Inget är som väntans tider

När jag hittade den här lilla karten blev jag jätteglad! Ett bevis på att det inte tog många minuter innan våra nyplanterade jordgubbar fick humlebesök.

blommande jordgubbsplanta "Korona" med en liten kart
Liten blir stor, men det tar ett litet tag.

Jordgubbsplantorna är lite hängiga i värmeböljan men alla lever fortfarande. Jag har försökt minska avdunstningen genom att lägga ut färskt gräs som täckmaterial mellan raderna i landet. Det var ett lyckligt sammanträffande att sambon körde gräsklipparen för första gången den här säsongen. Plötsligt fanns det massor med råmaterial.

överblommade téte-a-tete bland vitsippor
Då var blomsterfägringen över för den här gången.

Nu har våra téte-a-tete passerat sin höjdpunkt men de har verkligen prytt sin plats under hästkastanjen. Allt som återstod nu var torra blommor och gröna blad.

Jag ägnade mig därför åt lite ”dead heading” och knipsade av fröämnena. Då lagras energin nere i löken så att den kan blomma på nytt nästa år. Lite ofint är det kanske att göra så men minipåskliljorna kommer att få ordentligt med rötvatten som kompensation för att de inte får fröså sig.

Annonser

Ännu fler Van Sion

Nu har solgläntans ensamma Van Sion äntligen fått sällskap. I höstas beställde jag ytterligare tio lökar från Bulbs.se och de blommar för fullt.

fem blommande Van Sion narcisser med blåstjärnor i bakgrunden
Fransiga bikronor ger ett lite nonchalant uttryck.

Som en gammal kultursort har Van Sion visat sig vara seg och härdig. Bra egenskaper för att passa i en mormorsträdgård som får sporadiskt med kärlek och omtanke.

sex blommande Van Sion framför en äng med vitsippor och blåstjärnor
Van Sion i gräsmattan tillsmmans med vitsippor och scilla.

Snart får bladen vissna ner när lökarna samlar energi till nästa säsong. Vi får se hur ymnigt de blommar de kommande åren? Min förhoppning är förstås att de också skall sprida sig och bli ännu fler.

Trots allt är det mer konkurrens om sol och näring i gräsmattan än i en rabatt.

Paddgömslen av blomkrukor

Av alla grod- och kräldjur som uppehåller sig runt stugan är jag extra svag för de buttra paddorna (Bufo bufo). Det är något speciellt med kombinationen av trumpen uppsyn, rullande gångstil och väldigt vackra ögon.

Att de äter insekter och sniglar är inte heller en nackdel i en trädgård.

tre lerkrukor och en planteringsspade
Byggmaterial för modulhus – paddstil.

Däremot är inte alla gömställen de väljer bra. Jag har hittat förtörnade paddor inuti säckar med planteringsjord, under presenningar och hinkar. Nog för att det är bostadsbrist men inte behöver de bo i plastslum?

Jag bestämde mig för att erbjuda några robusta paddgömslen istället. Tre lerkrukor i olika storlek fanns i redskapsboden.

I de skuggigaste blomrabatterna grävde jag lagom djupa gropar för att kunna lägga krukorna ner på sidan. Sedan fyllde jag dem till hälften med lös jord som ett ”golv”. Perfekt att gräva ner sig i om man är en padda.

Som extra kamouflage lade jag in några torra löv också.

lerkruka nedgrävd på sidan i en rabatt och fylld med jord och torra löv för att skapa en paddgrotta
Home styling för paddor.

De färdiga gömslena erbjuder skydd utan att bli alltför varma och torra. Jag har placerat ut dem så att varje hyresgäst får ett eget revir utan alltför närgångna grannar.

Vi får se om de uppskattas av paddorna. Det borde väl ändå vara trevligare än att sitta och sura under en hink?

Kungsängsliljor i gräsmattan

Förra sommarens slit när jag planterade ut en massa knölar av kungsängslilja (Fritillaria melagris L.) i gräsmattan bakom stugan har gett resultat.

