Kategori: Djurliv

Flyttstädning i solskenet

Vi får vara med om olika saker, sambon och jag. Det var inte jag som gick förbi bastun och såg en rörelse i ögonvrån. Allt det här har jag fått återberättat och jag är bara lite avundsjuk.

liten insektsrumpa sticker fram ur ett av hålen i vårt bibatteri där det står lutat mot bastuväggen
Vad skådar vårt öga?

Rörelsen visade sig vara ett solitärbi som flög runt och inspekterade bohålen i bibatteriet. Ett efter ett ratades de. För litet. För stort. För högt upp. För nära marken.

bakdelen av ett solitärbi sticker ut ur hålet
”Visst renoveringsbehov”

Så plötsligt var det ett som verkade falla henne i smaken. Åtminstone efter en välbehövlig storstädning. Mänskan (jag) som borrat hålen hade inte tagit bort borrspånen. Så det tog hon itu med. Bet tag i ett med käkarna och backade. Väl utanför bohålet släppte hon taget. Gravitationen gjorde resten. Genast kröp hon in efter nästa.

solitärbiet sitter fullt synligt vid bohålet
Paus efter ett intensivt städpass.

Till slut verkade hon nöjd med sitt arbete. Hålet var tömt på skräp och rymligt nog.

Nu återstår att se om det duger åt hennes avkomma.

(Alla bilder tagna av min sambo som var snäll nog att dokumentera hela händelseförloppet och ge mig tillstånd att använda dem här. Tusen tack!)

Annonser

Spindelbebisar

Det glittrade som guld i perennrabatten. När jag stannade och plirade ner bland bladen såg jag något som mest påminde om gyllene glaspärlor. Fast mindre. Det var en kokong med spindelägg som hade kläckts. Nu var nätet fyllt av åttabenta bebisar.

en mängd små ljusbruna spindelbebisar i ett nät
Vi myllrar och vi kryllar.

Jag har ingen aning om vilken art det är men en sak är säker. Snart har vi många fler små spindlar i perennrabatterna. Bladlössen kommer att få det tufft.

Matfriska larver

Det är glädjande att allt fler månar om fjärilarna. Ofta hamnar fokuset på vackra blomrabatter som både gläder trädgårdsmästaren och ger insekterna nektar. Men minst lika viktigt är att kunna erbjuda lämpliga värdväxter till larverna.

larver som sitter på välgnagda blad. De har ett tjockt svart band längsmed ryggen och vita och orange prickar på sidorna.
Dramatisk färgteckning.

Mer eller mindre av en slump upptäckte jag att lungört är värdväxt för större stenfrömal (Ethmia pusiella). (De bjärt färgade larverna var rätt iögonfallande.) Just den här plantan var väletablerad och kommer att klara sig bra trots att bladen naggats i kanterna.

Jag är rätt säker på att åtminstone några av larverna blir fågelmat innan de hinner förpuppa sig. Samtidigt ser jag fram emot att få se den lilla svartvita malen flyga runt i gläntan. På jakt efter en partner och en ny värdväxt för sina glupska larver.

Barnkammare för blomflugor

Det är inte bara solitärbin och humlor som är värda vår omsorg. Blomflugorna är en annan grupp med pollinatörer som behöver lämplig miljöer för sina ägg och larver.

Eftersom vi tidigare fått besök i gläntan av storslamflugor ville jag se om det också går att locka hit andra arter av slamflugor. Inspirationen hämtade jag från en kort film där Dave Goulson visar hur man enkelt kan göra en barnkammare för slamflugornas larver.

en tom vit platshink med tre torra pinnar som sticker upp över kanten
En plasthink och ett par pinnar.

Slamflugornas larver kallas för ”råttsvanslarver”. De lever i stillastående vatten med mycket förmultnande växtmaterial. ”Råttsvansen” är andningsröret som sitter i baken på larven. Röret sticker den upp genom vattenytan för att hämta syre.

tre pinnar sticker upp ur en vit hink som är fylld med gräsklipp och vatten
Blandade växtdelar, tre grenar och brunnsvatten.

