Här lökas det minsann inte

Gläntans grönytor är slumpvis perforerade med pinnar, plaströr, armeringsjärn och grillpinnar av bambu. Det ser faktiskt helt knasigt ut. Men det finns en anledning. Jag har markerat de platser där det finns något vars första späda skott helst inte skall krossas av en stövel när de vågar sig upp i ljuset. Och eftersom minnet är kort behövs pinnarna.

Vanlig orange kejsarkrona.

Nu har de flesta av lökarna och knölarna kommit så långt att de syns tydligt. Kejsarkronan var sist ut ur startblocket men den har verkligen spurtat de senaste dagarna. Den skall hinna med att växa mycket på ganska kort tid.

Krolliljan Claude Shride får mörkröda blommor och sprider sig villigt Sägs det.

De röda krolliljorna, förra sommarens reafynd, har samlat krafter under vintern. Det ser ut som om de acklimatiserat sig till sin växtplats och är redo för vårsolen. När jag först planterade dem skickade de upp ett par bleka, veka bladrosetter som omedelbart dukade under för liljebaggarna och solgasset. Sedan kom inga fler livstecken – förrän nu.

Papperslök? Snälla, säg att det här är papperslök!

De här bladen känner jag inte igen sedan tidigare? Till min förvåning verkar rätt många lökväxter ha överlevt den glupska skogsmusens framfart. Jag håller tummarna för att den här lilla klungan är lågväxta papperslökar.

Blek stjärnhyacint med en snaggad uppsyn.

Antingen var det haren eller rådjuret som bet av topparna på de bleka stjärnhyacinterna. Bladrosetterna är inte spetsiga utan tvärt avklippta. Som tur är kommer blomstänglarna senare och är fortfarande skyddade. Det här är ytterligare ett av våra nytillskott och jag är mycket spänd på om pollinatörerna kommer att gilla dem.

Inte Jack och bönstjälken men en JÄTTEallium.

Om de övriga lökväxterna skickar upp bladrosetter ur marken så liknar jätteallium mest en grön knytnäve. De nästan boxar sig upp ur rabatten. Lökarna var gigantiska så oddsen är goda för att blommorna också blir jättelika.

I det stora ser det rätt lovande ut. Jag tror att vi får många nya blommor i gläntan i sommar. Sedan är det förstås inte alls speciellt genomtänkt och designat. Snarare mer åt det kaotiska hållet men det har också sin charm.

Värsta gänget

Det har hänt saker i gläntan sedan förra besöket. Växtstöd har välts omkull. Plantetiketter dragits upp och lämnats på andra ställen efter att först ha tuggats på. Och flikbjörnbäret har fått en improviserad beskärning.

tre dovhjortshindar går framför kameran. två av dem inne i skogsbrynet och en ute på gräsmattan. träden är kala eftersom det är tidigt på våren, innan lövsprickningen.

Viltkameran har fångat de misstänkta på bild. Vi har också sett dem ströva runt i skogsområdet nära stugan. En liten grupp med tre dovhjortar. Detta medför säkert en extra utmaning för växterna i perennrabatterna. För rådjurssäkra växter är inte nödvändigtvis dovhjortssäkra växter.

Samtidigt så är det en förstås del av att ha en naturtomt. Vilda djur strövar i området och det är inte jag som avgör vilka som tycker att gläntan är värd ett besök. Den här gången är det dovhjortar. Nästa gång kan det vara en rödräv, en padda, en rödhake eller en huggorm på jakt efter sork. Biologisk mångfald precis utanför stugtrappen.

Små men naggande goda

Det är nog nästintill omöjligt att ha för många vårblommor i rabatterna men jag tänker banne mig försöka.

Förutom mängder av vårlökar vill jag ha fler tidigblommande sorter av nunneört i olika färger. De är uppskattade av humlorna och passar bra i perennrabatterna. När de blommat färdigt vissnar hela växten ner och lämnar plats åt andra, lite mer senfärdiga, plantor. Ett tiotal drakulanunneört överlevde den stora gnagarmassakern och blommar nu för fullt. De röda blommorna är väldigt fina tillsammans med vita och lilastrimmiga krokusar.

För att undvika att nunneörterna blir uppgrävda av misstag bör man märka ut växtplatsen med plantetiketter där det tydligt står vad som gömmer sig under jorden. Samt hålla tummarna för att etiketterna lämnas i fred av nyfikna smådjur. Jag har ett evigt sjå med att sätta tillbaks dem ungefär där de stod senast. Vet inte om det är fåglarna eller sorken som är bäst på att riva upp dem.

Upp från underjorden

Den uppländska vallörten har stått nere i matkällaren hela vintern och är därför lite blek om nosen. Helt säkert behövs det bara ett par dagars solsken för att få igång klorofyllproduktionen igen. Ogräs dör inte så lätt.

blekgröna skott, och blad, sticker upp ur jorden. De växer inte i en blomkruka utan står i en vit platshink.

Den är en växt som får en hedersplats på balkongen eftersom humlorna ÄLSKAR blommorna. Och jag är inte säker på hur länge det förvildade beståndet i närheten klarar sig när de stora byggmaskinerna kommer. Varenda liten grön plätt och halvt bortglömd parkeringsplats i kommunen skall ju ”exploateras”. Istället blir det kontor och parkeringshus.

Därför känns det nästa lite rebelliskt att ha räddat vallörten. En invasiv växt som samtidigt är oerhört populär bland pollinatörerna. Det finns mer än en anledning till att den får nöja sig med en hink på balkongen istället för att fläka ut sina stora blad i solgläntan. Objudna gäster kan vara svåra att bli av med och mitt eviga krigande med lupinerna räcker alldeles utmärkt som spänningsmoment.

Fyndade påskliljor

När vi är i stan håller vi oss mest hemma för att undvika smittspridning. Men vissa ärenden måste alltid göras och om det förutsätter en promenad i det fina vädret, desto bättre.

en stor kruka med blommande gula påskliljor står på en balkong. blomkrukan är inslagen i brunt papper med ett gult snöre runt om. det gula snöret är knutet i en fin rosett.
Ni skall bli väl omhändertagna.

Så när jag passerade den lokala blomsterbutiken och såg skylten att de reade bort den här stora krukan med blommande påskliljor för bara 100:- var det bara att slå till. Butiksägaren skakade på huvudet och sade: ”Det är synd att inte fler förstår att lökarna kan planteras ut i trädgården när påskliljorna blommat över.”

Jag håller med i princip att växter inte skall behandlas som ”slit-och-släng”. Men tack vare att många inte vet detta, eller vill göra sig omaket, har jag nu fyndat ca 40 lökar som får stå på balkongen tills de vissnar ner.

Sedan blir det förstås en utmaning att hitta plats i rabatterna. Fast det brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt.