Kategori: Däggdjur

Ovälkomna trädgårdsdesigners

Eftersom stugbesöken blir mindre frekventa under vintern hinner mer hända mellan varje gång. Ibland upptäcker jag roliga saker. Som att trattkantarellerna fortsätter att växa trots frosten. Vid andra tillfällen påminns jag om att naturen inte bara är gullig.

vildsvin har bökat vid rhododendron
Marken runt vår rhododendron har blivit betydligt mer … kuperad.

Skogsbrynen runt solgläntan har haft flera besök av vildsvin (Sus scrofa). Tidigare har de nöjt sig med att vända upp och ner på mossan. Den här gången tog de sig an arbetet med mer entusiasm och fokus.

vildsvinsuppbökad mark runt rhododendron
Granrötterna är blottlagda och hallonen ligger platt.

Bland annat hade marken runt vår rhododendron blivit rejält uppbökad. Min misstanke är att det tog vildsvinet max ett par minuter. Inklusive en ostressad matpaus för att äta det som hittats under grästorvorna och mossan.

Så länge de håller sig runt tomten och inte plöjer upp gräsmattan och rabatterna får vi vara tacksamma. Det är bara att acceptera att vi är gäster i skogen. De bor där jämt.

Annonser

Det här är mitt revir! Nej, MITT!

Bara för att vildsvinen bökat upp all mossan betyder det inte att det är deras skogsbryn.

rävspillning på uppriven mossa
Räven har ”märkt” mossan med sin spillning.

I skydd av nattens mörker tassade räven förbi och lämnade sitt visitkort ovanpå mossan. Som en fin vink om att det minsann finns fler än vildsvinen som kan göra anspråk på den här skogsbiten.

List övertrumfar tryne. I alla fall ibland.

Skogssnacks

Det är inte enbart vi människor som vill ha lugn och ro när vi skall koncentrera oss. Därför nickade jag igenkännande för mig själv när jag hittade en av ekorrarnas arbetsplatser. Det var en mossbetäckt stubbe under en liten gran.

ekorrgnagd grankotte
Bara stjälken återstår av grankotten.

Eftersom rödekorren (Sciurus vulgaris) är ett eftertraktat byte för många rovdjur är den mycket vaksam.

Granens grenar skyddade mot eventuella rovfåglars skarpa ögon. Stubben gav å andra sidan lite höjd för ekorren, som vill ha koll på omgivningen. Dessutom med närhet till stora träd för en snabb reträtt om det behövdes.

Alltså en bra sittplats. Där kunde den gnaga bort fjällen på grankotten för att kunna äta de energirika fröna i relativ trygghet.

Husrum för smådjuren

En naturtomt skall inte städas alltför noga om man månar om djurlivet. Förutom gott om mat finns det många boplatser i en halvstökig trädgård. Vill man göra en extra insats för de vilda besökarna skall man erbjuda skydd för den värsta vinterkylan.

rishög med höstlöv - för smådjuren
Här finns det många gömställen för småkritter.

Därför har jag precis gjort en ny rishög. Den finns på ett avskilt ställe vid tomtgränsen. På marken placerade jag grova grenar. Sedan lade jag massor av kvistar i olika tjocklek ovanpå. Överst ormbunksblad och höstlöv som skydd mot regn och snö.

En sådan här rishög blir ett perfekt gömställe för små möss och ödlor. Insekter kommer att lägga ägg där. Igelkottarna kanske väljer den för sin vinterdvala. Fåglar kommer att leta mat bland kvistarna eller sitta ovanpå för att hålla utkik efter faror.

Så länge vi fyller på med nya kvistar kommer den här rishögen att vara ett perfekt tillhåll för skogsgläntans minsta besökare. Allt eftersom grenarna i botten förmultnar blir de näring till nya växter.

Och vi slipper besväret med att elda ris varje vår och höst.

Gräsliga gnagare

Det är något som har ställt till det i rabatterna. Något som är bra på att gräva. Något som är väldigt enträget och som har bra luktsinne.

Jag misstänker att det är en ekorre. Alternativt en sork.

Oavsett vem av de båda misstänkta som visar sig vara skurken är resultatet detsamma.

Där jag planterat drakulanunneört och Azurlök gapar nu tomma hål i jorden. Mina krokusar, Von Sion, snödroppar och pingstliljor är (än så länge) orörda.

En speciell ledtråd talar för att gärningsdjuret är en sork. Behandlingen av Azurlökarna. Efter att de grävts upp hade de lämnats åt sitt öde.

Azurlök hör till Alliumsläktet och lukten sägs vara vämjelig för sorkar. Det skulle förklara varför de ratats.

De Azurlökar som jag hittade i rabatterna grävde jag ner på nytt. Kanske får de vara i fred den här gången.

Hoppas också att räven (Vulpes Vulpes) gillar smaken av lökspäckad sork.

rävspillning
Rävspillning. Pennan är ditlagd för att visa storleken.

Att räven besöker tomten regelbundet, det vet vi. Minst en gång i veckan hittar vi ny spillning på gräsmattan.

Ett doftande visitkort som berättar för andra rävar att de inte göre sig besvär. Det här reviret är upptaget.

Ny granne

Vi har fått en ny inneboende på tomten. Det är en ung fälthare (Lepus europaeus) som har upptäckt allt som solgläntan kan erbjuda.

Först visade den sig enbart för min sambo. Den var nyfiken och ville skaffa sig en uppfattning om de nya besökarna. Var vi möjligen ett hot?

hare trycker i skugga
Den här skuggan är lagom stor.

När den bestämt sig för att vi var ofarliga kunde den återgå till att skutta runt bland rosenhallonen eller vila under stormhatten. Samtidigt som den fortfarande höll ett vakande öga på omgivningen.

Tyvärr (?) har det visat sig att både jag och haren är lika förtjusta i ängsblommor. Ett flertal av de som jag hoppats skulle fröa av sig är nu avbitna och uppätna.

Jag får ta det som bevis på god smak (från både min och harens sida) och att fröna verkligen var ekologiska.

Samt lite karma. Här har jag varit mallig över att vi slipper rådjur …

En liten pinnaso

De djur som vi oftast ser på tomten är insekter och sniglar. Därefter kommer fåglar, groddjur och reptiler. Sist på listan är däggdjuren. Ekorre och skogsmus är de som har visat upp sig dagtid. Fladdermusen besöker oss i skymningen.

Att vi inte sett andra däggdjur betyder naturligtvis inte att de inte finns. Bara att de är bra på att behålla avståndet till människor. De är skygga och många av dem är dessutom nattaktiva.

igelkottspillning
En spillning med massor av skalbaggsrester.

Nu hade en av de nattliga besökarna lämnat sitt visitkort mitt på trädgårdsgången. Det var en bajskorv som var ca 4 cm lång och full av blänkande skalbaggsrester. Spillningen liknade inte något av det vi hittat tidigare på tomten eller i skogen .

Jag öppnade ”Spårboken” av Preben Bang och jämförde med bilderna i den.

Bingo! Det visade sig att vår nattliga besökare är en igelkott (Erinaceus europaeus).

Igelkotten är ett djur som de flesta människor tycker om att ha i sin närmiljö. Det innebär också att det finns många äldre dialektala namn på den. Det skånska ”pinnaso”  tycker jag är väldigt gulligt. Samtidigt är det en bra beskrivning på hur den kan låta under sin parningsritual.