat
Var det något som rörde sig där borta?

Åh … DET var oväntat. Att få se mården i dagsljus. Och på så nära håll!

skogsmård sitter upprätt på bakbenen framför kakformen som innehåller rester av fågelmat
Sträcker jag på mig får jag bättre koll på omgivningen.

Isterlukten hade lockat dit en finsmakare som verkligen ville komma åt de sista envisa molekylerna i botten av kakformen. Det krävdes mycket ålande, slickande, gnagande och krafsande men efter tio minuter var mården nöjd och skuttade iväg in i skogsbrynet.

Kvar vid stugfönstret satt jag och katten. Fulla av förundran.

Vi överlistade sorken

Eller så ledsnade den bara på smaken? I vilket fall som helst har jag nu hittat nio små vampyrer i rabatterna. Av totalt 50 planterade knölar.

blommande drakulanunneört
Drakulanunneört.

Det är inte ett särskilt imponerande resultat. Förutom att jag var övertygad om att sorken (eller ekorren, båda är misstänkta förövare) hade grävt upp precis alla knölarna.

Då är nio överlevande plantor en fantastisk upptäckt! Drakulanunneörten blommar tidigt så de blir ett bra komplement till alla vårlökarna. Sedan får vi se om myrorna hjälper dem att fröså sig på fler ställen i gläntan?

Ny plats för fladdermusholken

Det blev en flyttkedja. När taket skulle läggas om tog vi först ner alla holkarna som satt på gäststugan. Sedan bestämde vi oss för att inte ha några holkar nära solpanelen. Behöver vi meka med den vill vi inte störa några häckande fåglar.

fladdermusholk på gavel av röd stuga med vita knutad. Stege lutad mot gaveln.
Både väderbiten och ohyvlad. En lyxlya helt enkelt.

Därför satte vi en mesholk och sädesärleholken på norrgaveln av gäststugan. Men var skulle då fladdermusholken få plats? Enlig Naturhistoriska Riksmuseet borde den sitta i söderläge, fast med skugga under vissa av dagens timmar. En sådan plats har vi inte. Som kompromiss blev det gaveln på storstugan. Österläge med viss sol samt fritt för in- och utflygning.

Hittills har vi inte haft någon hyresgäst i fladdermusholken. Kanske blir det ändring på det nu?