Septembersolrosen blommar

Hösten är här. Det är kallt på nätterna och vi ser bara ett fåtal insekter på dagarna. Tystnaden är nästan öronbedövande jämfört med högsommaren. Då ekade humlornas brummande dovt som en V8-motor från rabatterna och fåglarna sjöng från varenda buske.

I augusti planterade jag en septembersolros. Valet föll på (Helianthus salicifolius ‘Lemon Queen’). En variant med enkla blommor. Septembersolrosen är en perenn som är populär både bland fjärilar och humlor. Precis som namnet antyder blommar den sent.

De första blomman som slog ut var lite asymmetrisk.

Eftersom plantan kom i jorden under högsommaren har den inte riktigt hunnit växa till sig. Den är knappt en meter hög och har bara tre stjälkar. Min förhoppning är att den så småningom blir en sådan här stor rugge. Helst helt översållad med ljusgula blommor.

Nu är det få humlor kvar. De som finns samlas alla på samma blommor.

På plantskolan sade de att septembersolrosen är ”både hungrig och törstig”. Vi får se hur det fungerar med tanke på att de växter vi har vid stugan måste vara tåliga. Förutom när den  var nyplanterad så har den inte fått något extra vatten. Gräsklipp har jag lagt runt stjälken. Det är det enda näringstillskottet den fått i år.

Överlever den bara sin första vinter kommer den att få massor av kompost som vårgödsling. Då  blir den förhoppningsvis högre och får fler stjälkar redan nästa år.