Vi har nu en egen liten plätt med blommor.

blommande kungsängslilja med vitsippor i bakgrunden
Spräckliga blommor – helt enastående.

Hittills har jag sett ett tjog stjälkar och alla har de blommor i toppen. Trots att en del knölar var jättesmå när jag satte dem hade de tydligen tillräckligt med energi lagrad.

två kungsängsliljor i knopp står tätt intill varandra
Nu förstår jag varifrån det engelska namnet ”snake’s head” kommer.

Kanske jag kan samla in lite frön också? När blomningen är över.

Precis som med ängsskallran vill kungsängsliljan att fröna skall landa i öppen jord. I sommar får jag leka betande boskap och gå runt med grepen och träskor på två ställen. Grannarna får väl tycka att jag är tossig. Huvudsaken är att det fungerar.

Kompost i rabatterna

Den här sena våren ställer till det för min planering. Har lärt mig den hårda vägen att inte ta bort torra löv ur rabatterna allt för tidigt. Kommer det en sista köldknäpp behövs de fortfarande som isolering.

blommande lila bollvivor sticker upp bland torra höstlöv
”Skräpigt” men ombonat runt vivorna.

Men nu spurtar alla växterna och det var dags att ta fram räfsan och lövkorgen.

improviserad silning av kompost ner i en lövkorg med hjälp av grovmaskigt plastnät
Saknas rätt verktyg så får jag väl improvisera.

Det var också hög tid att tömma den av våra två kompostbehållare som stått i ett år. Den färdiga komposten blir perfekt jordförbättrare i rabatterna.

Fram med arbetshandskar, grep och presenning. Eftersom vi inte har någon kompostsil lade jag två nät med maskor i olika storlekar ovanpå lövkorgen. Det blev lite omständligt men fungerade bra nog för mina behov.

Där fastnade större klumpar, stjälkar och bitar av kartong som jag flyttade till den andra kompostbehållaren. De får helt enkelt multna ett tag till.

nyutlagd kompost runt bollvivor i rabatt
Ett lager med kompost.

Den färdigsållade komposten spred jag ut i rabatterna med hjälp av räfsan. Det kommer inte att dröja särskilt länge innan den dras ner i jorden av maskarna.

Gökskällor

Är ett gammalt namn på backsippor (Pulsatilla vulgaris Mill.) som jag tycker att vi borde använda oftare. Gökskällor beskriver både formen på blomman och blomsterperioden.

blommande backsippa tillsammans med vårstjärnor
Mjuka, håriga stjälkar och knoppar.

Som tur är har alla backsipporna som jag satte ut förra året överlevt sin första vinter.

 

blommande backsippa
En riktigt soldyrkare.

 

För att göra det mer ängslikt där backsipporna står skall jag så ängsskallror och gullvivor. Ängsskallrorna kommer också att försvaga gräset så att sipporna inte kvävs.

Dags att hänga upp getingfällorna

Värmen har varit ovanligt sen i år men nu verkar den vara här för att stanna. Då är det bara en tidsfråga innan de övervintrade getingdrottningarna också börjar leta efter lämpliga boplatser.

Tyvärr är vinden på stugan perfekt för getingar så vi hänger upp fällor. De fungerar dygnet runt och vi behöver bara kolla att de inte torkar ut eller fylls med döda getingar.

hemgjorda getingfällor av pet-flaskor preppade med folköl som bete
Effektiva och ekologiska getingfällor.

Vätskan i fällorna skall gärna lukta jäst och lite surt för att locka getingarna. I år testar vi att beta dem med folköl.

En av de gamla getingfällorna hade inte klarat vinterkylan i redskapsboden. Den hade spruckit i botten och läckte. Naturligtvis kasserade jag den och gjorde en ny. (Vi sparar ett par stora pet-flaskor varje år för säkerhets skull.) Upphängningsanordningen kunde jag återanvända så där sparade jag lite tid.

Sedan återstod bara att ta fram stegen och hänga upp fällorna. Klart för den här säsongen också.