Hallon är smaskens

På tomten har vi ett flertal stora hallonsnår. Fördelen med det är att vi enkelt kan plocka färska bär till frukostfilen eller efterrätten. Men det är inte bara vi som är förtjusta i hallon.

två Vinbärsfuks på hallon
Två Vinbärsfuksar samsas på samma hallon.

Senaste veckan har det varit fullt med Vinbärsfuks (Polygonia c-album) i buskagen. De sitter på de mognaste hallonen och snaskar i sig bärsaft med snabeln.

Samtidigt som de äter öppnar och stänger de också vingarna långsamt och rytmiskt. Som åskådare får man verkligen en känsla av att de njuter i stora mått.

Vinbärsfuks camouflage
Nu kom jag för nära. Dags att imitera ett gammalt löv.

Behöver de gömma sig för oönskade åskådare slår de raskt ihop vingarna. Då påminner de mest om ett torrt löv eller en barkbit. Mot rätt bakgrund skulle de bli nästan helt osynliga.

Geting med hallon
Såhär är getingen faktiskt lite gullig.

Några som det finns ännu fler av bland hallonen är getingar (Vespula vulgaris). Såhär i slutet av samhällets livscykel är de mycket intresserade av allt som är sött. Fullmogna hallon är precis sådant som de vill ha och ibland är det inte så lätt att se om bäret redan är upptaget.

Det innebär att jag nu är lite extra uppmärksam när jag skall plocka hallon. Men är jag bara försiktig och rör mig långsamt så struntar de fullständigt i mig.

Och det finns faktiskt tillräckligt med bär så det räcker till oss alla.

Annonser

En reaktion på ”Hallon är smaskens

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s