Kategori: Djurliv

Den stora humleresan

Under semestern fick jag tid att läsa professor Dave Goulsons senaste bok – ”Den stora humleresan”.

omslaget till boken Den stora humleresan, av Dave Goulson
Dave Goulson: Den stora humleresan

Hans första bok – ”Galen i humlor” – var en medryckande hyllning till humlor, forskning och ren upptäckarglädje. (Efter att ha läst den investerade jag omedelbart i två böcker om svenska humlor med ordentliga bestämningsnycklar. Det var ett mycket bra beslut.)

Den här boken går mer i moll. Allt fler av oss är medvetna om att också insekterna är hotade av bekämpningsmedel och klimatförändringar. De positiva förändringar som kommer till stånd via lagändring eller folkopinion sker tyvärr långsamt.

Dave Goulson har rest till flera områden där det verkar vara för sent att rädda de djur- och växtarter som hotas av utrotning. När han beskriver vad vi förlorat, då skäms jag över att vara människa! Skäms riktigt rejält!

Men allt är faktiskt inte hopplöst. I övergivna industriområden och grustag nära annan bebyggelse skapas nya små oaser där insekter, fåglar och ”ogräs” kan leva ostört ännu en tid. (Många av dem uppvisar faktiskt större artrikedom än närliggande naturområden.)

Vill jag då rekommendera den här boken? Ja definitivt, men kanske inte till den som precis börjar bli nyfiken på det som surrar och kryper omkring oss. Där tycker jag  fortfarande att Galen i Humlor fungerar bättre som  och glädjespridare.

Dave Goulson har också gjort flera små filmer om insekter.

Annonser

Städhelg

Vädret har varit vackert men temperaturen sval. Sensommaren övergår i riktig höst. Snart är det dags att förbereda solgläntan för den kommande vintern.

övervintringsholken för guldögonsländorna är upphängd för vinterförvaring i redskapsboden
Torrt och skyddat från ruskväder.

Jag har tagit in guldögonsländornas övervintringsplats i redskapsboden. Där får den hänga tills maj då jag sätter ut den igen i vårsolen. Hoppas verkligen att den inte blir plundrad av hungriga möss. Det skulle vara ett tragiskt öde för sovande sländor.

mina olika fågelmatare utlagda på gräsmattan
Fågelmatarna skall steriliseras.

När jag ändå rumstrerade runt i redskapsskjulet tog jag itu med ett av mina dåliga samveten. Fågelmatarna som jag hängt undan utan att först ha rengjort dem.

Nu monterade jag isär dem och lade delarna i en hink. Sedan hällde jag skållhett såpavatten i hinken så att det täckte allt, satte på ett lock och lät det stå och svalna. Därefter diskade jag ur dem och sköljde noga innan de fick lufttorka i solen.

Risken är nu mindre att det finns kvar baciller eller parasiter som kan smitta småfåglarna i vinter.

små rabarberplantor vid basen av en stor rabarberplanta
Rabarberplantorna har fått bebisar.

En liten ommöblering i trädgårdslandet blev det också. Vid rabarberstånden hade det dykt upp nya små plantor.

För att de skall få ens en chans till solljus flyttade jag dem. Nu står de nära oreganon. Den blir också högvuxen men kan klippas ner så den inte ger för mycket skugga.

Andra generationens spinnare

Det var verkligen oväntat att se en fjärilslarv i slutet av augusti. Nu var det en kaxig larv som inte ens försökte smälta in i omgivningen. Kanske 3 centimeter lång och med frisk aptit. Men ändå, var det inte väl sent på året?

larv av piltandvinge på sälgkvist med uppätna blad
Jag arbetar mig nedåt, en tugga i taget.

Nej, tvärtom. Enligt artportalen är det just sensommarens larver av piltandvinge (Notodonta ziczac) som övervintrar som puppor och kläcks följande vår. De larverna kallas då för ”den andra generationen” vilket låter lite som en tv-serie i sci-fi miljö.

Jag är osäker på om jag någonsin sett en piltandvinge fladdra runt i skymningen? Nattfjärilarna är oftast inte lika färgstarka som sina dagaktiva släktingar. Det fungerar bra som camouflage men gör det svårare att skilja på dem om man inte är riktigt insatt.

Solgläntan är verkligen full av överraskningar. Än en gång har jag fått lära mig intressanta fakta om en art som tidigare var helt okänd för mig.

Undrar vad jag hittar nästa gång?

Många gillar röllikan

Efter att jag räfsade bort gammal mossa och torrt fjolårsgräs är röllekan (Achillea millefolium L.) en av växterna som verkligen stortrivs på tomten. Det innebär att vi också hittar allt fler nya små djur som har den som värdväxt.

renfanebagge på ett torrt grässtrå
En småknubbig renfanebagge.

Nu var det inte där som jag hittade en ny skalbagge. Istället satt den på ett par av de torra grässtråna på ängen. Att bildgoogla webben för att artbestämma ”liten svart skalbagge med rund bakdel” var förstås dömt att misslyckas.

Istället vände jag mig ännu en gång till jourhavande biolog med min fråga. Svaret kom blixtsnabbt. Vår nyaste besökare var en renfanebagge (Galeruca tanaceti).

Trots namnet duger det visst lika bra med röllika när det inte finns någon renfana (Tanacetum vulgare L.) Renfanebaggens larver kan bli skadedjur på potatis. Med hungriga vildsvin som stryker runt i skogen är det inte aktuellt att sätta potatis i trädgårdslandet. Renfanebaggen får hitta något annat att äta.

en grönskimrande spyfluga och vanlig fluga sitter ovanpå en rölleka
Sensommarens flugor äter nektar och pollen.

Eftersom röllikorna har en lång blomningssäsong är de viktiga näringskällor för pollinerarna. Tidigare i soras var blommorna ivrigt uppvaktade av fjärilar, blomflugor och humlor. Nu när hösten närmar sig är det mest olika flugor som besöker dem.

En och annan humledrottning ser vi också på röllikorna. De passar på att tanka energi en sista gång innan de hittar ett bra övervintringsställe.

Tegelröd ängstrollslända

Nu är det inte längre lika många trollsländor på patrull i solgläntan som det var under högsommarmånaderna. Tillgången på bytesdjur minskar också när hösten närmar sig. En trollslända som vi fortfarande ser pila omkring är vackert mattröd. Färgen var en utmärkt ledtråd för artbestämningen hos trollsländeföreningen

Tegelröd trollslända sittandes på grönt blad
Trollsländor vilar med vingarna utfällda.

Det är Tegelröd ängstrollslända (Sympetrum vulgatum) som fortfarande jagar under de soliga timmarna. Den är en allmän art vars säsong börjar på sensommaren och sträcker sig en bra bit in på hösten. Hanarna ståtar med den vackra mattröda färgen medan honorna är mer diskret tecknade i brunt.

Med tanke på alla hanar som vi ser hoppas jag att det finns många intresserade honor i omgivningen. Honor som gillar rött.

Luftens lönnmördare

Plötsligt en kväll satt det en stor, puckelryggig fluga med styva borst på nätet runt kattverandan. Vid närmare graskning var det två flugor.

En som var väldigt död och en som var väldigt nöjd.

närbild på rovfluga med byte som sitter på rådjursnät
Här syns det tydligt att frambenen används som fångsthåv.

Jag hade läst om ”Assassin flies” i engelska artiklar och undrade om det kunde vara en sådan? I så fall var det första gången jag såg en vid stugan.

Jourhavande biolog bekräftade min teori att det jag fotat var en Rovfluga med byte. (Jag tycker definitivt att de svenska arterna borde kallas ”Lönnmördarfluga.”)

Vad äter då rovflugor? Allt de ser som är mindre, lika stort eller större än de själva. De är grymt effektiva jägare som använder frambenen för att fånga bytena i luften. Sedan dödar de dem med giftg saliv.

När jag läser sådant är jag väldigt tacksam över att jag inte är en fluga.

Rovflugorna är inte lika vackra som trollsländorna men tillsammans håller de nere antalet mygg och broms på en hyfsat dräglig nivå. Det är bara att acceptera att humlor och fjärilar också står på menyn.