Rosa berglök

Precis som övriga myntor är kungsmynta (oregano) väldigt bra på att sprida sig och ta plats. Det är en växt som verkligen måste hållas efter så den inte tar över helt.

En av de blommor som hamnat lite på undantag i oreganorabatten är Rosa berglök (Allium oreophilum). Den finns där men är nästintill helt osynlig.

I våras trampade jag till oreganon så att den växte runt berglöken, inte över den. Då fick de rosa blommorna både utrymme och solsken.

rosa berglök
Rosa berglök i oreganoglänta.

Rosa berglök är en allium och sägs vara oaptitlig för rådjur, sork, harar och kaniner. Jag antar att det gäller vildsvin också eftersom lökarna inte rotats upp av ivriga trynen.

Jag uppskattar berglöken eftersom den blommar i maj- juni. Precis mellan vårlökarna och den riktiga sommarfägringen. Färgen är rena vitamininjektionen.

Skötselråden säger att den skall stå torrt till halvfuktigt och sprider sig där den trivs. Nu funderar jag på att plantera fler berglökar framför svärdsliljorna. Eftersom liljorna vill ha sol på knölarna passar en låg växt där.

Annonser

Vanitas

I konsten är vanitas ett motiv som skall påminna betraktaren om alltings förgänglighet. Ofta symboliseras detta av en dödskalle, ett slocknat ljus eller vissna blommor.

vissen strutbräken
Strutbräkens vissna blad täcker bergeniorna.

I slänten hittade jag solgläntans vackraste vanitas. Vår högväxta strutbräken hade lagt sina bronsfärgade blad i en dramatisk solfjäder över de vintergröna bergeniorna.

Helt naturligt och väldigt effektfullt.

 

Skogssnacks

Det är inte enbart vi människor som vill ha lugn och ro när vi skall koncentrera oss. Därför nickade jag igenkännande för mig själv när jag hittade en av ekorrarnas arbetsplatser. Det var en mossbetäckt stubbe under en liten gran.

ekorrgnagd grankotte
Bara stjälken återstår av grankotten.

Eftersom rödekorren (Sciurus vulgaris) är ett eftertraktat byte för många rovdjur är den mycket vaksam.

Granens grenar skyddade mot eventuella rovfåglars skarpa ögon. Stubben gav å andra sidan lite höjd för ekorren, som vill ha koll på omgivningen. Dessutom med närhet till stora träd för en snabb reträtt om det behövdes.

Alltså en bra sittplats. Där kunde den gnaga bort fjällen på grankotten för att kunna äta de energirika fröna i relativ trygghet.

Balkongbonde

I naturen kring solgläntan finns det gott om vildsvin. Än så länge har vi inte haft besök på tomten. De har nöjt sig med att möblera om i skogen.

Vi har stor respekt för de här djuren. Därför är vi glada så länge de bökar upp andra markplättar när de letar mat.

Vi har också bestämt oss för att inte sätta lockande godsaker som potatis. Det går inte att ändra vildsvinens beteende. Vi får helt enkelt anpassa oss efter vad som är möjligt.

nyskördade potatisknölar på tallrik
Titta så många fina knölar det blev av en enda ICA-potatis.

Så när jag hittade en grönaktig potatis i kylskåpet stoppade jag ner den i en kruka på balkongen. Samma kruka där jag odlar honungsfacelia till stadspollinatörerna. Sättpotatisen tog sig snabbt och fick frodig blast. Sedan gjorde den inte större väsen av sig under sommarmånaderna.

I september hade blasten gulnat och det var skördedags. Jag stack ner handen i jorden och hittade 13 knölar av varierande storlek.

Ett kort ögonblick drabbades jag av en stark längtan efter ett ordentligt potatisland. Sedan kom jag ihåg alla starka trynen som också skulle gilla det. Då gick längtan över.

Svamptorn

trädsvamp runt en pinne
Tillsammans strävar vi uppåt i världen.

Här är ytterligare ett skogsfynd som jag såg på en av mina promenader. De här små trädsvamparna har hittat en död kvist som sticker upp ur mossan.

Med den som stöd växer de uppåt. Lager på lager tills de bildat ett litet torn. Eller kanske snarare ett dekorativt krås?

Jag har ingen aning om vad det är för sort. Ibland får det räcka med en fin upplevelse.

 

Siciliansk honungsvitlök

Det är det fantasieggande engelska namnetHonungslök (Nectaroscordum siculum). Hanterar man den ovarsamt luktar bladen starkt av vitlök. Förmodligen en bidragande anledning till att den anses vara rådjurssäker.

blommande honungslök
I somras blommade den med 24 klockor på en stängel.

Honungslöken lär trivas allra bäst i soligt läge. Det förvånade mig med tanke på att våra exemplar står bredvid rabarbern. Där blir det definitivt mer skugga än sol på bladen.

Blommorna är ludna och påminner litegrand om humleblomster. Färgskala är mild, med olika schatteringar av grönt, brunt och gammelrosa. Jag tycker att de är väldigt fina att se på. Humlorna är också enormt förtjusta i dem.

Vad jag kan läsa mig till är honungslöken en sådan perenn som gärna självsår sig. Vi får se om det dyker upp några nya små plantor mellan oreganon och rabarbern.