Kategori: annueller

Övervintra jätteverbena

Jag fick tips om att det går att övervintra jätteverbena som annars används som en ettårig rabattväxt i vårt klimat. Eftersom jag var sen med att plantera ut dem i somras var det bara några stycken som hann blomma. Tanken att kunna rivstarta säsongen nästa år med större plantor var förstås oemotståndlig.

gammal sylthink med flera jätteverbena i
Frostnupna stjälkar efter ett par nätter med minusgrader.

Jorden i rabatterna var torr efter ett par frostnätter när jag tog fram trädgårdsspaden. Det gick lätt att få upp alla plantorna och samla ihop dem i en gammal sylthink.

sylthink med nedklippt jätteverbena, avklippta stjälkar vid sidan om, sekatör
Bättre proportioner för att klara övervintringen.

När jag var (rätt) säker på att jag samlat in alla plantorna hämtade jag trädgårdsjord och sekatören. Varje jätteverbena klipptes ner så att det blev ca 10 cm stjälk kvar. Sedan satte jag dem i hinken och fyllde på med ny jord kring rötterna. De överblivna stjälkarna hamnade i komposten.

Nu står jätteverbenorna i matkällaren tillsammans med humlen och lökkrukan. Enligt experter behöver de både ljus och vatten för att klara vinterförvaringen. Vi får se om det räcker med frostfritt och en liten skvätt vatten då och då.

Annars får jag fylla på rabatterna med nya jätteverbenor. Vintersådd på balkongen funkade perfekt för de fröna.

Annonser

En frostnatt gör skillnad

Höstvädret är fortsatt ovanligt milt. Vi har haft flera dagar då dagstemperaturen legat runt 17 – 18 c.

pallkrage fylld med frodig mangold, målla och slingerkrasse
Före …

Så kom det då en natt med frost. Termometern kröp ner till -2 C.

frosten har dödat slingekrassen, mållan och mangolden lever och frodas
… och efter.

Att nästa dag återigen var varm och solig gjorde ingen skillnad. Den värmeälskande slingerkrassen i pallkragen hade gett upp kampen. Kvar fanns bara sladdriga blad och stjälkar. Alla krassefrön utom fyra var mjuka och svampiga. Ett bakslag.

Jag hoppas så småningom kunna bli självförsörjande på frön. Tydligen blir det inte så i år. I alla fall inte vad gäller frön av slingerkrasse.

Solrosfrön

 

närbild på litet huvud av solros med frön och torra foderblad
Frön innebär hopp om framtiden.

Balkongodlingen har varit rena masugnen den här sommaren. Trots det har flera av de små solrosorna blommat tappert. En av dem var speciell. Den fick små miniblommor längs med stjälken. Det såg ut som om den hade solgula knappar mellan bladen.

Nu har jag samlat in fröna från den solrosen. De skall förvaras torrt och svalt tills nästa år. Sedan blir det spännande att se om någon av ättlingarna får lika fina stjälkprydnader som moderplantan.

Vintersådden i rabatten

Experimentet med vintersådd i plastlådor på balkongen gav blandat resultat. Bokollonen ruttnade bort och mina försök att stratifiera slingerstormhatten misslyckades helt.

närbild på en delvis utslagen blomma av jätteverbena
Jätteverbenans blommor är små och nätta.

Jätteverbena (Verbena bonariensis) hade jag mer framgång med. Ett par nypor frön glömdes bort tills det spirade grönt under plastlocket

Resultatet blev ett tjog plantor som planterades ut i stugrabatterna. Tyvärr har torkan gjort dem lågväxta. Jag skall definitivt samla in frön från dem till nästa sommar.

blad av vit solhatt i en rabatt omgiven av vissna rosa floxblommor
En vit solhatt i rabatten. Blommorna kommer nästa år.

