Kategori: Djurliv

Första trädet planterat

Det har tagit lite tid att känna in hur gläntan vill vara och hur vi vill ha det. Eftersom stugan är vår andningspaus i vardagen är vi försiktiga med att lägga till ”måsten”.

rundhagtornsträd i kruka, grenarna ihopbundna, krukan står på gräs, skogsbryn i bakgrunden
Ihopbundet för enklare transport till nya hemmet.

Därför är det första trädet som vi planterat inte ett fruktträd utan ett rundhagtorn (Crataegus laevigata (Poir.) DC.). Hagtorn är ett träd som gynnar många insektsarter. Det blommar tidigt för pollinatörerna och är värdväxt för flera fjärilar.

Hagtornet är också ett ätligt tillskott till gläntans skafferi. Bladen när de är späda. Frukterna används till sylt, gelé eller brännvinskrydda. Känner jag mig själv rätt kommer jag att leta reda på ett udda recept första gången det finns något att skörda. Men det är nog ett par år tills dess.

Först skall rundhagtornsträdet få etablera sig ordentligt på sin nya växtplats bredvid jordgubbslandet.

Annonser

Luftrötter

Ytterligare en låda med vintersådd är nu utplanterad. Jag väntade in det svalare höstvädret för att minska risken att de nya plantorna skulle torka ihjäl.

småplantor av bäckanemon i en plastbunke
Förvandlingen från små frön till aningens större växter.

Nytillskotten är bäckanemoner (Anemone rivularis) som drivits upp från frö. Inte en perenn som jag kände till tidigare men beskrivningen av vita blommor med blå ståndarknappar lät oemotståndlig.

utplanterade småplantor av bäckanemon lutar sina blad mot den mörka jorden
De lade sig platt. Kanske anade de vad som skulle hända?

Jag planterade dem på en halvskuggig plats i gräsmattan. Fast där fick de inte stå länge. Någon fyrbent besökare från skogen ville veta vad som fanns i botten av planteringsgropen. Alltså fick både jord och växter en flygtur. Som tur var regnade det och rötterna blev inte uttorkade. De flesta av bäckanemonerna överlevde.

Nu har det gått flera veckor sedan jag satte dem en andra gång på samma plats. Det verkar som om de kanske får stå kvar ostörda den här gången. Jag håller tummarna.

Morgontrötta humlor

Jag vaknade tidigt och höstmorgonen var fortfarande kylig när jag klev ut. Det var förmodligen tack vare de två sakerna som jag fick se sovande humlor.

Humlor som inte hinner hem till samhället på kvällen sover i blommor eller under stjälkar och blad. På så sätt är de skyddade från regn och gömda för fåglar.

Nu var det septembersolrosen (Helianthus ‘Lemon Queen’) som erbjöd tillfällig sovplats åt ett antal (tror jag) jordsnylthumlehanar (Bombus bohemicus).

en septembersolros och två humlor som sitter under bladen

två humlor sitter under samma blomma på septembersolrosen

en humla sitter under en septembersolrosblomma

två humlor hänger på undersidan av bladen, en blommande septembersolros

När jag gick ut igen en timme senare hade de flugit sin väg. Jag antar att det då blivit precis lagom mycket varmare i luften för att de skulle vakna till.

Ser jag inte dig så ser inte du mig

svart-vit spindel sitter på en faluröd trävägg med huvudet bort från betraktaren
Bara farlig för andra småkryp.

Är det månne så den tänker när den sitter med huvudet in i springan?

Bland lavar eller på en björkstam skulle kamouflaget fungera. Men mot en faluröd vägg syntes däremot den svart-vita spindeln brokig barksnabblöpare (Philodromus margaritatus) extremt väl.

Nu var det en nyfiken människa och inte en hungrig fågel som såg den. Vilket förmodligen var tur. Jag fick lära mig namnet på ännu ett litet nyttodjur som finns i gläntan. Och den lilla spindeln slapp bli uppäten. I alla fall inte av mig.

Fönsterblomfluga

Vi har märkt att det varit väldigt lite getingar i år. Förmodligen beror det mest på vädret. Men kanske har den här vackra blomflugan också bidragit?

vuxen fönsterblomfluga på oreganoblomma
Jag har stora ögon för att se bättre.

Det är en fönsterblomfluga (Volucella pellucens). En kraftig krabat. Jag har ofta sett dem på oreganon eller på röllikan. Där äter de nektar och pollen.

Men vad jag inte visste var att fönsterblomflugan lägger sina ägg i getingbon.  Larverna äter både avskräde och getinglarver. Så det är inte en oskyldig mjukis som surrar runt blommorna. För den som avskyr getingar är det en bundsförvant!

Tänk att något så vackert samtidigt kan vara ett hot för det som vi upplever som farligt.

Hasselnötter

Det artar sig till ett riktigt hasselnötsår i år. I alla fall om jag skall tro på ekorrarna.

en hand håller upp tre gröna hasselnötter fortfarande kvar i sina hyllen på kvisten
En äkta trillingnöt.

Jag tror nog att det funnits gott om nötter tidigare år också. Men nu blev vi ögonvittnen till ekorrarnas blixträder där de for som skottspolar upp och ner i hasselsnåren i skogsbrynet. De använde svansarna för att hålla balansen när de tog sig ut på de klenaste grenarna i jakt på nötter. Sedan rusade de in mot stammen för att sitta mer skyddat när de åt.

Vår stora hassel (Corylus avellana L.) verkar inte ha plundrats ännu. Den står mitt i slänten, en bra bit från skogsbrynet. På vägen dit skulle ekorrarna vara mer sårbara om de mötte ett rovdjur. De är inte alls lika bra på att finta bort en förföljare på marken som de är uppe i träden. Jag förstår mycket väl att de väntar med att besöka den stora hasseln. I alla fall så länge som det finns gott om annan mat i skogen.

Osynliga småttingar

Ibland måste man ha ögonen med sig. Det var rena slumpen att jag fick se en fullvuxen skogsödla (Zootoca vivipara) kila genom praktlysingen.

Följd av två små skogsödlebebisar!

Jag stod blickstilla för att inte skrämmas och bara stormglodde.

väl uppvuxen rabatt med perenner. någonstans i bilden finns en liten ödla - väl gömd
Visst ser du ödlan?

När jag väl sett skogsödlorna en gång blev jag mer uppmärksam på alla rörelser. Det var det som gjorde att jag kunde plåta en av småttingarna en annan dag.

liten ödla halvt dold i skuggan av fetbladsörter. inringad med gult streck och en pil som pekar mot den
Här! Här! Här är den!

Om den inte hade rört sig precis när jag passerade hade jag aldrig sett den! De är verkligen välkamouflerade. Och små. Kanske fem cm från nos till svanstipp.

Det är rätt uppenbart varför ödlorna smyger runt i rabatterna. Där är fullt med insekter. Ett guldläge för hungriga smådinosaurier som jagar nästa byte.

(Den som har twitter och vill fortsätta leta efter ödlor i foton skall defintivt följa #FindThatLizard för fler roliga, och väldigt frustrerande, utmaningar.)