Liv och död

Jo, jag vet att det är precis så som naturen fungerar. Saker lever och dör. Växter gror, växer och vissnar ner. Rovdjur äter bytesdjur.

Egentligen borde jag gratulera krabbspindeln till en lyckad fångst. Mat för många dagar.

Skicklig jägare. Trots att camouflaget inte är optimalt.

Men bytet är en humla så jag känner också ett litet styng i hjärtat.

Extremt orättvist mot blomkrabbspindeln (Misumena vatia) att tänka så. Den har bara följt sina instinkter. Framgångsrikt dessutom.

Jag får akta mig så att jag inte resonerar som om vår tomts lilla ekosystem är designat av Disney.

Den här gången tog blomkrabbspindeln en humla. Nästa gång kommer den att ta ett byte som vi människor skulle kalla för skadedjur. Kanske blir den själv mat åt en fågel?

Jag hade tur som blev vittne till det som hänt. Den här gången.

Bock bland prästkragarna

För ett par veckor sedan såg jag en ny skalbagge. Den var stor och stilig med svart-orange täckvingar.

Att det var en långhorning, det kunde jag se med egna ögon. Men vilken sort? Det svaret krävde lite googlande och efterforskning.

Nektar är en välkommen omväxling till ruttet trä.

Vår besökare visade sig vara en blombock. Rentav en fyrbandad blombock (Leptura quadrifasciata).

Blombockens larven lever i stammar av döda lövträd. De vuxna skalbaggarna övergår sen till en mindre fiberrik diet bestående av nektar och pollen.

Den fyrbandade blombocken klassas som livskraftig. Med lite hjälp på traven fortsätter det förhoppningsvis att vara så. Jag får komma ihåg att tacka vår granne skogsägaren för att han varit omtänksam när han gallrat.

Semestertider för liten kisse

Vår lilla kissekatt är riktigt smart. Hon har listat ut att transportburen egentligen är en teleportör.

Därför kliver hon numera in i buren nästan utan protester. När sedan dörren öppnas igen är hon i sitt andra revir. Skogsgläntereviret.

(Det måste vara magi inblandat på något sätt. Ungefär som med Dr Whos Tardis)

Här fanns det en solstrimma att ligga i.

Ibland funkar inte transportburen som den skall. Då öppnas dörren till det tråkiga hemreviret eller, hemska tanke, till veterinärmottagningen.

Som tur är sker det rätt sällan.

Skogsgläntereviret är fantastiskt underhållande för en liten katt. När temperaturen tillåter tillbringar hon sin tid på verandan.

Där finns massor av dofter och ljud att ta in. Är det dessutom något som rör sig ute i buskarna eller gräset blir hon helt trollbunden.

Ville du mig något? Du stör, matte.

Att näta in verandan blev alltså precis så lyckat som vi hoppades. Husse gjorde ett jättebra jobb när han planerade och fixade alltihop runt byggprojektet.

Kisse kan njuta av omgivningarna och vi vet att hon inte försvinner eller har ihjäl alla små och stora djur som befinner sig i gläntan.

Numera vet jag också att det finns en term för inhägnaden. Det kallas för ”catio”, en sammanslagning av ”cat” och ”patio”. På svenska blir det ”kattio”. Det låter som en nysning, men är en lösning som är bra för katter, människor och småfåglar.

Ny torparväxt i rabatten

Äntligen har min stockmalva (Alcathaea suffrutescens) ‘Parkallee’ börjat blomma.

Det har dröjt innan de första knopparna slog ut. Å andra sidan är det bara ett par månader sedan jag planterade den i en kruka hemma i lägenheten.

Att köpa barrotade perenner på postorder är roligt, prisvärt och tålamodskrävande. Allt i ett. Tills nästa gång är jag förhoppningsvis mer förberedd på det där med tålamodet.

Inte en ros och inte heller en malva. Så här ser Parkallee ut i närbild.

Stockmalva är en gammaldags torparväxt. Att det är så förvånar mig en aning eftersom den inte har rykte om sig att vara speciellt härdig.

Jag har därför planterat den i söderläge. Vid stugväggen och nära altanen. Eftersom tulpanerna stormtrivs där är det förhoppningsvis varmt nog för en stockmalva.

Det skall bli intressant att se om den kommer tillbaks nästa vår? Klarar den bara sin första vinter tror jag nog att den kan bevisa att den är en riktig perenn.

En giftig … fjäril?

Vår solglänta bjuder på många nya bekantskaper. Den här gången var det en fjäril med stora antenner och dramatiska färger som vilade sig på en blomma.

Turligt nog väntade den in mig när jag gick och hämtade kameran.

Färgerna rött och svart är en klar varning till alla fåglar. Ät INTE!

Den här gynnaren visade sig vara en bastardsvärmare. Möjligen en sexfläckig bastardsvärmare (Zygaena filpendulae) men jag är långtifrån säker på artbestämningen.

De flesta bastardsvärmare är rödlistade och kategoriserade som nära hotade. Orsaken är framför allt att antalet blomrika ängsmarker minskar. Tydligen har vår lilla solglänta fått godkänt som ersättningsrevir.

Jag hajade faktiskt till när jag läste att bastardsvärmare är giftiga. De kan utsöndra vätecyanid! Att det finns något sådant som giftiga fjärilar i Sverige var en överraskning.

Fast det förklarar förstås varför den inte var lika lättskrämd som andra fjärilar. Likaså fick de starka färgerna på vingarna en ny innebörd.

Varningssignalen är glasklar: ”Jag är inte lämplig som mat!”

Kallmoran blommar

Jag vågade knappast hoppas på det. Att min Kallmora-krollilja skulle blomma första året efter att den planterats?

Bladverket var visserligen kraftigt. Men nog skulle det dröja länge än innan den funnit sig till rätta?

Dubbla kronblad. Den påminner om en sjöanemon.

Kallmoran visade sig vara en riktig tuffing. Trots att den är lågväxt i år blev det energi över till en liten blomma. Ytterligare en knopp finns på stängeln.

Kanske får vi njuta av blomsterprakten ytterligare en gång i sommar?

Enkel och god örtolja med oregano

Matlagningen i stugan blir rätt så okomplicerad. Vi har ett begränsat urval med basvaror och kryddor i skåpen. Färskvarorna handlar vi veckovis. Då, naturligtvis, med en inköpslista planerad enligt principen: ”på hur många olika sätt kan vi variera den här råvaran?”

Spisen drivs med gasol. Kylskåpet är litet. Köksbänken likaså. Vatten hämtas från brunnen. Köksgeråden kommer från Myrorna och är det allra mest grundläggande.

Smaksatt olja är lätt att göra själv.

Samtidigt är det som sambon säger: ”Har man bara bra råvaror och låter bli att krångla till det så blir det oftast väldigt gott.” Har man dessutom plockat egna örter eller bär blir slutresultatet, om möjligt, ännu bättre!

Mitt eget senaste matexperiment var örtolja, gjord på oregano från rabatten.

Jag klippte av en handfull färska kvistar. Sköljde av dem och lät dem torka en stund på en handduk. Därefter lade jag i ett par skalade och delade vitlöksklyftor i en ren patentflaska. Tryckte ner oreganon och fyllde flaskan med kallpressad rapsolja.

Sedan på med korken och lät alltihop stå framme i solskenet ett par dagar. Resultatet blev en örtolja som var mild i smaken men mycket god och fyllig. Vi testar den nu i diverse olika sammanhang.

Tunna, nystekta skivor av halloumi med couscous och oreganoolja ringlad över var till exempel riktigt delikat. En somrig maträtt som vi garanterat kommer att äta fler gånger.