För att skapa en lämplig miljö fyllde jag en tioliters plasthink med en blandning av färskt gräsklipp, multnade löv och brunnsvatten. Jag stack också ner tre stadiga pinnar. Dels för att små djur skall slippa dö drunkningsdöden. Men också för att de fullvuxna slamflugelarverna skall kunna klättra upp ur hinken när de är redo att förpuppa sig.

Nu står den konstgjorda ”gölen” vid rhododendronsnåret och mojsar till sig. Börjar hinken lukta lika illa som det rötade ogräset flyttar jag den långt bort från stugan. Det dröjer minst ett par veckor innan det är någon idé att leta efter de första larverna. Jag skall försöka lägga band på mig så länge även om det blir svårt.

Under tiden vill jag länka till en inspirationsbild på en färdig blomflugelagun. Där finns också massor med intressant läsning för den som vill veta ännu mer om blomflugor.

Min Purissima är min borg

För de minsta kreaturen är en tulpan stor som en balsal. Eller kanske en ombonad grotta? Det är i alla fall en eftertraktad plats. Här är tre kryp som gillar Purissima.

guldbagge klänger på pistillen till en Purissimatulpan för att komma åt pollen
Ge mig alla dina pollen!

I den första blomman hittade jag en guldbagge som åt sig proppmätt på pollen.

okänd (skinn)bagge sitter i botten av en Purissimatulpan
Hemlig och hungrig.

Jag är osäker på vad för slags insekt det här är. Kanske en skinnbagge av något slag? Den verkade i vilket fall som helst också uppskatta tulpanpollen.

krabbspindelhane sitter fullt alert på kronbladskanten av en Purissimatulpan
Muckar du? Jag är beredd!

Sist, och minst, var en vacker liten svart-vit spindel med väldigt långa framben. Den var också ovanligt morsk. De flesta spindlar gömmer sig eller springer sin väg när de ser mig. Den här klättrade istället snabbt upp till toppen av ett  kronblad. Ett oväntat beteende. Jag blev naturligtvis nyfiken på vilken art det var?

Med hjälp från spindelkunniga på twitter fick jag besked. Det var en blomkrabbspindel (Misumena vatia). En blomkrabbspindelhane för att vara mer exakt. Och här trodde jag att det var en helt annan art? En ny lärdom att komma ihåg.

Kratta fjolårslöv

Trots sent bakslag med snöfall chansade jag nu på fortsatta plusgrader. Lövkrattan fick jobba och rabatterna rensades från täckande fjolårslöv. En del pillande med fingrarna krävdes för att ta fram de löv som riktigt kilat in sig i grönskan. Alltihop hamnade i komposten för att fortsätta förmultningen där.

längs kanten på den vildvuxna rabatten ligger högar av bruna fjolårslöv
Höstlöven har gjort sitt som frostskydd.

Samtidigt som jag krattade löv började det regna. Det underlättade beslutet om vad jag skulle göra härnäst. Regn är en förutsättning för att kunna tömma stinkhinkarna med rötat ogräs utan att storkna av stanken. Den här omgången hade stått och mognat sedan i höstas. Jag kan intyga att ogräset var helt oskadliggjort och guldflugorna gladdes åt skrovmålet. Rötvätskan spädde jag ut 1:10 med vatten och använde som gödning.

en kopparödla ligger stilla i gräset och blänger på fotografen
Jag är en pinne, jag …

Mitt i allt stöket och böket såg jag en av ”våra” kopparödlor (Anguis fragilis) för första gången i år. Jag var exalterad över mötet. Den blängde misstänksamt på mig och låtsades vara en oaptitlig pinne. Så fort jag vände ryggen till försvann den i gräset.