Vi hade besök och det var trevligt så det blev också sent. Det mesta kom vi ihåg att plocka in men en halv vattenmelon blev kvar utomhus. I värmen. Och sen i regnet.
Nu har den tydligen uppnått den perfekta graden av förruttning där den jäser. Då är den också oemotståndlig för fjärilar. De är faktiskt inte det minsta kinkiga med maten utan gillar skämda frukter och bär precis lika mycket som nektar.
Vissa viktiga näringsämnen kan fjärilar tydligen bara få i sig från spillning. (Jepp, bajs!) Det lärde jag mig när jag lyssnade på ”Lepidopterology”. Ett helt Ologies-avsnitt bara om fjärilar – jag var i himmelriket.
Det är tack vare melonen som jag till slut fått en skarp bild på Sorgmantel (Nymphalis antiopa). Tidigare har fotona bara visat en suddig fläck på långt avstånd.
Att fjärilar dras till jäst socker är något jag tänker dra nytta av i ett annat experiment. Jag har gjort en blandning för att kunna locka nattfjärilar. På engelska kallas det för ”sugaring for moths” och jag har utgått från ett sådant recept.
En övermogen banan blandad med melass, brunt socker och avslagen öl får stå i solen och jäsa. Än så länge tycker jag att det fortfarande luktar banan men sambon tycker att det luktar ”förfärligt”.
När geggan är färdig skall jag kleta den på några blad i rosenhallonsnåret en sen kväll och se vad som kommer dit för att undersöka. Hoppas att nattfjärilarna har lika dåligt luktsinne som jag har och tycker att det luktar godare än ”förfärligt”.
Låter spännande. Är de för fotosyfte eller har du någon annan tanke också?
GillaGilla
Mest för att jag är nyfiken på vad som finns därute! Om jag kunde plåta utan blixt så skulle jag kanske göra det, men nu blir det nog till att använda ögonen.
GillaGilla