Jag såg ett solitärbi flyga runt rabatterna på jakt efter ett lämpligt bohål. Det fick mig att hämta svängborren från snickarboden och lägga upp den gamla grindstolpen på bänken.
Med skogen så nära inpå oss har jag än så länge inte känt mig manad att bygga ett insektshotell. Det får räcka med fjärilsholken, rishögen och trädgårdskomposten. Där finns det många skrymslen och vrår som lämpar sig för övervintring.
Att kunna erbjuda nya boplatser till solitärbin är en helt annan sak. Jag hade faktiskt sparat grindstolpen av just den anledningen. Den var av rätt grovlek så att de färdiga bohålen kunde bli lagom djupa, 5 – 6 cm, för att passa de flesta solitärbin.
Eftersom jag använde svängborr och handkraft tog det rätt lång tid att bli färdig. Å andra sidan var vårsolen varm och småfåglarna sjöng för full hals medans jag jobbade. Först borrade jag de största hålen. Därefter bytte jag till allt mindre och mindre borrar. Det blev blandade storlekar på bohålen och ojämnt fördelade över hela stolpens längd.
Ungefär som jag hade tänkt mig. När allt var klart lutade jag det färdiga bibatteriet mot bastuväggen. Söderläge och under tak. Perfekt placering. Bara att vänta in de första hyresgästerna.
Åh, vilken underbar borr! Jag använde min farfars gamla drillborr tills för ett par år sedan, men nu vill den inte hålla fast borren längre, hur jag än bär mig åt. Saknar att jobba med den.
GillaGilla
Svängborren följde med i köpet av stugan och när jag använder den till mina ”pyssla-projekt” blir jag automatiskt lugnare. Träasken för borrbitarna är också fantastiskt fint hantverk.
GillaGilla