Nya sticklingar på fönsterbrädan

Det lokala biblioteket anordnade frö- och sticklingbytardagar i år igen. Och precis som vid tidigare tillfällen skrev jag upp det i kalendern och glömde sedan omedelbart bort att det skulle äga rum.

Så det var mer eller mindre en slump att jag kom dit den sista dagen, när det bara fanns ett fåtal växter kvar.

Olika bladfärger – från grönt till röd-grönt.

Det var precis innan stängning och allt som blev kvar skulle slängas. Jag plockade med mig tre olika slags palettblad.

Nu när sticklingarna fått rötter är det dags att plantera dem i en blomkruka och se om de överlever kattens nyfikenhet.

Måltid för Mickel

Det är oklart var själva jakten ägde rum men det är en nöjd räv som travar förbi kameran på väg till ett ställe där den kan äta ostört. Eftersom det var bråttom är bilden suddig och det är svårt att se vad det är för bytesdjur. Hare känns troligt.

Rävvarianten på hämtmat

Vår lilla vägstump är vanligtvis en bra genväg för djur som skall vidare upp i skogsområdet. De slipper undervegetationen och är fortfarande tillräckligt nära skogsbrynet där de kan söka skydd om något hotfullt dyker upp. Men när både rov- och bytesdjur kommer hit samtidigt kan det sluta illa för en av dem.

Grävlingsspår

Vi har också haft besök av en yrvaken grävling. Den var precis lagom låg i mankhöjd för att undvika att fastna på bild. När jag ser spåren i snön inser jag vilka rejäla klor de har på framtassarna. Är man ett grävande djur behövs bra verktyg.

Det är också därför som grävlingen är huvudmisstänkt i det här fallet. Något djur har grävt, med stor entusiasm, i den ena av de två grönkomposterna. Det fanns säkert ett gnagarbo där som doftade oemotståndligt.

Lika bra att vara tacksam över att det fortfarande finns så pass mycket kompost kvarlämnad inuti gallerburen. Det är inte jättejobbigt att skotta tillbaks det som hamnat utanför och den skulle ändå vändas i vår.

Säkert helt ok att vänta lite till

Det här trasslet får hänga fritt ett tag till.

Enligt kalendern är det hög tid att beskära klematisen. Mina frusna fingrar säger att det faktiskt inte är fullt så bråttom.

Gå på djupet med vintern

Den senaste veckan har vädret varit lite speciellt. Helt plötsligt var det snökaos och snökanoner om vartannat. Krigsrubriker i tidningarna varvades med starka rekommendationer om att de som kunde skulle jobba hemifrån.

När lugnet sedan föll var det vackert i gläntan. Nästan som ett julkort.

Undrar hur djup snön är? Det är svårt att avgöra. Kanske har det drevat så det bildats en vall precis framför kameran.

Oj?!

Hoppsan …

Hmmm.

Nu är frågan, vem känner jag som vet hur långa ben ett rådjur har?

Våren kom, en stund, till balkongen

Solen har väckt många av växterna i blomkrukorna. Eftersom de står skyddat blir mikroklimatet där alltid minst ett par grader varmare än omgivningen. På våren är det en bonus. Sommartid är det nästan en dödsdom för alla utom de mest torktåliga plantorna.

Det är intressant att se hur många tulpanlökar som klarar vintern bara de är skyddade från mössens framfart.

I gläntan verkar det vara 85/15 chans att den aktuella musgenerationen inte äter tulpaner. Har de väl fått smak för de dyra lökarna länsar de rabatterna på nolltid.

Aklejan ser också ut att ha klarat sig. Den har gjort en riktig klassresa – från landet till stan. Vi får se om den trivs i kruka.

Här är en bild från den torraste, grusigaste och soligaste blomkrukan på balkongen. Där finns blandade vårlökar och lite blandade perenner och tvååriga växter som jag sått från frö. Det är för tidigt att avgöra om blomstermorötterna klarat vinterkylan men lammöronen har definitivt gjort det.

Den gröna bladrosetten är inte någon växt som jag känner igen. Jag håller tummarna för att det är en fransk blåmunk men eftersom den ser så frisk och livskraftig ut är det säkert ett ogräs.