Blir ogräset verkligen oskadliggjort?

Efter att ha lyft på locket till ytterligare en av stinkhinkarna kan jag svara ett tveklöst ”JA!” på den frågan. Det enda livstecknet i sörjan var den här svampen.

rötat ogräs med svamptillväxt
Nedbrytningsprocesser kan vara enastående vackra och äckliga samtidigt.

Hittills har inte ens de ettrigaste rotogräsen överlevt tre veckors rötning i totalt mörker. Metoden fungerar bra men kräver plats för förvaring av hinkarna.

Den här sommaren har jag också testat att lägga ut det rötade växtmaterialet direkt i rabatterna. Jag väntade med att göra det till en dag då det skulle regna. Som extra försiktighetsåtgärd valde jag också en skuggrabatt som ligger en bra bit från stugan.

Från det att jag lagt ut den stinkande högen tog det max en sekund innan en mängd guldflugor samlats. De är flitiga renhållare och uppskattar allt som är riktigt ruttet. För dem var det en riktig festmåltid som uppenbarade sig. Jag förutsätter att de lade många ägg i sörjan.

Regnet sköljde bort den värsta lukten i rabatten. Alla smådjur och mikrober hjälpte till med resten av arbetet. Efter ungefär en månad hade växtmaterialet förmultnat helt och förvandlats till jordförbättring.

När vädret var soligare så hamnade växtsörjan istället i komposten. Vätskan spädde jag 1:10 och gav till de hungrigaste perennerna. På kvällen förstås eftersom det vattnet också luktar päckel.

Annonser

6 reaktioner på ”Blir ogräset verkligen oskadliggjort?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s