Kategori: Däggdjur

Första snön

Den kom i helgen och eftersom temperaturen stadigt höll sig kring nollan blev snökornen liggande hela dagen. Nu har vi fått en försmak av det som väntar.

kornsnö på prästkragsblad
Smält! Snälla, smält bort!

Det var inte så svårt att klä sig för kyligare väder. Jag har raggsockar och en tjock ylletröja som värmer gott. Allra helst när jag håller mig i rörelse med trädgårdsarbete.

Däremot insåg jag snabbt att arbetshandskarna är bättre anpassade för sommaren. Mina fingrar blev stelfrusna och klumpiga av köld när jag gallrade rosenhallon och klippte ner oreganon. En del fick jag gjort men inte så mycket som jag hade tänkt mig.

grå katt liggande på gråvit pläd på ett gammaldags sofflock
Nej, här finns inte plats för någon mer.

Att hålla i en kaffemugg visade sig vara ett mycket bra sätt att värma upp händerna. En god anledning att då och då ta paus från trädgårdsgörat och komma in i stugvärmen. Eftersom soffan var upptagen av Ers Nåd tog jag kaffetåren vid matbordet. Det funkade naturligtvis bra det också.

Annonser

Också ett sätt att bli av med kirskål

Tydligen så gillar vildsvin smaken av kirskål. Oklart om det är rötterna eller bladen som lockar. Svinen har i alla fall plöjt upp marken runt hasseln i sin jakt på godsakerna.

uppbökad jord med gula höstlöv
Här har trynfräsen gått fram.

Hallonsnåren har de lämnat i fred. Det är bra. Bergeniorna likaså. Det är ännu bättre.

Eftersom vi inte odlar potatis eller andra rutfrukter har de än så länge inte sökt föda nära stugan. Får se om det fortsätter så.

I vilket fall som helst är det ingen idé att jobba mot naturen. Vildsvinen finns i skogarna och nu har de möblerat om en del av grässlänten. Jag passade på att sprida ut lite frön av brudborste, fingerborgsblomma, prästkrage och backsippa på jorden.

Kanske kan det bli ytterligare en liten ängsplätt.

Ledtråd

Rimligen borde vi ha fler skogstordyvlar och jordlöpare i solgläntan än vad jag ser när jag rensar rabatterna? Det är nära till skogen och tomten har flera ostädade hörn.

närbild på igelkottbajs med synliga insektsdelar
Oätliga täckvingar och kitinskal åker rätt igenom.

Så hittar jag färsk igelkottsspillning och ser att det minsann finns massor av olika skalbaggar på tomten. Men kanske inte så länge …

Azurlök

Mitt försök att få fler vårblommor genom att i höstas plantera drakulanunneört blev ett totalt fiasko. Jag hann knappt få ner knölarna i jorden innan de grävdes upp och blev mat åt något hungrigt djur. (Huvudmisstänkta: skogsmusen, sorken eller ekorren.)

Av totalt 30 knölar blev det noll drakulor i gläntan. Tre blommade i balkonglådorna hemma och där återstår att se om de överlever ett år till. Frön tror jag inte på.

närbild på blommande azurlök
Azurlöken har små blomsterbollar men de är intensivt blå.

Azurlöken (Allium Caeruleum) som jag satte samtidigt har däremot klarat sig och blommar nu för fullt. Jag är mycket nöjd med det eftersom jag letat efter växter som blommar i juni. Då är det annars rätt trist i rabatterna.

För min inre syn såg jag framför mig hur azurlöken skulle bilda en blå sky av blommor. Men tio lökar är naturligtvis långt ifrån tillräckligt för att skapa någon massverkan.

två azurlöksbulber i blomställningen och en blommande azurlök i bakgrunden
Små bulber som kan bli (relativt) stora lökar.

Det märks också att de gräsliga gnagarna varit idoga under snötäcket. Där jag försökte sprida ut lökarna i landet växer de nu i klungor. Mössen (eller sorkarna) samlade ihop azurlökarna i vinterförrådet och lämnade dem sedan oätna. Lite snopet för smådjuren att upptäcka att de faktiskt inte tyckte om smaken av allium.

Tur för mig att gnagarna inte var så utsvultna att de åt dem ändå. Trots smaken. Att alliumlökar fungerar avskräckande mot sork verkar däremot tyvärr inte vara sant.

Sommarplågor

Såg den här boken på biblioteket och blev naturligtvis nyfiken på att läsa den. Författaren Lars-Åke Janzon borde vara insatt i ämnet. Han har tidigare svarat på frågor från allmänheten i sin roll som jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet.

bokomslag, Sommarplågor. Djuren & växterna som bits, sticks & irriterar
Rubriken på omslaget är mer oroande än innehållet.

