Vacker året runt

Det kanske är nästa nivå av trädgårdsintresset? Att inte bara tänka på hur rabatterna ser ut under de varmare årstiderna utan också vad som blir vackert när det övervintrar.

Frosten glittrar i vintersolen.

En perenn som bidrar med lite uppnosig struktur är aklejan (Aquilegia vulgaris). Fröställningarna påminner om kandelabrar – allra helst när rimfrosten ger extra lyster.

Undrar om det är några fåglar eller andra djur som äter fröna som lämnats kvar?

De flesta av våra aklejor är vita ”Alba”.

Aklejan är en typisk mormorsväxt. Tålig och anspråkslös när den väl rotat sig. Med förvärvet av stugan följde ett antal plantor som gör sitt bästa för att sprida sig.

Tidigare har jag tänkt att de skulle bli bra bytesobjekt. Nu lutar jag snarare åt att behålla dem. Vi får se om det går att hitta plats i någon av rabatterna?

Annonser

Bytt, bytt kommer alltid igen

Ett av vinterns glädjeämnen är att dagdrömma om allt det som skall spira till våren. De flesta hobbyodlare vet precis vad jag menar. (Jag säger bara ”frökataloger”.)

Frökapslarna ser inte mycket ut för världen.

För att hålla nere kostnaderna deltar jag i de lokala fröbytarkvällarna. Reglerna är enkla. Ta med egna frön – väl uppmärkta i små förpackningar. Alla deltagare lägger sina  bytesvaror på ett bord. Sedan tar det man vill ha av det som andra bidragit med.

Jag tror att fler vill muntras upp av mormorsväxter i trädgården. Därför tar jag med frön av den rosa stockrosen.

Mohare

För att verkligen kunna hålla koll på vad som händer i solgläntan i vår frånvaro skulle vi behöva många fler viltkameror.

Nu har vi en och det är alltid lika spännande att se om någon besökare fastnat på bild.

Laserögon!

Nu har vi fått se vem det är som hoppar fram i nysnön på uppfarten. En stilig skogshare (Lepus timidus). Fast eftersom vi befinner oss söder om Dalälven är det nog en mohare med gråspräcklig vinterpäls.

När jag tittar på bilderna blir det väldigt uppenbart att viltkameran inte är helt tyst. Moharens öron rör sig som paraboler när den pejlar in varifrån det konstiga ljudet kommer. Som tur är verkar den också snabbt bestämma sig för att det som låter inte är farligt.

Gulvial

De mörka vinterkvällarna är verkligen perfekta för att gå igenom sommarens foton. Jag kan i lugn och ro försöka identifiera vad jag plåtat. Kanske rentav lära mig något nytt?

Litet ogräs som jag lämnade kvar eftersom humlorna älskade den.

Nu vet jag till exempel att den gulblommande ärtväxten som jag hittade i perennrabatten var en gulvial (Lathyrus pratensis L.). Den är flerårig och beskrivs som en ängsblomma.

Inte nog med att den var oerhört uppskattad av humlorna. Den är också värdväxt för ett antal fjärilar och flyn, som exempelvis de kaxiga bastardsvärmarna. Gulvial är alltså något värt att bevara snarare än ett ogräs som skall rensas bort.

Den här sommaren tänker jag faktiskt samla in frön från den och så på blomsterängen.

Övergivna holkar

Det är alltid lite beklämmande med ödehus som får stå och förfalla. I skogen har någon satt upp fågelholkar i träden för att sedan lämnat dem utan tillsyn.

Öppet för regn och rusk.

Naturligtvis är det bra att erbjuda fåglarna boplatser. Men av någon anledning betvivlar jag att den som gjorde det först bett markägaren om tillstånd.

Att spika i träd som är tänkta till virke eller massa är nämligen extremt olämpligt. Det skadar träden i onödan och ställer till det vid avverkningen och i sågverken. En bättre lösning att använda kardborreband.

Fri utsikt nedåt.

Våra holkar på tomten har inte lika fin utsikt som de här. Å andra sidan har de både golv och tak. Grovstädning en gång per år ingår också i underhållet.

Kanske inte så konstigt att vi fick hyresgäster redan första året som vi satte upp dem?

Vintersådda Allium

I höstas samlade jag in frön från tre olika sorters allium. Det var medelhög och högväxande lila allium samt klotlök.

Tanken var att så dem på ett speciellt ställe. För att minimera risken att jag sedan misstar de första späda stjälkarna för grässtrån och rensar bort dem.

Balkonglådor med ett nytt användningsområde.

De tidigare ägarna hade lämnat kvar tre balkonglådor. (Varför man vill ha balkonglådor på verandan när det finns en hel glänta fylld med blommor kan jag inte förstå.)

Jag fyllde dem med billig planteringsjord och myllade ner fröna. Sedan ställde jag lådorna vid bastuväggen för att de inte skulle vara i vägen.

Snö som skydd och vattenkälla.

Än så länge verkar sådden ha klarat sig bra. Vildsvinen har inte vält lådorna över ända. Skogsmössen har inte grävt upp all jord i jakt på mat.

Nu när det varit dagsmeja fyllde jag på med mer snö. Smälter den blir det vätska. Slår vädret om till minusgrader så skyddar den mot kylan.

Det skall bli mycket spännande att se om den här vintersådden också blir lyckad.

Hyacinter på rea

De hann inte bli sålda innan julhelgen. Nu hamnade de istället i butikens fyndlåda.

Trångt om saligheten med många lökar i varje liten kruka.

Förmodligen kommer de inte att överleva utplantering i rabatterna. Men för tio kronor styck är jag beredd att chansa. Vi kan först njuta av den fantastiska blomdoften.

Senare i sommar kan jag sätta lökarna på lämpliga ställen. Går det så går det.