Moharen verkar vara en återkommande besökare i solgläntan.
Med all snö är det svårare för den att komma åt gräs och örter som är den vanliga födan. Ett par av våra rosor har därför ”beskurits” lite tidigare än vad jag planerat.
Snön har också tyngt ner en av sälgarna så att de energirika bladknopparna i toppen på grenarna hamnat på lagom ”harhöjd”. Att hugga ner sly till småviltet när snön är djup är ett traditionellt sätt att stödutfordra. Den här gången behöver inte sälgen offras.
Precis som skogsmössen letar också haren efter ätbara rester som drällt ner från fågelmatningen. Nötter, frön och havregryn måste vara perfekta fynd.
Hur harens mage kan hantera istret som all fågelmaten är indränkt i, det har jag däremot ingen aning om. Energi som energi?
Nu har jag också lagt ut bitar av morötter och äpplen till koltrastarna.
Förmodligen kommer en del av de godsakerna hamna i magen på moharen istället. Om nu inte rådjuren hinner före? Oavsett vilket det blir hoppas jag att ett fruset djur får chansen att överleva ytterligare ett tag.
Riktigt spännande. De gånger jag varit ut till mitt ställe så är varken maten rörd som att det blivit spår på backen eller andra spår av djur. Kan tro att det har att göra med att det stött öde så länge. Eller vad tror du?
GillaGilla
Finns det mycket mark runtomkring där djuren kan hitta mat? Det kan vara som du tror att de inte är så aktiva runt din stuga eftersom det inte funnits något ätbart där som lockar.
Runt vår stuga finns både skog och åkrar så det finns både mat och gömslen för olika slags två- och fyrbeningar. En del av dem hänger sedan hos oss också. 🙂
GillaGillad av 1 person
Nja, en bondgård någon kilometer bort. Den lockar nog mer 🙂
GillaGilla
Än så länge. 😉
GillaGilla