Ständigt denna koltrast.

Mina förhoppningar om att kunna locka tillbaka ladusvalorna gick om intet. Trots den välsnickrade svalbräda vi satte upp på gaveln till gäststugan .

Placeringen var alldeles för öppen och oskyddad för deras smak.

Så döm om min förvåning när jag häromveckan lyfte blicken och såg att koltrasten flyttat in.

Svalbrädan med koltrastbo
Boet är sådär lagom utstuderat slarvigt. I skogen skulle det vara osynligt. Här? Njäe …

Precis som med det förra boet har de använt mycket mossa som bomaterial. Detta kanske kan förklara de kala fläckarna i grönytan framför entrén?

Koltrasthonan är exakt lika skygg som förut. Tycker hon att vi kommer för nära så försvinner hon omedelbart in i granskogen. För att sen komma tillbaka när faran är över.

Nu när det snart finns en ny kull har koltrasthanen återupptagit sina patrullrundor på tomten. Fågelungar är hungriga och föräldrarna duktiga på att hitta mat att stoppa i gapet på dem. Så nu lever alla tomtens insekter farligt igen.

 

Annonser

2 reaktioner på ”Ständigt denna koltrast.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s