Vanligtvis gillar jag verkligen hösten

Men just idag längtar jag ändå till sommaren. Den här årstiden är det alldeles för lite fladder i buskagen. Om man nu inte räknar med koltrastarna som vänder på vartenda torrt blad inte bara en utan minst tre gånger i sin jakt på insekter.

När nu löven byter färg, varför finns det inte färggranna höstfjärilar att spana efter? Det skulle göra susen för humöret.

Färgglad vårfägring på balkongen

Det är i varje fall det resultatet som jag hoppas uppnå. Till gläntan var jag ute i god tid och lade beställningar på olika alliumlökar. Balkongen blev mer av en eftertanke. Jag var helt inställd på att plantera vårlökar i den största blomkrukan efter det att jag först tagit upp potatisen. Men så blev jag lite försenad och sen så kom något annat emellan.

Helt plötsligt var alla vårlökar slutsålda i webbshopparna.

Grekisk krokus, pärlhyacint, balkansippor, våriris och dvärgtulpan. Någon av dem borde rimligen blomma nästa vår.

Istället fick jag gå och handla i en vanlig trädgårdsbutik. Där var det också rätt utplockat i hyllorna men de hade tillräckligt mycket kvar att välja på för mina behov. I shoppingkassen hamnade grekisk krokus, regnbågsiris, dvärgtulpan, pärlhyacint och två paket balkansippa. Jag tror att de kan ge en fin blomsäsong som sträcker sig från tidig vår till försommar. Och eftersom den här blomkrukan står torrt och mer solexponerat ökar chansen för att lökarna överlever längre än bara en säsong.

Eftersom det mesta som jag planerar noggrant efter lång research brukar gå ”sisådär” är det här kanske helt rätt sätt att lyckas med vårblommor till storstadens pollinatörer? Skulle inte förvåna mig ett dugg. Blir hur som helst roligt att följa.

Alltings förgänglighet

Det var mest av en slump som jag hittade resterna av det lilla fågelskelettet vid vedstapeln. Höstsolens strålar föll precis rätt. Plötsligt var det tydligt att det var benbitar och inte torra kvistar som låg på betongblocket.

Skelettet är litet och benen tunna. Är det en av sommarens fågelungar som ligger där eller kanske en fullvuxen gärdsmyg? Det är svårt att avgöra. Och vart har huvudet tagit vägen?

Med tanke på mängden djur som uppehåller sig i omgivningen runt stugan är det sällan vi hittar några as. Gläntans övriga invånare är bra på att ta tillvara på allt de hittar. Ingen näring får gå till spillo.

Tillfällig adress

Det är inte datumet som avgör när det är dags att ställa undan trädgårdsprylarna för vintern. Istället är det både väderlek och temperatur. Den första frostknäppen påminde mig om att bevattningssäckarna fortfarande stod kvar utomhus. Fyllda med vatten.

Några träd fick en oväntad rotblöta när jag tömde säckarna på sitt innehåll. Därefter var det dags att platta till dem och borsta bort jord och skräp innan de skall få ligga och torka i redskapsboden. Problemet var att det var mer än löv som hade samlats i vecken.

Där fanns också två stora kokonger. Ordentligt säkrade vid underlaget med silkestrådar. Det var några larver som trodde att de hade hittat en bra och skyddad övervintringsplats. Utom synhåll för småfåglarna.

Tyvärr kunde jag inte lämna kvar kokongerna på vattensäckarna. Jag vet att redskapsskjulet ofta besöks av skogsmöss och de gör processen kort med alla insekter de hittar. Därför lossade jag försiktigt på kokongerna och lade dem i en pappåse med kutterspån. Påsen hänger på väggen till verandan. Skyddad från snö och regn men utsatt för kyla. Det borde ge rätt förutsättningar för en lyckad övervintring. Jag misstänker att det här kan vara spinnarlarver. Kanske rentav sådana som övervintrar flera år innan de förvandlas till fjärilar. Till våren får jag lägga kokongerna bland de torra löven under hästkastanjen och hålla tummarna för att larverna kan krypa sin väg utan att bli uppätna eller stöta på oöverstigliga hinder.

Är den inbrottssäker?

Spontanshoppade en ny fågelmatare inför den kommande vintern. Den är från Biltema och betydligt vekare i konstruktionen än den gamla. Vi får se hur snabbt mården demolerar denna för att komma åt jordnötterna. Eller så lyfter den bara på locket och skakar ut godsakerna ur nätröret utan att ha sönder det.

En annan möjlighet är förstås att vintern blir mild och både fåglarna och mården hittar tillräckligt med föda i skogen. Färre besökare på fågelmataren minskar slitaget och då håller den nog ytterligare en säsong.

Förutom den här jordnötsbehållaren har jag sparat ett par stadiga plastburkar i skafferiet. När det väl blir aktuellt att ta fram kastrullen och röra ihop en sats med hemgjord fågelmat vill jag ha flera lämpliga behållare att välja på. Som det är nu försöker jag vara förberedd både på plusgrader och fimbulvinter. Vi får se vilket det blir.