När jag köpte mina 10 Purissima-lökar i höstas var det för den vita färgens skull. Ljusa blommor lockar nattfjärilar och malar till rabatterna. De små flygande munsbitarna är i sin tur helt oemotståndliga för fladdermössen. Och vi vill ha fladdermöss i gläntan.
Nu har jag förstått att Purissima är en gammal sort, först registrerad 1943, som gärna blommar om många gånger om den trivs på växtplatsen. Att den är tidig kan jag också intyga. I år blommar den samtidigt som lungörten och drakulanunneörten.
Blommorna är klassiska i formen, mjölkvita med en gräddgul nerv. Än så länge har jag inte stoppat ner näsan i dem för att känna hur de doftar. (Det är bara en tidsfråga.)
Mer eller mindre av en lycklig slump verkar vi ha fått en ny torparväxt i rabatterna.
Hur de kan användas för den ekologiska cirkeln, mångfalden är riktigt intressant.
GillaGilla
När man väl blir medveten om det och börjar tänka i de banorna är det svårt att sluta. =)
Jag har exempelvis omvärderat vita blommor. Förut tyckte jag att det var en rätt trist färg. Nu är det: ”Yay! Snacks för nattskiftet!”
GillaGillad av 1 person