Ny plats för fladdermusholken

Det blev en flyttkedja. När taket skulle läggas om tog vi först ner alla holkarna som satt på gäststugan. Sedan bestämde vi oss för att inte ha några holkar nära solpanelen. Behöver vi meka med den vill vi inte störa några häckande fåglar.

Både väderbiten och ohyvlad. En lyxlya helt enkelt.

Därför satte vi en mesholk och sädesärleholken på norrgaveln av gäststugan. Men var skulle då fladdermusholken få plats? Enlig Naturhistoriska Riksmuseet borde den sitta i söderläge, fast med skugga under vissa av dagens timmar. En sådan plats har vi inte. Som kompromiss blev det gaveln på storstugan. Österläge med viss sol samt fritt för in- och utflygning.

Hittills har vi inte haft någon hyresgäst i fladdermusholken. Kanske blir det ändring på det nu?

Annonser

Fler vinbärsbuskar

Det hela började med en tanke om att försöka balansera antalet vinbärsbuskar. Vi har fyra svarta vinbär men bara ett rött. Och jag föredrar smaken av de röda.

Under mossan kommer rötter – hoppas jag!

Samtidigt hade jag läst att det är rätt enkelt att föröka vinbär. Så varför inte testa det med den röda vinbärsbusken? Först skrapade jag försiktigt av den yttersta barken på en av de nedre grenarna. Sedan böjde jag ner den så den fick markkontakt. Lite jord och mossa över. Därefter satte jag två bambustickor i kors för att hålla grenen på plats. Där den ligger an mot jorden kommer det att bildas rötter. Så småningom har vi en ny klon av busken.

Nu har jag påbörjat tre avläggare. Två röda vinbär och ett svart. Tar de sig blir det lagom att flytta dem nästa år. Då har vi också tid på oss att förbereda de nya växtplatserna.

 

Baconbanditer!

Mitt test att skydda jordgubbslandet mot nattfrost med höstlöv misslyckades kapitalt!

Här fanns det ett jordgubbsland …

Eller … det kanske var lyckat, det kommer vi aldrig att få veta? För det här var synen som mötte oss. Vildsvinen har varit framme igen. Och när de bökat har de nogsamt hållit sig inanför jordgubbslandets kanter.

Jag lyckades faktiskt hitta tio plantor i jordhögarna. Har förstås ingen aning om vad det är för sorter. Eftersom vi gillar jordgubbar blir det till att beställa nya. Innan de landar i brevlådan måste jag gräva om landet. Lägga grästorven med svålen nedåt längst ner i botten. Överst fyller jag på med köpejord och planterar de tappra överlevarna.

Får se om det här var en tillfällighet eller om jordgubbar är lika lockande för grisar som potatis? Det skulle vara väldigt synd för oss.

Mer bomaterial

Vårkänslorna svallar i både buskar och träd. Blåmesen har inspekterat holken bakom bastun. Den dög som boplats förra året. Jag hoppas den inte chanserat sedan dess.

Fluffiga frön.

Naturligtvis kan fåglarna allt kring att bygga bo. Instinkterna är starka. Men vi tycker att det är roligt att hjälpa dem på traven. Det är därför vi satt upp holkarna.

Årets nya fågelbobunt.

Det är också anledningen till att jag placerat ut lite bomaterial. Förutom en ny fågelbobunt av otvättad ull finns det fluffiga frön nedtryckta i en kotte. Bara att hämta! Nästa vårvinter, när jag rensar holkarna, ser jag om det är någon av ”våra” hyresgäster som använt materialet.

Luftlök, en perenn grönsak

I år var första tillfället som jag besökte mässan Nordiska Trädgårdar. Vanligtvis skyr jag folkmassor som persten men på en vardag var trängseln inte akut. Väl inne på mässan gick jag mest runt bland de mindre utställarna. Hos en av dem, Odlarglädjen, hittade jag något som länge stått på min önskelista – luftlök!

Lilla vän, jag hoppas du kommer att trivas hos oss!

Det är en växt som jag kommer ihåg från mina föräldrars trädgård. Som barn tyckte jag den var spännande eftersom den såg så annorlunda ut. Lökarna växte inte under jord utan på toppen av stjälkarna!

Nuförtiden uppskattar jag den inte bara för utseendet. Både lökarna och stjälkarna kan användas i matlagning. Som perenn grönsak blir luftlöken ett välkommet tillskott och en ny ingrediens.

För mer information är det bara att söka på det engelska namnet walking onion.

Massa mossa och ett fynd

Jag läste någonstans att gräs slutar växa när temperaturen faller under 8 C, men att mossans tillväxt inte stoppas av minusgrader. Det går bara långsammare. Något som skulle förklara hur gräsmattan varje vinter förvandlas till en ocean av mossa.

Ett riktigt Sisyfosarbete.

Om det inte var för att mossan är extremt bra på att kväsa örter och ängsblommor skulle jag låta den vara. Att använda gift för att få bort den är också helt uteslutet. Därför inleds varje vår med ett par veckors intensivt rivande med handkultivatorn i gräsmatt … förlåt, grönytan. Den här helgen samlade jag ihop åtta korgar. Och det är bara början.

Sorken missade den här.

Jag fick också en glad överraskning. Bladen på en drakulanunneört stack upp mellan oreganoplantorna! Det är minst fem knölar som inte blivit uppätna av sorken. Kanske finns det några i perennrabatterna också? I så fall ser jag dem snart när de sträcker sig efter vårsolen.

Tigeröga

Smältande sorbet eller lavering – jag får olika associationer.

Den största av de övervintrande penséerna blommar. Och visade sig vara en ‘Angel Tiger Eye’ som jag sådde i höstas. Inte rent gul-svart som bilden på fröpåsen. Snarare en blandning av gammaldags viol och tigrering.

Jag tycker faktiskt att den är oerhört läcker. Definitivt en planta som jag skall bevaka och försöka samla in frön av.