Tveklöst! Den som har en annan åsikt är inte värd att lyssna på.
Annonser
Sommarens vackraste bild
Fönstersommar
Ett av sambons sommarprojekt är att renovera ytterligare två av stugfönstren.
Först måste det gamla hårda kittet lossas och glasrutorna tas ut. Sedan är det dags att skrapa bort den gamla plastfärgen som någon målat på i generösa lager.
När ramen är trären oljas den in tills den slutar att suga åt sig av linoljan. Därefter får den yttorka. Glaset sätts in i ramen innan det är dags att kitta fönstren. Till slut kan vi måla med tålig linoljefärg.
Lite ironiskt att första sommaren sambon renoverade ett fönster var det så regnigt att det höll på att inte bli klart. Nu är det istället så varmt att det bara går att jobba ett par timmar på morgonen och kvällen. En annan sorts tidspress.
Färre krusbärssteklar i år
Den här sommaren har krusbärsbuskarna klarat sig nästan helt oskadda från krusbärsstekeln. Jag önskar att jag kunde peka på något speciellt och säga: ”Gör så här! Det är DET som är lösningen.” Självklart är det inte så enkelt. Det är det aldrig.
Kanske störde jag några övervintrande steklar när jag räfsade marken under buskarna i höstas och våras? Förmodligen är orsaken en kombination av vädret och många små frivilligarbetare.
I krusbärsbuskarna finns det nämligen massor av spindelnät. Betydligt fler än jag såg förra året. Vid första anblicken ser de också ut som om det är samma art i de olika näten. De skulle definitivt inte vara där om de inte anade att det var en bra plats för att fånga mat.
Eftersom spindlar är noggranna med att hela tiden städa undan skräp från näten är det svårt för mig att ens gissa hur många byten de tagit.
Nu är det inte enbart spindlarnas förtjänst att buskarna fått behålla nästan alla sina blad. Fåglarna har plockat massor av larver till sina hungriga ungar och det finns gott om andra rovdjur i gläntan. Både små och stora.
Oavsett vilket är jag tacksam för resultatet.
Violettkantad guldvinge
Vi fick finbesök av en (trolig) violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) som provianterade på ängsblommorna. Den var vaksam så jag kunde inte komma speciellt nära med kameran.
I Sverige finns det flera olika Guldvingar och alla är de små och snabba till flykt.
Den violettkantade guldvingen föredrar artrika, öppna gräsmarker med ett stort utbud av nektarrika blommor. Tyvärr finns det färre och färre av sådana marker och därför klassas arten numera som ”nära hotad”.
Några guldvingar har bevisligen hittat till solgläntan. Den duger visst som liten äng.
Nu vet jag att ängssyran (Rumex acetosa L.) är värdväxt för larverna. Vilken tur att jag lämnat kvar dem där de står bland ängsblommorna. Utan barnkammare inga vuxna individer. Och det skulle vara roligt att få se fler än en.
Ytterligare en bra ursäkt att lämna delar av tomten orörd och ”stökig”.
Azurlök
Mitt försök att få fler vårblommor genom att i höstas plantera drakulanunneört blev ett totalt fiasko. Jag hann knappt få ner knölarna i jorden innan de grävdes upp och blev mat åt något hungrigt djur. (Huvudmisstänkta: skogsmusen, sorken eller ekorren.)
Av totalt 30 knölar blev det noll drakulor i gläntan. Tre blommade i balkonglådorna hemma och där återstår att se om de överlever ett år till. Frön tror jag inte på.
Azurlöken (Allium Caeruleum) som jag satte samtidigt har däremot klarat sig och blommar nu för fullt. Jag är mycket nöjd med det eftersom jag letat efter växter som blommar i juni. Då är det annars rätt trist i rabatterna.
För min inre syn såg jag framför mig hur azurlöken skulle bilda en blå sky av blommor. Men tio lökar är naturligtvis långt ifrån tillräckligt för att skapa någon massverkan.
Det märks också att de gräsliga gnagarna varit idoga under snötäcket. Där jag försökte sprida ut lökarna i landet växer de nu i klungor. Mössen (eller sorkarna) samlade ihop azurlökarna i vinterförrådet och lämnade dem sedan oätna. Lite snopet för smådjuren att upptäcka att de faktiskt inte tyckte om smaken av allium.
Tur för mig att gnagarna inte var så utsvultna att de åt dem ändå. Trots smaken. Att alliumlökar fungerar avskräckande mot sork verkar däremot tyvärr inte vara sant.
Skymningsaktiv nattfjäril
De ljusa sommarkvällarna är som gjorda för att strosa runt och titta närsynt på omgivningen. Det var precis det jag höll på med när något litet landade på en blomma.
Jag har sett de här små gynnarna förut men inte när jag haft kameran med mig. Släktet heter fjädermott och det finns faktiskt många olika arter i Sverige.
I vila fälls vingarna ihop som solfjädrar. Det bidrar till deras speciella utseende. Jag tycker att de liknar ett stort ”T” när de sitter stilla. På så sätt är de lätta att känna igen.
Diverse ätligheter
Eftersom vi inte tillbringar all vår tid i stugan måste ambitionsnivån anpassas efter det. Enormt komplicerade byggprojekt är inte aktuella. Inte heller att plantera växter som kräver daglig skötsel för att trivas. Nej, fokus är på mormorsperenner i rabatterna.
Samtidigt är det lyxigt att äta nyplockade grönsaker och bär. I köpet av stugan medföljde ett igenväxt jordgubbsland. När det var dags att föryngra det valde vi att köpa olika sorters plantor. Det torra och varma vädret har inte gett ett överflöd av jordgubbar men de vi plockat har smakat helt olika.
Oreganodjungeln är så tät att det inte finns rum för annat ätbart. Ett litet grönsaksland för husbehov skulle vara bra att ha. Sambon fick en stor pallkrage på sitt jobb. Fylld med kompostjord blev den perfekt för att testa ”square foot gardening”.
Rädisor blev första grödan. I höstas satte jag vitlök som snart är klar att skörda. Nu är en del av ytan vigd åt mangold. Eftersom jag var sen med frilandssådden är plantorna än så länge ganska små.
Perenna grönsaker kändes som ett naturligt nästa steg. Det finns mycket mer att välja på än rabarber och gräslök. Som Gode Henriks målla – ett alternativ till spenat där både blad och blomställningar kan tillagas. Förr åt man också fröna men det pilljobbet tror jag inte att vi bryr oss om.
De två plantorna som jag satte i våras har tagit sig. Första året får de växa ostört för att etablera sig ordentligt och samla kraft. Nästa vår kan vi börja skörda bladen. Oklart om de kommer att flyttas från pallkragen eller stå kvar.
Ett trick jag lärt mig för att vara sparsam med vatten är att gräva ner en oglaserad lerkruka i marken bredvid plantorna och sedan vattna i den. Vattnet rinner ut under jord och det uppmuntrar växterna att utveckla ett djupare rotsystem. Något som samtidigt gör dem mer torktåliga. Den torra markytan skyddar mot avdunstning.
Det är första året som jag gör så här. Än så länge verkar det fungera bra. För att ge extra skugga har jag också sått honungsfacelia runt kanten.
