Kategori: Djurliv

Envishet lönar sig ibland

Sorgmanteln (Nymphalis antiopa) är varje år en av de första vårfjärilar i solgläntan. De är också snabba som sjutton och flyger högt upp i trädtopparna. Alla mina försök att fotografera dem med utslagna vingar har misslyckats. Tills nu.

sorgmantel sitter med utfällda vingar på en grusig väg
Fatta vinken! Jag vill att du går din väg.

Det var en av sommarens nykläckta fjärilar som satt still och sög i sig fukt från grusvägen. Trots att jag försökte vara försiktig när jag närmade mig blev den irriterad och slog ut med vingarna. Men den satt kvar! Och jag kunde äntligen få en bild som visar hur vackra de är med gräddgula kanter på de brunröda vingarna och små blå detaljer.

Sedan lämnade jag den i fred så den kunde fortsätta dricka fukt ostörd.

Annonser

Jag har blivit mer hårdhjärtad

Något som förändrats under tiden vi haft stugan är att jag är mer brutal nu.

Första året var jag superförsiktig. Dokumenterade precis alla växter i rabatterna. Läste på om skötsel och valde alltid att spara framför att ta bort. (Undantaget var lupiner. De har jag jagat sedan dag ett.)

 

upprivna plantor ligger kors och tvärs på gräsmatan
Höstrudbeckior som växte på fel ställe.

Nu har jag lärt mig vilka av perennerna som är starkväxande. De som behöver hållas efter för att inte kväva allt annat i sin omgivning. Det finns också en gräns för hur många perenner jag kan ge till andra. Så nu rensar jag bara bort de plantor som växer där de inte skall vara. Är de av den buffligare sorten så hamnar de först i röthinkarna innan de går i komposten. De som lämnas kvar fortsätter att trivas och frodas.

 

gräsfjäril sitter med utslagna vingar i en blommande höstrudbeckia
Möjligen en gulringad gräsfjäril (?) på höstrudbeckian.

Det skär fortfarande lite i hjärtat att jag inte kan rädda alla. Men gradvis blir solgläntan mer som vi vill ha den. Med fler bärbuskar. Mer ätbara perenner. Ängsblommor som lockar till sig pollinatörer och andra insekter. Ödlor och fåglar som äter insekterna.

Om det krävs hårda nypor för att nå målet så får jag helt enkelt leva med det.

Två bra trädgårdspoddar

storblommande Peace-ros
Peace-rosen blommar för fullt.

Jag är nyfiken och tycker om att förkovra mig. Och med en trädgård finns det alltid mycket mer att lära. Förutom att läsa böcker och bloggar lyssnar jag gärna på podcasts. Två av mina senaste favoriter hittade jag mer eller mindre av en slump.

Botaniska trädgårdspodden – medarbetare från Botaniska Trädgården i Göteborg pratar växter och trädgård. Avsnitten har olika teman som ”lökväxter” eller . Mycket trevlig och informativ.

Den brittiska indiepodden Roots and All med Sarah Wilson har också den olika teman för avsnitten. Oftast bygger det på intervjuer med kunniga och intressanta gäster.

Som en bonus vill jag också tipsa om Slow Bees intervju med professor Dave Goulson. Under det samtalet fick jag en ögonöppnare om hur viktigt det är att välja ekologiska plantor till trädgården och varför.

Monstren från blomflugelagunen

Det är inte bara solitärbin som behöver insektshotell. Tidigare i somras gjorde jag en blomflugelagun för att ge storslamflugorna en lämplig barnkammare till larverna.

en storslamflugehona sitter på en prästkrage medan två hanar hovrar ovanför i parningsflykt
En storslamflugehona och två uppvaktande hanar.

Fullvuxna storslamflugor är enormt charmiga. Larverna ser däremot ut som små vita prinskorvar med en antenn i ena änden. Intressant design? Javisst! Gullig? Njae. Och så lever de i vatten fullt med ruttnande växtmaterial. En näringsrik och illaluktande soppa.

närbild på rumpan på en larv av storslamfluga. andningssprötet sticker upp ur vattenytan, längs med kanten på hinken
Jag andas med rumpan.

