Nu är den tillfälliga blomsteröknen bakom huset äntligen över. Istället står där nu ett antal blommor i olika nyanser av lila. Deras form skiljer sig också åt från varandra.
Det gör att det sammanlagda intrycket blir både spännande och vilsamt.
Rak och stram stjälk med en boll överst. Det är allium, det.
Det sägs att alliumlöken luktar så illa att sorkarna skyr den. Humlorna har tydligen sämre luktsinne för de tycker att blomman är värd både ett och två besök.
Vild och självsådd men ack så vacker vid husgrunden.
Så fina växter som midsommarblomstren (Geranium sylvaticum) får gärna ta en plats i gräset vid stugväggen. Jag har planer på att plantera fler nävor på tomten. Fast tama.
Rhododendron vill ha sur jord. Den här stormtrivs vid granarna.
På vintern är vår rhododendron lite deppig med sitt mörkgröna bladverk. Nu är den däremot vackrare än de flesta orkidéer. Synd att den fägringen är relativt kortvarig.
Det är också synd att jag automatiskt kopplar ihop ”rhododendron” med ”mexitegel”. Den förtjänar bättre. Jag skyller på att jag växte upp på 70-talet och att det satt sina spår.
De iskalla järnnätterna i maj decimerade antalet humledrottningar något förskräckligt. Det märks på antalet humlor i vår lilla solglänta som är betydligt färre i år.
Ett rent bedårande omslagsfoto.
Än så länge har vi inte heller sett någon ny humleart bland blommorna. Men när det händer, då kan vi identifiera den. En fälthandbok med pedagogiska foton och teckningar på de 40 vanligaste arterna står nu placerad bredvid fågelkikarna. Lättåtkomlig.
Den som vill ha ett eget exemplar kan exempelvis beställa den här.
Ganska många butiker och torghandlare säljer överblommade plantor tokbilligt. Den som tänker långsiktigt, inte är blödig och gillar att chansa kan fynda växter i fel säsong.
En kasse med backsippor.
Mitt senaste klipp är backsippor(Pulsatilla vulgaris) för en tia styck. Säljaren hade sex plantor kvar. Jag köpte allihop. Det fanns ingen anledning att snåla och erfarenheten säger mig att inte alla kommer att överleva.
Nu är plantorna nedstoppade i backen.
Jag tog hänsyn till att backsippor ogärna vill flyttas och att de inte tycker om stark konkurrens. Planteringsgropen hamnade därför i en ganska torr del av gräsytan framför huset. Där kör vi inte gräsklipparen. Samtidigt är det tillräckligt trädgårdsgången för att kunna njuta av blommorna, om det blir några.
Nackdelen med att spontanfynda växter är att det inte finns en plats reserverad för dem. Det öppnar å andra sidan dörren för att improvisera.
I min fantasi blir slutresultatet en vacker, vild och spontant överdådig trädgård. Verkligheten är nog mer plottrig … än så länge.
De djur som vi oftast ser på tomten är insekter och sniglar. Därefter kommer fåglar, groddjur och reptiler. Sist på listan är däggdjuren. Ekorre och skogsmus är de som har visat upp sig dagtid. Fladdermusen besöker oss i skymningen.
Att vi inte sett andra däggdjur betyder naturligtvis inte att de inte finns. Bara att de är bra på att behålla avståndet till människor. De är skygga och många av dem är dessutom nattaktiva.
En spillning med massor av skalbaggsrester.
Nu hade en av de nattliga besökarna lämnat sitt visitkort mitt på trädgårdsgången. Det var en bajskorv som var ca 4 cm lång och full av blänkande skalbaggsrester. Spillningen liknade inte något av det vi hittat tidigare på tomten eller i skogen .
Jag öppnade ”Spårboken” av Preben Bang och jämförde med bilderna i den.
Bingo! Det visade sig att vår nattliga besökare är en igelkott (Erinaceus europaeus).
Igelkotten är ett djur som de flesta människor tycker om att ha i sin närmiljö. Det innebär också att det finns många äldre dialektala namn på den. Det skånska ”pinnaso” tycker jag är väldigt gulligt. Samtidigt är det en bra beskrivning på hur den kan låta under sin parningsritual.
Jag gillar tanken att plantera lökväxter som sedan kan sprida sig naturligt. Det var en av anledningarna till att jag fastnade för påskliljan Avalon. Enligt beskrivningen är det en härdig sort som passar utmärkt för förvildning.
En ljusgul, ganska traditionell påsklilja.
När de första blommorna slog ut så var de väldigt klassiska i formen. Gammaldags och nästan lite grovhuggna. Färgen var också ganska blek. Ungefär som ofärgat smör.
Inte riktigt så som jag trodde att de skulle se ut, men huvudsaken är att de trivs i gräset.
Efter en vecka har bikronan blivit vit.
Döm om min förvåning när blommorna nästa helg såg helt annorlunda ut? Bikronan har bleknat och blivit gräddvit! Helt plötsligt gav den ett riktigt sofistikerat intryck fastän allt annat var sig likt.
Tio lökar planterade jag i höstas. Har jag valt rätt växtplats blir de förhoppningsvis fler och fler för varje år som går.