Ytterligare en frösådd som verkligen trivdes i plastbyttorna var vit solhatt (Echinacea purpurea ‘Alba’). Där blev det nio plantor till rabatterna. Som perenn är solhatten mer av en tvåstegsraket. Efter första vintern vet jag hur många av dem som överlever.

Nu har jag fått blodad tand och vill driva upp fler perenner från frön. Går det bra är det ett enkelt och billigt sätt att utöka blomsterprakten. Och om jag misslyckas så är det ingen katastrof. Allra helst om jag bytt till mig fröna eller samlat in från egna växter.

Elegant slingerkrasse

För att locka nattaktiva fjärilar och malar till solgläntan har jag medvetet valt att plantera fler ljusa och vita blommor. De lyser med ett trolskt sken i skymningen.

ljust gräddvit blomma av slingerkrasse "Milkmaid"
”Milkmaid” visar att vita blommor inte behöver vara tråkiga.

En sådan ny växt som jag blivit stormförtjust i är slingerkrassen ”Milkmaid” (Tropaeolum majus lobbianum). ”Milkmaid” har elegant gräddvita blommor som gör sig fantastiskt bra mot det gröna bladverket.

Slingerkrassens blad, blommor och frön kan också användas i matlagningen. (De omogna fröna har en riktigt pepprig smak som sätter sting på salladen.) I år slapp den angrepp av kålfjäril och sniglar – vi får se om det var en tillfällighet? Oavsett vilket blir ”Milkmaid” definitivt ett återkommande inslag i sommarrabatten.

Stofférblomma

Torkan har tagit sin tribut bland de ettåriga sommarblommorna. Det är mycket som inte grott alls eller dött efter bara en kortare stund ovan jord.

Ett undantag är gurkörten (Borago officinalis L.) som jag sådde för första gången i år. Det är en kryddväxt som kan tillagas på diverse olika sätt så länge man inte äter den för ofta.

närbild på två blå gurkörtsblommor
Blommorna ser ut som klarblå potatisblommor.

De blå blommorna användes förr i världen som prydnader på uppläggningsfaten när det severades finare rätter. Det är därför gurkörten också kallades ”stofférblomma”.

Att blommorna är fantastiskt nektarrika och lockar till sig humlor, bin och andra pollinerare gjorde att jag ville se om det gick att odla den i solgläntan?

Det var inte förrän en bit in i juli som de första fröna myllades ner i rabatterna. Å andra sidan fick de ta del av kvällsvattningen och grodde snabbt. Det dröjde heller inte länge innan plantorna växt till sig och de första blomknopparna slog ut.

Än så länge har gurkörten inte lyckats få humlorna att överge oreganon. Men den har snart blommat klart och då får gurkörten chansen att visa vad den går för.

Ängsblommor

Jag lyssnade på avsnittet om ängar och ängsblommor i brittiska poden ”Wildflower hour” . Experten som intervjuades var, minst sagt, skeptisk till de vanligaste fröpåsarna med ”Blandade ängsblommor” som säljs i trädgårdsbutikerna och snabbköpen. Detta eftersom de inte bara innehåller frön från ängsblommor utan också färgglada rabattväxter.

Han ansåg att det ger en skev föreställning om hur en äng ”skall” se ut. Och de flesta ängsblommor är inte iögonfallande pråliga.

Som råd till den som ändå vill ha en äng sade han helt enkelt: ”Det är ingen idé att ens försöka om du inte först sår ängsskallra.” Skönt att jag har gjort något rätt, även om de växte i klungor och inte jämnt utspritt som jag tänkte.

Fröställningar av ängsskallra
Vi får se om ängsskallrorna blivit ett permanent inslag i ängen?

Ett annat inslag i programmet handlade om att skolbarnens ordböcker nu innehåller färre blomnamn. Detta eftersom de inte känner igen lika många växter som tidigare generationer gjorde.

Att höra det gjorde mig rätt beklämd. För det innebär också att de brittiska barnen inte ens är medvetna om vad de går miste om – eller vad som är värt att bevara.