Vad finns då innanför pärmarna på ”Sommarplågor – Djuren & växterna som sticks, bits & irriterar”? En pedagogisk överblick där läsaren möter många insekter, en del växter, några reptiler och ett fåtal däggdjur. Sådana som kan upplevas som störande när de uppehåller sig nära människor.

Lars-Åke Janzon avdramatiserar mycket. Naturen finns för sin egen del och det finns ingen illvilja bakom getingar, fästingar eller huggormar. Samtidigt bjuder han på en hel del roliga fakta och tips.

Jag hade exempelvis inte en aning om att bålgetingarna jagar i trädtoppshöjd under sommaren? Det förklarar varför vi inte sett några den senaste månaden.

Tipset om att få stackmyrorna att flytta självmant genom att slå ner ett järnspett i stacken under vintern kan säkert vara värt att testa. Spettet leder kylan ner i stackens inre och myrorna vill ha det varmt och skönt. Fast, som min sambo så klokt konstaterade, det är inte helt säkert att myrorna flyttar stacken till en ny plats som vi människor tycker är bättre.

Kuriosa och fakta blir bra samtalsämnen runt matbordet. Boken är fint illustrerad av Matsåke Bergström. Låna den på biblioteket eller köp den i den lokala bokhandeln.

Fyrbenta matgäster

Vid fågelmatarna är de flesta småfåglarna väldigt fokuserade. Snabbt dit, plocka på sig ett solrosfrö eller en bit jordnöt, kolla himlen efter rovfåglar, flyga till skogsbrynet och äta. Upprepas så många gånger som det behövs.

Sedan finns det några talgoxar som är extra kräsna och inte nöjer sig med vilket solrosfrö som helst. Nej, de vill ha just det som finns i mitten av behållaren. Inget annat duger. För att komma åt det sprätter de massor av frön till höger och vänster.

liten gnagare äter fågelmat
Jag har grävt en superhemlig gång till maten.

Oftast äter andra fåglar upp fröna som hamnat på marken. Men det finns fler djur som kommer dit och provianterar. Ett par gånger har jag sett hur en liten gnagare pilar runt och letar matsmulor.

Eftersom den är både snabb och skygg är jag osäker på om det är en åkersork eller en skogsmus. Båda arterna finns i närheten.

Sedan finns det förstås matgäster som inte är lika tillbakadragna och timida. Härom dagen blev jag vittne till ett drama i tre akter. För ovanlighetens skull var det inte ett vildsvin i huvudrollen.

Först: upptäckten.

ekorre hukar ovanför fågelmatare
Där nere finns det godsaker!

Sedan: utvärdering av angreppssätt.

ekorre sträcker sig mot fågelmatare
Hur kommer man åt dem?

Sist: acceptera sina begränsningar.

ekorre äter fågelmat på marken
Äsch, det funkar bra att äta på marken också.

Till skillnad från förra vinterns nötpåsar är de här fågelmatarna mer omedgörliga. Ekorrarna har inte lyckats få ett bra grepp för att kunna svinga sig ner till maten.

I alla fall inte ännu. Jag har lärt mig att inte vara tvärsäker angående vad djuren kan, eller inte kan, göra när de är motiverade.

Hungriga djur

Snön underlättar för oss att se spåren efter våra olika besökare. Ibland är det spår av tassar och klövar. Andra gånger är det rester från en måltid.

rester av tallkottar på snö
Jag tror att det här är rester av ekorrens middag.

Marken under av de stora tallarna i skogsbrynet var pepprad av små tallkottsbitar. Jag gissar att det är ekorren som suttit uppe i tallkronan och ätit kottefrön.

hackspett har grävt i översnöad myrstack
Hackspetten har rädat myrstacken igen.

De röda skogsmyrorna har fått ytterligare påhälsning av hackspettar. Det är en stor stack så samhället kommer att överleva även om många myror blir fågelmat.

djupt bökad fåra i djupfryst mark vildsvin
Vildsvinen bökar i högervarv runt bastun.
uppbökad djupfryst mark vildsvin
Tjäle är en baggis för ett vildsvinstryne.

Och så har tomtgränsen haft besök av skogstrynena igen. De har flyttat på den frusna jorden för att komma åt smaskiga rötter. Med tanke på att silverbusken stått på samma plats ett antal år så överlever den säkert att få marken runt rötterna uppluckrad.