Kategori: Djurliv

Vindsstädning

Det blev dags för den årliga ritualen ”leta getingbon på vinden”. Arbetsbyxor med knäskydd, handskar och pannlampa ingår i förberedelserna. När allt var på plats reste jag stegen mot väggen, öppnade vindsluckan och kröp in i mörkret.

trasigt gammalt getingbo utlagt på brädor
Ruinerna av ett drottningdöme.

Tills skillnad från tidigare år hittade jag bara två små bon. De fanns naturligtvis längst in. Dikt vid ett par ventiler som mynnar ut ovanför verandan. För både vi och getingarna uppskattar solsken och öppen sikt.

Vi tar bort de gamla getingbona för att det skall bli lättare att se när det börjar komma nya. Ju fortare vi kan stoppa ett nybygge desto bättre. I alla fall för oss. Getingarna har naturligtvis en annan åsikt.

Så länge de inte har boet alltför nära oss så vi riskerar att gå varandra på nerverna är getingar välkomna i gläntan. De är duktiga jägare och hjälper också till med pollinering. Även om de inte är lika bra på det som humlor och bin.

Riktigt fascinerande djur. På lite avstånd.

Oavsiktlig skattjakt

Vi är inte de första ägarna av stugan och solgläntan. Långt ifrån. Men ibland blir det extra tydligt att de som varit här innan oss haft en annan syn på skräp och skrot.

rostigt grön ljusbehållare som använts mot mygg. svarta stiliserade myggor pryder utsidan.
Fint mönster på skräpfyndet.

Jag vet inte om det är räven eller något annat djur som hittat resterna av den här gamla myggmarschallen? Den låg i alla fall plötsligt på gräset i slänten, väl synlig, som ett minne av forna sommarkvällar och vilt fäktande armar.

Inte det första ”fyndet” som gick i återvinningen. Definitivt inte det sista heller. Det finns fortfarande mycket skrot gömt på olika ställen på och kring gläntan. Vi kommer garanterat inte att hitta allt men det vi ser får en envägsbiljett till återvinningen.

Grannsämja

Äntligen kunde jag hämta våra två nya fladdermusholkar på Gubbverkstan. De är av en något annorlunda modell mot vår första. Lite smalare och med mer takpapp som skydd.

två nysnickrade fladdermusholkar står lutade mot väggen till vedboden
Sprillans nya fladdermusholkar.

De nya holkarna skall vi sätta upp nära den första. Fladdermöss gillar nämligen att ha valmöjligheter. De vill kunna flytta mellan olika boställen beroende på värme och väder. Sedan är de sällskapliga små rackare. Ju fler som får plats desto bättre trivs de.

Naturligtvis är det en chansning att sätta upp fler fladdermusholkar. Det finns inget som garanterar att de kommer till användning. Hinner holkarna bli lite väderbitna och få patina ökar chansen för att de blir godkända.

Jag hoppas verkligen att förra sommarens besökare kommer tillbaka i år igen och att den tar med fler kompisar. Helst riktigt hungriga kompisar som gillar smaken av mygg.

Barkhatande vandaler

Det är någon av skogens invånare som har ett ont öga till paradisbusken.

gren med avfläkt bark
Oväntad syn – en skalad gren.

Helt plötsligt såg jag att busken hade fått barken bortfläkt från flera grenar. Min första tanke var att ett rådjur kanske fejat hornen där? Men grenarna sitter så trångt till att det skulle vara svårt för en råbock att komma åt dem. Nu lutar jag snarare åt att det är en fågel som letat efter insekter under barkflagorna. Eller kanske en ekorre? Eftersom viltkameran är riktad åt ett annat håll förblir det nog ett olöst mysterium.

Dör grenarna av den omilda behandlingen så får jag ta bort dem. Jag är övertygad om att den här busken varit med om värre saker än att bli av med lite bark.

Kletig kottegirland med fågelfrö

Nära mitt jobb växer det något slags exotiska barrträd som får knytnävsstora kottar. I höstas plockade jag upp alla kottar som jag hittade på marken. I bakhuvudet hade jag en tanke om att använda dem för att mata fåglarna vid stugan.

fyra stora kottar, ister, ett långt skosnöre och fågelfrö
Ingredienserna till en kottegirland med fågelmat.

Nu var det hög tid att omsätta den vaga idén till något praktiskt. Allt som behövdes: ett skosnöre, fågelfrön, rumsvarmt ister som blivit mjukt och formbart samt en smörkniv.

fyra kottar ihopknutna med ett skosnöre till en girland
Ett pärlband av kottar.

Jag började med att sätta ihop kottarna till en girland. Eftersom både talgoxar och blåmesar är väldigt grälsjuka måste det vara ordentligt avstånd mellan sittplatserna. Som tur var fanns det ett riktigt långt skosnöre i ”återbrukslådan”.

kotte fylld med ister och fågelfrön
Mycket fågelmat får rum mellan kottefjällen.

Med hjälp av smörkniven kletade jag in den första kotten med ett tjockt lager ister. Sedan rullade jag den i fågelfrön och avslutade med att trycka in den kletiga massan ordentligt mellan kottefjällen med fingrarna. Slutresultatet blev kompakt och bra.

tre av kottarna i girlanden fyllda med ister och fågelfrön en kotte fortfarande utan fyllning
Nästan klart. Bara en kotte kvar att fylla.

När jag väl fått in snitsen tog det inte lång tid att göra klar girlanden. Jag kommer att hänga upp den i pergolan även om blidvädret håller i sig. Blir det en köldknäpp behöver småfåglarna det extra energitillskottet.

Rådjursgeten

nattbild på rågjur, get
Liten get på nattbete.

Vi har haft nattligt besök av en rådjursget (Capreolus capreolus). Den lämnade rabatterna helt orörda. Så länge det är barmark finns det tillräckligt med gräs och örter i den omkringliggande skogen. När snön ligger djup kanske hon tar en tugga av kärleksörten. I så fall är det henne väl unt.

Börjar året rätt

Helgvädret var äntligen lite kallare med klar och stilla luft. Lämpligt för utomhusarbete. Jag gav mig i kast med det omfångsrika hallonsnåret bakom stugan.

Först klippte jag bort alla tvåårsskotten med sekatören. De var lätta att känna igen eftersom de var ljusare och förgrenade. Vissa hade fortfarande kvar torra bär.

en hög med utgallrade hallonkvistar ligger på gräsmattan
En av många högar med utgallrade hallonplantor.

När väl de gamla hallonplantorna var borta kunde jag komma åt årsskotten som skulle gallras. Det gick relativt lätt att se vad som borde sparas och vad som skulle tas bort.

De avklippta hallonskotten lade jag på den stora rishögen i skogsbrynet.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
Kornsnön i fågelboet ser ut som små kolibriägg.

Den här gången hittade jag inte bara ett utan två gamla fågelbon i hallonsnåret.

litet fågelbo av grässtrån och mossa bland torra hallonskott
I det här fågelboet samsas skräp och snö med varandra.

Jag tror att det är något slags sångare som fött upp sina ungar i hallonsnåret. Bevis på att skogsgläntan är attraktiv för betydligt fler än oss människor. Och på att inte alla fåglar vill bo i en holk.