Till skillnad från det rötade ogräset kan inte hinken som används till blomflugelagunen ha lock. Det skulle hindra larverna från att klättra ut när de skall förpuppa sig.

Med tanke på det var jag lite smart och ställde den här hinken avskilt och i skugga. Då skulle vi inte besväras av stanken. Bara ett problem med den planen. Storslamflugorna tvärdissade hinken som lämplig äggläggningsplats. I skuggan blev det ingen förruttnelse och då saknades bra förutsättningar för larverna.

massor av storslamflugelarver under vattenytan i hinken. vattnet är brunt och ogenomskinligt
Ett stim med storslamflugelarver i det illaluktande vattnet.

Jag fick helt enkelt inse att om jag verkligen vill hjälpa storslamflugorna – då får vi också stå ut med stanken av ruttnande växtdelar. Så fort jag flyttade ut blomflugelagunen i solskenet blev den godkänd som barnkammare av de kräsna mödrarna. Nu kryllar det av vita larver i den bruna vattensörjan.

Till nästa sommar får jag leta reda på en solig och avskild plats för blomflugelagunen. Helst en i lä så vi bara drabbas av stanken om vi går riktigt, riktigt nära.

Skogsmuscafé

På tomten finns en liten kulle som är täckt av blåbärsris. Konstigt nog är det ont om bär. Trots att jordmånen är god och marken är skuggig och aldrig torkar ut.

blåbärsris och rödklöver
Väldigt grönt och frodigt blåbärsris. Men var är bären?

De försvunna blåbären är ett mysterium som nu fått sin förklaring. Jag har nämligen blivit vittne till hur *något* suttit inne i riset och plockat dem. Inifrån.

(Det var en rätt surrealistisk syn att se hur riset långsamt sjönk ner mot marken för att sedan snabbt resa sig upp igen. Utan så mycket som en skymt av den som gjorde det.)

musgnagda blåbär ligger i en liten hög i mossan tillsammans med torra blad och granbarr
En tugga ur varje bär. Resten lämnar jag.

Men nu tror jag mig veta att det är en skogsmus som festat loss. Det finns nämligen en liten tunnel som går genom mossan och gräset. Den leder hela vägen från skogsbrynet till kullen och blåbären. Där har sedan musen suttit och ätit sig mätt. Skyddad av blåbärsriset och dold från rovdjur som varit ute på jakt.

Livräddare

Vi prövar olika sätt att spara regnvatten. Eftersom stugan är ett fritidshus blir det lite av en utmaning. Det måste vara ett robust system som inte kräver dagligt underhåll.

Två andra saker är också absoluta måsten. Inget stillastående vatten där stickmyggor kan lägga ägg. Regnvattenbehållaren får inte heller bli en dödsfälla för nyfikna smådjur.

nedanför ett stuprör med utfälld vattenavkastade står en rund balja täckt med ett finmaskigt grått nät.
Första testet. Vi är nöjda med resultatet.

Nu verkar det som om vi hittat en lösning på båda de problemen. Ett finmaskigt nät med tyngder längs kanten. Med det lagt över tunnan blir det omöjligt för fåglar och möss att ramla i och drunkna. Myggorna får inte kontakt med vattenytan. Som en extra bonus silar nätet bort sådant skräp som spolas ned från stuprännorna.

i kanten på det finmaskiga nätet är det insytt vikter som förhindrar att det blåser bort.
En isydd vikt tynger ner kanten på nätet.

När väderprognosen utlovade regn satte vi en stor plastbalja nedanför vattenavkastaren, täckte över den med nätet och åkte sedan hem. När vi kom ut till solgläntan nästa helg låg nätet fortfarande kvar, baljan var full av regnvatten och inga djur hade drunknat.

Det är nog dags att investera i ett par rejäla regntunnor. Det fiffiga nätet köpte vi på Jula.