Hagtornsbär

För knappt ett år sedan flyttades det helt plötsligt från plantskolan till handelsträdgården för att slutligen hamna i en ny, helt främmande miljö. Så det är rätt imponerande att vårt rundhagtornsträd fick några bär alls i år.

en hagtornskvist med gulnande löv och tre röda bär. I bakgrunden skymtar fler höstgula löv.
Vintermat till fåglarna.

Om inget katastrofalt inträffar, som att en älg fejar hornen mot stammen eller sorkarna äter upp rötterna, blir det nog minst lika många blommor nästa år som i våras. Och förhoppningsvis ännu fler bär.

Sista lökrycket för i år

Nu var det tulpanernas tur. Beställningen hade jag gjort hos klostra och (behändigt nog) glömt anteckna hur många lökar det blev sammanlagt. Det måste vara mitt undermedvetna som gömmer undan den informationen.

Hela leveransen bestod av långlivade sorter. Sådana som mer än gärna förvildar sig och sätter sidolökar om de trivs. Två av dem, röd-vita Zombie och Clusiana Tinka, var avsedda för rabatten vid verandan.

Gammalt och nytt sida vid sida.

För att få lite överblick började jag med att gräva upp alla lökar som fanns i rabatten. Det visade sig vara en salig blandning av tulpaner, allium och pärlhyacinter som allihop hamnade i en hink.

Först placera ut dem. SEDAN gräva ner dem.

Sedan satte jag ut de nya lökarna ovanpå jorden. Flyttade runt dem litegrann för att få bra avstånd och ta hänsyn till hur höga de blir. Därefter fyllde jag på med de gamla lökarna i mellanrummen.

Placering mellan perenner och bienner.

Till sist avrundade jag med att plantera några exemplar av liten färgväppling ovanpå lökarna i rabatten. De har fått ta över platsen där stockmalvan stod tidigare. Den dog i vintras. Blidväder och regn var mer än den klarade av.

Jag hoppas att vårt blågull och färgväpplingarna blir bra ersättare för stockmalvan. Båda sägs vara poppis bland humlorna.

Gullriset på hösten

Jag är väl medveten om att kanadensiskt gullris (Solidago canadensis) både är en tålig torparväxt och en invasiv art. Men så här framåt hösten är det främst en källa till nektar för de sista humlorna och en mängd olika flugor.

gul-svart randig blomfluga visar upp sidan där den sitter på gullrisets blomställningar

För att hindra att gullriset sprider sig ohämmat är jag noggrann med att klippa av blomställningarna så fort de vissnar. De får aldrig gå i frö.

mörk fluga med smal bakkropp sitter i silhuett på gullriset

Samtidigt blir jag glad av att se alla insekterna som besöker blommorna. Det är rena skytteltrafiken när de susar runt i jakten på den bästa måltiden.

en vy ovanifrån av en bred och mörk blomfluga där den sitter på gullriset

Det är långt ifrån säkert att jag hade valt att plantera gullris om tomten var helt ny. När det nu redan är etablerat och dessutom står på en plats som är lite i skymundan, ja då får det gärna finnas kvar. Djurlivet drar nytta av det och skötselbehovet är inte betungande.

Att inte göra ett aktivt val är också ett val.

Stuprörsfilter – livräddare

Stuprörsfilter är typiska säsongsvaror. Inget man köper innan höstlöven faller. Det var först nu vi slog till trots att vi funderat på dem ett tag.

öppnad pappkartong. på sidan finns foto på innehållet: två stuprörsfilter från märket Hard Head.

Den här sommaren har vi fått några riktigt rejäla skyfall i gläntan. De har varit så intensiva att småfåglar har spolats ner från taket i stuprännan och sedan fastnat och drunknat i våra rain drains.

Så de här plastnätbollarna är tänkta att fungera som grindvakter. Varken löv, barr eller smådjur skall åka ner i stuprören.

Monterat stuprörsfiltet. Det sticker upp som en halv boll ur stupröret.

Vi kan inte förhindra alla djur från att skadas eller fara illa i gläntan. Vi kan göra vårt bästa för att minimera risken att det som hänt upprepas.

Vit jättelök

Det tog större delen av eftermiddagen att ordna rum bland perennerna för alla alliumlökar jag fyndat. Tog också tillfället i akt att dela upp Purissima mellan två ställen i rabatten. Som en eftertanke lade jag till lite krokus.

en hand håller upp en stor, oregelbundet formad vit lök. löken fyller hela handen.
En stor växt kräver en stor lök.

Beroende på storleken behövde lökarna planteras på olika djup. De som måste ha platsen längst ner i gropen var Allium Stipitatum ”White Giant”. Eftersom de blir högst, ca 120 cm, hamnade de också längst bak i rabatten. Ovanpå de vita jättarna satte jag sedan flera lager med andra lökar. Först ett lager med Allium Ping Pong och sedan ett lager med papperslök Allium Gracefull Beauty (Allium amplectens) och krokus. För att det färdiga resultatet skulle se mer naturligt ut satte jag udda antal lökar i grupperna. När jag var klar hade jag flera nya löklasagne i rabatterna.

Att det mest blev vita allium är lite småtrist. Men vita blommor lockar inte bara dagpollinerare som humlor utan också nattfjärilar och malar. Det bidrar definitivt till en fladdermusvänlig trädgård. Årets projekt för ökad biologisk mångfald i gläntan.

Nu är det bara att vänta in våren och se hur det blir. Tålamod är en dygd.