Septemberskörd

Det svalare höstvädret med flera regndagar gör att det växa så det knakar. Jag har tittat uppfodrande på rosenbönorna som var en av de få plantor som fick vatten i somras. Blommorna var uppskattade av humlorna men bönorna lyste med sin frånvaro.

De största bönskidorna sparar jag till utsäde för nästa år.

Tills helt plötsligt en dag hela klätterstödet var fullt av långa bönskidor. Det var först när de blivit så stora att de hängde rakt ner som de blev synliga. Innan dess var de välkamouflerade.

Nyskördade grönsaker till middag.

En näve av de spädare bönskidorna fick göra sällskap med mangold från pallkragen. Råa är rosenbönor svagt giftiga. Men skurna i mindre bitar, förvällda i en kvart och serverade med smör var bönskidorna inte bara ätliga utan rentav utsökta .

Sena jordgubbar.

En glad överraskning väntade mig också i jordgubbslandet. Det verkar inte bara som att de flesta av de nya plantorna har överlevt torkan. Flera av dem har också nya gubbar på gång. Visst valde vi rikgivande sorter med lång skördeperiod men jag vågade inte riktigt tro att det stämde. Vilket härligt sätt att bli överbevisad.

Annonser

Den stora humleresan

Under semestern fick jag tid att läsa professor Dave Goulsons senaste bok – ”Den stora humleresan”.

Dave Goulson: Den stora humleresan

Hans första bok – ”Galen i humlor” – var en medryckande hyllning till humlor, forskning och ren upptäckarglädje. (Efter att ha läst den investerade jag omedelbart i två böcker om svenska humlor med ordentliga bestämningsnycklar. Det var ett mycket bra beslut.)

Den här boken går mer i moll. Allt fler av oss är medvetna om att också insekterna är hotade av bekämpningsmedel och klimatförändringar. De positiva förändringar som kommer till stånd via lagändring eller folkopinion sker tyvärr långsamt.

Dave Goulson har rest till flera områden där det verkar vara för sent att rädda de djur- och växtarter som hotas av utrotning. När han beskriver vad vi förlorat, då skäms jag över att vara människa! Skäms riktigt rejält!

Men allt är faktiskt inte hopplöst. I övergivna industriområden och grustag nära annan bebyggelse skapas nya små oaser där insekter, fåglar och ”ogräs” kan leva ostört ännu en tid. (Många av dem uppvisar faktiskt större artrikedom än närliggande naturområden.)

Vill jag då rekommendera den här boken? Ja definitivt, men kanske inte till den som precis börjar bli nyfiken på det som surrar och kryper omkring oss. Där tycker jag  fortfarande att Galen i Humlor fungerar bättre som  och glädjespridare.

Dave Goulson har också gjort flera små filmer om insekter.

Höstblommor är bra till mycket

Man kan äta dem.

Och man kan sova i dem.

Städhelg

Vädret har varit vackert men temperaturen sval. Sensommaren övergår i riktig höst. Snart är det dags att förbereda solgläntan för den kommande vintern.

Torrt och skyddat från ruskväder.

Jag har tagit in guldögonsländornas övervintringsplats i redskapsboden. Där får den hänga tills maj då jag sätter ut den igen i vårsolen. Hoppas verkligen att den inte blir plundrad av hungriga möss. Det skulle vara ett tragiskt öde för sovande sländor.

Fågelmatarna skall steriliseras.

När jag ändå rumstrerade runt i redskapsskjulet tog jag itu med ett av mina dåliga samveten. Fågelmatarna som jag hängt undan utan att först ha rengjort dem.

Nu monterade jag isär dem och lade delarna i en hink. Sedan hällde jag skållhett såpavatten i hinken så att det täckte allt, satte på ett lock och lät det stå och svalna. Därefter diskade jag ur dem och sköljde noga innan de fick lufttorka i solen.

Risken är nu mindre att det finns kvar baciller eller parasiter som kan smitta småfåglarna i vinter.

Rabarberplantorna har fått bebisar.

En liten ommöblering i trädgårdslandet blev det också. Vid rabarberstånden hade det dykt upp nya små plantor.

För att de skall få ens en chans till solljus flyttade jag dem. Nu står de nära oreganon. Den blir också högvuxen men kan klippas ner så den inte ger för mycket skugga.

Andra generationens spinnare

Det var verkligen oväntat att se en fjärilslarv i slutet av augusti. Nu var det en kaxig larv som inte ens försökte smälta in i omgivningen. Kanske 3 centimeter lång och med frisk aptit. Men ändå, var det inte väl sent på året?

Jag arbetar mig nedåt, en tugga i taget.

Nej, tvärtom. Enligt artportalen är det just sensommarens larver av piltandvinge (Notodonta ziczac) som övervintrar som puppor och kläcks följande vår. De larverna kallas då för ”den andra generationen” vilket låter lite som en tv-serie i sci-fi miljö.

Jag är osäker på om jag någonsin sett en piltandvinge fladdra runt i skymningen? Nattfjärilarna är oftast inte lika färgstarka som sina dagaktiva släktingar. Det fungerar bra som camouflage men gör det svårare att skilja på dem om man inte är riktigt insatt.

Solgläntan är verkligen full av överraskningar. Än en gång har jag fått lära mig intressanta fakta om en art som tidigare var helt okänd för mig.

Undrar vad jag hittar nästa gång?

Solrosfrön

 

Frön innebär hopp om framtiden.

Balkongodlingen har varit rena masugnen den här sommaren. Trots det har flera av de små solrosorna blommat tappert. En av dem var speciell. Den fick små miniblommor längs med stjälken. Det såg ut som om den hade solgula knappar mellan bladen.

Nu har jag samlat in fröna från den solrosen. De skall förvaras torrt och svalt tills nästa år. Sedan blir det spännande att se om någon av ättlingarna får lika fina stjälkprydnader som moderplantan.

Skam den som ger sig

Det känns lite otippat men hösten är faktiskt bästa perioden att plantera buskar och träd. Då är det svalt i luften och fuktigt i jorden. Det minskar stressen på växterna när de skall acklimatisera sig till en ny miljö

För att uppmuntra oss glada amatörer att höstplantera har trädgårdsbutikerna lanserat Stora planteringsveckan. Eventet påminde oss om planen på att införskaffa en ny Julia till vår Romeo efter att den första gått hädan. Det blev en utflykt till Kröns Trädgård.

Gruppfoto på våra nya bärbuskar – havtorn och blåbärstry.

Vi var inte bara intresserade av en ny havtorn (Hippophaë rhamnoides L.). Den ätliga delen av solgläntan skulle få nytt tillskott i form av blåbärstry (Lonicera caerulea var. kamtschatica).

För att ge riktigt stora bär skall blåbärstry korspollineras. Vi köpte alltså två olika sorter, den mer högväxta Balalaika och så marktäckande Anja. Två buskar av vardera.

Nya Julia ömt omslingrad av en bevattningssäck.

Jag köpte också bevattningssäckar. Eftersom solgläntan är ett sommartorp är vi inte där och stödvattnar. På det här sättet hjälper vi buskarna på traven när de etablerar sig. När de väl överlevt första året, och allra helst den tuffa första våren, får de klara sig på egen hand.

Vi är helt inställda på att också fortsättningsvis ha en torparträdgård där regnet sköter bevattningen. Då får vi anpassa växtvalen efter det.