Kurs i slagfärdighet

Jag har äntligen fått prova på att slå med lie under överinseende av en riktigt kunnig handledare. Det var en riktig aha-upplevelse som naturligtvis också kommer att kännas i form av träningsvärk.

Blad av knacklie, hammare och litet städ.

Vi var ett tiotal personer som fick en kort genomgång av ängens historia, skillnaden mellan olika sorters liar, hur man hanterar dem säkert, skötsel och underhåll samt massor med bra information om hur man bäst modifierar de moderna liarna som finns att köpa i butik så de blir användbara.

Liar på rad. Hänger de över staketet är de väl synliga.

Här har jag trott att det var jag som hade helt fel teknik? Jag har inte ens tänkt tanken att det gick att ändra på lien så den fungerar bättre för just mig. (Sedan krävs det förstås mycket praktisk erfarenhet för att veta vad man skall ändra på och HUR man gör det.) Jag har definitivt fått massor med idéer. Nu återstår att se om det går att omsätta dem i praktiken.

Det är ett mysterium

Jag tror att det är minst tre år sedan jag senast såg en vanlig röd nyckelpiga i gläntan. Och helt plötsligt hittade jag tre stycken. Alla satt de samlade på samma ställe i kirskålen.

en sexprickig röd nyckelpiga sitter på den mittersta av kirskålens torra fröställningar.
Vill bara vara ensam tillsammans med sina kompisar.

Vad som gjorde just den platsen bättre än alla de andra torra fröställningar som stod bredvid? Det kan nog bara nyckelpigorna själva svara på.

Bättre sent än aldrig

Jag hade faktiskt gett upp hoppet om de blå aklejorna som jag sådde förra sommaren. Men se här! Blomkrukan är full av små plantbebisar. De behövde tydligen bara lämnas utan tillsyn på ett soligt ställe.

Nu måste jag förstås hitta plats åt dem i perennrabatterna. Jag borde också fundera på lämpliga ställen att sätta alla de Tête-à-tête och påskliljor som jag fyndade i våras.

Att vara en spontan trädgårdsmästare har ibland sina nackdelar. Men det mesta brukar lösa sig så småningom.

Orkidé

Kanske är det här sommaren då vi ser orkidén i skogsbrynet blomma? Och inte bara får nöja oss med att beundra den vissnade blomstängeln

en orkidé med mörkgröna ovala blad. blomstängeln har fem blokmknoppar, bara en är halvt utslagen. färgen är brunröd men det är för tidigt att se blommans form.

Allt talar för att det är en vanlig skogsknipprot som står där under doftschersminen. Det skulle ändå vara trevligt att få det bekräftat. Mest för att stilla nyfikenheten.

Skogsknipprot är fridlyst men inte sällsynt. Lite svår att få syn på om man inte är uppmärksam och vet vad man skall leta efter. Eller, som i mitt fall, helt plötsligt fick den i blickfånget när jag gallrade rotskotten på doftschersminen.

Kransveronikan är en humlefavorit

Nu när oreganon blommar flyger de flesta pollinatörerna raka spåret dit. Men inte den här ängshumlan. Den har hittat kransveronikan och tänker inte lämna den förrän varenda blomma har länsats på nektar.

kransveronikan blommar med fyra ljuslila blomsterax. På det största blomsteraxet sitter en ängshumla som är fullt upptagen med att samla in nektar. Nedersta delen av blomsteraxet är redan överblommat.

Eftersom kransveronikan är en av de nya perennerna som jag köpt speciellt med tanke på pollinatörerna är det trevligt med bevis på att den är uppskattad. Att den blommar redan första året tyder på att den rotat sig trots den långa värmeböljan. Om ett par år är den nog riktigt stor och ståtlig. Då får oreganon konkurrens som humlornas favoritväxt.