Kategori: Djurliv

Udda barnkammare

Jag förstår hur insekten tänkte när hon valde den här platsen för sin äggkokong.

Den är i lä. Den är torr. Den är relativt skyddad från rovdjur. Den är förhållandevis varm

insektsägg hängande från tavelram
Det är ett väldigt litet ägg som hänger i en tråd från tavelglaset.

Som människa förstår jag inte riktigt att uppskatta alla dessa förtjänster.

Min första reaktion när jag såg den lilla kokongen var istället: ”VEM vill låta sina ungar kläckas inne på ett UTEDASS?!”

Jag är fullständigt övertygad om att insekten gjort rätt val och att jag bara är fjantig.

Annonser

Rör om försiktigt i komposten

Inte trodde jag att jag behövde ta hänsyn till övervintrande humledrottningar under vintermånaderna.

Humlorna sover och håller sig stilla när det är kallt ute. Vad kan hända?

Efter att ha läst en artikel i ämnet från brittiska Bumblebee Conservation trust vet jag bättre.

trolig drottning Åkersnylthumla
Den här drottningen laddade med nektar inför vintersömnen.

Det är tydligen inte ovanligt att en humledrottning övervintrar i jorden i en blomkruka, eller i en trädgårdskompost.

När vi människor sedan börjar vårstäda i trädgården finns risken att vi stör henne. I värsta fall väcks drottningen alldeles för tidigt och fryser ihjäl.

Rådet från Bumblebee trust är därför att ta det försiktigt med grepen på våren när man vänder trädgårdskomposten. Hittar man en övervintrande humledrottning i blomkrukan skall man täcka över henne med jord. Sedan får krukan stå ostört tills vårvärmen väcker henne.

Med början nästa år får jag alltså tänka mig för när jag arbetar med de friliggande trädgårdskomposterna. Det är inte bara humlor som kan ha valt att bo där.

Känns bra att jag aldrig blir för gammal för att lära mig nya saker!

Ovälkomna trädgårdsdesigners

Eftersom stugbesöken blir mindre frekventa under vintern hinner mer hända mellan varje gång. Ibland upptäcker jag roliga saker. Som att trattkantarellerna fortsätter att växa trots frosten. Vid andra tillfällen påminns jag om att naturen inte bara är gullig.

vildsvin har bökat vid rhododendron
Marken runt vår rhododendron har blivit betydligt mer … kuperad.

Skogsbrynen runt solgläntan har haft flera besök av vildsvin (Sus scrofa). Tidigare har de nöjt sig med att vända upp och ner på mossan. Den här gången tog de sig an arbetet med mer entusiasm och fokus.

vildsvinsuppbökad mark runt rhododendron
Granrötterna är blottlagda och hallonen ligger platt.

Bland annat hade marken runt vår rhododendron blivit rejält uppbökad. Min misstanke är att det tog vildsvinet max ett par minuter. Inklusive en ostressad matpaus för att äta det som hittats under grästorvorna och mossan.

Så länge de håller sig runt tomten och inte plöjer upp gräsmattan och rabatterna får vi vara tacksamma. Det är bara att acceptera att vi är gäster i skogen. De bor där jämt.

Nyårsbuffet

Vi sökte lugn och ro så nyår firades inte i stan. Istället stoppade vi in katten i transportburen och begav oss till solgläntan. Eller, gråmulet-väder-gläntan, som den borde kallas istället. I alla fall den här helgen.

nedisad trädgårdsgång
Trädgårdsgången var förvandlad till en isgata.

Det var uppenbart att väderleken hade pendlat mellan minusgrader och töväder ett längre tag. Alla gångstråken var täckta av tjocka lager med blankis.

Detta, i kombination med mildväder och regn, gjorde att vi gick väääääldigt försiktigt när vi rörde oss utomhus. Små, korta steg med böjda ben och låg tyngdpunkt. Hellre se lite fånig ut än att ramla och bryta något.

två fågelmatare och fjärilsholk
Två nya fågelmatare. I bakgrunden syns fjärilsholken.

Jag passade också på att montera två nya fågelmatare. De hade vi fyndat på sommarrean hos Granngården. Nu var rätt tidpunkt att hänga upp dem i pergolan.

Väderprognosen säger nämligen att det snart blir minusgrader igen. Då behöver småfåglarna extra energi för att kunna hålla värmen. Jag hoppas att de får det av jordnötterna och solrosfrökärnorna som vi bjuder på.

Kantväxt. Kanske också kattväxt?

Kantnepetan (Nepeta x faassenii) överlevde den första vintern i rabatten. Då finns det gott hopp om att den klarar sig i fortsättningen också.

Den torra jorden passade kantnepetan bättre än de ryska martornen. Det överraskade mig. Eftersom det är bättre att jobba med naturen än mot den så blir det fler nepetor. Med en stenig tomt och många torra platser finns det utrymme för martornen också.

blommande kantnepeta
Humleperspektiv på blommorna.

I somras var kantnepetan översållad med många blåvioletta ax. Den var mycket populär bland humlor och blomflugor. Något som jag inte var medveten om är att den kan fås att blomma en andra gång om den klipps ner hårt efter första blomningen. En sekatör kan göra underverk.

Det där med att katter är förtjusta i kantnepetan är däremot inte något som vi märkt av. Kanske är vi för långt inne i skogen för att ingå i någon av grannkatternas revir?

Vår egen kisse får ju, som bekant, uppehålla sig inne på kattion när vi är i stugan.

Det här är mitt revir! Nej, MITT!

Bara för att vildsvinen bökat upp all mossan betyder det inte att det är deras skogsbryn.

rävspillning på uppriven mossa
Räven har ”märkt” mossan med sin spillning.

I skydd av nattens mörker tassade räven förbi och lämnade sitt visitkort ovanpå mossan. Som en fin vink om att det minsann finns fler än vildsvinen som kan göra anspråk på den här skogsbiten.

List övertrumfar tryne. I alla fall ibland.

Skogssnacks

Det är inte enbart vi människor som vill ha lugn och ro när vi skall koncentrera oss. Därför nickade jag igenkännande för mig själv när jag hittade en av ekorrarnas arbetsplatser. Det var en mossbetäckt stubbe under en liten gran.

ekorrgnagd grankotte
Bara stjälken återstår av grankotten.

Eftersom rödekorren (Sciurus vulgaris) är ett eftertraktat byte för många rovdjur är den mycket vaksam.

Granens grenar skyddade mot eventuella rovfåglars skarpa ögon. Stubben gav å andra sidan lite höjd för ekorren, som vill ha koll på omgivningen. Dessutom med närhet till stora träd för en snabb reträtt om det behövdes.

Alltså en bra sittplats. Där kunde den gnaga bort fjällen på grankotten för att kunna äta de energirika fröna i relativ trygghet.