Kategori: Djurliv

Sju insekter under kudden

Eller i alla fall tre bilder på fina pollinerare som jag sett vid stugan.

humla samlar pollen i rosenhallonblomma
Den här humlan skall hämta ALLA pollenkorn som finns.

Våra rosenhallon är ganska bångstyriga. De skall gallras varje vinter och är riktigt aggressiva med att skicka ut rotskott. Men när de sen blommar förlåter jag dem allt! Då är de humlornas favoritväxt och hela buskaget fylls med flitiga små arbetare.

amiralfjäril på vit syren
Jag vet att jag är väldigt stilig.

Fjärilarna är mer svårflirtade fotomodeller. Den här Amiralen poserade en stund på bondsyrenen och lät mig komma ganska nära. Sedan flög den sin väg.

humlebagge sitter i rosenhallonblomma
Här är rätt plats för en liten humlebagge.

Skalbaggar hittar jag inte lika ofta i rosenhallonen. Jag misstänker nästan att humlorna knuffar bort dem ur blommorna. Den här humlebaggen hade i alla fall landat mitt i prick och var väldigt nöjd med resultatet.

Annonser

Oxtunga – nytillskott i perennrabatten

Jag är alltid på jakt efter växter med enkla blå blommor eftersom humlor lär vara extra förtjusta i sådana. När jag erbjöds möjligheten att köpa två Oxtunga (Anchusa azurea ‘Loddon Royalist’) tvekade jag därför inte en sekund.

närbild på oxtungans blå blommor
De blå blommorna är väldigt, väldigt blå.

Först verkade det som om den torra våren tagit ytterligare två offer. Men plötsligt stack det upp en liten grön tuss på ett ställe i rabatten. Så småningom följdes de första bladen av några blomstänglar med riktigt knallblå blommor.

När den plantan växt till sig blir den nog ett fantastiskt blickfång. Kanske får rentav oreganon konkurrens som humlefavorit?

Oxtunga sägs vara en halvhärdig perenn i vår klimatzon men är generös med att fröså sig. Å andra sidan lär den vara både rådjurssäker och oaptitlig för harar. Det är bra!

Eftersom den likaledes halvhärdiga stockmalvan övervintrat hoppas jag att solgläntan har ett fördelaktigt mikroklimat så jag får njuta av dem båda många år framöver.

Lokala klimatflyktingar

Vädret är fortsatt varmt, soligt och väldigt torrt. Växtligheten slokar. Det är bara humlorna, och den svartvita flugsnapparen som har ungar, som flyger runt.

Annars håller djurlivet en väldigt låg profil. I alla fall dagtid.

två paddor på det fuktiga betonggolvet vid entrén till matkällaren
Vi flytt int! Vi vet vad som är bäst för oss.

Vår nedsänkta matkällare har blivit en fristad för flera av tomtens paddor. De har slagit läger utanför dörren och flyttar mycket ogärna på sig. Jag förstår varför. Det är ljuvligt svalt där nere.

Vi har också ordnat en väg upp förbi de höga trappstegen. En lång bräda är lagd med lagom lutning för att fungera som promenadstig upp till jaktmarkerna.

De senaste helgerna har betonggolvet i matkällaren varit nästan helt torrt. Den mindre av paddorna ändrade gradvis färg till en sjukligt gråvit ton. Det, om något, bevisar hur varmt väder vi haft i maj.

Som tur var är innehållet i en hink från brunnen nog för att återställa vätskebalansen. Nu hoppas vi alla, människor och djur, på väderomslag och regn.

Gulliga guldbaggar

Visst kan hundkäx (Anthriscus sylvestris (L.) Hoffm.) vara ett ”ogräs” i välvårdade rabatter. Vi låter dem växa fritt på de mer vildvuxna delarna av tomten. Jag nöjer mig med att ta bort fröställningarna så de inte sprider sig helt ohämmat.

guldbagge sittandes på hundkäxblomma
Skimrande täckvingar.

