Att jag aldrig lär mig?

Tidigare i våras fyndade jag kungsängsliljor i en blomsteraffär. De hade inte lyckats sälja alla krukor till hugande spekulanter och reade ut de tre sista.

Jag slog till och satte dem i en hink på balkongen. Där fick de stå i väntan på att bladen vissnade ner och att jag skulle ha tid att plantera ut dem på tomten.

Under semestern var det så dags att sätta spaden i backen.

I krukorna hade nio kungsängsliljor blommat. De knölarna tänkte jag plocka upp ur hinken för att se att de var oskadade.

knölar av kungsängslilja
Har de förökat sig i hinken? Hur gick DET till?

Döm om min förvåning när jag hittade inte färre än 25 knölar i blomjorden! Alla var inte jättestora men de flesta var riktigt ordentligt tilltagna.

Mitt lilla projekt med att plantera ”några” kungsängsliljor i gräsmattan blev plötsligt mer omfattande än vad jag först tänkt. Attans!

En större yta behövde rensas. Fler hål grävas. Mer vatten pumpas ur brunnen.

När jag äntligen fått ner alla knölarna i jorden vände jag mig till sambon och sade: ”Nästa gång jag får en briljant idé. Stoppa mig!”

Eftersom sambon förstår hur jag fungerar så togs det på rätt sätt.

För om det blir så att planteringen lyckats, då är det bara framgången som jag kommer att komma ihåg. Inte problemen på vägen dit. Något som jag förmodligen har gemensamt med många andra hobbyodlare.

Annonser

En reaktion på ”Att jag aldrig lär mig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s