Kategori: Däggdjur

Mohare

För att verkligen kunna hålla koll på vad som händer i solgläntan i vår frånvaro skulle vi behöva många fler viltkameror.

Nu har vi en och det är alltid lika spännande att se om någon besökare fastnat på bild.

nattbild av skogshare som sitter i snöfall.
Laserögon!

Nu har vi fått se vem det är som hoppar fram i nysnön på uppfarten. En stilig skogshare (Lepus timidus). Fast eftersom vi befinner oss söder om Dalälven är det nog en mohare med gråspräcklig vinterpäls.

När jag tittar på bilderna blir det väldigt uppenbart att viltkameran inte är helt tyst. Moharens öron rör sig som paraboler när den pejlar in varifrån det konstiga ljudet kommer. Som tur är verkar den också snabbt bestämma sig för att det som låter inte är farligt.

Annonser

Räven raskar

Tillfälligt blidväder lockade mig till en skogspromenad för att leta viltspår. Jag hade turen att hitta flera olika och bestämde mig för att följa ett av dem.

rävtass har lämnat spår i snön
Lätt töat spår av rävtass.

Först var jag lite osäker på om det var ett rävspår eller om det var en jakthund som snott runt bland träden. Tack vare de pedagogiska förklaringarna i Spårboken vet jag nu att rävens trampdynor sitter glesare än en hunds.

rävspår i snön med min hand brevid som storleksjämförelse
Spåret är kanske 4-5 cm i längd.

Rödrävens (Vulpes vulpes) tasspår är också avlånga. En hunds är rundare.

Med hänsyn tagen till att tövärdet gjort att spåren flutit ut och blivit större tror jag att det är en liten räv som patrullerat reviret i jakt på mat.

här har räven travat fram i snön
Kort trav genom blåbärsriset.

Jag lyckades spåra räven i kanske en kilometer innan jag tappade bort den. Blötsnön som rasat ner från träden var väldigt effektiv med att sopa igen spåren. I alla fall om den som följer dem är ett tvåbent djur med dåligt luktsinne som är beroende av synen.

Vilket vilt besök

Jag har tidigare skrivit att solgläntans tulpaner inte blir uppätna av rådjuren (Capreolus capreolus). Antar att det blir ändring på det nu?

betande rådjur i nattmörker
Här går jag och ser oskyldig ut.

Viltkameran fotade ett nattligt besök på baksidan av huset. Pallkragens innehåll fick vara i fred men tulpaner lär vara rena delikatesserna. Omöjliga att motstå.

Värre än eventuella uppätna lökväxter är att rådjur tydligen är enormt bra på att sprida fästingar. Och där går gränsen för min djurvänlighet. Får se hur svårt det är att få den fyrbenta fästingtaxin att föredra andra betesmarker?

Under tiden är det fortfarande nedstoppade byxben i stövlarna som är det lokala modet.

Skogslya

Det är inte utan att jag är nyfiken på vad det är som bor i skogen på andra sidan vägen? Lyan ligger under rötterna till ett stort och friskt lövträd. Ingångshålet är kanske 20 centimeter i diameter. Placeringen är nästintill perfekt. Både skyddad och med god uppsikt över omgivningen. En vältrampad stig leder fram till entrén.

ingången till en djurlya under trädrötter
Vem bor här?

I solgläntan har vi sett spår av både räv och grävling. Inte är det speciellt långsökt att tänka sig att det är någon av dessa som bosatt sig här?

Förr eller senare kommer snön. Det blir lättare att se om det är någon aktivitet i boet. Med riktig tur kanske vi också hittar några bra spårstämplar. De kommer att ge oss de nödvändiga ledtrådarna för att artbestämma vår hemliga granne.

Första snön

Den kom i helgen och eftersom temperaturen stadigt höll sig kring nollan blev snökornen liggande hela dagen. Nu har vi fått en försmak av det som väntar.

kornsnö på prästkragsblad
Smält! Snälla, smält bort!

Det var inte så svårt att klä sig för kyligare väder. Jag har raggsockar och en tjock ylletröja som värmer gott. Allra helst när jag håller mig i rörelse med trädgårdsarbete.

Däremot insåg jag snabbt att arbetshandskarna är bättre anpassade för sommaren. Mina fingrar blev stelfrusna och klumpiga av köld när jag gallrade rosenhallon och klippte ner oreganon. En del fick jag gjort men inte så mycket som jag hade tänkt mig.

grå katt liggande på gråvit pläd på ett gammaldags sofflock
Nej, här finns inte plats för någon mer.

Att hålla i en kaffemugg visade sig vara ett mycket bra sätt att värma upp händerna. En god anledning att då och då ta paus från trädgårdsgörat och komma in i stugvärmen. Eftersom soffan var upptagen av Ers Nåd tog jag kaffetåren vid matbordet. Det funkade naturligtvis bra det också.

Också ett sätt att bli av med kirskål

Tydligen så gillar vildsvin smaken av kirskål. Oklart om det är rötterna eller bladen som lockar. Svinen har i alla fall plöjt upp marken runt hasseln i sin jakt på godsakerna.

uppbökad jord med gula höstlöv
Här har trynfräsen gått fram.

Hallonsnåren har de lämnat i fred. Det är bra. Bergeniorna likaså. Det är ännu bättre.

Eftersom vi inte odlar potatis eller andra rutfrukter har de än så länge inte sökt föda nära stugan. Får se om det fortsätter så.

I vilket fall som helst är det ingen idé att jobba mot naturen. Vildsvinen finns i skogarna och nu har de möblerat om en del av grässlänten. Jag passade på att sprida ut lite frön av brudborste, fingerborgsblomma, prästkrage och backsippa på jorden.

Kanske kan det bli ytterligare en liten ängsplätt.

Ledtråd

Rimligen borde vi ha fler skogstordyvlar och jordlöpare i solgläntan än vad jag ser när jag rensar rabatterna? Det är nära till skogen och tomten har flera ostädade hörn.

närbild på igelkottbajs med synliga insektsdelar
Oätliga täckvingar och kitinskal åker rätt igenom.

Så hittar jag färsk igelkottsspillning och ser att det minsann finns massor av olika skalbaggar på tomten. Men kanske inte så länge …