Diverse skalbaggar verkar vara speciellt förtjusta i hundkäxens blommor. Just nu är det guldbaggarna (Protaetia metallica) som frossar på pollen och nektar. Tidigare i våras var det strimlusen som höll hov på stjälkarna.

flera guldbaggar trängs på samma hundkäxblomma
Typiskt att det alltid skall vara sådan trängsel vid buffén.

Guldbaggslarverna äter dött växtmaterial och bryter ner det. Har vi tur finns det sådana larver i våra kompostburar.

Skalbaggarna är stora och rätt så sävliga. Kanske blir man loj av en diet av solvarm nektar? När de kommer flygande låter det i alla fall som ett litet bombplan.

De som jag fotade tror jag är olivgrön guldbagge. Jag är inte tillräckligt kunnig ännu för att kunna avgöra det på avstånd och det kändes ofint att tränga sig på.

På patrull

Vi delar vår solglänta med många olika slags djur. Både större och mindre. Närheten till naturen är faktiskt en stor del av nöjet med sommarbostaden.

Det här året har också vi märkt av att det är ett ordentligt myggår. Så fort någon av oss rör sig i ett skuggigt område kommer de inande med siktet inställt på blod.

En brun fyrfläckad trollslända vilar på ett grässtrå
Grässtrån, stjälkar och grenar är bra viloplatser.

Myggplågan skulle varit ännu värre om det inte var för trollsländorna. De är effektiva små ätmaskiner som patrullerar sina jaktmarker enligt strikta mönster. Än så länge är det flest av fyrfläckad trollslända men senare på sommaren dyker också andra arter upp.

liten vanlig padda sitter i solen på en skogsväg
Paddor har alltid företräde i korsning.

Ett annat djur som också nogsamt patrullerar sitt revir är vanlig padda. Vi har rätt så många sådana som grannar på tomten. De kan inte hjälpa oss med myggen men äter massor av skalbaggar, larver och sniglar.

Jag tycker att paddor påminner om små hustomtar. De går runt och sköter sitt utan att göra något väsen av sig. Samtidig sprider de trevnad överallt där de finns.

Framgångsrik krabbspindel

Vi är överens om att inte använda gift i solgläntan. Hittills har det gått bra att lösa alla ”problem” utan att ta till den drastiska lösningen.

Det innebär också att vi är tacksamma för alla spindlar i omgivningen. De hjälper till att begränsa antalet flugor och mygg till ett mer hanterligt antal. Samtidigt bjuder de på fascinerande naturupplevelser.

liten brun krabbspindel med fångad fluga sitter i ett smultronblad
Jaktlycka! En ouppmärksam fluga blev en måltid.

Stora spindlar kan ta större byten. Små spindlar får nöja sig med mindre munsbitar.

Den här lilla krabbspindeln som satt i ett smultronblad hade fångat en fluga som var stor som ett knappnålshuvud. En fin belöning för en tålmodig jägare.

Ditt namn är …

Med ojämna mellanrum har jag sett en sorts skalbagge med ett väldigt speciellt utseende vid stugan. De är kolsvarta och har en stor orangeröd nacksköld. Ibland spatserar de bara runt. Då och då ser jag en som äter på rutten frukt eller något annat illaluktande.

Jag har däremot gått helt bet på att försöka lista ut vad det är för art. Tills nu.

En insektsforskare som jag följer på twitter postade en bild med det latinska namnet. Idag vet jag att de småkryp jag sett är rödsköldade asbaggar (Oiceoptoma thoracicum).

tre rödsköldade asbaggar på en pinne
Ju fler vi är tillsammans … desto tyngre blir det för den längst ner.

I helgen hittade jag plötsligt tre stycken som alla samtidigt hade träffats av Amors pilar.

Det var synd om honan som hade två hannar fastklamrade på ryggen. Lasten blev övertung. När hon försökte navigera sig fram i gräset ramlade hon hela tiden på sidan och blev liggandes. (Hanarna släppte naturligtvis inte taget när hon trillade omkull.)

Jag gav henne, och hennes kavaljerer, lift på en pinne till ett buskage där det fanns lite styvare strån att klättra på. Där fick de reda ut sitt komplicerade kärleksliv på egen hand.